Therese Lindgren fick bege sig omedelbums till veterinären efter att hunden Rasmus hittat ett rådjursben, päls, klöv och allt som han satt i sig innan matte hann avbryta det hastigt uppkomna mellanmålet.
Anledningen till att hon åkte till veterinären är för att hon inte visste om benet svalts i ett stycke eller om det tuggats sönder.
I kommentarsfältet skriver Therese att röntgen visade att alltsammans var söndertuggat men att de nu skulle ”kräka” Rasmus för att få upp allt den vägen. Många skriver i kommentarsfältet att det är hutlöst att veterinären vill att Therese ska betala för att kräka hunden, eftersom det är helt naturligt för hundar att äta den typen av djurdelar. Att det bara handlar om att riskkapitalbolag vill tjäna så mycket pengar som möjligt på djurägare som är beredda att göra vad som helst för att rädda ett älskat husdjur. Debatten har ju varit het i media de senaste veckorna.
Då dyker det upp en veterinärstudent som skriver att hon blir så ledsen av att läsa sådant och att det inte är veterinärerna man ska gå på i så fall, utan riskkapitalbolagen. Att så länge en veterinär inte driver eget så kan de inte påverka priserna. Hon skriver också att man inte ska dra för stora växlar på kräkbehovet eftersom ingen vet mer än den knapphändiga information som Therese skrev i sin kommentar, och att det alltid är djurägaren som fattar det slutgiltiga beslutet om vilken behandling djuret ska genomgå.
Jag är tacksam att hon orkade förklara, för jag har inte funderat över vilken veterinär vi går till, utan det blev den som låg närmast, och det var från början en privatägd liten klinik, som senare blev uppköpt av Anicura – så klart – och sen fortsatte vi bara gå dit.
Med Selma hade vi ju klippkort på den dygnet runt-öppna djurakuten i Bagarmossen så då hade vi ju inte mycket val, men precis som vi hellre handlar i den privatägda djuraffären i Gustavsbergs centrum istället för på den Arken Zoo som köpte upp den privatägda butiken i Orminge Centrum, så ska jag kika på vad det finns för privatägda kliniker här i närheten för – förhoppningsvis bara – vaccinationer och liknande.
Ni som äger djur, hur tänker ni kring det här?
Vad går ni till för veterinär med dem?
