Linn ”Tiingelinn” Andersson om att bara ha döttrar

Bildkälla: Pernilla Wahlman / TT Bild

Finns inget som känts mer självklart. Tänk att så många andra satt och hoppades en son åt mig, utan att veta vad jag själv hoppades på. Denhär med kön på bebisen är en så speciell fråga. Tror allt en förälder önskar sig är ett friskt barn. Tycker absolut att man har rätt att hoppas på något, det känns också lite tabubelagt men klart man får hoppas. Sedan när bebisen kommer blir det så självklart ändå. Däremot är det väl ändå lite märkligt när andra hoppas åt någon annan. ” Nästa kanske blir en pojke” ” Ni får fortsätta tills det blir en kille” ändå lite märkligt? Alltså jag ÄLSKAR mina tjejer och jag älskar att de är tjejer. Hade iofs inte älskat dem mindre som pojkar, men ni förstår vad jag menar. Min absolut största dröm i livet var att få en dotter. Här står jag med tre. ❤️❤️❤️  // Linn ”Tiingelinn” Andersson

Jag blir inte riktigt klok på det här med bebisar och kön. Ta till exempel hela fenomenet ”gender reveal”, där man samlar vänner och familj för att under hejdundrande former avslöja om det är en kille eller tjej som gömmer sig i magen. De flesta säger att könet inte spelar någon roll så länge bebisen är frisk, men inte vår allas Linn ”Tiingelinn” Andersson. Hennes högsta dröm var att få en dotter, och nu står hon här med tre små dockor att pynta i tyllkjolar och annat stereotypiskt flick/prinsessigt – allt för att passa som hand i handske på hennes sociala medier.

Men hur hade Tiingelinns flöde sett ut om hon istället fått pojkar?
Hade hon behövt slopa hela sin rosa dröm för lite ljusblått? Linn känns ju inte som något annat än klassiskt stereotypisk när det kommer till den här frågan. Hur hade umgänget med Johan och John Valencia sett ut om Linn behövt kliva ur prinsesstemat som även denna duo klär ut sina döttrar i? Hade hela konceptet fallit då? Hade inkräktaren betraktats som en rebell, eller hade han helt sonika fått rätta in sig i ledet och vackert acceptera att det är prinsesstema som gäller genom livet, eller i alla fall tills han är gammal nog att välja själv vad han ska ha på sig? Det kan ju bli tyll och prinsesskläder ändå, men ni fattar…

Jag fattar att många förmodligen har en önskan om en pojke eller flicka, men här handlar det ju om att Linns hela affärsmässiga koncept skulle riskera att stå och falla med en pojke. Så kanske ska hon sluta när hon är på topp – och med topp menar jag tre flickor – och med sluta menar jag att sluta skaffa fler barn. Det är lite som de gamla könspreferenserna i Kina, fast tvärtom. Under åren med ettbarnspolitik i Kina ville folk hellre ha pojkar än flickor. I tusentals år har söner varit mycket viktiga i det kinesiska samhället, och flickbebisarna riskerade att lämnas att dö i skogen så föräldrarna kunde försöka få den där eftertraktade pojkbebisen.
Linn är lite tvärtom. 🙂
Hon hade varit ute i skogen med en stor, blå Ikeakasse för att samla in alla flickebarn igen under devisen ”Det man hittar får man ta”!

Föga förvånande låter det likadant i Linns kommentarsfält, men man följer väl henne av en anledning tänker jag?

Tack för tips!

Influencers ursäkt till följarna för ”Happy Patches-reklamen”

Bildkälla: TT/Pernilla Wahlman

Igår skrev jag om företaget Happy Patches, som säljer mygg- och fästingklistermärken utan det tillstånd som krävs för att få sälja produkten, då den klassas som ett bekämpningsmedel. Bekämpningsmedel är den enda produktgruppen som kräver godkännande från Kemikalieinspektionen för att få säljas.

Det blir extra problematiskt när man betänker hur många influencers som har gjort reklam för företaget och dess produkter under flera år. Kemikalieinspektionen, som är en statlig tillsynsmyndighet med befogenheter att meddela förbud och utfärda viten (böter), har tidigare anmält företaget när det opererade under ett annat namn.

Ni har frågat mig om andra företag som säljer liknande produkter, och jag kan bara hänvisa till den information som Kemikalieinspektionen delgav mig under tiden jag skrev detta inlägg, nämligen att det i dagsläget inte finns några godkända myggplåster i Sverige, oavsett vad andra företag eventuellt hävdar i sin kommunikation med missnöjda kunder.

Så, hur reagerade dessa marknadsförande influencers på beskedet att de omedvetet hade lurat sina följare att köpa denna otillåtna produkt, och vad gjorde de åt det?
Ingenting. Inte ett jävla dugg!
Ingen, förutom Linn ”Tiingelinn” Andersson, som tog till sin Instastory för att be om ursäkt till sina följare.

Bildkälla: Tiijngelinn Instastory

Hej fina ni,

Idag har jag fått viktig info gällande ett samarbete jag nyligen haft med Happy Patches och nu vill jag dela detta med er!

Happy Patches tillverkar veganska myggplåster som innehåller citrusextrakt och pepparmyntsolja. Jag har själv använt dessa produkter tidigare och alltid känt mig trygg när jag köpt dem hos Kronans Apotek.

När jag blev bokad av en byrå för att samarbeta med Happy Patches kändes det tryggt och bra då byrån också lovade att företaget är seriöst och pålitligt. Tyvärr har jag nu fått veta att dessa myggplåster inte är godkända av Kemikalieinspektionen, något jag inte visst när jag publicerade mina inlägg. Enligt Happy Patches är produkterna inte olagliga, men vare sig jag eller byrån fick någon info om det här.

Jag kommer inte att fortsätta samarbeta med företaget förrän produkterna har fått den nödvändiga godkännandet. Jag ber om ursäkt till alla er som har köpt myggplåstren efter mina rekommendationer. För vidare frågor, vänligen kontakta Happy Patches direkt.

Tack för er förståelse och förlåt igen.

Kram Linn

Hon var den enda, och det är under all kritik.
Influencers drar gärna in stora pengar på att få följarna att köpa diverse produkter, men så fort det kommer kritik ska huvudet stoppas i sanden snabbare än man hinner säga ka-ching.
Therese Lindgren, vad tror ni hon tjänade på att sälja otillåtna myggplåster till sina följare? Har hon bemött detta på sina sociala medier? Jonna Lundell, samma sak där. Dessa influencers har närmare en miljon svenska följare. Fattar ni vad det är värt för någon som vill dränka marknaden med sin produktr4eklam och framstå som tillräckligt etablerad för att slippa granskning?

Linn är alltså den enda influencer som hittills har tagit lite ansvar för sin fadäs. Om det finns fler som har gjort samma sak, uppdaterar jag gärna mitt inlägg med den informationen. Tänk om Linn kunde be om ursäkt lika enkelt för det här som hon gjorde här?
Då hade jag nästan fått lite respekt för henne.
Det skiter hon så klart i, men ändå… 😉

Tiingelinns fotosamling från semestern

Allas vår plingande innepinne Linn ”Tiingelinn” Andersson är faktiskt en av få influencers som fortfarande bloggar. En anledning till det är kanske att Instagram har en begränsning på antalet bilder som får plats i ett enda inlägg.
Jag tror gränsen på Instagram är 10 bilder per inlägg, så hur ska det fungera när Linn vill dela med sig av 34 bilder från semestern, där alla utom en föreställer henne själv, antingen i klänning eller bikini? Lite ”har man sett en, har man sett alla” – men vem är jag att begränsa någon med ett maxtak på 10 bilder?
Det är en siffra en influencer värd sitt namn skrattar rått åt. Endast 10 bilder? Vad ska Linn då göra med de andra 24 bilderna av sig själv i olika poser? Då måste hon ju välja mellan ’sittandes på poolkanten’ och ’stående på poolkanten’! Bilden i Instagraminlägget här ovan kan representera alla bikinibilder i Linns blogginlägg, för har man sett två av dem, så har man sett dem alla. Hur många bilder på Linn vid poolkanten med ett sprätten behövs egentligen?

Så för mig är det ingen överraskning att Linn fortsätter blogga.
Bloggen är som hennes oändliga Instagram-inlägg, där hon kan posta 34 bilder från sin semester utan att behöva kompromissa. För Linn är uppenbart varje bild viktig och varje outfit värd att visas upp, oavsett hur många bilder det kräver eller hur många gånger hon bär samma bikini. Förlåt, men en bloggande influencer borde ha minst 20 olika bikinis att välja mellan.
Instagram-regler? Sådana regler är till för att brytas – eller i alla fall att bloggas förbi.
Hur många bilder orkar man titta på i inlägget innan man tröttnar? När kastar skrolltummen in handduken? Det finns heller ingen text till bilderna, så man har ingen aning om vad hon gjort, bortsett från att posera framför kameran. Det hade kanske varit en bra skrollpaus att ha lite text under varje bild att stanna till vid och läsa?
Ja, kanske lite storytelling hade passat på bloggen, om det nu ändå ska upp 34 bilder på i princip samma sak? Skämt åsido, hade jag haft Linns kropp så hade jag kanske också sprätt fram ett ben vid poolkanten?

Hur många bilder på sånt här tycker ni är lagom att illustrera ett inlägg med, om du måste skrolla igenom allt för att komma vidare?

Tiingelinn om Onlyfans

Bildkälla: Pernilla Wahlman/TT

OnlyFans beskriver sin tjänst som en plattform där kreatörer kan dela innehåll och få betalt direkt av sina följare. Det är en prenumerationsbaserad tjänst där användare betalar en månatlig avgift för att få tillgång till exklusivt innehåll från sina favoritkreatörer. Innehållet kan variera och inkludera allt från foton och videor till livesändningar och meddelanden. Plattformen betonar direkt interaktion mellan kreatörer och följare, och kreatörer har möjlighet att tjäna pengar genom prenumerationer, tips och betalt innehåll.
Trots att det faktiskt finns alla möjliga typer av kreatörer på OnlyFans, tror jag att de allra flesta förknippar plattformen med avklätt och/eller sexuellt innehåll snarare än träningstips och exklusiva recept från en favoritkreatör, även om sådant innehåll också existerar där. Vad tänker du när någon säger att de har skaffat OnlyFans?

Bildkälla: Paow Tiktok

Paulina ”Paow” Danielsson, Josefine Ottosson och Julia Markams är tre svenska influencers som tjänar stora pengar på att posta sexuellt innehåll på OnlyFans.
I september 2022 delade Paow med sig av sina inkomster från en bra månad, vilket landade på hela 40 228 dollar, motsvarande 433 963 sek vid den tidens valutakurs. Inte illa för en månadslön!

Bildkälla: Tiingelinn Instagram

Nu har vår kära Tiingelinnska – Linn Andersson – delat med sig av sina tankar om OnlyFans. Hon fick frågan om vad hon tycker om plattformen och om hon planerar att skaffa ett konto:

Helt ärligt har jag inte så stor koll på det. Jag vet vad det är, men har aldrig varit inne där. Jag är 120% säker på att jag aldrig skulle skaffa det. Intimitet är något jag vill dela med en partner och ingen annan.

Sedan känner jag väl att vem är jag att döma vad andra väljer att göra. Det finns folk som tycker och tänker saker om mitt arbete och att saker jag gör är fel eller ’inte ett riktigt jobb’, etc. Jag tycker inget om vad andra gör, men det är helt enkelt inget för mig. ? // Linn

Så OnlyFans verkar inte vara något för Tiingelinn, men man ska aldrig säga aldrig.
Det hade ju kunnat vara något att pyssla med i den lilla lägenheten i Gamla stan som hon hyr på sina barnfria veckor, om hon tröttnar på att hänga med Pappapappadotter och deras content farm? En gång kreatör, alltid kreatör, eller hur?
Nej, jag skojar bara.
Linn verkar inte vara sugen på att skaffa OnlyFans och skriver att det inte är något för henne, då intimitet är något hon vill dela med en partner, en kanske inte helt ovanlig inställning?

Hur ser ni på OnlyFans?
Finns det någon här som skapar innehåll på OnlyFans som inte är naket, eller någon som betalar för att ta del av sådant innehåll som inte heller är naket?