Finns det inga föräldrar, vänner eller myndighet som kan rädda den här stackars tjejen från Pontus Rasmusson?
Internet glömmer aldrig och det här kommer vara någonting hon kommer se tillbaka på med fasa.
Blotta tanken på ”Pappa Pontus” får mig att kräkas bak i munnen och det säger jag inte för att det är första april.
Så känner jag varje dag.
Tack för tips!
Någon mer än jag som nästan blir lite illa till mods av alla dessa bilder och filmer som han lägger upp på sin yngre flickvän, iklädd en liten pyjamas med hjärtan på?
Om du inte riktigt vet vem Pontus Rasmusson så kan jag rekommendera en läsning här. Om du inte orkar det så bör du i alla fall läsa det här, där kritiken mot honom tydligt framgår. Kritiken handlar bland annat om hur han blandar sitt barnvänliga innehåll med referenser och inslag som har en tydlig sexuell underton där han bland annat tungkysser en sminkdocka för barn. RIP sminkdockan. Och det är precis den blandningen som gör det hela lite obehagligt – en pyjamas med hjärtan på, som en symbol för just den där märkliga dualiteten.
Jag vet att Pontus flickvän är över 18 år, men jag minns när jag var 18.
Hur bra var man på konsekvensanalys då? Fattade man bra och välgrundade beslut? Knappast va?
Skillnaden mellan då och nu är att sociala medier gör att allt man gör och är med om riskerar att dokumenteras och sparas för alltid. Hur kommer Pontus flickvän att känna inför detta om några år? När hon ser tillbaka på dessa bilder och filmer – medveten om det sammanhang de existerade i och hur de användes – kommer hon tycka att det känns okej?
Jag har medvetet valt att inte publicera några skärmdumpar från hans innehåll av just denna anledning. Om Pontus själv skulle ta ner sina inlägg, försvinner de även här, men det vet ju ni vid det här laget.
En påminnelse i all sin enkelhet att gå in och se till att era barn och unga inte följer den smaklösa och smått problematiska Pontus Rasmusson och det innehåll han – ofta – skapar tillsammans med sin mamma Carina. I det här fallet är jag inte helt säker på vem den gröna armen tillhör, men kanske hans mamma? En skyltdocka? En stackars flickvän?
Vill du veta mer om varför den här mannen är så problematisk så är det bara att skrolla hans kategori här inne. Den hittar du HÄR!
Pontus har nämligen postat den här videon på sin plattform där han iscensätter någon form av sexiga örfilar och jag kräks lite längst bak i munnen, bara av att ha sett skiten.
I kommentarsfältet låter det på liknande vis:
Se till att barn och unga i din närhet inte följer Pontus Rasmusson på några plattformar.
Blockera honom gärna där det går!
Om du slår upp ordet ”solidaritet” i Nationalencyklopedins stora lexikon, borde du mötas av den här mannens blick.
Cafés Jonas Strandberg har nämligen offrat sig.
Tagit ”en för teamet” i en digital ”En för alla, alla för en” genom att lida sig igenom Pontus Rasmussons cover på JoJos låt ”Karma” – allt för att vi andra ska slippa.
Han verkar också ha läst feedbacken där vissa tycker att man bara ska låta Pontus ”karriär” kvävas av tystnad, att det eventuellt kan vara kontraproduktivt att ägna honom någon form av uppmärksamhet, och det finns ju en poäng i det. Men han verkar motivera sin publicering på ungefär samma sätt som jag gör det – i upplyftande och rent av varnande syfte.
Men det han nu producerar är helt enkelt för katastrofalt uselt för att man ska kunna ignorera det. Jag bryr mig faktiskt inte om det nu är så att han lagt ett bete som jag hugger på. Den här artikeln måste publiceras.
Eftersom Pontus aldrig släpper annat än karaokeversioner av andra artisters verk, så är ribban redan lagd på nivån av en snubbeltråd för pissmyror, och Strandberg kallar honom för ”Marcus och Martinus beställda från Temu”. Det är en förolämpning mot både Marcus och Martinus och Temu, och det säger ju en del.
I normala fall tycker jag inte att man borde få sitta i fängelse för att man producerat för svag underhållning, men Pontus utmanar den åsikten allvarligt.
Tror Pontus Rasmusson att han måste ägna sig åt något i offentligheten? För tydlighetens skull är det inte så, och det borde flera i Pontus närhet vara bättre på att kommunicera. Den här musiken han producerar nu är nämligen inget annat än ett panikartat rop på hjälp. // Jonas Strandberg
Som den seriösa grävreporter som jag är, ständigt beredd med drömmen om en guldspade, hade jag inte varit värd namnet om jag inte själv lyssnat på Pontus nya låt, istället för att bara dela Strandbergs recension rakt av. Det är fruktansvärt att behöva meddela att detta inte är Pontus sämsta låt, men låt det stanna där. Den får mig fortfarande att vilja perforera mina trumhinnor med en trubbig ätpinne, så på den fronten är det intet nytt.
Det enda som är positivt med att inte ha musik ute är garantin att Pontus Rasmusson i alla fall inte kan köra den genom sin musikaliska flistugg genom att göra en cover på den.
The silver lining, if you reeeeeeally wanna see it. 🙂