
Glad Påsk!

Svajpa till bild 2 för att se Nadia Kenzas nysminkade matta. Hennes barn har tydligen fått tag i hennes smink och bestämt sig för att gno in alltsammans i familjens krämvita matta.
Jag ser ständigt klipp på sociala medier där föräldrar ”visar upp” sina barns kreationer där de antingen förstört och/eller stökat ner efter de lagt vantarna på någonting de egentligen inte får ha, så det verkar vara ett vinnande koncept. Det kan vara smink, det är väggar som fått agera ritblock, det är mjöl som hällts ut i hela huset och barn som pumpat ut 1 liter bodylotion över allt och alla. Tycker ni att det är kränkande att dela den här typen av innehåll som gör sig roligt på barns bekostnad eller är det mest harmlöst?
Jag undrar mest hur man kan ha tre småbarn och välja en vit matta? Är hon galen? ?
Vi har inga småbarn men väl en brun labrador och jag tvekade länge om vi verkligen skulle köpa en beige matta. ?? Det funkar ju bättre nu än när vi hade missekatten THK (May he rest in peace) hemma som gjort hetsätning med tillhörande kaskadspyor till sin alldeles egna OS-gren, men ändå?
Jag minns fortfarande när jag var liten och precis lärt mig rita hals på mina huvudfotingar och fick slut på ritpapper. Jag gav mig ut på jakt för att hitta någonting att fortsätta öva på, och valet föll på baksidan av vår bruna mockasoffa, and the rest is history. ?
Mina föräldrar var inte så imponerade kan jag meddela, men idag är det lite av en rolig anekdot. Jag undrar fortfarande hur jag motiverade mitt val att rita på baksidan av soffan, men den var ju slät och stor och ingen tittar väl bakom soffan ändå? Ungefär så tror jag att jag tänkte…
Eller så tänkte jag inte alls? Det känns också fullt rimligt. ?
Jag må ha ritat på baksidan av soffan, men jag tvättade i alla fall inte familjens bil med stenar. ? The silver lining, id
2025 års Mama-gala har gått av stapeln och son alltid vimlar det av Mammainfluencers på röda mattan.
Det här inlägget består av 18 bilder på olikan mammor och jag tänker kolla om du har någon favorit?
Jag har två och de är lite av varandras motsatser, nämligen Dotter och Hanna Happy. Bild 16 och 18. Minimalistiskt möter extravagant. Saknar ni någon från röda mattan?
Här har ni alla vinnare:
Det här kommer från gårdagens Öppet Spår:
Kommentatorerna från bloggen ifrågasätter Hanna Hellquists insamling för veterinärkostnaderna på 50 000 kr. De påpekar att hennes företag omsatte 2,3 miljoner kronor förra året och att hon sannolikt även har en inkomst från Sveriges Radio. De anser att det är oansvarigt att inte ha en buffert för oförutsedda utgifter, särskilt för sitt husdjur. En person menar att om man inte har råd att hantera sådana kostnader, borde man inte ha ett djur och jag är benägen att hålla med.
Visst, misstag sker, men de borde hon kunna stå för själv med tanke på företagets siffror som kommer längre ner i det här inlägget.
Bild 1: ”För två veckor sen höll Ines på att dö. Hon fick akut hjärtsvikt och när veterinären bar iväg med henne var jag övertygad om att jag aldrig skulle få se henne igen. Det var fruktansvärt. I två dygn låg hon inlagd på intensiven.”
Text längst ner:
”Det kändes som att jag själv skulle dö.”
Bild 2: ”Det visade sig att Ines vänstra hjärtklaff är utsliten och hennes vänstra förmak är kraftigt förstorat. Hon har en hjärtsjukdom som heter Mtlral valve desease, MVD, som är ganska vanligt hos mindre hundar. Det är en sjukdom som blir värre med åldern, och som inte går att bota i Sverige men som man kan medicinera mot den vilket vi gör nu. Min förhoppning är att ta henne till en veterinär utomlands.”
”Försäkringen täcker ingenting av det här, för hjärtfelet upptäcktes när hon var oförsäkrad. Mitt försäkringsbolag gick upp i trygg hansa och jag missade att betala in för jag är värdelös plus att det var sommar. Nu är hon försäkrad igen men eftersom hjärtfelet upptäcktes innan hon blev försäkrad på nytt så täcker den ingenting av hennes behandling. Jag har nu veterinär räkningar på över 50 000.”
Bild 3: (Bild på hunden Ines)
”Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag kan göra. Jag har ju massa grejer att sälja så det tänker jag göra. Kommer lägga ut här på Insta, det är lampor och bord och kläder.”
Bild 4: ”Ja allt är lite pinsamt för jag har ju jobb och bostad men jag har liksom inte 50′ löst.”
Bild 5: ”Skänk inget mer nu!!! Jag måste se hur jag stänger den här insamlingen. Jag får starta en ny i såna fall till hjärtklaffen men den här kommer jag stänga så fort jag fattar hur man loggar ut. Jag är så tacksam, jag gråter. Mamma gråter.”
Bild 5: ”Okej jag kan inte stänga ner den än för jag har inte konfirmerat identitet och banknummer men det kan jag nog göra på måndag. Men alla pengar går till Ines. Jag lovar. Det finns inget annat som betyder nåt nu, jag ska liksom inte dra till Västindien.”
Bild 6: (Bild på insamlingssida)
”Skänk inget mer! Jag vet inte hur man stänger!”
”Ines heart condition
kr 87 350 raised of kr 50 000 goal”
”Men pengarna som blir över kommer gå till andra djur som behöver hjälp, och jag kommer redovisa allt här så ni ser vart pengarna går!”
Bild 7: (Bild på insamlingssida)
”Skänk inget mer! Jag vet inte hur man stänger!”
”Ines heart condition
kr 87 350 raised of kr 50 000 goal”
”Men pengarna som blir över kommer gå till andra djur som behöver hjälp, och jag kommer redovisa allt här så ni ser vart pengarna går!”
Bild 8:
Ni vet ju hur jag är med siffror – katastrof alltså – så jag bad faktiskt Chat-GPT göra en snabb analys av informationen gällande Hannas bolag ”Hellquist Media AB”.
Den lyder som följer:
Nu bad jag inte om en moralisk analys av Chat-GPT men fick en ändå, nämligen att ”företaget har tillräckligt bra ekonomi för att finansiera veterinärkostnaderna (50 000 kr) utan insamling, vilket skapar en viss etisk diskussion”.
Borde jag förresten ge min Chat-GPT ett namn? Klicka här om du inte fattar.
Hanna borde med lätthet kunnat ta en extra aktieutdelning för att kompensera för sitt slarviga misstag att låta hunden gå oförsäkrad.
Enligt mig finns det ingen ursäkt för det, det är lika idiotiskt som att köra en oförsäkrad och avställd bil.
Nu vet jag inte hur Hanna är i övriga delar av sitt liv. Hon kanske glömmer alla typer av försäkringar, så som hemförsäkring mm, men enligt mig så är det förkastligt att dra igång en insamling för att få följarna att betala för hennes misstag, när hon driver ett så pass framgångsrikt företag.
Jag lider så klart med hunden Ines, men med Hanna – not so much. Hon har slarvat helt enkelt och med det kommer nästan alltid konsekvenser, särskilt när det kommer till försäkringar. Det är bara att bita i det sura äpplet enligt mig, men vissa följare verkar inte ens tänka efter plånboken öppnas. Det är som med hon med alla barnvagnarna – hennes följare swishar henne gladeligen varje gång hon inte kan betala sina räkningar – men det får vi ta i ett annat inlägg.
Överskottet av pengarna kommer skänkas till Hundstallet enligt Aftonbladet, men först efter att Hanna tagit majoriteten av pengarna för eget bruk.
Jag önskar mest att folk kunde skänka alla pengar de är beredda att ge till Hanna, direkt till Hundstallet istället om man nu har spenderarbyxorna på och vill hjälpa utsatta djur.
Hundstallet får inga statliga bidrag utan finansieras helt av gåvor från allmänheten, där 50 000 kr skulle göra betydligt mer nytta än i Hanna Hellquists plånbok.
Hur tänker ni här?
”Fantastiskt” eller ”Vad fan är det som pågår på sociala medier”?