Jag fick ett dm vad gäller Yogagirl och hennes kosthållning under graviditet nummer två.
Det här är inlägget som föranlett den här diskussionen, där hon äter och dricker både det ena och det andra som gravid.
Vem vet, kanske är även detta enbart en provokation? Vad tror ni?
Pregrancy police is going to be so upset when they find out I had oysters, blue cheese and champage all in one sitting! ? // Yoga girl
En provokation? Sanning eller kryddat? Hittepå eller helt sant?
Vad tror ni ligger bakom Rachel ”Yoga girl” Bråthéns inlägg på Instastory? Vill hon helt sonika trycka till alla mammapoliser och sitter hemma med popcornskålen och väntar på att de alla ska nappa? Har hon ätit och druckit allt detta eller skriver hon det bara för att jävlas med dem?
Uppdatering:
Eftersom bloggen strulat idag och det här inlägget skulle kommit kl 05.30 egentligen, så kan jag meddela att Yoga girl publicerat ytterliga ett inlägg i ämnet sedan dess, nämligen det här:
Vem vet när ni ser det här. ??
Aftonbladets Zina Al-Dewany har skrivit en småsyrlig ledare i Aftonbladet, efter att ha tagit del av Mamas intervju med Rachel ”Yoga Girl” Bråthén, där hon berättar om planerna för sin graviditet och att hon inte planerar att involvera sjukvården i den.
Hon ska ”inte ska behandla den här graviditeten som en medicinsk sak”, alltså inga besök hos barnmorskan, inga ultraljud osv.
Jag skrev om det HÄR.
Zina drar paralleller till en mamma i USA, som förlorade sitt barn efter att ha varit gravid i 45 veckor. Enligt mamman själv så hade hon ”hjärntvättats” av olika forum och internets algoritmer, där man proklamerade för ”free birth” som det kallas. Istället för att söka vård, uppmuntrades mamman att vänta eftersom man i dessa kretsar tror på att barnet kommer när det är redo. Alltid.
Som tur är så tillhör den här typen av graviditeter och facebookgrupper än så länge undantagen, där mödrarna kallas för krigare, och experter, läkare och barnmorskor blir fienden.
Zina Al-Dewany spekulerar kring om det nyväckta intresset för ”vilda graviditeter” kan handla om att resurserna till vården är för små, och att det får kvinnor att känna sig otrygga?
Kanske är det så, eller så beror på det någonting helt annat? Jag är mest överraskad över att det är just Rachel Bråthén som proklamerar för det här, med tanke på att hon fick avbryta sin hemmafödsel förra gången för att söka just akutsjukvård efter att barnets huvud fastnat.
Vill hon ta revansch i den här andra kanske, och göra det med besked?
– Om jag någon gång känner att någonting är fel, att jag helt plötsligt vill få reda på någonting eller har någon fråga, då skulle jag så klart kontakta någon om det. Men jag tänker göra den här resan utan läkare och gynekologer där, så mycket som jag kan i alla fall, säger Yoga Girl i sin intervju i Expressen.
Zina Al-Dewany avslutar sin ledare med att hon hoppas att det här inte inspirerar allt för många kvinnor där ute att göra likadant.
Jag kan inte annat än hålla med henne, det ÄR nämligen ganska svårt att med intuition känna av blodtryck, högt blodsocker eller potentiellt farliga infektioner.
Yoga Girl postade för övrigt det här inlägget idag
Ahh blir så trött. Mödravården har sjukt hög täckningsgrad och det är fantastiskt bra. Få inte folk att undvika den vården
Saker man inte alltid känner med "instinkt": högt blodsocker, högt blodtryck och gbs i urinen, som alla kan ge katastrofala konsekvenser för kvinna och barn pic.twitter.com/2wwcHx5spP
— nedsatt AT (@lakarkandidaten) December 23, 2022
Jag tycker det här resonemangen av Yoga Girl är lite märkligt.
Inte det att hon vill genomgå graviditet och förlossning så ”naturligt” som möjligt, utan pga vad som hände under hennes första förlossning.
Den skulle ske hemma, i en pool och utan smärtlindring mm, och det slutade med att hon behövde åka in akut och förlösas på sjukhus eftersom bebisens huvud fastnade.
Men kanske är det därför hon verkligen vill göra det på ”sitt” sätt nu?
Jag respekterar det, men har svårt att identifera mig med resonemanget, men så är jag inte – och har aldrig varit – gravid heller.
Jag skulle helt enkelt vilja ha snabbast möjliga tillgång till läkare och sjukvård om någonting skulle hända, men jag förstår samtidigt att alla inte tänker som jag.
Hur tänker ni?
Tack för tips!