En tvåstegsraket i olagliga tävlingar

Att företag inte har en aning om vad som stipulerar en laglig tävling enligt lotteriinspektionen eller en tillåten tävling enligt Facebook och Instagrams regler har blivit smärtsamt tydligt – läs det här inlägget.

Det som jag reagerar lite extra på i det här fallet är att följande:
En influencer – typ – gör reklam på sociala medier för ett företag som grundats av en annan influencer som är stor på sociala medier och lik förbannat bryter tävlingen mot både lotterilagen och mot Instagrams egna regler.
Det är Hugo Rosas som står bakom företaget Clean, och att han inte verkar ha en susning om vad som gäller här – varken i egenskap av influencer eller som marknadsförande företag – är så ofantligt dåligt.

Vi kan väl börja från toppen och jobba oss nedåt?

1. Att kräva att de tävlande ska tagga sina vänner för att ha chans att vinna strider mot Facebooks regler och kan i värsta fall leda till att företaget får sitt konto avstängt då man inte får nyttja individers flöden och vänskapsrelationer på det här sättet.

2. Att uppmana de tävlande att följa företagets sida får man göra, så punkt två är utan anmärkning.

3. För att räknas som en giltig tävling så måste den innefatta ett krav på motprestation från de som deltar.
Det kan vara att svara på några frågor (som inte får vara allt för enkla) eller skriva en motivering till varför man vill vinna tävlingen.
Detta är prestationer som kan bedömas och jämföras med varandra för att utse en vinnare. Tävlingen här ovan klassas som ett lotteri och bryter således mot svensk lag.
Den som olovligen anordnar ett lotteri kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader beroende på uppsåt och/eller om det innefattat grov oaktsamhet.

Hugo om någon borde väl ha koll på det här eftersom han både är en marknadsförande influencer och representerar ett företag som marknadsför sig på sociala medier??

Fira Alla Hjärtans Dag som Hugo och Paula..eller som Ellen DeGeneres.

Hugo & Paula:

Jag vet inte om det beror på att klockan är 20.40 när jag skriver det här och att jag knappt lämnat min nyinköpta kontorsstol på hela dagen eller om det bara är min hjärna som gör sin vanliga urspårning?
Hur som helst så läste jag precis Paulas inlägg om hur man kan – har ingenting att göra med att hon får betalt för inlägget så klart – använda sig av SF Anytime för att kolla på film utan att behöva skaffa barnvakt eller liknande, särskilt nu när det nalkas Alla Hjärtans Dag.
Några av filmerna som hon radar upp som förslag för denna kärlekens dejt är ”Fifty shades of Grey” och ”Fifty shades darker” – ni vet, mumsbiten Jamie Dornan och den sammetsröda tortyrkammaren.
Jojo!
Vill man få det att hetta till lite på kärlekes dag så är kanske det här helt rätt filmer!
Fram med ridpiskan och lite flytande margarin så ska du se att det blir åka av för er båda!

Eller…
Så gör man som Ellen DeGeneres när Jamie Dornan skulle gästa hennes tv-program inför lanseringen av den sista filmen. Som den nitiska programledare som hon är så ville hon ju se filmen för att kunna ställa intressanta och korrekta frågor till honom.
Hur det gick? Kolla själva…

Jag såg de första två filmerna själv, långt efter att de släppts och har egentligen ingenting riktigt att jämföra med, men ponera att man går på dejt med någon man inte träffat så där fasligt länge och han frågar om ni ska se en film… och sätter på 50 Shades of Grey…
Hur skulle ni reagera? Samma sak på bio..
Det är ju en hel del…intima scener i filmerna. Hur känns det att sitta och titta på det tillsammans med en massa främlingar? Sexscener är det ju i princip i var och varannan film nu för tiden men de här har ju en lite högre procent naket än normalt.. blir det obekvämt? Börjar folk vrida på sig i stolarna? Smiter folk ut på toaletten tillsammans? 🙂
Skojar bara..

Men seriöst!
Om en dejt ville kolla några av 50 shades-filmerna med dig på två andra dejten – hur skulle du reagera? Skulle du chockad gå där ifrån eller skulle du blir glad över att du slutligen förhoppningvis får användning för den flaskan babyolja du alltid bär med dig i handväskan?

Men alltså!
Den här! Har ni sett den? Jag dog av skratt! Mina två favorit-britter/irländare/Uk-are! =)

Hugo & Paula slutar podda

Hugo/Paula:

Som ni vet sen innan har jag varit tveksam till podden ett bra tag nu. Det kändes som en kul idé från början och det har varit kul att sitta och snacka med Paula på kvällarna men rätt snart slutade det kännas kul och blev snarare en ”åh nej, vi ska ju podda också”. Dessutom är podden mer svårsåld än jag trodde och i det långa loppet betalar den sig inte – vi går snarare back på den.//Hugo

Inom kort startar jag och Johanna Kajson upp ”Bröllopspodden”. Alla vet säkert att hon är en av Sveriges främsta bröllopskordinator och hennes cv är högst imponerande. Det är faktiskt Michelle som är anställd i Kajsons företag som koordinerar vårt bröllop.

Bröllopspodden är otroligt nischad och kommer att handla om allt som har med bröllop att göra. Podden kommer också att få ett naturligt slut. Gissa när? Efter vårt bröllop såklart. Jag lovade Hugo att han skulle få gästa vår podd!//Paula

IT’S THE END OF AN ERA!!!!!!!!!!!!!!!!
Huggson och Pulkan slutar podda men jag kan inte säga att jag är så där jätteförvånad. Jag har fått intrycket att Hugo inte gillat att podda ganska länge och att Paula kanske har fått dra hela lasset själv vilket resulterat i att hon många gånger låtit mer ”bossig” och ”pushig” än vad hon egentligen är.
Nu slipper Hugo tvångspodda och Paula kan med gott samvete ordentligt grotta ner sig allt vad bröllopsbestyr heter i sin nya bröllopspodd som hon kommer ha tillsammans med Johanna Kajson.

Poddar av det här slaget känns som relativt tillfälliga projekt där man kör ett tag så länge det är roligt och avslutar när man känner sig klar med konstellationen. Alltså poddar där man mer eller mindre bara pratar om sig själva, jämfört med exempelvis Värvet eller Mordpodden som avhandlar olika personer och ämnen.
Ofta dyker samma personer upp i nya poddar tillsammans med nya människor där man fortfarande mest pratar om sig själv fast inom ett nytt ämne tills det inte heller känns kul och så håller det på.

Ta Margaux till exempel – hon är inne på sin tredje podd på ett år.
Först var det ”Parterapi” som hon hade tillsammans med sin pojkvän Jacob. Sedan testade hon att podda tillsammans med sin kompis Ananda, en podd som endast fick fyra avsnitt innan den lades ner och nu poddar hon tillsammans med Daniel Redgert och hur länge det samarbetet kommer hålla i sig återstår att se.

Vad tror ni?
Är podden är för att stanna eller kommer den sakta men säkert fasas ut och ersättas av ett nytt fenomen?
Vilket fenomen det än är så hoppas jag att det innehåller katter! Det är min enda önskan…

Det var inte bara bättre förr..

Sociala Medier:

Jag kan ofta tycka och tänka i termer som ”att det var bättre förr” eftersom sociala medier inte fanns och man som ung och påverkningsbar människa kunde välja mer vad man blev utsatt för, influerad av och exponerad för.
Men allt var inte bättre förr och de båda exemplen som tänker ta upp kanske inte har med sociala medier att göra för fem öre, men någonting har ändå hänt.

När jag var 14 eller 15 år så åkte jag med min församling (Japp, var pingstvän på den tiden och ja, jag kände Kristi Brud) på en skidresa till Vemdalen. Dag 2 lyckas jag fastna med alla högerhandens fingrar i liften och så var det slutåkt för mig den veckan då de alla mer eller mindre bröts på olika ställen i handen..
Och tur var väl det när jag tänker efter!
Ingen åkte med hjälm. Verkligen ingen. Det var ingen som sa till mig att jag borde ha hjälm på mig eftersom jag aldrig stått på ett par skidor tidigare och har mer otur och är mer klantig på en vecka än vad gemene man lyckas med under en livstid.
Nu visade det ju sig att jag istället för hjälm hade haft mer användning för ett par handskar i metall men ändå…
Jag minns att när jag tittade på bilder från Hugo och Paulas skidresa till Kläppen så hade alla hjälm – oavsett om du var nybörjare eller näst intill proffs. Hjälmen var på.

Samma sak kom jag att tänka på närjag såg bilden på Kenza från Thailand. Inga skyddskläder att tala om så klart med dock – hjälm.
När jag gick ut nian så åkte vi med klassen och lite föräldrar till Korfu där vi hyrde vespor som vi körde omkring med på ön.
Tror ni att vi hade hjälm? Icke.
Det var det ingen som hade och själv reflekterade jag inte över det. Jag måste ha varit en väldigt naiv och ignorant tonåring utan minsta tillstymmelse till säkerhetstänk och ska väl mest vara tacksam att jag fortfarande lever.

Varför tror ni att vi blivit mer säkerhetsmedvetna?
Kan sociala medier ha med det att göra? Att du praktiskt taget inte kan göra sådana dumheter längre utan att det exponeras för människor att se och ha en åsikt om? Att åka utan hjälm när jag var 14 berörde mig och de som såg mig. Nu för tiden läggs bilderna ut på Facebook, Instagram eller bloggar och kan bli virala på nolltid och den är någonting jag lärt mig sedan jag startade den här bloggen så är det att man inte vill ha ett gäng mammapoliser efter sig med moral-högaffeln i högsta hugg! 🙂