Hugo Rosas:

Jag ser att många kör julklappskalendrar till sina barn med presenter varje dag fram till julafton också. Det känns galet om ni frågar mig. Behöver barn få prylar varje dag för att sen ha en prylexplosion den 24e? När jag var liten var en kalender med små chokladbitar (som alltid var lite vita för att dom var gamla antar jag) drömmen, papperskalendern var dock det man oftast fick. Känns galet för mig att lägga så mycket tid, energi och pengar på kalendrar som är kul i typ 3 minuter men vad vet jag.//Hugo

Jag älskar julen och har förvandlat min studio till paketinslagningscentral men när det kommer till paketkalendrar så säger till och med jag stopp!
Jag skulle kunna sträcka mig till ett paket varje advent men varje dag? För att sedan avsluta med en regelrätt prylexplosion som Hugo kallar det känns inte riktigt sunt.
Visst – köp en färdig prylkalender, typ Lego eller liknande där barnet får en liten gubbe i luckan – men att som förälder gå ut och köpa 24 stycken fullstora presenter till ett litet barn och sedan ge dem en miljard prylar till på julafton? HYSTERI!

Här är jag definitivt mer #teamhugo än exempelvis #teamblondinbella

Hugo Rosas:

Igår: Åkte jag bakom en bil och vi närmade oss ett övergångsställe. Kanske 2 meter innan bilen framför mig passerade övergångsstället så kom det en cyklist från ingenstans. Cyklisten blev påkörd och drog sedan därifrån. Det måste garanterat ha gjort ont och det måste garanterat ha blivit märken på bilen. Alla åkte alltså därifrån som ingenting hade hänt. Jag kan inte sluta fundera på vems fel det egentligen hade varit om det hade blivit en grej? Hjälp mig, jag kan inte komma till ro innan detta är utrett.//Hugo

Vems felet är kan jag så klart inte vara säker på men en sak som jag känner mig relativt säker på är att den påkörde cyklisten med största sannolikhet var medlem i spandexklubben.
Ni vet, de där nyfrälsta kontorsnissarna som klär sig och köper cyklar som om de skulle vara med och tävla i självaste Tour De France. Gärna med en strömlinjeformad hjälm på huvudet för att det hela ska gå lite fortare.
Denna grupp rör sig helst i flock och anser sig ha företräde mot det mesta där ute i samhället.
Helt hänsynslösa är de där de susar fram på gatorna och om man inte passar sig så kan man få knäleden avslagen av en vildsint pedal, för dessa spandexmän stannar inte för någonting. Inte ens när de blir påkörda av en bil stannar de, av Hugos inlägg att döma.
Själv cyklar jag helst på skyddade cykelbanor och gärna med stödhjul. En enda gång har jag cyklat på Hornsgatan och höll på att skita på mig när cykelbanan helt plötsligt låg mitt bland all biltrafik. Då ville jag göra som Phoebe och leda min cykel överallt. Rent livsfarligt!

Men vem har egentligen rätten på sin sida? Bilisten eller cyklisten?
Och vad kom först? Cykeln eller spandexmannen?

Hugo Rosas:

Jag såg att jag blivit taggad på Instagram med att jag borde sprida det som händer i Libyen just nu. Att svarta människor säljs som slavar på auktion. Det är så vidrigt så jag vet inte ens vad jag ska säga. Fatta hur sjukt det är att folk säljs som att dom är saker. Jag är inte så insatt men tänker att jag kan hjälpa till genom att lyfta det som händer här på min plattform. Jag vet att det är massa demonstrationer runt om i Sverige kl 13 idag som man kan gå på.
Här kan ni läsa om det som händer.
Här kan ni skriva under en namninsamling mot slavhandeln.//Hugo

Om man inte skriver om det – som Cissi – så får man skit för det, och skriver man om det – som Hugo – så får man skit för det eftersom man då inte gör tillräckligt.
Det är märkligt det där…
Det är väl jättebra att Hugo använder sin plattform för att sprida till sina läsare om vidrigheterna som skrev i Libyen, även om han själv inte står på barrikadens främsta led?
Jag undrar lite stillsamt vad den här ”Usch” och ”Felicia” som lämnade kommentarerna själva gör för människorna som drabbats i Libyen?
Och jag undrar vad de skulle ha att komma med ifall Hugo nu faktiskt gick på demonstrationen och la upp en bild på det.
Kanske skulle ha kritiseras för att försöka slå mynt av andra människors tragedi för att få fler läsare till bloggen så att han kan tjäna mer pengar?
Det går nog helt enkelt inte att vinna när människor väl bestämt sig för en sak.