Julia Frändfors har postat en serie storys där hon tar sig an alla tonåringar som väljer att störa hela tunnelbanevagnen genom att göra ALLT på högsta volym och via högtalartelefon.
Hon skriver att Norsborgslinjen är absolut värst och att hon inte kommer sakna den alls nu efter att familjen flyttat och skriver att hon möjligen kan ha hamnat i bråk med folk ett antal gånger efter att hon bett dem använda lurar. Det är skämtsamt skrivet, men jag skulle inte bli förvånad om det stämmer, för jag har också varit nära den gränsen, ett antal gånger. 🙂

Bild 1: 
”Norsborgslinjen!!!
Det ABSOLUT värsta som finns
kommer ej sakna ❤️”

Bild 2:
”Förutom att den är fullproppad dygnet runt och aldrig en enda sittplats så allt helvetes OVÄSEN!?!??! Inte en enda gång har jag åkt den satans linjen utan att det sitter minst 4 pers och ’kollar klipp’, lyssnar rakt ut på musik eller pratar i tfn UTAN LURAR!?!?? Plus alltid garanterat något psykfall eller ett gäng förrymda mördare. förbjud!!!!”

Bild 3: 
”Antalet gånger jag hamnat i bråk m folk när jag ber dom använda lurar”

Är detta en åldersfråga?
Vid vilken ålder går man från att basunera ut sina samtal på högtalartelefon till att använda hörlurar? Jag har aldrig sett en vuxen göra så här, men å andra sidan pratar min mamma alltid på högtalare – och gärna med kameran på, fast på sin iPad. Men när det gäller kidsen på tunnelbanan, vad är grejen? Vill de att alla ska lyssna? Har de ingen känsla för integritet? Att spela upp ett klipp på låg volym är en sak, men att föra hela samtal på högtalare är bara märkligt, men så är jag också en tantaluring som helst inte pratar i telefon alls.
Jag föredrar sms och chattar. Är det ett ålderstecken eller bara ett sätt att undvika stress, eftersom jag blir stressad av att det ringer på min telefon, även om det är någon jag egentligen vill prata med?
Vad säger ni?

Team Tantaluring eller Team Högtalartelefon?

Julbord verkar vara lite av en vattendelare bland svenskar.
Det finns de som älskar det och bokar årets julbord redan i början av augusti, och så finns det sådana som jag som enbart äter julbord om jag ”måste” – alltså med jobbet eller liknande, men jag skulle aldrig betala själv för det.
Det är förmodligen för att jag växte upp på mina föräldrars restauranger, där det serverades julbord från november och framåt, vilket innebar att vi åt så mycket julmat innan jul att ingen av oss ville ha det på julafton. Så idag har vi egna traditioner på julbordet, som i andras ögon framstår som en smula märkliga, men de är jul för oss.

Äter du julbord?
Äter du gärna julbord? Älskar du julbord och skulle känna att något saknades i julstämningen om du inte fått besöka minst ett par stycken innan den 24:e? Och har ni någonting konstigt på ert julbord som ni bara måste ha?

I inläggen här ovan uppmanar Julia Frändfors alla att boka sina julbord innan de tar slut.
Själv har hon bokat på influencerfavoriten ”Gamla Riksarkivet”, men jag har en känsla av att hon kommer besöka minst ett till innan julafton står för dörren. Jag har ätit typ ”libanesiskt julbord”, men vad som skiljer det från en vanlig buffé har jag fortfarande inte förstått.
Eftersom bloggen bråkar så mycket kommer det lite lättsammare inlägg här… Eller ”lättsamma” vet jag inte… Frågar du Julia så är ämnet i det här inlägget av största vikt, men för mig som helst äter mammas julköttbullar blir det ett lättsamt inlägg.