Paula visar upp nya huset och berättar om renoveringsplanerna

Hugo och Paula Rosas bor just nu i lite av ett mellanboende.
Jag tänkte först kalla det för ett generationsboende, men fråga mig inte hur min hjärna kom fram till det. Det är ju inte som att de flyttar mellan generationer. *place face in palm*
De har sålt och lämnat sitt hus men kan inte flytta in i det nya än eftersom det ska renoveras, och i det här inlägget visar Paula upp hur huset ser ut nu – innan renovering. 
Hon får en fråga i kommentarsfältet, om hållbarhet och hur hon ser på att renovera för renoverandets skull, och jag tyckte hon gav ett så bra svar på en fråga som majoriteten av influencers helt enkelt duckar för:

Kommentar:  Älskar ert nya hus, fint och härligt med ljusinsläppet ❤️ En fråga ur miljöperspektiv. Det känns som att ni ska riva ut mycket för att ersättas med nytt? (Kanske min missuppfattning..) men hur ställer ni er till det ur ett perspektiv för miljön? Tänker det ser ju definitivt inte slitet ut utan ni gör det för att det ska passa er smak. Tolkar jag det rätt då? Paulas svar: Visst är det fint ???. Det ser fräschare ut än vad det faktiskt var. Huset är från 2006, likaså vitvaror och dylikt. Hugo la upp i vår kommuns grupp att det fanns vitvaror att hämta gratis och i söndags mötte vi upp ett gäng grannar som kom och hämtade diverse prylar ??

Kan någon sen förklara för mig…
Är det trångboddheten man upplevde som ung, som gör att man som vuxen på riktigt går igång på och dreglar över bilder och beskrivningar av mycket förvaring? Jag kan OMÖJLIGT vara den enda, så försök inte ens! 🙂

I´m in förvarings heaven. Vi hade verkligen stora problem i förra huset med lite förvaringsmöjligheter. // Paula

Piercing-Paula

Gud jag minns verkligen hur gärna jag ville ha en piercing i naveln. Tror jag började tjata på mamma när jag var 13 år. Två år efter, när jag fyllt 15 fick jag ta den.
Jag älskade verkligen min piercing. Tyckte det var så fint och det tog emot att ta ut den i samband med första graviditeten.
Tror jag lekte med tanken att ta om den efter Leonore men livet kom i mellan. Idag, 32 år gammal känns det sååå långt borta att ta hål i naveln igen. Det känns lite desperat ?. Har ni några piercingar kvar? Jag har inget annat än hål i öronen numera. // Paula Rosas

Jag hade också hål i naveln som ung, men mitt hål har inte läkt igen.
Kanske gör de aldrig det?
Jag skulle aldrig sätta in ett smycke i den, för det blev aldrig riktigt bra. Min navel är avgrundsdjup så själva smycket försvann in i naveln och syntes inte alls, men det var att ta lite revansch på den nålfobi jag hade då. 🙂
Dock satte den fortfarande stopp för att pierca tungan, för det vågade jag absolut inte göra och det var kanske lika bra det så här med facit i hand? 😉

Har ni piercingar?
Vilka piercingar är vanligast att göra när man är lite äldre? Ingen? Någon? Kanske inte ögonbrynet?

Paula Rosas om Yoga Girls val av förlossning

Men där kan jag ändå förstå tanken om att vara i sin hemmiljö, ha det lugnt och känna sig trygg och så vidare. Men att inte vilja gå till barnmorskan, inte göra ultraljud, inte få graviditetsvecka fastställd och allt sånt – hur vågar man?
Nån del av mig tänker också på alla kvinnor i fattiga länder där både barn och mödrar dör för att dom inte har tillgång till säker vård. Det känns så skevt att prata om att lita till sina instinkter så ska det gå bra att föda…
[…]

Jag är fullt medveten om att det inte är en garanti att allt går bra för att man föder på sjukhus. Jag vet att många kvinnor vittnar om dåliga förlossningar och förlossningsskador som hade kunnat undvikas m.m. och det är saker att ta på allvar. Det finns absolut plats för svensk mödravård och förlossningsvård att bli bättre men jag vågar ändå tro att vi har bra vård jämfört med andra länder. Och till skillnad från typ USA där man får betala dyrt för varje vårdbesök (där kanske man känner sig tvungen att välja freebirth pga har inte råd med kontrollerna) är det ju ”gratis” att gå till MVC och kolla upp sina värden, mäta magen, lyssna på hjärtljud, göra ett ultraljud. Jag personligen skulle inte våga riskera varken min eller bebisens hälsa under graviditet för att känna att jag ”litar till min kropp”. Kommer kroppen känna av havandeskapsförgiftning innan den skadar barnet? // Paula Rosas

”Äntligen” kan jag känna, ”äntligen är det en ”branschkollega” som ens vågar ha en åsikt om det här”!
Jag har skrivit om Rachel ”Yoga Girls” Bråthén ”vilda graviditet”  – vill du läsa det inlägget så finns det HÄR – och Aftonbladets krönikör Sina Al-Dewani har uttryckt kritik mot sättet hon uttryckt sig i media vad gäller deta.

Vad tycker ni om det Paula skriver?
Jag håller helt med henne!

Bästa och värsta tänkbara dejt

Paula Rosas har listat vad som skulle kunna utgöra den bästa och värsta första dejten för henne.
Hennes ”bästa” första dejtförslag bjuder inte på så många överraskningar, utan det är Gröna Lund, bowling, promenad och att gå på match (om man hejar på samma lag).
Inga konstigheter liksom…

Hennes ”värstalista” innehåller några vanliga exempel, och jag kan nästan hålla med om alla.
Hennes värsta tänkbara scenario innehåller följande scenarion:

– Bio
– Hemma hos någon
– Avsmakningsmeny
– Träna
– Padel
– Åka skridskor (som jag skriver under på, det hade inte ens varit ett alternativ för mig så vida dejten inte ska utspela sig över telefon, med honom på isen och jag vid sidan av)

Fyll på listan om du vill! ?