En paddas vara eller icke vara

Hugo Rosas:

Främsta anledningen till att vi köpte en iPad till Leo är vår stundande bilresa till Sälen.
[…] Snart drar vi till Maldiverna också så då tänker jag att det är schysst mot våra medresenärer att slippa ha Leo gormandes hela resan. Jag tycker att iPads är helt fantastiska att ta till när tålamodet och orken tryter. Våra barn sitter inte klistrade vid dom 24/7 utan majoriteten av tiden härjar dom.
[…] Att iPaden sen åker fram när vi är på restaurang, om barnen är med på jobbmöten, långa resor eller när det är den där kritiska timmen mellan föris och middagn ser jag inte som något problem. Dessutom är det svårt att motivera varför dom absolut inte får hålla på med skärmar när jag och Paula jobbar via mobilen typ hela tiden. Vi lever med teknologin på ett annat sätt idag än vi gjorde när jag var liten, det rör sig hela tiden framåt så det är bara att hänga med//Hugo

Hugo svarar på en fråga på bloggen om hur de tänkte när de köpte en iPad till Leonore.
Behöver verkligen en 2-åring en iPad?
Nä, förmodligen inte men hellre två iPad på två ungar eller ingen alls men att ha 1(!) iPad på två barn bådar gott om det är total katastrof man är ute efter.
På samma sätt som Bella motiverade att hennes barn har paddor med att teknologin är en del av vår vardag och då kan man ju lika gärna ”embrace’a” den så säger Hugo ungefär samma sak. De är ”pro-pads” med andra ord.
Kanske är denna generation barn generellt sämre på att ha tråkigt än vad jag var som barn?
Vi roade oss under långa bilresor med att lyssna på TinTin-band eller på att leka bokstavs/namnleken där man skulle säga ett namn och den sista bokstaven i det avgjorde vilken bokstav nästa namn skulle börja på och så håller man på så tills någon inte längre kunde komma på ett giltigt namn.
Skulle man presentera den leken idag för barn så skulle de förmodligen titta på en som om man var smått galen. Kanske skulle de kunna tänka sig den om den kom i app-form?

Visst är det så att nöden ibland inte har någon lag och att man som förälder behöver få ha ett kort eller två upp i rockärmen i form av lite teknologiskt skärmmagi?

Pass

Hugo/Paula:

Hugo ringer.
Hugo: Har du sett mitt pass?
Paula: Ursäkta? Det ligger väl i resepärmen där vi pass alltid ligger?
Hugo: Mitt är inte där.
Paula: Huuugo…
Hugo: ….

Tänk att vi är så olika. När jag packar inför en resa är passet det första jag kikar till. Och för Hugo är det sista. Vi har en mapp där våra pass brukar ligga men Hugos är borta. Hans plan går kl 21 så vi får se om han kommer iväg.//Paula

Passet alltså…
Egentligen borde man ha en glasmonter i vardagsrummet så att man hela tiden kan se sitt pass, för oavsett hur noga jag är med att stoppa det på samma plats när jag varit ute och rest så bankar hjärtat lite extra nästa gång jag ska ha det eftersom jag aldrig kan hitta det på en gång.
Det borde stå i en monter likt rosen i Skönheten och Odjuret. Som på Lide de parade.
Jag måste även dubbelkolla att passet verkligen ligger i väskan en tre, fyra gånger på väg på flygplatsen eftersom det mirakulöst skulle kunna ha fått små ben och knatat iväg från min väska.
En riktig besatthet! Nästa lika allvarlig som att jag måste dubbelkolla så att toalettdörren verkligen är låst och att min gylf verkligen är uppdragen. Och…sist men inte minst, att kjolen/klänningen inte fastnas i trosorna/strumpbyxorna när jag varit på toaletten.

Vilka jäkla hang ups jag har…
Någon mer?

Really?

Hugo Rosas:


Ett flak Clean
 – oavsett om din kille tränar eller bara behöver en koffeinboost är det här en perfekt julklapp. Köp HÄR!.
”När du höjer pulsen och lyfter tungt, kan det vara bra att ta en å annan klunk” //Hugo

Att Hugo vill göra reklam för sina energidrycker vet vi sedan gammalt – ni minns väl alla hans och Paulas house tour där han skamlöst produktplacerade så till den milda grad att till och med Herr och Fru Broccoli fick se sig besegrade – men nu vill han alltså att man ska ge bort ett flak i julklapp till någon man känner?
Nog för att jag är all for okonventionella julklappar men hade någon kommit dragandes med ett flak energidryck till mig på julafton så hade jag inte blivit superglad.
Kanske om det hade varit ett flak rumstempererad Cola Zero men knappt då heller..

Det känner ungefär lika innovativt som att ge någon kontanter – ”här har du en femhunka men ge mig två hundra tillbaka är du snäll för din present är bara tre av de femhundra”.
Men… efter att ha lärt känna Hugo genom sin blogg så misstänker jag att just den punkten bland hans julklappstips är skriver med en stor dos glimt i ögat, eller vad tror ni?
Eller det kanske finns någon här som skulle bli gladare än gladast av en flak Clean? Om du är riktigt snäll så kanske tomten kommer med det OCH fyra liter mjölk! 🙂

Hörde jag ”winning!!!”?

Privat eller inte?

Paula & Hugo:

Nu har vi fått tillbaka frågan, om vi vill medverka i ett program som följer brudpar. Jag skulle inte ha några som helst problem att ett team hänger med i planeringen mot att det sänds efter bröllopet. Inte heller att de är med en liten stund i kyrkan men sen vill jag inte visa mer. Det är där vi står, i dilemmat. Ja eller nej?
Vad är vitsen att vara med om vi inte känner oss bekväma i att visa allt? Är det roligt att bara följa med i planeringen och alternativt prata om bröllopet i efterhand men inte visa? Vi tänker på våra gäster, vi vill inte att dom ska bli obekväma på grund av kameror. Det är en intim dag där vi vi fira kärleken och där vi vill fira med dom vi känner. Punkt. //Paula

Hugo och Paula har fått frågan ifall de vill medverka i ett bröllopsprogram och de verkar stå i valet och kvalet.
Jag tror inte att produktionsbolaget skulle godkänna att inte få vara med på själv bröllopet – det är ju le grande finale liksom och jag tror tittarna skulle blir grymt besvikna att snuvas på konfekten på det viset. Planering i all ära men det är ju den stora dagen men vill se, eller hur?

Hur skulle ni själva tänka? Skulle ni kunna ha med ett filmteam på själva bröllopsdagen?