You can’t fight fire with fire

Elaine Eksvärd har nu publicerat ett inlägg på Instagram där hon tar upp fenomenet ”hatsvans”, som alltså är alla de som håller med om hennes (eller andras) kritik, men som varken kan uttrycka den civiliserat eller på ett sätt som går att ta på allvar.
Så tycker jag det är ofta, att det hela blir ett total-haveri av hat, hot och andra vidrigheter.
Att den som kritiserar uttrycker sig på ett sätt som är hundra resor värre än det de kritiserar, och det tar inte slut där.
Snöbollen är nämligen redan i rullning och resulterar i att alltsammans eskalerar, för varje ny nivå av kritik mot kritikern.

Här har ni två exempel som jag tycker visar detta ganska så bra.
De kommer från Claes Malmbergs Instagramkonto, och om du missat vad som hänt så kan du klicka här:

Men det här är inte skrivet av människor som vill kritisera på ett konstruktivt vis.
Jag tror inte de vill åstadkomma någonting alls egentligen, utan de tar bara tillfället i akt att få spy ur sig lite aggressioner när tillfället så lämpligt ges och man kan haka på i just ”hatsvansen”.

Även om det skulle finnas bra och konstruktiv kritik bland alla dessa kommentarer så kommer de försvinna bland allt hat och hot och avfärdas som aggressivt nonsens tillsammans med allt annat hat.
Om man vill säkerställa att inte bli tagen på allvar så är det här ett ypperligt tillfälle att göra det på.
Du kan inte kritisera hat med mer hat än den hatare du från början vill kritisera.

Just nu fullkomligt väller det in har till flera stycken som var med i det här kritiserade avsnittet av Parlamentet – bland annat Claes Malmberg och Petra Mede – som på intet vis spred hat överhuvudtaget.
De skämtade på ett sätt som inte uppskattades av många, då det uppfattades som kränkande.
Deras avsikt var med största sannolikhet inte att kränka någon, utan deras skämt missade helt enkelt målet. Där finns det saker att ta till sig och lära sig från, men hur ska man kunna göra det, när det i stället för kritik, väller in hat och hot som, till skillnad från ursprungs-skämtet,  inte har någon annan agenda än att skada och kränka så mycket det bara går?

Ingen kommer någonsin lyssna på vad du eventuellt har att säga, om du hakar på den här skiten. 
Det finns inga ursäkter för den här typen av beteende, oavsett som du hatar helt på egen hand eller i svans-formation tillsammans med andra.
Du kommer aldrig kunna skylla den skiten på någon annan, oavsett hur många andra som gjorde liknande eller värre saker som du kunde gömma dig bakom, där och då.

You can’t fight fire with fire.

 

 

Dålig andedräkt

Finns det egentligen något bra sätt att påpeka dålig andedräkt, svett eller andra, mindre smickrande kroppslukter?
Om jag har dålig andedräkt så vill jag, nästan förväntar jag mig, att någon av mina närstående påpekar detta.
Det är en win win.
Jag slipper gå ut och ovetandes lukta gravöppning ur munnen, och någon jag kanske bara är ytligt bekant eller kollega med, slipper ta upp dilemmat med mig.

Hur tänker ni här? 
Nog för att det är jobbigt att påpeka detta för en annan människa, men nog är det snäppet värre att gå runt och lukta en hel dag, utan att någon säger till?
Värst är väl att inse att alla runt omkring utsatts för den dåliga lukten, men att ingen sagt någonting på hela dagen?

Hur gör djur?
Hur gör ni?

Elaine Eksvärd och semestertelefonen

Nu är det äntligen semester och min Nokia ska installeras idag. I början av September är jag tillbaka med blogginspo och hösttankar. Men nu tar jag en välbehövlig detox från skärmar och sociala medier. Jag önskar er en sån mysig semester i sommar och hoppas att ni vill komma tillbaka till detta lilla hörn av mitt liv i höst igen. // Elaine Eksvärd

Det vankas semester för Elaine Eksvärd och sin vana trogen så byter hon ut sin smartphone mot en äldre Nokia som det inte går att göra någonting annat på än att ringa, sms och eventuellt spela ”snake” på.
Hon ska kort och gott skärm-detoxa, vilket hon haft som rutin ett tag och som verkar fungera jättebra för henne.
För min del skulle det vara förenat med livsfara att inte ha tillgång till min telefon med kartfunktion. Eftersom jag går vilse i en pappkartong, så skulle det vara med livet som insats som jag plockar svamp i pappas småländska svampskog, men kanske om jag får låna Selmas GPS-halsband så jag i alla fall kan hittas när jag tappat bort mig själv?
Kanske då skulle jag kunna skärm-detoxa?

Gör ni något speciellt på semestern vad gäller skärmar eller andra mojänger som ni är smått beroende av?

 

Att jobba bort sidor hos sig själv

Bildkälla: Elaine Eksvärd blogg

Jag ska gå rakt på sak. Jag skäms över vissa tankar och känslor som uppstår ibland. Jag skäms över mig muskelminne hur min blick går när jag tittar på tv eller ser folk på stan eller mig själv. Jag skäms. Men samtidigt. // Elaine Eksvärd

Elaine skriver ett inlägg om hur hon bestämt sig för att ändra sin inställning till kroppar, kalorier och dieter, och bad bland annat sin man om att de aldrig skulle prata kroppsföraktande om sig själva eller några andra mer.
Hon skriver att det är tankar som ibland svävar förbi, som hon inte gillar, och hon använder en situation där hon och Gustav satt och tittade på TV som ett exempel:

Jag fattade ingenting tills vi satt och tittade på tv tillsammans på kvällen när barnen sov och gift rann ur min mun när jag värderade hur några medelåldersmän såg ut.
[…]

Jag tittade på tv- skärmen och kände hur mina ögon argt granskade dessa stackars mäns kroppar. Hur elaka tankar om hur de föraktar kvinnor och träning samtidigt dök upp i mitt huvud. // Elaine

Nu har hon bett alla i sin omgivning att hjälpa henne med att sluta kommentera, uppmärksamma eller ens prata om kropp, kost eller minsta förakt. 
För tjugo år sedan bestämde Elaine sig för att jobba bort sin avundssjuka.
Hon ville inte vara avundsjuk, utan jobbade bort det, ömsade skin och unnade folk allt.

Jag tänker att det borde fungera som en KBT-behandling, där det handlar om att bryta mönster och beteenden, för att sedan hitta nya vägar, tror ni inte?
Jag skulle vilja öva på att svära mindre, och istället använda det som en krydda eller förstärkning på mitt språk istället för att blanda in det titt som tätt i brist på annat.