Influencer Marketing Archives - Sida 8 av 67

Hur likt är för likt?

Oktober 29, 2024, 18:04 65 Kommentarer

Bianca Ingrosso och Lovisa Worges smyckesvarumärke, Ani Jewels, har nyligen lanserat en ny smyckeskollektion där detta armband, kallat ”Orca,” ingår. Priset för Orca är 2650 kr för silverplätering respektive 2950 kr för guldplätering.

Den uppmärksamma smyckesfantasten noterar kanske att det här armbandet är snarlikt ett som kommer från ett annat, betydligt mer etablerat märke, nämligen Tiffany & Co. Deras armband heter Bone Cuff och såg dagens ljus redan på 1970-talet. Det skapades av den ikoniska designern Elsa Peretti och ett armband i silver kostar bara några ynka kronor mer än armbandet från Ani Jewels.
Ett bone cuff i silver går på dryga 27 000 kr och för ett i guld behöver du hosta upp hela 238 400 kr(!). Det här armbandet kommer även i svart, vitt och roséguld, men dessa tre färger har Ani Jewels inte kopierat vad jag kan se.

Enligt smyckesexperten Hanna Hellberg är det tydligt att Ani Jewels hämtat inspiration från Tiffany & Co, eller i alla fall från något av alla de kopior som redan finns på marknaden.
Trots att Tiffany & Cos armband skapades på 1970-talet så blev det åter högaktuellt i och med företagets ”re-launch” av just Bone cuff, där man även adderade smycken till kollektionen. Enligt Hanna så var det i samband med den nya lanseringen som man la till de färgglada armbanden i emalj, och som kronan på verket för oss här inne så använde man sig av just influencers för att nå ut med den. Norska Marianne Theodorsen var en av dem, och i Sverige är självaste Sofi Fahrman ambassadör för Tiffany & Co
Enligt Hanna, som själv äger ett vintage Bone Cuff, så ligger storheten i Elsa Perettis original i att armbanden, trots sin storlek, är otroligt bekväma att bära tack vare den genomtänkta designern, och säger att Ani Jewels motsvarighet inte ser ut att vara det.
På frågan om immaterialrätt och om Ani Jewels riskerar att kontaktas av Tiffany & Co. menar Hanna att risken visserligen finns, men att det inte är särskilt troligt, eftersom marknaden redan översvämmas av liknande kopior från mindre varumärken.

Så vad tycker ni?
Hur likt är FÖR likt?

Bianca Ingrosso

Hur många gånger har Bianca blivit anmäld till Konsumentverket och hur ser myndigheten på saken?

Oktober 28, 2024, 12:31 90 Kommentarer

Bildkälla: Stella Pictures // Konsumentverkets hemsida

I slutet av förra veckan kontaktade jag Konsumentverket och bad om att få ut alla anmälningar som inkommit mot Bianca Ingrosso under de senaste 12 månaderna.
Svaret jag fick var en excelfil, lika lång som Ölandsbron med sina okänt antal bultar, med tillägget att om jag ville ha ut detaljerna i varje anmälan mot henne så skulle jag behöva betala för det, detta pga mängden arbete det skulle innebära för administratören.
Jag har begärt ut den här typen av listor tidigare och aldrig någonsin har jag ombetts betala för dem. Det säger en del om mängden anmälningar i det här fallet. Det är dock viktigt att notera att en anmälan per se inte innebär att något brott eller fel har begåtts. Bianca är en av Sveriges mest kända profiler, med flera olika varumärken som hon marknadsför på sina sociala medier, vilket också kan påverka mängden anmälningar.
Jag bad specifikt om de anmälningar som inkluderar Bianca personligen. Det har även kommit in anmälningar mot företag hon är involverad i, som Ani Jewels och Avora, där hon inte står som ”med-anmäld”, men jag behövde begränsa mängden data något och valde därför att fokusera på dessa anmälningar.
Värt att notera är att hon även anmälts för reklam hon gjort för företag hon själv inte äger aktier i – som Intimissimi och Calzedonia – som hon är ambassadör för.

Jag bad alltså om alla anmälningar som inkommit mot Bianca Ingrosso de senaste 12 månaderna och så här ser listan ut för den som är intresserad.
Hoppas skrollfingret är uppvärmt.

Det är alltså 489 anmälningar.
De senaste 12 månaderna.
Det är ganska mycket, och jag undrade då hur Konsumentverket ser på saken och hur de bedömer vilka ärenden de ska gå vidare med.
Jag kontaktade därför en kommunikatör på Konsumentverket som jag haft mailkontakt med tidigare och bad henne förklara lite om hur Konsumentverket arbetar med den här typen av frågor, och hur de avgör om de ska öppna ett eventuellt tillsynsärende.
Hon svarade:

Det är en relativt hög siffra. Det är viktigt att komma ihåg att en anmälan inte behöver betyda att det anmälda företaget/influeraren har brutit mot några regler eller lagar.
Anmälningar till myndigheten är bara en av flera faktorer som avgör om vi ska öppna ett tillsynsärende. Andra faktorer som vägs in är om vi bedömer att det kan röra sig om en lagöverträdelse, hur många konsumenter som kan tänkas vara berörda, hur stor skada det kan handla om, om målgruppen är särskilt sårbar eller utsatt konsumentgrupp med mera.

Myndigheten i form av Konsumentombudsmannen, KO, kan välja att ta ett företag till domstol (ansökan om stämning) i fall där företaget varit föremål för vår tillsyn och inte velat rätta sig. Det i sin tur kan bero på att företaget inte anser att man gjort fel, att vi helt enkelt har olika syn på vad lagen säger. Ibland kan båda parter vara intresserade av att få ärendet prövat i domstol för att få en tydligare praxis inom ett visst område.
När det gäller våra frågor är det främst marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen som gäller, och målen prövas av Patent- och marknadsdomstolen. Det är inte brottmål.
Konsumentverket kan också via Konsumentombudsmannen utfärda förelägganden. Då gäller KO:s beslut på samma vis som en dom, och kan också överklagas till högre instans.

Följande går att läsa på Konsumentverkets hemsida om förelägganden och vad det innebär:

KO kan utfärda förelägganden mot företag som bryter mot marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen. KO kan utfärda två typer av förelägganden: Ett förbudsföreläggande (FF) som kan förbjuda ett företag att använda viss marknadsföring eller vissa avtalsvillkor. Ett informationsföreläggande (IF) som kan tvinga ett företag att lämna viktig information i sin marknadsföring.

I min lilla värld av sociala medier och influencers så önskar jag så klart att det skulle öppnas fler tillsynsärenden då det skulle ge en tydligare praxis för branschen.
Samtidigt förstår jag att den här branschen – hur mycket den än växer så det knakar – bara är ”a small fish in a big pond” och att Konsumentverket har fler saker att hantera än influencer marketing och bolag startade av influencers. Jag fattar det, men om man får drömma…

Influencer Marketing

Mrs Lindh använder sin döda svärfar för att göra reklam för den egna verksamheten

Oktober 25, 2024, 08:48 86 Kommentarer

Bild 1 (till vänster):
”He was 62 years old and he was so excited because it was only a few years left before his retirement.”
”He had worked and struggled all his life, serving and building other people’s dreams.”
”He had just a few years left. To enjoy his life on his own terms.”

Bild 2 (i mitten):
”Unfortunately he did not make it. His dream of a life of freedom will forever just be a dream.”
”Unlike my father-in-law, you still have a choice. A choice where you start creating that freedom today. What kind of life is it, to give all your best years and wait for freedom when you’re old?”

Bild 3 (till höger):
”Life is here, life is now. Change your 9-5 to 9-freedom before your dream is buried forever.”
”Your way to create this freedom is to build your online business and leave your corporate job.”
”If you’re ready to take action then DM me ’I’m ready.'”

Tina ”Mrs Lindh” Lindh har postat ett knippe bilder från sin svärfars begravning, på vilka hon skriver om hur nära han var sin pension och hur han såg fram emot att äntligen kunna njuta av sitt liv på sina egna villkor, efter att ha arbetat och kämpat för att bygga upp andras drömmar hela sitt liv. Tyvärr fick han aldrig uppleva den friheten eftersom han avled, och hans dröm förblev ouppfylld.
Jag kan tycka att det är en smula smaklöst att posta den här typen av bilder från begravningar, men att var och en gör som de vill på sina kanaler, och så länge så framstår ju Mrs Lindh text som genuin och innehållandes anekdoter från svärfaderns liv, men wait for it.

På den tredje och sista bilden tar innehållet en lite annan vändning.
Helt plötsligt går texten från att handla om svärfadern till att helt plötsligt vara ett reklaminlägg för Mrs Lindhs egna verksamhet där hon använder hans död för att kränga kurser. Hon skriver till följarna att till skillnad från sin svärfar har de fortfarande ett val. Att de kan börja skapa den frihet som hon beskriver här och nu, istället för att ge sina bästa år till att arbeta och vänta på pensionen. Livet är här och nu, och du kan byta ditt 9-5-jobb mot frihet genom att bygga ditt eget onlineföretag.
Att man ska kontakta henne om man är redo att förändra sitt liv med hjälp av hennes tjänster som coach. Alltså reklam för det egna företaget.
Som grädde på moset så petar hon även in – vad jag utgår från är – det egna barnet i reklaminläggen.

Det här påminner mig om när Sanne Alexandra försökte kränga byxor med hjälp av kriget i Ukraina.
SMAKLÖST!

Influencer Marketing

Liberalerna vill införa lagstiftning med krav på märkning av retuscherade reklambilder

Oktober 22, 2024, 19:31 46 Kommentarer

I juli 2022 medverkade jag i Nyhetsmorgon för att diskutera hur en lag om märkning av retuscherade bilder skulle kunna implementeras i Sverige.
Både Frankrike och Norge har redan liknande lagstiftning, där influencers och företag måste markera retuscherad reklam. I Norge kan brott mot lagen leda till böter.
Till skillnad från Reklamombudsmannens representant så vad jag inte direkt eld och lågor under inslaget eftersom en sådan här lag i mitt tycke är som att sätta plåster på ett skotthål.
Det jag och Reklamombudsmannens representant dock var överens om var och är att det är ett stort problem att mer än varannan tonårsflicka har upptäckt nya “fel” på sin kropp efter att ha jämfört sig med bilder på sociala medier. Unga tjejer matas med bilder på nätet som är retuscherade utan att det framgår, vilket återkopplar till det jag menar med plåstret på skotthålet.

Lite bakgrund om Reklamombudsmannen:
Reklamombudsmannen (RO) i Sverige är näringslivets självregleringsorgan och prövar om anmäld reklam bryter mot Internationella Handelskammarens (ICC) regler för reklam och marknadskommunikation. Det handlar inte om lagstiftning, utan om frivillig självreglering. Enligt ICC regelverk ska marknadskommunikation visa socialt och yrkesmässigt ansvar. RO har flera gånger fällt reklam som främjat ohälsosamma kroppsideal, eftersom det strider mot kraven på ansvar. Deras beslut fungerar som vägledning för marknadsaktörer men de kan inte utdöma sanktioner som skadestånd.

Problemet, som jag ser det, är att lagen endast omfattar tydligt kommersiella bilder – alltså ren reklam.
Enligt mig är alla bilder som exempelvis Bianca Ingrosso publicerar på Instagram kommersiella, eftersom de stärker hennes personliga varumärke, men de skulle enligt lagförslaget inte omfattas.
Om var tionde bild på ett konto är reklam och markeras som retuscherad enligt lagen, medan de resterande nio också är retuscherade men inte märks eftersom de inte annonserar för ett externt företag, så blir lagen ganska tandlös.

Med det sagt så är all rörelse framåt i den här frågan positiv, vilket är varför det gör mig glad att Liberalerna vill att Sverige ska införa en liknande lag.
Enligt partiet med är det inte rimligt att majoriteten av alla unga tjejer hittar fel på sig själva för att de exponeras för ett helt orealistiskt kroppsideal. Ätstörningar är ett allvarligt samhällsproblem och samhället måste ta ett större ansvar.
I en intervju med jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) på TV4:s Nyheter berättar hon mer om lagförslaget, och om varför ett litet parti som Liberalerna är de som tar tag i den här växande problematiken.
Hon säger:

Vi ser det som ett jättestort problem att mer än varannan tonårstjej sitter och hittar fel på sina kroppar efter att ha följt influencers konton på sociala medier. Vi vill att det ska bli tydligt att många av de bilder som de tittar på är retuscherade.

Där är vi överens, men tyvärr är ju många av dessa bilder av sådant slag att de inte skulle omfattas av den lagstiftning som finns i bland annat Norge, men det är ett steg i rätt riktning, absolut.

Bildkälla: TV4 Nyheterna. Bilden föreställer den markering som idag finns på retuscherade kommersiella bilder i Norge.

I slutet av 2023 lämnades en fråga om det aktuella ämnet in till jämställdhetsministern från Laila Naraghi (S) vilket ministern svarade följande på:

Jag har inte för avsikt att ta initiativ till ett sådant lagstiftningsarbete, som alltså skulle kunna kräva ändringar i grundlagen, men jag avser däremot att arbeta vidare med frågan om att motverka könsstereotyper och normer kring kön som kan ta sig uttryck i bland annat kroppshets.

Nu, ett år senare, verkar ministern ha ändrat uppfattning och tar alltså initiativet för just ett sådant lagstiftningsarbete.
En rapport som lagförslaget tar avstamp ifrån är Hyperidealen 2024 (Tjejzonen) där följande går att läsa, och förbered dig på att det inte är någon munter läsning:
– 83 % av tjejer i åldrarna 16–29 år uppger att de har komplex som begränsar dem i deras vardag
– 92 % av tjejer i åldrarna 16–29 år uppger att de i olika grad känner negativ press på grund av dagens skönhetsideal
– 6 av 10 i undersökningen svarar att de känner press att sminka sig och av dessa svarar flest (75 %) att pressen kommer från dem själva och från sociala medier (65 %)
– Två av fem känner sig obekväma med att gå till jobb eller skola utan smink
– 30 % av tjejer i åldrarna 16–29 år har avstått från fysisk aktivitet som träning eftersom man känt sig obekväm med den egna kroppen eller utseendet
– 72 % av tjejer i åldrarna 16–29 år svarar att de vill se en lagstiftning om märkning av retuscherat innehåll

Vad är era tankar kring allt det här?