Bild 1
”Hej på er! Hur mår ni? Min jul har inte alls varit bra. Jag fick tillbaka ganska kraftiga symptom som påminner om utmattning. Globuskänsla i halsen, hjärtklappning, yrsel, illamående och dessutom och såklart känt mig nedstämd och ledsen.”Bild 2
”Att befinna mig i ett sociala medier-flöde med ångest funkar inte. Kände inte alls för att se alla summera sina år och framgångar. Jag själv känner mig ganska misslyckad. Mitt mående har varit berg-och-dal-bana. Mitt företag har gått sämre jämfört med fjolåret och året avslutades med besked om en mängd uppdrag som tagit slut och några nya som inte blir av.”Bild 3
*”Någon kallade mig offerkofta i kommentarsfältet och ’tyckte synd om mina barn’ och där och då kunde jag ju inte annat än att hålla med.Jag blir alltid självrannsakande. Funderar på om jag delar med mig för mycket. Men vad ska jag dela med mig av om inte verkligheten? Att bara dela en bild med en glättig lättsam text är helt ointressant för mig, både att följa och dela.”*
Bild 4
”Har ändå viss terapi. Ja, för från vården får man ingen annan hjälp än antidepp.”Bild 5
*”Har ju förresten hunnit fylla 33 år, dan före dopparedagen. Fick den här boken av mamma och pappa, som jag varmt kan rekommendera alla fellow hundägare därute.”(Boken är ”Berika din hunds liv” av Emma Almquist.)*
Det är skillnad på att vara ärlig med sitt mående och att ha en offerkofta.
Två vitt skilda saker, och det gör mig lite ledsen att Sara Olsson anklagats för det, när hon är en av de vettigaste personer jag följer på sociala medier.
Hur ser ni på det här?
Jag anser alltså att Sara delar med sig på ett positivt sätt, trots att det hon delar med sig av är negativt, medan Paows ständiga inlägg om allt som drabbat henne, mer får mig att skaka på huvudet, än väcker mina sympatier.
Stort kram till Sara!!! <3
