
Accepterar mig själv och mina egna intressen och låter mina åsikter få ta mer plats. Från att ha stängt ute och nästan skämts över att ha varit väldigt flickig som jag egentligen varit hela mitt liv, till att börja lägga tid på mina intressen igen, skaffa tillbaka alla rosa plagg till garderoben och bara vara JAG.
”Hon tror hon är en prinsessa” ” Hon lever i en låssas värld” ” stackars hennes barn med allt puttinutt och gulligull”
Nej vet ni vad, jag kommer inte skämmas för att älska rosa, att pyssla, pilla med blommor eller att mina barn får fina kläder som de själva älskar.
Jag är bara jag, precis som du bara är du. Linn Andersson som ni som följer mig ser som @tiingelinn är en helt vanlig 27 årig tjej, som älskar att vara mamma till sina fina döttrar, och som trivs bland rosa blommor i Kungsträdgården. ???? // Linn ”Tiingelinn” Andersson
Den rosaskimrande Linn ”Tiingelinn” Andersson öppnar nu upp och berättar för följarna att hon haft en livskris sedan hon fyllde 25 år.
Att hon inte längre vetat vem Linn är utan sin mammaroll – utan skötväska, en bebis på armen, eller i magen för den delen.
Kanske har det varit därför hon åkt till Stockholm varannan vecka – för att upptäcka vem hon egentligen är? Nu har hon i alla fall landat i att hon de facto gillar rosa och att ”lajva prinsessa” – alltså precis samma sak som hon fyllt sina sociala medier med så länge jag kan minnas att jag känt till konceptet ”Tiingelin”.
I kommentarsfältet öser lovorden in och hon är – som alltid – påhejjad av ”Pappapappadotter-papporna”.

Har man inte ständigt lite av en livskris?
Eller i alla fall med jämna mellanrum?
Där man ständigt checkar av med sig själv så att man är inne på rätt spår eller om man känner att man vill ändra kurs en smula? Det är väl ingen som stakat ut vägen för resten av sitt liv och sen bara böjer ner huvudet och KÖR – utan att någonsin igen reflektera över sitt vägval?
Jag har har flera stycken livskriser i mitt 44 år gamla liv, och några har varit positiva och andra inte men det är väl så livet ser ut? Jag har nog en liten mikro-livskris just nu, men har accepterat att det bara är så det är just nu.
Förhoppningsvis kommer jag starkare ur den på andra sidan, vilken riktning den än må ta. Affirmations for the win!
Att Linn kommer ur sin livskris med uppvaknandet att hon verkligen gillar rosa och allt som är puttinuttigt är väl ett av de mest harmlösa ”uppvaknandena” jag hört talas om. Det hade kunnat vara att hon hellre vill injicera heroin mellan tårna än att vara mamma, så ”no harm no foul”. (Tack, Estelle the Agent)
So ”pink away” – just don’t get ”pink eye”.
