När folk dör, sjukvården går på knäna och människor har inte träffat sina nära och kära på över ett år, så framstår Josephine Qvists inlägg som en smula egoistiska och världsfrånvänt.
Hon har nämligen inte träffat sin pojkvän på 23 dagar och måste nu – till vilket pris som helst – ta sig in i USA för att stilla kärlekstörsten.
De som kommer skriva till henne om att det fortfarande härjar en pandemi i världen – don’t bother – ni kommer bara bli blockade eftersom hon inte bryr sig.
Jag förstår helt ärligt inte varför hon ens skriver om saken, om hon på förhand vet att hon kommer få kritik om saken, som hon samtidigt skiter i.
Varför hälla bensin på en redan rasande eld?
Varför skriva om det, med en ”attack är bästa försvar-inställning”?
Den här pandemin har sannerligen fått människor att visa sitt sanna jag!
Tack för tips!
