Jag och Björn turas om att hänga med Didrik i lekrummet. Jättekul för Didrik med ett lekrum men själadödande för själen att sitta och leka med en gosedjurselefant i en timme ?
”Lek inte då!” säger ni. Nej, det är inte så lätt. Jag initierar ingen fantasilek men låter honom öva på sin egen lek med mig, det är minimala steg, men förhoppningsvis steg till ett eget lekande. Och jag vill inte lämna honom ensam i lekrummet. Det är lika mycket Didriks resa.  // Sandra Beijer

Sandra Beijer är på resande fot med sin familj och uppdaterar just nu från Thailand där hon och sambon turas om att hänga i lekrummet med sonen.
Hon beskriver det hela som själsdödande men skriver samtidigt att målet är att han ska kunna leka för sig själv. Tydligen har Sandra fått höra att hon inte borde leka med sonen om hon tycker att det är så tråkigt, men skriver att hon inte vill lämna honom ensam i lekrummet eftersom det är hans resa lika mycket som föräldrarnas, men är det verkligen det? Är inte han en liten snyltare. 🙂

Jag utgår ifrån att det finns personal i lekrummet, om man nu skulle vilja lämna barnet där, men det är kanske en självklarhet? Hotellet de bor på är ju lite av ett lyxhotell så det vore verkligen märkligt annars… 🙂
Bara för att man har barn så betyder väl inte det att man älskar prick alla aspekter av föräldraskapet? Är det inte en smula befriande att någon faktiskt skriver det som många förmodligen tänker ibland?
Eller finns det någonting ni älskar 100% av, 100% av tiden?

Visa det här inlägget på Instagram

Sandra Beijer har skrivit en pjäs till ”Unga Dramaten” som har premiär den 11:e september 2025.
Namnet är ”Glow Up” och så här säger Sandra till Expressen:

Hur kommer detta sig?
– Det var min agent som pusslade ihop mig med Dramatens dramaturg. De letade efter någon som kunde skriva en monolog för unga vuxna och frågade mig om jag hade en idé på en pjäs. Då sa jag att jag hade det. Det hade jag dock inte, men jag såg till att skaffa mig en.
– På tre dagar skickade jag dem en idé på några sidor, och sedan fick jag göra ett grovmanus på test som de gillade. Och då körde vi helt enkelt.

Pjäsen beskrivs så här:

Glow up” handlar om en tjej som är 15, den ålder när man enligt Sandra Beijer är både barn och vuxen, speciellt som tjej. Huvudpersonen Alice slits mellan två vänskaper, den med sin gamla kompis Räkan och den med nya tjejen i klassen. Hon som heter Angel baby.

Inspirationen till pjäsen kommer från de egna tonåren. Men den 40-åriga Beijer tycker också att det verkar värre att vara 15 i dag. Själv tror hon att hon hade framstått som barnslig för dagens 15-åringar. Influencers är denna unga generations stora kändisar, lite som gudar fast på Stureplan. Huvudpersonen Alice är besatt av influencers.

Kommer folk ska bli förbannade på att Sandra Beijer glider in på Dramaten på ett bananskal? Inte om man ska tro Sandra i intervjun med Expressen, för enligt henne finns det inget bananskal. Enligt henne själv har hon jobbat hårt för att komma dit hon är, alltså till en plats där folk kan uppskatta hennes skrivande och anställa henne baserat på det. Dock säger hon till Expressen att hon är mest rädd för att få dåliga recensioner, om hon får recensioner.

I kommentarsfältet är följarna eld och lågor: