Istället för att lägga upp en svart ruta med #blackouttuesday på Instagram så la först Petra Tungården upp den här bilden med #blacklivesmatter.
Så fort hon fick kritik för sin hashtag så ändrade hon den till den korrekta, men följarna kritiserar henne ändå för att ta bort kommentarer som handlar om detta, efter att hon korrigerat texten.

Hon blir – precis som Elsa Billgren – kritiserad för att inte använda en svart ruta utan istället ladda upp ett eget motiv. I Elsas fall verkar det ha handlat om att hon inte ville förstöra sitt välkomponerade flöde, medan Petras mer verkar grunda sig i okunskap än någonting annat.
Enligt hennes kommentarer så var hon trött efter en natt med en skrikande bebis samt att hon inte riktigt satt sig in i bakgrunden tillräckligt väl pga bebisbubbla och ännu mer trötthet, men hon ber direkt om ursäkt för att ha gjort fel.

Accepterar följarna detta?
Nope, nix, nej!
Petra upprepar sin ursäkt ytterligare en gång men inte heller denna gång tas den emot särskilt väl.
Läsarna framstår mest som bråksugna och på jakt efter saker att klaga på, snarare än att upplysa Petra om problematiken i hennes inlägg.
Till skillnad från Elsa som la locket på så tuggar Petra i sig kritiken och besvarar den.
Finns det verkligen någon anledning då till att fortsätta bråka med henne?
Jag har svårt att se det om jag ska vara ärlig…
Vad mer kan hon göra eller säga? Varför fortsätter man?

Petra skriver att hon inte vill lägga upp någonting mer förrän hon läst på mer för att det inte ska bli lika fel som med bilden här ovan.
Hur kan man inte tycka att det är okej när Petra erkänner att hon laddade upp den förra bilden av okunskap?

Finns det inte aningens större problem att fokusera på i den här situationen än att fortsätta bråka även efter någon pudlat och bett om ursäkt?
Poängen gick UPPENBARLIGEN fram.
Var inte det hela syftet med kritiken?

Edit:
Konstnären är en vän till Petra och hade förmodligen bett henne ta ner bilden om det var så.
Jag tolkar det här uppdaterade inlägget som en uppmaning till övriga att inte dela den.

Allt detta kommer från ett och samma inlägg av Petra Tungården.

Alltså, uggletröjan med de blå ögonen?
Hur fin var inte den? JAG vill ha en sådan! Bodil, tar du beställningar? Storlek större än spädbarn?

Kommer bebisen heta Harry eller är det som ”Pablo” – som var Arnolds arbetsnamn?

Modellen som de använde för att plåta klänningar ser ut som kärleksbarnet mellan Amanda Strand och Nicole Falciani. Sådant gillar jag…som en liten ”med andra ord” fast med ögonen. 🙂

Petra kallar detta plockmat?
En HALV gurka? Som är delad på LÄNGDEN?
Plockmat? Absolut, men när två personer plockat så är det slut på storgurka och bara de små småtting-kårnitjångerna kvar… (Jag försöker fasa in en ny stavning i SAOL, frågor på det?)

………………………………………………………………………………………………….

Vill man inte fundera kring någon av dessa förslag så kan man ju alltid klura kring ifall Isabella Löwengrip är den första influencern att ha ”ett bibliotek” med faktiska BÖCKER i sin platsbyggda bokhylla?

Jag tänkte bygga en platsbyggd bokhylla i rummet från golv till tak. Jag ska döpa rummet till bibliotek (det är verkligen inget stort rum men jag ska bara ha böcker och en fåtölj där inne). // Isabella Löwengrip

 Hur jag inte ens ville ha dig från början, låtsades, la skambud och så råkade du bli vår. Efter ett smärre ansiktslyft och ommöblering var du lättare att älska, även om kärleken så klart fanns där från redan från första gången jag satte min fot innanför dörrkarmen och såg din nästintill generande takhöjd och minst sagt ståtliga detaljer. Du har alltid haft sådan potential att blomma ut och bli något fantastiskt. // Petra Tungården

Petra Tungården beskriver kärlekssagan mellan sig själv och sin lägenhet, en lägenhet hon egentligen inte ville ha från början och efter att ha sett bilder på den i ursprungsskick så förstår jag henne.
Hon kallar det för ett ansiktslyft. Jag skulle mer vilja kalla det en variant på det där framtida ingreppet där man kan operera in sin hjärna i en helt ny kropp än ett ansiktslyft. Typ så…
Men tillbaka till lägenheten…
Jag hade blivit åksjuk där inne.
Även fast det framförallt är väggarnas färg som sticker i ögonen så har jag så ofantligt svårt att se förbi sådant. Att se potentialen i renoveringsobjekt.
Jag ser bara att det är fult och så vill jag gå där ifrån.
Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det skulle gå att göra, det som Petra och Markus gjort i lägenheten.

I inlägget här ovan länkar hon till mängder av före/efterbilder från lägenheten och när man ser dem sida vid sida så är det så man häpnar.
Väggarnas färg? Här ligger till och med Dashas nya lägenhet i lä. 😉
Den bortbyggda kakelugnen? Det enda som var okej var badrummet…

Har ni den där magiska förmågan som kan se förbi sådant här och visualisera framåt och hur det skulle kunna bli?  

Det finns många olika sätt att kritisera en människas handling på. 
Vissa kan vara kreativa eller ironiska medan andra är mer rakt på sak utan varken målande beskrivningar eller annat lull lull. Ibland väljer man kanske det ena sättet och ibland det andra vilket jag kan tycka är helt okej för det mesta.
För det mesta…
Är man inte förmögen att uttrycka eller leverera sin kritik på något annat sätt än med rena personangrepp eller elaka kommentarer om utseende så borde man faktiskt sätta sig på sina händer en stund.
På vilket sätt är exempelvis botox en relevant aspekt i kritiken mot Petras val att resa utomlands?
(Tillägg) Mängder av kritiska kommentarer både här och på andra ställen har med hennes utseende i kritiken trots att det finns ganska mycket annat, både handlingar och agerande från Petras sida, värt att kritisera.
Kan man inte det utan tycker att utseende är ett starkt argument mot ett agerande så är det kanske läge att sätta sig på en eller båda av sina händer.
Eller tror man på riktigt att det här är det bästa sättet att få Petra att lyssna och tänka om? Eller vill man bara jävlas?

Men..
Är man inte kapabel att argumentera för sin sak på något annat vis än att önska sjukdom och olycka för Petras ofödda barn så räcker det nog inte med att bara sitta på händerna ett tag.
Personen bakom den här kommentaren borde få alla fingrarna ihoplimmade med snabblim till en enda stor klump, en klump som i sin tur sedan snabblimmas fast i vederbörandes armhålor på obestämda framtid.

Alltså, va fan?