Då: togs det suddiga bilder i webbkameran.
Nu: anlitar varje influencer värdig sin titel en egen fotograf för dagens outfit och spontana bilder i rörelse där man inte alls är medveten om kameran.
Då: innebar ett samarbete med ett företag i bästa fall att man fick några hundralappar för besväret men oftast fick man bara en pryl och var nöjd med det. I utbyte fick företaget typ en länk, en bild direkt från hemsidan eller en suddig bild på produkten uppslängd på ett bord. Kreativitet = 0.
Nu: är varje samarbete en konstant strävan efter att överträffa sig själv kreativt. Företagen har koll på vad dom ska mäta och vill ha av influencern och den har full koll på vad som är skäligt betalt efter att alla skatter, arbetsgivaravgifter osv är betalt.
Då: kände man sig ball bara man fick en samarbetsförfrågan!
Nu: tackar man nej till feta samarbeten för att det inte riktigt klaffar med målgrupp/värderingar/tidsperspektiv.
Då: gick man på events bara för att få en goodiebag.
Nu: orkar/hinner man typ aldrig gå på events och goodiebagen lämnar man gärna kvar.
Då: var lyckan gjord när man fick hem ett pressbud, gratis prylar woho!
Nu: tackar man nej när företag frågar om dom får skicka saker – huset svämmar över att prylar sen innan och att skatta på sånt vi inte ens kommer använda lockar typ lika mycket som att hälsa på på barnens förskola under kräksjuketider.
Då: kände man alla värda att känna i den lilla klick som fanns.
Nu: vet jag knappt namnet på hälften av alla dom som är större (och yngre) än mig. Och känner mig som en gubbe när det nalkas event.
Då: gjorde man allt för att provocera och skrev medvetet helt galna grejer.
Nu: gör man allt för att inte dra igång ett drev baserat på typ att man köpt frysta räkor 
Då: var man beroende av uppmärksamheten, främst från brudarna.
Nu: är enda uppmärksamheten jag behöver den från dom här tjejerna
En helt fantastisk lista, författad av Hugo Rosas.
Nothing more, nothing less och inte mycket att tillägga förutom på punkten om pressbud som man måste skatta för. Visste ni att företag som skickar ut prylar till människor som inte har egna företag, kan vara skyldiga att betala sociala avgifter mm för mottagaren?
Det – och mycket mer – lärde jag mig på mitt möte med Skatteverket igår.
Vi har en heldag framför oss med både foto och filmproduktion. Kampanjen kommer framför allt att gå i rörligt format och man kommer att hitta den ute på stan, till och med nere i tunnelbanan. Det känns helt sjukt overkligt att jag är en av profilerna i detta projekt… Jag menar vem är inte uppvuxen med Nike? Och nu ska jag fronta en kampanj. Helt sjukt! Ja så därför är jag lite nervös idag men samtidigt väldigt, väldigt förväntansfull.