Så klart jag inte kunde hålla mig från att skriva ett inlägg till. 😉
Givetvis måste jag uppdatera med reaktioner på SVTs dokumentär om Margaux Dietz.
Min syn på saken kan du läsa här, och här kommer några andra från sociala medier.
Högst upp ser du vad som skrivs under SVTs två Instagraminlägg om dokumentären.
Inlägget kan komma att fyllas på allt eftersom…
Här nedan kommer även de kollegor som gått in på Margauxs inlägg och kommenterat stöttande.
I natt släppte SVT dokumentären “Kan vi förlåta Margaux” som handlar om tiden efter Margaux Dietz skandalvideo, där hon skapade content av en utslagen människa i sin trappuppgång som hon även lät sin son gå ut och peta på med en leksak.
I mitt tidigare inlägg höll jag dörren öppen för att det skulle kunna komma en stor pudel från Margaux, någonting konkret, som skulle kunna förklara hennes omdömeslöshet men jag tror att jag stänger den igen.
Det närmaste en förklaring man får är att hon “levt i en bubbla” och hon återkommer hela till att “tittarna inte hade hela storyn”, och att hon trodde att det var hennes kompis som låg utanför hennes dörr.
Ingenstans reflekterar hon över det som jag tror de allra flesta reagerat på – att hon klippte, la till ljudeffekter och publicerade sin video, med vetskapen om att det inte alls var hennes vän som var mannen i trappuppgången.
DET är problemet, inte att hon ursprungligen ville “busa lite med en vän”.
Hon verkar fortfarande helt oförmögen att ta in att den absolut största anledningen till att folk rasade över hennes publicering, inte är att hon filmade klandervärt innehåll till sina sociala medier, utan att det mer handlar om hennes bristande medmänsklighet och värderingar och om hur illa hon hanterade situationen när kritiken började strömma in.
Att Margaux levt i en bubbla råder det inga tvivel om, och att kraven på influencers, att hela tiden toppa sig själva genom att publicera roligare, bättre och mer unikt material, är ständigt närvarande.
Det som var banbrytande för några år sedan är vardag idag, och frågan som jag tror influencers hela tiden ställer sig är förmodligen “”vad ska jag göra för att skapa material som får tittarna/följarna/läsarna att stanna kvar hon mig?
Hennes kompis Max sitter med och säger saker som kritiserar Margaux, men det känns mest som att han regisserats för att agera “djävulens advokat” genom att säga det som många tänkt. Om hur dumt hon betett sig, och att han förstår kritiken eftersom han förmodligen känt likadant om han inte haft “the bigger picture”.
Det är mycket i den här dokumentären som ger mig en dålig smak i munnen, men det finns ett klipp som smakar extra surt.
Det är när Margaux har möte med sin nya chef Stefan Hallgren och skojar om hur hennes första inlägg efter hennes sociala medier-paus ska se ut. I klippet innan har han och Margaux “high five’at” över att han lät hennes namn stå kvar på listan över vilka personer han samarbetar med.
Margaux säger att hon ska publicera ett inlägg “i samarbete med Margaux Dietz, hennes mest trogna sponsor” och visar upp en av sina böcker som hon skrev för några år sedan och låter kameran filma ett kapitel som heter “en kris kan vara en möjlighet”.
Den bilden ska vara med i inlägget.
Hon avslutar strategiplanerna med att hon ska lotta ut tio böcker på Instagram och att vinnarna även kommer få komma till hennes kontor för att träffa henne i en timme.
Chefen garvar högt och länge och verkar tycka att det här är världens mest skojsiga idé.
Hur SVT, chefen eller Margaux tycker att det här är till hennes fördel är för mig en gåta, men kanske handlar även detta om att vi inte kan se “the bigger picture”?
Jag återvänder ofta till “Action speaks louder than words” och det här är ett strålande exempel på det.
Margaux Dietz ex Jacob Liebermann medverkar också i dokumentären, ni vet han som gick och slog på den stora trumman kring att Margaux exponerade sönder parets gemensamma son och som sedan kappvände varvet runt genom att starta en gemensam Youtubekanal med henne och sonen.
Han tar orosanmälningarna som kom in mot Margaux med en klackspark, trots att han var den som själv kampanjade för skärpt lagstiftning vad gäller exponering av barn för att skydda dem och att syftet med allt det var att skydda sonen från offentligheten.
Nu är reaktionerna helt plötsligt överdrivna enligt honom, men det blir kanske så när man själv får vara med och äta en bit av den monetära kakan?
Margaux blev polisanmäld efter händelsen och filmteamet följer med henne och hennes mamma till advokat Slobodan Jovicic, och filmar henne även efter hon varit på polisförhör.
När dokumentären sänds är utredningen mot Margaux fortfarande pågående.
Ann Söderlund medverkar också i dokumentären och tycker att det Margaux gjort är förkastligt men pratar samtidigt om den “bubbla” som Margaux befann sig i och säger även att hon tycker att drevet är överdrivet.
Det kommer ingen stor pudel i den här dokumentären.
Jag upplever att den filmats på tok för snabbt efter det inträffade, och att syftet mer är att planera för Margaux Dietz stora “comeback”, snarare än att handla om att hon faktiskt lärt sig någonting av det.
Jag tror fortfarande att hon inte riktigt förstår vad hon gjort.
Dock säger hon att hon funderar på att skaffa en ansvarig utgivare framöver. Att fyra vuxna personer lät den här filmen passera utan att någon av dem reagerade, är alltså ett på tok för tillåtande durkslag och i behov av förstärkning.
Avslutningsvis säger Margaux Dietz någonting som jag tycker ska bli extremt intressant att följa upp.
Hon säger nämligen att från om med nu ska hennes content handla om henne och hennes känslor, och att hon inte ska blanda in andra relationer hon har eftersom de har fått utstå så himla mycket i det här, och hon vill inte utsätta dem för det.
Jag undrar i mitt stilla sinne om det även inkluderar sonen Arnold, eller om han fortfarande kommer ses som hennes egendom att exponera sönder och tjäna pengar på så länge det går?
Tror jag att en dokumentär hade kunnat vara till Margauxs fördel? Absolut.
Tror jag att den här dokumentären är till hennes fördel. Nej.
Särskilt inte som den avslutas med att Margaux lyssnar på en låt om förlåtelse och säger att hon mest ”chillar” hemma vid matbordet, samtidigt som hon skrattandes sträcker armarna i vädret.
Dokumentären är 40 minuter lång och jag uppmanar dig att själv titta på den för att bilda dig en egen uppfattning om den, istället för att bara ta min text till det.
Du hittar den här.
Torsdagen den 3:e november publicerar influencern Margaux Dietz en video på en utslagen man utanför hennes dörr. Videon sprids snabbt och kritiken, hatet och hoten rasar in och mediedrevet är igång. Flera företag väljer att bryta sina samarbeten med Margaux och när hennes ursäkt inte får någon effekt väljer hon att trycka på paus. I den här dokumentären får vi följa Margaux några veckor efter publiceringen när hon isolerat sig från omvärlden och den digitala världen. Ångrar hon sig? Vad har konsekvenserna blivit? Och hur har tystnaden påverkat Margaux?
Klockan 02 i natt kommer alltså SVT publicera en dokumentär om hur Margaux Dietz haft det sedan hon gick under jorden efter att ha kränkt en utslagen man i sin trappuppgång.
”Kan vi förlåta Margaux”?
Det tror jag nog, men om det här är rätt väg att gå, det återstår att se.
Vad tror ni kommer framkomma i den här dokumentären?
Vad blir hennes pudel?
Jag har mina aningar, men det återstår också att se.
Uppdatering:
Här är trailern.
Tack för tips!
Visserligen på kompisen Max konto, men ett livstecken nonetheless.
Hur lång tid tror ni det kommer ta innan hon börjar uppdatera igen, och tror ni att hon kommer kunna komma tillbaka eller är hon körd i branschen?
Tack för bild!