Under varje Öppet Spår dyker det upp kommentarer som den här där någon är kär i, förälskad, betuttad eller bara lite småintresserad av en arbetskollega. 
Som någon skriver här ovan, så spenderar man ju väldigt mycket tid med sina kollegor, så det är kanske inte helt orimligt att ljuv musik ibland kan uppstå, trots att det kanske inte handlar om mer än lite smygtrånande. ?

Så vad säger ni om att Bloggbevakning goes Statistiska centralbyrån och tar reda på hur landet ligger, i alla fall vad gäller er här inne?

Spill yer beanz! 
Vad är dina erfarenheter av kärlek och attraktion på arbetsplatsen?

I gårdagens Öppet Spår så togs ett ämne upp, som utmynnade i en riktigt intressant tråd, nämligen den där man fick sitta kvar på rummet medans kompisen åt middag i köket.
Vi är skrattretande många som varit med om detta och jag undrar om folk fortfarande gör så även i dag.
Låter man fortfarande kompisar till ens barn sitta i ett rum och vänta på att kompisen har ätit klart?
Jag hoppas verkligen att det var ett skitbeetende som försvann i samma veva som jag blev tonåring, och att alla barn nu för tiden blir erbjudna att sitta med vid kompisens matbord, istället för att skickas upp på rummet.
Det här bara en så märkligt sak att göra mot sina barn vänner.

Bete sig som att familjen suger på ramarna i någon typ av matransonering.
Att det helt enkelt inte finns tillräckligt med mat om kompisen också ska ha, men förutom det så förstår jag inte hur man som vuxen förälder kan bete sig så här mot ett av sina barns vänner.

Kan ni?
Är någon av er den där vännen som fick stanna på rummet? Hur kändes det?
Hur har det låtit? Hur uttryckte sig föräldern?

Så här lät det i Öppet Spår:

Snälla alla ni vuxna, säg att det här inte förekommer längre!

Sällan har de små klisterlapparna på Iittalaglasen fått så här mycket uppmärksamhet.
Deras vara eller icke vara har blötts och stötts här inne och eftersom glasen är en del av folket så fick ni bestämma ödet för dem.
Enligt er är det WT (White trash) att behålla lapparna på glaset. Man hade kunnat tro att det var slutet på diskussionen, men icke!
Det var bara startskottet för den följetång som pågått här inne sedan just Iittala-lapparna, och nu verkar det finnas ytterligare en sak att lägga till på ”white trash-listan”.

 

Om ni hängde här inne igår så snappade ni kanske upp vad det handlar om, men för er andra kan jag berätta att det senaste tecknet på white trash – enligt er – är att äta ketchup i vuxen ålder.

1 – Att leka på gatan
2 – inte använda mössa/vantar
3 – ha crocs på riviäääran
4 – Iittala klisterlappar
5 – äta ketchup i vuxen ålder

Av dessa fem alternativ – vilket tycker ni är mest white trash?

Jag måste förresten vara white trash för jag äter ketchup, trots att jag är hela 38 år fyllda.
Gör ni?

 

I kommentarsfältet under gårdagens Öppet Spår så ägde följande konversation rum.
Som en sammanfattning så handlade det om en – vad jag antar – heterosexuell person som beklagade sig över att hen inte länge kan ta med sig sina barn och titta på Pridetåget. Besvikelsen över att det inte är samma folkfest som tidigare anser vederbörande är skandal!!!

Läs delar av kommentarerna här så fortsätter vi här under.

I ärlighetens namn så tror jag att personen som skrev den ursprungliga kommentaren inte har en jäkla aning om vad Pride egentligen är. Du som straight person har liksom ingenting att säga till om för det är inte din fest, du är inte ens bjuden.

Jag tycker den här bilden sammanfattar det hela riktigt bra, men behövs det mer bakgrundsinfo så kan jag starkt rekommendera P3s dokumentär om Stonewallupproret.

OBS! Jag förväntar mig en god ton, oavsett inställning till Prideparaden!