Elaine Eksvärd om Jan Guillous krönika i Aftonbladet

Från Guillios krönika: Rasande feministiska drev är inte att leka med PUBLICERAD: I DAG  13.10  UPPDATERAD: I DAG  15.19  FOTO: YVONNE ÅSELL/TT NYHETSBYRÅN KOLUMNISTER Förre ståuppkomikern Soran Ismail begick dumheten att under en timmes tid framträda i SVT för att bedyra sin oskuld. Under metoopaniken för några år sen anklagades han nämligen av flera kvinnor för våldtäkt. Rättsmaskineriet friade honom, lynchjustisen dömde honom. Hans försök till upprättelse med hjälp av television misslyckades.
Bildkälla: Aftonbladet

Elaine Eksvärd kritiserar Jan Guillios krönika i Aftonbladet och kallar den beklämmande.
Hon tar vidare up det lilla epitet han själv verkar ha snickrat ihop – nämligen ”Me-too-panik”.
Har man blivit sexuellt utnyttjad och vill berätta det så ska man enligt Guillou ha drabbats av me-too-panik.

Att vara känd inte ska vara en brasklapp för att få snyfta i tv och inte alls tänka på de som polisanmält dig för våldtäkt. Det kallar Guillou för ”kändisjakt”. Han menar att feminister jagar kändisar när de borde göra annat vettigt. Att han inte begriper att det som vi ser i offentligheten är ett symptom på en sjukdom som genomsyrar hela samhället.
Vi jagar inte kändisar, vi jagar en plattform åt de okända kvinnorna som polisanmält männen som snyftar i ljuset.
[…]

Guillou tycker att feminister ska ”jubla och skåla champagne” när både Lambertz och Ismal i gör varumärkessjälvmord genom att bara öppna sina munnar. Jag inser att Guillou ser oss feminister som ett hämndlystet släkte som ringdansar kring män som brinner på bål när allt vi vill skåla champagne till- och ringdansa runt är kvinnor som kan gå ut i trygghet. Den festen är ganska långt bort Guillou.
Så mycket han missar, så lite han ser, den där Guillou. // Elaine Eksvärd

Jan Guillou pratar om en rädsla för det feministiska drevet, och jag blir lite extra nyfiken på just detta.
För precis som Elaine skriver så finns det väldigt många andra saker att vara MER rädd för, än ett feministiskt drev (och då har jag ändå haft Cissi Wallin efter mig vid flertalet tillfällen).
Våldtäktsmän, exempelvis.
Jag är rädd för våldtäktsmän.
Jag är rädd för att gå ensam hem i mörker.
Jag är rädd för att någonting ska hända kvinnor i min närhet och som jag älskar, när DE är ute i mörker.

Jag är inte rädd för Jan Guillou, men jag är rädd för vad innehållet i Jan Guillous krönika kan få för effekt om den tas för sanning, istället för vad den faktiskt är.
En gubbes egenkomponerade bild av feminister som champagneskålande och manshatande ragator med nyslipade högafflar.
Fördomar och okunskap i en enda härlig kvinnoföraktande kompott.

Kan man lära gamla hundar sitta? 
Jag är fan tveksam ibland…

Elaine Eksvärd om produktionens försök att tysta de utsatta kvinnorna i Paradise Hotel

Jennifer Paatere, 23, och Annie Dahlberg, 24, utsattes för övergrepp i ”Paradise hotel”, men fick inte prata om det i ”Studio paradise”, programmet där deltagarna i efterhand diskuterar avsnitten.
– Vi hade ändå tänkt att vi skulle kunna få förklara lite saker som är bortklippta och hur vi har känt, men nu får vi inte prata om det utan det kommer inte tas med alls, säger Jennifer Paatera.
Jennifer Paatera och Annie Dahlberg tystades
Veckans avsnitt av ”Studio paradise” spelades in på måndagskvällen, men att de inte fick prata om det förklarade produktionen med att Toby Johnson, 21, som utförde övergreppen, själv inte skulle vara på plats.
– Det svaret vi har fått fram från produktionen är att han inte kan försvara sig och att det kan leda till förtal, säger Annie Dahlberg.
– Man har fått höra att ”det ni säger kan användas emot er”.
Hon upplever det som att produktionen inte alls har lyssnat på varken henne eller Jennifer Paatera och att deras känslor har blivit förminskade. // Från Aftonbladets artikel

Så här sa de två utsatta kvinnorna till Aftonbladet, efter att Viaplay tagit beslutet att ta ner hela den nuvarande säsongen av Paradise Hotel. Läs om anledningen till det HÄR om du missat vad som hänt. 

Min spontana åsikt är att produktionen egentligen inte var särskilt oroad över förtal mm, utan att det mer handlade om att de ville vara först med att agera, vilket de riskerat att inte bli om de tillåtit kvinnorna att prata om saken under inspelningen av Studio Paradise.
Produktionen hade kunnat klippa bort alltsammans, men bollen hade fortfarande varit i rullning då, vilket hade riskerat att snuva produktionen på det ”kraftfulla agerande” som de nu stoltserar med, trots att det gått många långa månader sedan övergreppen faktiskt begicks.

Givetvis är förtal fortfarande på tapeten efter #metoo där mer än en kvinna dömts för just förtal för att ha pekat ut sin förövare, men jag tror spontant inte att det är vad detta handlar om.
Jag tror helt ärligt att kanalen mer tystade kvinnorna för att själva kunna vara först med att agera, snarare än av rädsla för förtal.

Så här skriver Elaine Eksvärd om saken på Instagram:

Isabella Löwengrip och Elaine Eksvärd ska prata näthat tillsammans med NA-KD

Kommentar: Isabella – som varit i media pga av att hennes företag behandlat medarbetare illa – ska i samarbete med Na-kd – företaget som varit i media för att de behandlat sina medarbetare illa – prata näthat.  Vilket skämt.

HÄR kan du läsa inlägget om Isabellas anställda och HÄR kan du läsa om NA-KD.

Jag fick den här kommentaren på ett av gårdagens inlägg – jag har korrat den lite – och tänkte kolla intresset för eventet.
Någon av er som kommer lyssna?
Är det här bra personer att ha prata näthat? Är NA-KD en bra organisatör av rummet?

Har företags bra eller dåliga behandling av eventuella anställda någonting att göra med huruvida de är bra eller dåligt lämpade att prata om näthat, eller är detta två vitt skilda saker, som inte har någonting med varandra att göra?
Vad tycker ni?

 

Elaine Eksvärd kritiserar medias rapportering kring Lambertz brottsoffer

De formuleringar och argument som används i medierna just nu för att urholka ett potentiellt brottsoffers trovärdighet är farligt. Det skrämmer offer för sexualbrott att anmäla. För enligt de resonemang som förs kan man tydligen bara anmäla en gång – blir det fler urholkas min trovärdighet.
[…]

Min siffra är tre gånger men jag borde ha anmält fem personer.
// Elaine Eksvärd

Det som Elaine Eksvärd tar upp i sitt inlägg är så viktigt. 
Hur kan tidigare anmälningar användas mot en utsatt kvinna, när det är vida känt att så många brottsoffer inte anmäler sin förövare?
Hur ska det här få fler att våga anmäla?

Har du en siffra?
Eller har du, som Elaine, fler?

Bildkälla: Ponnymamman

Jag skulle även vilja rekommendera det här inlägget av ”Ponnymamman” Ulrika Fåhraeus” som också det handlar om samma ämne.