Välkommen till ditt underbara 2025!  

Det här är en almanacka för hemmet och för våra arbetande händer. För det praktiska i livet och för alla de dagar som ska fogas ihop till en fungerande helhet. En hjälpsam vägvisare vid årets alla skiftningar, årstider och högtidsdagar. Hemkunskap för vuxna.

I kalenderdelen kan du anteckna vad som sker där hemma, vad du hunnit uträtta och vad du helt hoppat över. Väderlek, födelsedagar eller milstolpar. Använd den som en dagbok eller en planering framåt. Utöver en vanlig kalender finns här också recept och smarta tips för hemmet som följer årstiderna. Som hur man bäst frostar av frysen, putsar sina fönster, får bort envisa fläckar och sköter krukväxterna. En bibel för hemmets skötsel, att hålla i handen för ett härligare år!

Så beskrivs Clara ”Underbara Clara” Lidströms nya bok – en almanacka för hemmet och för våra arbetande händer.
Anledningen till att Clara tagit fram den här boken är enligt hennes blogg att hon är uppvuxen med Husmoderns Köksalmanacka som hon älskade att bläddra i, vare sig det var hennes mammas, mormor och farmors exemplar, och nu vill hon erbjuda en liknande, men för en modern publik på ett modernt sätt.

Under hennes inlägg är majoriteten av kommentarerna positiva, men det han ramlat in en hel del kritik där bokens omslag pekas ut som förlegat och bakåtsträvande.
Bland annat kritiseras faktumet att det är en bild på en högklackad sko.

Katarina skriver: ”Men, en högklackad sko precis i blickfånget? Det känns inte så kul eller modernt.”

Camilla skriver: ”Vad hade varit kul och modernt enligt dig då!? En prideflagga, bajsemoji eller en vegobiff kanske…”

Malin skriver: ”Jag har svårt att få ihop ditt föregående blogginlägg om hur ni delar på arbetet hemma med denna bok som verkar riktad till kvinnor (min tolkning av framsidan och att du hämtat inspiration från husmorsböcker). Vilken är målgruppen för boken, vem riktar den sig till? Jag är verkligen nyfiken för jag, som 45-årig tvåbarnsmamma, deltidsarbetande, gift, hus, trädgård, egna och barnens aktiviteter, kan inte känna igen mig varken i excelark med hushållsuppgifter eller den här boken.”

Anna skriver: ”Nej jag känner lite samma. Blir lite matt av tanken på excelark för att få vardagen att fungera men hej, vi är alla olika! ? En sån här kalender ser jättefin ut men kan inte heller låta bli undra lite över målgruppen/tilltalet!”

Ea skriver: ”En toppenidé till bok och därtill ett innehåll som rimmar bra med bloggens innehåll, vilket jag uppskattar mycket. Däremot håller jag med om uttrycket på framsidan där särskilt klackskon förstärker att det är en bok för kvinnor. Det är det förstås inte men är säkerligen redan få män som köper denna typ av bok. Klackskor också som är ett sådant påfund. Illa för fötterna och rygg och hindrar sättet vi rör oss på. Förlåt tråkig kommentar. Grattis till boken!”

UnderbaraClara skriver: ”Klackskon är en symbol för att boken också handlar om klädvård, textilier och hur vi sköter det vi har på kroppen. Kanske är det så att det avskräcker någon man från att köpa – men jag är så trött på att som kvinna anpassa mig till en manlig estetik för att bli tagen på allvar. Jag gör den typ av böcker jag själv skulle köpa och läsa. Det är det enda jag kan utgå ifrån.”

Marianne skriver: ”Fantastisk for alle som vil følge “trad wife” trenden. Smart tenkt… Takk for meg.”

UnderbaraClara skriver: ”Vilken bedrövlig syn på vård av hemmet. Som en bakåtsträvande, unken fråga som kvinnor kan roa sig med lite sådär på sidan. Men det som genomsyrar hela boken är faktiskt ett högst modernt miljötänk med stort kunskapsfokus och en rejäl dos folkbildning. Trodde vi kommit längre sedan 2011 när jag gjorde Husmorsskolan i P1 och fick så mycket kritik för att jag pratade om dessa saker. Hoppas verkligen att de flesta människor tretton år senare förstår värdet av att vårda, laga, hushålla med resurser och ta hand om sina ägodelar.”

Randi skriver: ”Hvorfor ikke bytte ut den høyhælte skoen med en unisex-sko sånn at boka henvender seg til hele husholdningen hvis det er målet?”

Maria skriver: ”Kommer köpa direkt! Reagerade dock på den stora klackskon som påverkade mitt första intryck negativt. Tänkte också köpa en till min tonårsson, han lät pepp tills han fick se hur den ser ut. “Jaha, det är ju bara för tjejer”. ?‍♀️”

Tankar?
Ni är flera som efterfrågat ett inlägg om det här. 🙂

Jag får ofta förfärade kommentarer från kvinnor över att jag gör saker själv.
–Men du kan ju inte åka och bada själv? Det kan vara farligt! Hur vågar du gå ut i skogen själv, tänk om det kommer något djur? Hur vågar du köra så långt själv med barnen. Blir du inte trött? Är du inte mörkrädd när du är själv i stugan? Hur vågar du resa själv, känns det inte läskigt? Ska du verkligen åka ut och plocka bär ensam, tänk om du går vilse?! // Underbara Clara

Underbara Clara får ofta höra tillrättavisningar och verbala pekfingerhötter över att hon vägrar låta sitt liv styras av rädslor, särskilt när hon gör saker på egen hand med barnen. I ett inlägg nämner hon makens, Jacobs, tidigare arbete inom jordbruket och hur livet hade sett ut under dessa år om hon inte hade varit självständig:

Tänk alla år Jakob hade jordbruket och jobbade sextiotimmarsveckor på somrarna. Hade jag inte trott mig om att kunna klara saker på egen hand hade jag ju fått sitta hemma med barnen och vänta på honom hela semestern.

Clara beskriver sin inneboende drivkraft att utmana sig själv när något känns jobbigt, otäckt eller obekvämt, istället för att låta dessa känslor hämma henne. Detta gör hon för att hon själv ska kunna diktera villkoren i sitt liv, istället för att låta rädslorna göra det:

Livet blir väldigt rikt när man är lite modigare i sin vardag och inte låter sig styras av oresonliga rädslor och låga tankar om sin egen förmåga.

I Claras kommentarsfält skriver de flesta att de vill börja våga mer, men inte riktigt alla. En person skriver att hen har ADHD och nästan önskar att hen vore lite mer rädd och konspiratorisk kring allt som kan hända, medan en annan skriver att det är skillnad på rädsla och fara. För att kunna bo på det vis hen vill, funkar det helt enkelt inte att vara rädd:

Visa det här inlägget på Instagram

Det känns som att jag är den enda som aldrig sett ett norrsken tidigare, jag missade det till och med när det skulle gå att se i Stockholm. 
Det ser så mäktigt ut på något vis, och att få se ett äkta norrsken är en av få saker som jag skulle vara beredd att utsätta mig för både kyla och snö för.
Det är för att se ett norrsken, eller för att gå på skidskytte. That’s it, tror jag. ?

Men… hela den lilla personliga anekdoten för att UnderbaraClara (min telefon ville ändra det till ”UnderbaraVlad” av någon outgrundlig anledning.) postat det här inlägget med norrsken, som hon såg när hon stod och borstade tänderna. 
Det känns som magi, som att det inte är på riktigt, och det blir det ju kanske inte förrän jag fått uppleva det själv.
Så coolt!

Jag skulle säga att det finns med på min ”bucket list” – att se ett norrsken. En annan är att få tag i biljetter för att gå på OS. Jag inser när jag skriver det här, att jag defacto har bucket list, trots att jag inte insett det förrän nu.

Buck, buck, bucket list!
Har du en?

Jag beundrar Bianca lika lite för hennes skönhetsimperium som jag beundrar Daniel Wellington för hans klockor. Inget av det intresserar mig. Jag är nämligen fullkomligt oimponerad av kända människor som aldrig tar ställning i någon känslig fråga eller riskerar någonting. Kvinnliga influencers och bossgirls som fjollar runt och köper lyxiga toalettborstar, designklassiker eller den fjortonde märkesväskan till samlingen. Som följs av tusentals kvinnor och lever på att begapas av dem. Men som aldrig öppnar käften till förmån för den som har det sämre ställt än de själva. Som aldrig vågar riskera någonting genom att uttala sig.
[…] Men absolut. Vi ska givetvis ägna denna dag och alla andra åt att hylla kvinnor som bara använder sina plattformar för att kränga skit. Det passar nämligen de kapitalistiska, kommersiella krafterna himla bra att vi kvinnor istället för rättvisa, rimliga löner och skydd från mäns våld intresserar oss för eyeliners och polyestertoppar.

Om det här är de makthavare jag gjort mig förtjänt av, så är det hög tid att jag själv börjar agera annorlunda. // Underbara Clara

Jag är medveten om att det är en ganska så stor del text att citera, men att på egen hand skriva om en så här välformulerad och genomarbetad text känns plumpt på något vis. Därför har jag inte gjort en ”re-write” på den.
Men vad tycker du om Klaras text?
Ligger det någonting bakom det hon skriver eller är hon bara ute och ”vamlar”?

Om jag tycker att vi behöver revidera vår syn på makthavare?
Oh, ja! Det måste vi absolut men det vet ni ju redan. ?