Lakrits-överdos?

En dag pratar jag med min mamma som säger att det nog kan bero på överkonsumtion av lakrits. Jag tittar på henne och undrar om hon är helt felvaggad. Vadå ”överkonsumtion av lakrits?!” Hittar ingen info på nätet men bestämmer mig för att inte äta fler.
Efter nån dag, eller två, försvinner klådan och allt är normalt.

I måndags började jag äta dom igen eftersom jag inte riktigt ville tro på det här men dagen efter satta klådan fart än en gång. Särskilt ovanpå och under fötterna. Höll på att bli helt jäkla galen.
Slutade direkt och japp, nu är kliet borta igen.

Har någon av er hört talas om nåt liknande?
Jag som älskar Djungelvrål, kommer ju inte våga äta det igen. I alla fall inte smälla i mig en påse, såsom jag brukar. // Monas Universum

Monas Universum fick feeling och käkade hundratals Turkisk peppar-chokladbitar från Fazer, med resultatet klåda på olika ställen på kroppen.
Efter att ha applicerat den vetenskapliga metoden ”uteslutningsmetoden” så lutar det åt att det rör sig om en överkonsumtion av lakrits, vilket gör att Mona nu känner sig tveksam inför att äta en påse Djungelvrål i en enda sittning.
Det här är ett uttalande, ungefär lika vetenskapligt som uteslutningsmetoden, men jag kan med lätthet äta fyra påsar Djungelvrål på en dag utan att få klåda, så en påse borde vara lugnt även för Mona. 
Att man fräter bort slemhinnorna i munnen är en annan sak, men klåda?
Nope, nej, nix!
Jag skulle alltså inte rekommendera någon att äta fyra påsar Djungelvrål på en dag, jag mest konstaterar att jag i alla fall inte fått klåda av det.
Däremot får jag klåda I munnen av kiwi, vilket orsakas av proteolytiska enzym, som tydligen inte är någonting att oroa sig för.
Det är betydligt mer obehagligt än Djungelvråliska frätskador.

Om att scrolla förbi nyheter om gängvåld

Monas Universum skriver på sin blogg om hur hon känner sig blasé när hon ser rubriker om gängvåld och kriminalitet.
Hur hon bara skrollar förbi och har slutat bry sig eftersom hon är så jäkla trött på alltsammans.
Samtidigt frågar hon sig själv hur hon kan beröras mer av nyhetsuppdateringarna från krigets Ukraina, än av att en 19-åring man dödats.
Han är trots allt någons barn, kanske någons bror. En människa vars liv precis börjat.

Jag ä r och förblir en kass människa för jag orkar inte längre bry mig om dessa ungdomar som dödar varandra till höger och vänster. // Monas Universum

Är hon det?
En sämre människa?
Är det inte ganska vanligt att man blir en smula avtrubbad efter ett tag när man matas med samma typ av rapportering, dag in och dag ut?
Hur många reagerar på samma sätt idag när ni läser artiklar eller ser inslag om Rysslands invasion av Ukraina, som ni gjorde den där allra första dagen?
Jag satt som på nålar med nyheterna på, hela dagen. Jag skulle ljuga om jag påstod något liknande idag tyvärr, och i så fall är även jag en dålig människa.

Det är många i Monas kommentarsfält som håller med henne, så vi är förmodligen fler än bara två dåliga människor här då.
Kan man göra någonting åt det här, eller är det bara så det är när allt annat i livet går sin gilla gång?
En komplexitet, lite som ”närhetsprincipen”?
Ju närmre någonting är geografiskt, desto mer bryr vi oss?

Är det hemskt eller är det mänskligt?

Monas Universum spontanshoppar en Lexus

I förra veckan skulle jag åka till ett område i Stockholm där det finns en himla massa bilmärken. Hade siktet inställt på att provköra en Audi, och sen känna mig för, för att lite senare i vår köpa en.Innan vi hann till Audi så sladdade vi in någon annanstans.
Kan tänkas att jag, 45 minuter senare, åkte därifrån med ett köpekontrakt i handen. // Monas Universum

Jag kan spontanshoppa skor, Monas Universum spontanshoppar bilar.
Same same but different.
Hon kom tydligen hem från Bromma med en 2021 års Lexus hybriddemo, trots att hon var ute efter en Audi.

Vad spontanshoppar ni?
Om något?

Får man svära åt svärföräldrarna?

Bildkälla: Partykungen.se

Jag tänker också att det måste vara en mardröm att själv vara en svärmor och få ett rövhål till svärson/svärdotter. Det är ju värre än att själv ha värdelösa svärföräldrar eftersom man är totalt ”utelämnad” som svärmor/svärfar. Man kan inte påverka på något sätt. Min erfarenhet har varit mindre bra och i dessa lägen var det tyvärr bara att gilla läget. // Monas Universum

Svärföräldrar.
Detta nödvändiga ont som lite kan gå hur som helst.
Man får inte välja själv, och det är väldigt lite som man överhuvudtaget kan påverka när det kommer till denna konstellation.
Att ”gilla läget” verkar vara en rekommenderad strategi där man helt enkelt får välja vad man lägger sin energi på.
Jag undrar om det är många svärmödrar som aktivt går in för att försöka påverka sin son/dotter till att göra slut med partnern de inte gillar?
Jag skriver svärmödrar eftersom jag tror att det är fler svärmödrar än svärfäder som gör sådant här.

Är det en fördom?
Kanske…
Förmodligen…

Mona tycker att det är värre att vara svärmodern och få ett rövhål till svärdotter/son, än tvärt om. 
Jag har hört några riktiga skräckhistorier från vänner om just svärmödrar, och hur de gjort sitt bästa med att förpesta livet för alla inblandade.
Släkten är värst, så är det bara.
Tur att det inte gäller alla. ????