Under arbetet av min bok så har jag dubbel och trippelkollat lite olika uppgifter för att säkerställa att jag har relevant fakta korrekt och att ingenting ändrats sedan jag kontrollerade den sist.
Jag besökte således Skatteverkets hemsida för att citera vissa delar av deras vägledning för marknadsföring på sociala medier.
Jag citerade bland annat den här gamla informationen:
Du behöver betala skatt om du får produkter av ett företag som du inte har beställt, till exempel ett pressutskick, och du väljer att behålla dem.

Det är så klart ju inga nyheter för mig, men det fick mig att fundera ett varv till kring det här med influencers/kändisar med stora sociala medierkonton och alla de pressresor/hotellövernattningar/upplevelser de blir inbjudna till och medverkar på.
Jag hade två specifika exempel som direkt dök upp i mitt goda Bloggbevaknings-minne – Coca Colas festresa till Åre, och Ohairos lyxresa till Maldiverna.

Vad gäller egentligen här?
Är det samma regler på dessa spons-bjudningar som för pressbud?
Jag blev genast nyfiken, och ville veta.
Hur mycket jag än googlade så kunde jag inte hitta någon information – det här var tydligen någonting som ingen funderat över tidigare – så jag kontaktade Skatteverket med mina funderingar.
Utan att gå in på för många tekniska detaljer – jag kan skriva om det i ett senare inlägg om ni vill – så var det precis som jag trodde.
Efter ett par turer fram och tillbaka så hamnade frågan på rättsavdelningen, som slutligen återkom till mig med ett svar. (Tillägg) Anledningen att det tog tid är för att Skatteverket inte haft någon praxis för detta och för att de aldrig svarat på frågor om detta tidigare.
Jag spenderade lång tid i telefon med en av Skatteverkets skattejurister på rättsavdelningen, och hennes svar var klart som korvspad.

Om du medverkar på en av dessa pressresor/hotellövernattningar/upplevelser så ska du betala förmånsskatt på det samlade värdet av ditt deltagande.

Detta här handlat alltså INTE reklamsamarbeten eller liknande, det som omfattas av marknadsföringslagen, utan mer sådant som kan betraktas som pressutskick eller bud, fast i form. Weekends på Kolmården, festresor med olika företag mm.

Tillägg: Utöver det ska alla influencers med egna bolag betala arbetsgivaravgifter på värdet. Har du inget bolag är det företaget bakom eventet som ska betala för detta.

Tillägg 2: Jag glömde en sak. Samma sak gäller på alla sponsrade operationer mm. Den som exempelvis fått ett par sponsrade bröst ska betala förmånsskatt på värdet för operation och eventuella andra kostnade som resor mm.

Det kanske inte blir jättemycket pengar för en partyresa till Åre, men vad förmånsskatten på en lyxresa i första klass till Maldiverna skulle landa på kan jag bara spekulera kring.
Hade jag varit Klara ”Tanbyklara” Elvgren, Moa Mattson, Lovisa ”Lojsan” Wallin eller Josefin Lavold så hade jag plockat fram miniräknaren och börjat procenträkna.
Jag vet inte hur Skatteverket kommer agera på dessa nya uppgifter, men jag har svårt att de att de bara skulle strunta i det, nu när de blivit medvetna om situationen.
Till skillnad från pressbud så är det aningens enklare att se vilka personer som deltagit på dessa pressresor/hotellövernattningar/upplevelser och således ska förmånsbeskattas, eftersom alla vet att om man inte postar bilder och filmer på sina sociala medier, så blir man helt enkelt inte inbjuden nästa gång.

Kanske kommer presskontoren tvingas ta emot fakturor från de influencers som går med på att medverka på deras olika events, för jag har svårt att se influencers betala för att följa med på dessa resor, vars syfte är att marknadsföra olika företag. 
Och det är om man ser framåt alltså.
De events som redan varit, är influensernas ansvar, om de skulle komma att krävas på retroaktiv förmånsskatt.

Jag var mer nyfiken på det här än någonting annat, och trodde inte jag skulle ramla över någonting av vikt, men i vanlig ordning gjorde jag det. 

Det här inlägget tidsinställdes till kl 06 eftersom poddavsnittet där jag berättar om detta släpptes vid midnatt.

Som de flesta av er vet vid det här laget så ska influencers betala förmånsskatt på alla pressbud det tar emot, oavsett om de visar upp dem eller ej.
Jag skärmdumpade ner lite olika inlägg med just pressbud och tänkte kika med er vilka ni skulle kunna tänka er att administrera och betala 30% av värdet på.
Kanske allihop eftersom många av oss aldrig från bud hem till dörren, men ha i åtanke att det här inte är saker som de beställt eller aktivt svarat ja på att ta emot och att de får SÅ mycket saker hemskickade hela tiden som en kanske inte behöver.

Solprodukter från Nivea? // Biljetter och produkter från den nya Pippi-pjäsen?

Produkter från Indy Beauty? // En hotelvernattning med brunsch på Scandic Hotell?

Skönhetsprodukter från La’cuila? // Kläder från NAKD som en kompis ”designat”?

Tanningprodukter från Bronza? // En ridhjälm?

Spontant och av bilderna att döma så skulle jag kunna tänka mig att betala 30% för solprodukter från Nivea eftersom jag ändå behöver köpa det, och eventuellt även för en ridhjälm – om det nu var så att jag red och att hjälmen var någonting jag verkligen ville ha. 

Vilka utskick skulle ni betalat 30% av värdet för?

---

---

Reklam för vår podd ”Sanning och konsekvens:
I fredagens avsnitt kommer jag avslöja någonting som jag luskat reda på med hjälp av Skatteverket, och som nog inte kommer tas emot särskilt väl av varken PR-byråer eller influencers.
När man tror att man inte kan göra sig mer impopulär, så blixtrar jag till. ?
Jag kommer även skriva ett inlägg om det här inne, så ni vet.

I det här inlägget ondgjorde jag mig över Johanna Bladh och sättet hon verkar se pressutskick och PR-bud som små presenter som företag skickar till henne.
Hon är trots allt en journalist och borde veta att syftet med dessa utskick mer ska ses som arbetsprover, snarare än presenter, och att de ska beskattas.

Klipp till inlägget här ovan, skrivet av min nya favorit ”Hudfixaren Ram”.
Han skriver följande i sitt inlägg:

Blått: Allt detta har jag själv köpt för att reviews ärligt. Tar nämligen inte emot PR längre då det blir ALLTFÖR mycket saker. Därför nekar jag 95% av PR paketen. Dessutom måste jag skatta på allt PR, så om jag får produkter värda 5000 kr så måste jag betala ca 3000 kr till mama Skatteverket. Det är alltså inte gratis, jag beskattas på PR som om det vore lön!!!

Så här skriver Skatteverket på sin sida:

Jag hade hoppats att det aningslösa beteendet, där influencers visar upp pressutskick som om det vore presenter, men det bara fortsätter. 
Johanna Bladh dansade i sin video till blotta åsynen av sina ”presenter”. Jag undrar om hon och kollegorna dansar hela vägen till banken, när de ska betala förmånsskatt på dem?
Vad tror ni?

Jag skulle tro att 95% av alla jag skriver om, och/eller som tar emot pressutskick skiter i det här. 
Jag ser gladeligen framemot att bli motbevisad.
Johanna menar att hennes revisor håller koll på det åt henne, men då tillhör hon i så fall de 5% som jag nämner här ovan
Hur mycket hon betalar i förmånskatt varje månad svarade hon inte på.

Tack för tips!

När jag uppmärksammade det pressbud som Lively Wines skickade ut för Camilla Läckbergs lådvin så hävdade företaget bestämt att de följde alkohollagens kapitel 7.
För att bena ut det lite mer ingående så bad jag Alkoholgranskningsmannen Mattias Grundström läsa inlägget och förklara innebörden av att ”iaktta särskild måttfullhet”, vad ”förskönande beskrivningar av alkoholdrycken” är  och vad som faktiskt innefattar en ”otillåten säljmetod”, om det nu stämde som företaget skrev.

Han valde istället att meddela mig att han startat ett ärende gällande den här alkoholreklamen, och nu har han publicerat sitt beslut på AGMs hemsida.
Av det att döma så verkar jag ha haft hyfsat rätt i mitt inlägg ändå, vad gäller just innehållet i alkohollagens paragraf 7.

Då den påtalade marknadsföringen strider mot alkohollagen har den därmed inte följt god affärssed. // Ur det fällande beslutet

Det som jag tycker är lite intressant är Lively Wines svar till AGM, och hur det markant skiljer sig från det svar som jag fick från företaget.
Till mig svarades det stensäkert att de minsann följde alkohollagens paragraf 7, medan det till Alkoholgranskningsmannen lät så här:

Motparten har uppgett att det inträffade inte kommer att upprepas men påpekar att de anser att agerandet varit vanligt förekommande.

Ingenting om att de följer lagen, utan de försöker snarare rättfärdiga sitt beteende med att ”alla andra också gör det” och verkar vilja undkomma reprimand genom att bedyra att de inte ska göra så här igen. 
Företaget verkar snarare ha varit väl medvetna om att de bröt mot alkohollagen, och nu mest försöker sig på lite klassisk ”damage control”.

AGM är branschens eget granskningsorgan, men till skillnad från det arbete som RO utför, så är här inga (eller ytterst få) influencers inblandade, och de flesta aktörer tar en sådan här fällning på lite större allvar än när RO fäller en influencer för bristande reklamidentifiering.

Jag ställde frågan till AGM om huruvida mottagaren av pressbud/utskick/reklam som bryter mot alkohollagen, kan riskera någon form av konsevens, och han låter hälsa att mottagaren inte gör någonting fel i att acceptera ett sådant bud.

Jag bad Lively Wines om en kommentar gällande att AGM öppnat ett ärende gällande reklamen, men fick aldrig någon.
Jag kommer göra samma sak vad gäller det fällande beslutet och kommer publicera deras kommentar här nedan om någon inkommer.