Igår fick jag besked att min pappa tydligen dog igår.

Trodde att det i alla fall skulle kännas NÅGOT men nä. Känner absolut ingenting. Mina föräldrar skildes sig när jag var tre år och jag var i många år hans favorit. Förstfödd och väldigt lik honom. Sa jag att han var en narcissist?  Han träffade en ny kvinna efter några år och de har tre barn tillsammans. Idag vuxna. Två bor i USA sedan många år och den tredje här i Stockholm. Plus min helbiologiska bror.

Jag har ett väldigt tydligt minne när jag är 10 år och min pappa säger: ”Mona, du och X (min bror) måste förstå att min nya familj kommer i första hand nu.” // Monas Universum

Jag hörde en gång någon säga att: Som förälder är du skyldig att älska dina barn, men som barn behöver du inte älska dina föräldrar, trots att de flesta barn gränslöst älskar sina föräldrar och söker deras tillgivenhet, oavsett hur de behandlas av dem.
Jag kom att tänka på det när jag läste Monas inlägg om relationen till sin pappa och hur hon skriver att hon inte kände någonting när hon fick höra att han gått bort och om hur han valde bort henne och hennes bror till förmån för sin nya familj.

Att klippa bandet till en förälder måste vara något av det svåraste man kan göra tror jag, även om det med största sannolikhet ibland är lika nödvändigt som att avsluta andra destruktiva relationer i livet.
Som den gamla klyschan säger:
När du säger nej till någon annan så säger du ja till dig själv. 
Så klyschigt, men också SÅ sant!

Det får bli dagens visdomspärla, denna härliga onsdag. 

Hörni, jag tänker varje dag på alla de företag som inte har grejat, eller som inte kommer att greja den här pandemin.

Vad kan man göra för att minimera krisen för dom? Jag tänker på frisörer. Ska man gå och klippa sig ändå, för deras överlevnads skull? Förutsatt att de har skydd.

Restauranger är ju lättare, där kan man ju sponsra med att beställa och hämta.

De stora kedjorna har oftast pengamuskler så där är jag inte orolig. Ännu. Men, vad gör man med alla hudvårdskliniker t ex? Eller alla de småbutiker som finns, som inte har någon e-handel?
[…]

Jag handlar mer än någonsin på nätet nu och försöker hålla mig till mindre/medelstora företag.Men, dom ställen där man inte kan hämta prylar/mat/tjänster, hur gör man för att inte dom ska gå omkull? Hur hjälper man?// Monas Universum

Det är jättesvårt, hur stöttar man företag samtidigt som man följer restriktioner och stannar hemma?
Kan vi inte ta det här inlägget till att tipsa varandra, att komma med förslag på sätt, de som kan och vill försöka hjälpa till och stötta kan göra det på – så säkert som möjligt?

Vad tror ni?

Monas Universum är rädda för att Sverige kommer bli ett kallare och mer kramlöst land när väl coronapendemin är över. 
Vad tror du?
Kommer vi gå och använda armbågarna att hälsa med, även efter corona eller kommer det bli tvärt om? Att vi kastar oss om halsen på alla vi möter och helt eliminerar handskakningen ut vår repertoir?

Kramigt eller kramlöst?

Kolla in den här skapelsen.
Vet inte om det är Maria själv som har gjort den men den är virkad av riktigt hår! // Monas Universum

Monas Universum har gått på salong för att piffa till sig lite och ska på konsultation för löshår.
På salongen återfinns den här skapelsen, en klänning som är virkad av äkta hår.
Jag vet att många människor äcklas av hår så fort det lämnat huvudet, oavsett om det är ens egna eller någon annans men jag bryr mig föga så länge det är mitt eget hår.
Men… en klänning av hår skulle jag nog inte vilja bära, även om det är mitt eget.
Det känns som att den skulle vara ganska så sticksig.
Skulle ni?

Om ni var tvungna att välja – en klänning gjord av äkta hår eller en klänning gjord av kött, som den Lady Gaga bar på 2010 års MTV Video Music Awards?