I förrgår postade Therese Lindgren ett Instagraminlägg där hon skrev en efterlysning på en hästägare som kanske skulle vilja ha lite hjälp av henne, men efterlysningen kom med diverse krav på hur hästen tränas och hanteras.
Jag skrev om saken här.

Finns det någon ryttare i norrort som rider bettlöst, utan sporrar och spö och som använder sig av belöningsbaserade metoder för inlärning och inte positiv bestraffning/negativ förstärkning som vill ha hjälp att ta hand om någon pensionär? Snälla skriv till mig // Från Therese inlägg

Igår fortsatte Therese posta inlägg om hästhållning, och då primärt om att man rider och tränar hästar med bett i munnen. 
Att man inte behandlar något annat domesticerat djur på samma sätt som hästar, och att det skulle vara helt otänkbart att exempelvis sälja hundkoppel som gick ut på att hunden skulle ha en pinne över tungan i munnen för att kunna styra den.
”Snokremmen” vill hon inte ens börja skriva om.
Hon skriver även om hur ny forskning visat att det gamla sättet att uppfostra hundar, genom att dominera dem, visat sig vara fel och att man inte borde fortsätta göra saker som tidigare ”fungerat”, när de kanske också är fel.
Hon skriver att det är vår skyldighet att sätta djurvälfärden först.

Jag har en känsla av att hon är inne och petar i ett riktigt getingbo här, eller vad tror ni?
Hästvärlden och dess medlemmar verkar ju minst sagt speciella ibland.

Therese Lindgren skriver att hennes hjärta inte är gjort för jourhemslivet då det går ut på att ta hand om djur tillfälligt, i väntan på ett permanent hem. 
Hon skriver att hon är jätteglad för att ”Mini” – som djuret heter – ska få bo med en flock men att hon gråter varje gång ett djur flyttar.
Jag funderade ju på att vara jourhem till hundar efter att Selma fick somna in, men anar att jag hade reagerat på samma sätt som Therese när det var dags för vovven att flytta, vilket hade varit SÅ tufft.

Hade du klarat av att vara jourhem?

Therese arbete för djur är så himla fint! Hon är en riktig djurvän!

Visa det här inlägget på Instagram

Therese Lindgren har postat en kontaktannons på Instagram där hon är på jakt efter en mule att pussa på.

Finns det någon ryttare i norrort som rider bettlöst, utan sporrar och spö och som använder sig av belöningsbaserade metoder för inlärning och inte positiv bestraffning/negativ förstärkning som vill ha hjälp att ta hand om någon pensionär? Snälla skriv till mig

Under inlägget är diskussionerna i full gång om huruvida det är bra eller dåligt med den typ av ”hästhantering” som Therese eftersöker, och man är allt annat än överens.
Någon liknar ett ridspö i handen vid att bli hotad med pistol, och att hästar som inte blir tillsagda blir ouppfostrade och farliga, medan andra skriver att spö och sporrar enbart är ett hjälpmedel eller en förstärkning av ett kommande, om de används på rätt sätt.

Jag skulle också vilja ha en pensionärspållemule att pussa på, men jag får nöja mig med THK och Saurons blöta nosar. <3

I sin senaste Youtubevideo berättar Therese Lindgren om att renoveringen av hennes och Anders nya hus fått pausas tillfälligt efter att hantverkarna gjort en lite otrevlig upptäckt.
Alla träbjälkar på båda våningarna i det nya huset har angripits av skadedjur, och ätit så pass mycket på dem att de bara föll isär.
Hela renoveringen har avstannat pga att man måste invänta Anticimex, och Therese uppmanar alla sina följare att hålla tummarna för att det inte är så illa som det ser ut.

Du hör Therese berätta om detta ungefär 14:40 in i sin video.