Grön av avund på Englas garderober

Engla visar upp hur hon rensat och sorterat i sitt showroom, och jag fastnade på första bilden, vilket är den här ovan.
Hur mycket plats har man inte om man kan låta linnen hänga på galgar och ta upp en halv garderob?
Jag är GRÖN av avund. Själv knölar jag ner trikålinnen och t-shirts i trådbackar, lådor eller egentligen var som helst där de får plats, medan upphängning på galgar endast är för klänningar och lite finare plagg.
Jag inser när jag skriver detta, att min garderob har lite av en hackordning där bara de finaste plaggen får hänga på galgar.
Och på tal om galgar..
Jag misstänker att det är samma monster som äter upp en strumpa i varje par i tvättmaskinen, som äter galgar när ingen ser.

Jag har aldrig någonsin varit med om att ha för många galgar, någonsin. 
Det spelar liksom ingen roll hur många galgar jag köper hem (sist köpte jag 80 st på Rusta <– ej spons) för det finns ändå inte tillräckligt av dem nästa gång det är dags att hänga upp tvätten.

Det kan OMÖJLIGT bara vara jag som har det här problemet.
#inteallagalgar

Ps. Ja, det här var ett helt inlägg om galgar, men så blir det ibland. 😉

Nej, nej, nej, nej och åter nej!

Det får inte vara sant, men ändå så är det just det – sant.
Mina ögon har sett vad ögon inte borde se år 2019 och jag är skakad ända in i själen.
Foppatofflan, kom tillbaka! Allt är förlåtet!
Jag kan ta att cykelbyxorna är tillbaka, även att den så kitschiga magväskan gjort ett återtåg för att hänga parallellt  över magen men det finns en sak jag inte kommer kunna tolerera under några som helst omständigheter och det är kardborre-sandalerna!

Jag skiter i om de är gjorda av Prada och kostar skjortan eller om materialet består av 100% äkta enhörnings-skinn. De måste bort!
De måste förpassas ner i samma tunna av trender som aldrig får komma tillbaka dit jag redan skickat en hel hop med saker.
De kommer vara i gott sällskap för dit har jag redan förpassat den mörka läppennan, och benvärmarna tillsammans med de där tröjorna som ändrade färg av värme och som var så coola på det tidiga 90-talet.


Englas tofflor kostar 815 dollar och är alltså nästan dubbelt så dyra som Kardborrisarna, men 450 dollar är fortfarande på TOK för mycket pengar dem!

Jag kan tänka mig att acceptera Englas ”birkenstock-liknande” sandaler från Louis Vuitton då den modellen känns mer tidlös, men kardborresandalerna? Angelica Blick är den som poserat loss i Prada-kardissarna som ni ser här ovan.
De bara FÅR inte ta sig tillbaka in i populärkulturen och jag kommer göra vad jag kan för att förhindra det. Att de redan synts på modevisningar är en sak, men kan de inte få stanna där?
Jag har nämligen burit ett par sådana – inte Prada då så klart – men sandaler med kardborre och det är en tid jag mest av allt vill förtränga. För jag hade strumpor i mina!!!!!
De luktade även så pass illa att jag var tvungen att ställa dem utanför dörren när mamma och jag var i Yosemite Nationalpark år 2000.
The silverlining var att de förmodligen skrämde bort alla björnar som lunkade runt nära campingen i jakt på mat.
Nog för att björnen är en asätare, men de har väl också gränser för vad de kan tänka sig att stoppa i munnen eller inte?
Jag misstänker starkt att just den björnen som kom närmast vårt rum blev vegan efter mötet med mina sandaler.

Ps. Ja, jag skulle kunnat ha letat fram en bild på mig själv i strumpade kardborresandaler, men riktigt så kul ska vi inte ha. På det här fotot har vi – jag och min kompis – även likadana t-shirts på oss där vi poserar framför Legoland i San Diego Jag försöker fortfarande förstå hur alltsammans var aktiva val, gjorda av mig.

Engla har blivit med heltidsjobb

Än så länge vet vi inte mer om Englas nya jobb än vi gör om vem som kommer vinna finalen av Paradise Hotel nästa vecka, men det man kan utläsa mellan raderna är att hon verkar jätteglad och nöjd över det.
Vad roligt!
Det har känts som att någonting legat och skavt hos Engla de senaste åren och att hon varit rejält trött och less på sin influencerliv.
Kanske har hon äntligen hittat något som kan mjuka upp vad det nu är som skavt?
Kanske kommer ett nytt jobb leda till att Engla hittar tillbaka till glädjen i att blogga när hon får en massa andra intryck?

Oavsett så ska det bli spännande att höra vad hon ska hitta på!
Engla arbetade tidigare som CNC-operatör, ett yrke jag inte är superbekant med tyvärr men så här skriver sidan Framtid.se:
CNC-operatören sköter datorstyrda maskiner för mekanisk bearbetning och tillverkning av detaljer främst av metall inom verkstadsproduktion. Maskinerna programmeras utifrån olika underlag av operatören själv, vilket är vanligast, eller av särskilt anställda tekniker.

Ett ”grattis till nya jobbet”, är kanske på sin plats? 🙂
Så grattis!!!

Handlar ni från adlinks-kollage?

Eftersom dessa kollage finns färdiga att plocka från diverse sidor så kan jag inte tänka mig att det tar Engla mer än några minuter att lägga upp.
Det finns inte ens en ynka rad egen text utan bild och adlinklänk – that’s it.
Men hur mycket kan det generera?
Egentligen?

Jag tvivlar på att Engla skulle dela med sig av den informationen, så jag frågar er istället.
Brukar ni klicka och/eller handla från sådana här inlägg?

Och är det inte höjden av lathet?
Det är som att jag skulle lägga upp ett inlägg så här:

Eh, jahapp?