Visa det här inlägget på Instagram

Vissa blir stressade av sin telefon och vissa blir stressade av att inte ha sin telefon. 
Oavsett vilket så spelar telefoner en otroligt stor roll i dagens samhälle.
Vad gjorde vi innan internet och smartphones?
Vad la vi all den här tiden på? All telefontid? Vad gjorde vi?Förutom att harva och plocka potatis, stoppa strumpor och mjölka kor då?

Sov? Gökade? Bakade? Läste? Skrev checkar? Faxade?

Visa det här inlägget på Instagram

Har ni förresten sett att Laila Bagges son Liam precis vunnit sin första MMA-fight? Jag känner mig som hundra år. Både för att jag förfasas av slagsmålsport, men också för att han väl nyss var ett barn. Hur gick det här till?

Visa det här inlägget på Instagram

Camilla Läckberg har så många bollar i luften att hon hade kunnat knäcka extra som jonglör. 
På Instagram avslöjar hon nu det projekt som tog både henne själv och Laila Bagge till Los Angeles 2019.

De har skapat en tv-serie som handlar om musikbranschen, om unga människor och om att pendla mellan hopp och förtvivlan i en vuxen värld.
Nu väntar processen som avgör om de får grönt ljus för att gå vidare i produktionen.
Kommer den nya serien göra Läckbergs andra serie ”Lyckoviken” sällskap i tv-tablån?

Nyfiken? 

I början av december 1994 öppnade någon eld, rakt in i entrén till nattklubben Sturekompaniet.
Fyra personer dog i skottlossningen, medan andra fick men för livet av att ha bevittnat traumat.
Expressen har gjort en dokumentär i tre delar, med fokus på den man som höll i vapnet när skotten avlossades – Tommy Zethraeus.
En av alla människor som befann sig på Stureplan denna natt var Laila Bagge.
Det var som en krigszon, folk skrek, det var kaos, minns hon.
Hon såg människor dö på gatan utanför nattklubben och hon menar att det lika gärna hade kunnat vara HON.

Så här beskriver Expressen sin dokumentär:

Stureplansmördaren och fyrabarnspappan Tommy Zethraeus, 52, har avtjänat sitt livstidsstraff och är i dag en fri man – med nytt namn, fast jobb och bostad i Stockholmsområdet
I en exklusiv tv-dokumentär i tre delar, som Expressen nu kan publicera, berättar hans juridiklärare Harry Schüssler om mördarens liv utanför murarna.
Vi möter också tv-profilen Laila Bagge som var på plats när Zethraeus avlossade automatvapnet utanför nattklubben Sturecompagniet, ambulanspersonalen som var först på plats efter skjutningen – och polismannen som tycker att Zethraeus släpptes ut för tidigt.

Här kan du även hitta P3 Dokumentärs program om Stureplansmorden.

Säga vad man vill om det är konceptet, men att det rört upp känslor är uppenbart.
Är det benämningen ”powerkvinnor” som upprör?
Fick ”Svenska Hollywoodfruar” samma typ av reaktion? Det hade väl i så fall varit mer motiverat, med tanke på att programmet byggde på svenska kvinnor i Los Angeles som gift sig rikt och inte själva åstadkom särskilt mycket alls vad karriär inom arbete anbelangar.
Jag menar, det amerikanska originalet heter ”The Real Housewives of *olika städer*”.
Housewives = hemmafruar

Är det mer acceptabelt att benämna kvinnor som ”hemmafruar” än ”powerkvinnor”?
Där en hemmafru – grovt generaliserande – lever på någon annan, medan en ”powerkvinna” jobbar och är framgångsrik inom ett yrkesområde och inte behöver leva på någon annans tillgångar överhuvudtaget?

Laila Bagge är extremt upprörd över den kritik som programmet fått och publicerar det här på Instagram:

Hade programmet kritiserats mindre om det haft en större blandning av olika typer av ”powerkvinnor”?
Med några deltagare som är framgångsrika i sina karriärer men kanske också några som är ”powerkvinnor” ett sätt som inte har med pengar eller framgång att göra?
Exempelvis någon som kämpar ideellt för att andra människor ska få ett bättre liv – typ ”Tunnelbane-Nettan” och hennes ”Vid din sida” som är en ideell förening för äldre hemlösa i Stockholm, eller någonting liknande?

Dessa kvinnor kallas av någon anledning för ”eldsjälar” men nog borde även kunna benämnas som ”powerkvinnor”?
En ”eldsjäl” som gör det hen gör, utan att få en spänn för det är väl MER av en ”powerkvinna” än någon, vars framgång bygger på att tjäna pengar?
Det är ju den här typen av kvinna som Laila nämner i sin text, där hon använder sin mamma som ett exempel på en ”powerkvinna”, samtidigt som den typen av ”powerkvinnor” lyser med sin frånvaro i det här koncept som Laila Bagge tagit fram, där det enbart är kvinnor med ekonomisk framgång som lyfts fram.
Laila känner sig även nödgad att klargöra stort och högljutt att hon minsann jobbar SÅ mycket mer än bara fem timmar på radio, varpå hon radar upp alla saker hon minsann jobbar med, samtidigt som hon försöker få det till att man kan vara en ”powerkvinna” på så många fler sätt än en som jobbar mycket och tjänar mycket pengar.
Om man kan vara en ”powerkvinna” utan att jobba stenhårt och tjäna en massa pengar varför är det då så viktigt att alla förstår hur mycket HON jobbar?
Eller gäller den principen enbart andra kvinnor, men inte henne själv?

Kan ni förstå kritiken mot programmet och köper ni Camilla och Lailas kommentarer i debatten?
Jag tycker Lailas resonemang är en smula haltande, om jag ska vara ärlig.
I alla fall sett till det hon publicerat på Instastory, och det har ingenting att göra med att hon är kvinna, för jag hade tyckt exakt samma sak om det var en man som uttalande sig så här.
Absolut, viss kritik kan man vifta bort som ”brist på systerskap” mm men inte all kritik. Det finns kritik i den här frågan som är relevant, särskilt i de motsägelser som jag anser att Laila publicerat, och bara för att jag lyfter dem i det här inlägget så betyder inte det att jag är en missunnsam kvinna som hugger mina medsystrar i ryggen.
Mer än någonting annat så tycker jag väl att en riktig ”powerkvinna” borde kunna bemöta och svara på den här typen av relevant kritik, istället för att vifta bort den som ”o-systerligt trams eller liknande”.