l
I Sverige har vi djurägare historiskt sett stuckit ut på olika sätt – vi försäkrar våra djur i högre utsträckning än andra länder, vi ser våra husdjur som familjemedlemmar, och är villiga att betala för avancerad djursjukvård.
Men, idag läste jag i Svensk djursjukvårds branschrapport för 2022 om hur branschen nu upplever ett förändrat beteende hos svenska djurägare som bland annat visar sig på följande sätt:
? De djur som kommer till djursjukvården är sjukare än tidigare (dvs. djurägare väntar längre med att uppsöka vård än tidigare)
??⚕️ Djurägare bokar och avbokar tider hos veterinär med kort varsel, och det är ett ojämnt bokningsläge för smådjur, då tider främst bokas i slutet av månaden efter löning.
? Djurägare väljer att inte skriva in djuren på kliniken i samma utsträckning som tidigare, man väljer hellre vård i hemmet.
? Frågor om pris ökar, och fler efterfrågar avbetalningslösningar.
? Viss ökning av antalet avlivningar noteras på häst.
? Antalet omplaceringsdjur ökar. Hundstall och liknande inrättningar har ofta fullt.
Vad är dina tankar om det här?
Kommentarsfältet under Therese Lindgrens inlägg om Svensk djursjukvårds branschrapport för 2022 har sannerligen både engagerat och upprört, åt alla möjliga håll och tar upp aspekter jag varken kände till eller har reflekterat över. Jag tänker då särskilt på @hållbarasaras kommentar.
Ni djurägare och/eller djursjukvårdare och veterinärer – vad säger ni om det här? Ja, ni andra får givetvis också flika in i diskussionen…
Idag hämtade vi vår lillskrutt Sauron, och förhoppningsvis kommer han inte behöva ha klippkort hos veterinären, så som Selma hade.
Håll tummarna för honom…och oss! 🙂
