Underbara Clara bjuder in till pysselstund och den här gången har hon pysslat ihop en ängel med ett gammeldags bokmärke som huvud.
Kroppen har hon gjort av gamla notblad och spets, som hon hittade i en gammal låda:

Har bland annat gjort julänglar av gammalt notpapper jag hade liggande. Det var så sprött att det nästan inte gick att vika. Hittade gräddfärgad självhäftande spets i mina pyssellådor som jag klistrade på. Sedan vek jag ihop notpappret som ett dragspel, i ca 1 cm breda veck. Därefter limmade jag ihop ena änden så att den höll ihop och drog isär den andra delen som en kjol.

Sedan gjorde jag likadant med en mindre bit notpapper och limmade fast på den stora biten som armar. Avslutade med en bokmärkesängel som ansikte och lite mer spets bakom huvudet. // Underbara Clara

Har du inga ängel-bokmärken liggande så finns det andra alternativ som jag googlade fram.
En lik den Clara postat bild på, men också någonting för den som är ute efter lite mer utmaning.

Clara får den här frågan i kommentarsfältet, och jag tror att vi har svaret i bilden till vänster här ovan.
Är du pysslig?
Jag har SÅ mycket pysselsaker men har inte börjat pyssla inför julen än, trots att det är första advent idag och med det sagt,  GLAD FÖRSTA ADVENT!!!!

Svarthalka. långa nätter. Grå morgnar. Att leva i november är en nedstigning i mörkret. Blåsten har rivit av det som var vack­ert och tillsammans med regnet rört ihop allt till en brun sörja. I den trampar jag runt i vardagen. Som många andra vill jag ta sov­morgon, men jag måste hjälpa barnen att komma i väg till förskola och morgonlektionerna i matematik.

Det går lite sämre för varje dag. Brunsörjan suger runt stövelskaften och hela familjen vardagskämpar i varje steg. En av sönernas kroppar ger upp och får feber. En annan sluter ögonlocken, lägger huvudet på frukost­bordet – vill bara vila lite till.

Själva livsrytmen förändras när jag går in i den mörkaste tiden. Jag äter frukost i dunklet med ett tänt ljus och ser hur natten dekorerat fönster­glasen med regndroppar. Jag brygger en stor kanna te och gör en ostsmör­gås med smaklösa men vackra tomater. I dubbla ullkalsonger sitter jag och arbetar. Sjalen om axlarna känns som en omfamning. Men visst isar det i glipan mellan byxben och strumpa? Ingenstans får kylan hitta fäste.… // Underbara Clara

Så här inleder Underbara Clara inlägget om sin bok ”Underbara Vinter”, och trots att jag inte har några barn att varken få iväg till förskola eller hjälpa med morgonlektioner i matematik så är igenkänningen total. Min bonusson går för övrigt naturvetenskaplig linje på gymnasiet, så jag och min ”liggande stol” har inte mycket att komma med där, i form av matematiskt stöd. 🙂 En liten avstickare, men tillbaka till Claras bok.
Jag förstår att Claras text nog är menad att vara djup och vacker, kanske lite vemodig, men jag kommer inte längre än till ”Blåsten har rivit av det som var vack­ert och tillsammans med regnet rört ihop allt till en brun sörja” innan jag vill kasta in handduken och fly söderut.
Hur kunde människor välja att bosätta sig här från första början? Av alla ställen att välja mellan så valde man det här? Vi alla har ju blivit ”groomade” av de få varma och soliga sommarveckor vi så tacksamt tar emot med mössan i hand varje vår,  att vi stannar kvar här, långt efter att den första regnsörjan gjort entré. Det känns som att hösten och vinter kräks mig i ansiktet varje gång jag går ut.

Förlåt, jag behövde bara ”ranta” av mig lite, igenkänningen var rent fysisk när jag läste Claras text.
Förlåt om jag missförstod den och för att eventuellt ha använt ordet ”grooma” lite slarvigt, men jag har varit sjuk de senaste dagarna OCH konstant frusit oavsett var jag befunnit mig, och så är det med det. Clara bor för övrigt längre norrut än jag gör, men det har hon fan valt själv. 🙂
Claras böcker är superpopulära, så jag tänker att en och annan av er har den i sin ägo eller har lånat den på biblioteket? Den gör sig nog inget vidare som ljudbok då halva behållningen är bilderna, i alla fall inte för mig som skulle kunna bläddra i en sån här bok som en pekbok.
Vad tycker du om den, du som bläddrat i eller läst den?

Jag tror jag gillar höst och vinter lika mycket som Taylor Swift gillar Scooter Braun. 

Konstigt nog finns det inte ett enda nattåg utan byte söderut. Fastän det är höstlov! Så jag åker dagtid i tolv timmar. Känns sådär när man har en femåring med spring i benen.

Slutar aldrig häpna över hur dumt den här regeringen resonerar kring ALLT som hör klimatet till. Från årsskiftet lägger SJ ner nattågen mellan Umeå/Åre – Göteborg. För att kunna driva den sträckan behövs nämligen statliga stöd, men eftersom regeringen inte upphandlat det så finns det inga pengar. Däremot prioriterar regeringen sänkt flygskatt. Det är på ren svenska HELT ÅT HELVETE! // Underbara Clara

Underbara Clara beskriver på sin blogg hur hon och barnen ska åka till Göteborg på höstlovet för att hälsa på sina kusiner, gå på Liseberg, loppisfynda och bara njuta av hösten.
När tiden finns ska Clara även jobba vidare på sin nya bok.
Inlägget i fråga handlar om hur det inte finns några nattåg utan byte söderut, ens på höstlovet, vilket gör att hon och barnen får åka den tolv timmar långa resan dagtid, och den sittande regeringens inställning till klimatfrågor då SJ kommer lägga ner nattågen mellan Umeå/Åre – Göteborg eftersom det statliga stöd som behövs för att driva sträckan inte finns. Det har inte upphandlats helt enkelt, och detta samtidigt som regeringen prioriterar att sänka flygskatten, utan en tanke på klimathotet.
Clara beskriver i sitt inlägg hur flyg är uteslutet för hennes del och att lösningen lutar mot att sträckan kommer att avverkas med bil, vilket så klart är det bästa alternativet av båda, men fortfarande är det inte ett bra alternativ.

Det här var sannerligen ett inlägg som engagerat Claras läsare och jag gissar att en stor del av hennes målgrupp befinner sig ”utanför tullarna”, om ni förstår vad jag menar?
Jag är själv uppvuxen på en plats med katastrofala kommunikationsalternativ, vilket jag nästan lyckats förtränga efter år i Stockholm, men kom att tänka på det i och med Claras inlägg. Det var ju rena rama döden att aldrig ha bra, eller ens rimliga alternativ att välja mellan, utan att vara utlämnad till det som ”erbjöds”, eller bristen därav.
Kommentarsfältet kokar under Claras inlägg och de allra flesta verkar befinna sig i liknande situationer, så är det ute efter ett sprudlande kommentarsfält att läsa – skippa det här. 
Håller du med som det som skrivs, och vill haka på i morrandet – this is your que! 🙂 Tycker du att folk bara är gnälliga och att de får bosätta sig närmare civilisationen om de vill ha fler alternativ för kollektivtrafik och tåg, så är scenen även din.

Så här har det låtit i Claras kommentarsfält: