Visa det här inlägget på Instagram

Elaine Eksvärd sitter i juryn för Ellos Awards och bemöter nu den kritik som riktats mot konceptet.
Enligt henne så kan man kritisera ett stort bolag som Ellos, utan att för den sakens skull tysta eller skamma de nominerade kvinnorna som varken går Ellos ärende eller är svaga individer som faller för smicker.

Cissi Wallin är en av de som riktade skarp kritik mot hela konceptet och kallade det för ”pink-washing”.
Vill du läsa mer om det så hittar du inlägget här.

Vad finns det egentligen för olika typer av washing?

Jag såg att vissa av er är missnöjda och tycker att det är för många inlägg om barn, men så är det ibland.
Det är andras innehåll på sociala medier som pekar i vilken riktning mina inlägg tar, och just nu är det mycket inlägg om barn, graviditeter, förlossningar, ”stickplus” och tyvärr även personalkrisen.
Tyvärr är det inte enbart den här typen av innehåll som publicerats, utan många influencers har uttryckt sin förtvivlan över det som skedde i Hässelby, sent på söndagskvällen.
Mannen, och tillika barnens pappa misstänks ha knivskurit sina barn och sedan kastat ut dem från balkongen, fem våningar upp.
De två barnen, en flicka och en pojke, var under tio år gamla.
Lillebrodern dog av sina skador, medan storasystern vårdas på sjukhus för livshotande skador.

Här nedan har jag publicerat två inlägg som postats på Instagram, vars innehåll känns viktigare att posta, än att eventuellt råka irritera några av er med ytterligare ett inlägg om barn.
Tack på förhand för visad förståelse, och känner ni att ni verkligen inte vill läsa ett till inlägg om barn, så kan ni kanske underhålla er här inne så länge?

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Har ni sett några andra bra och konstruktiva inlägg som dessa så får ni gärna hojta till, så fyller jag på listan.

Jag var inte sexuellt aktiv när jag var 15 år, däremot minns jag hur mogen och vuxen jag kände mig.
Hur jag kände mig redo för ALLT som livet skulle kunna komma att slänga åt mitt håll.
När jag nu sitter här och tänker tillbaka på den tiden så inser jag hur mycket jag fortfarande var ett barn, någon som knappt tagit ett enda steg ut i vuxenlivet.
Mognaden jag kände var inget annat än en chimär, sprungen ur längtan efter frigörelse, uppbackad av otaliga nummer av tidningen ”Mitt livs novell” som fick vuxenlivet att framstå som skatten i slutet av regnbågen.

Jag var ett barn.
På så många vis var jag fortfarande ett barn, och när jag nu tänker tillbaka på 15 åriga Camilla så blir jag så illa berörd av tanken på att det faktiskt hade varit helt i sin ordning för en vuxen man att ha sex med mig så länge jag inte sa nej. (Tyvärr fanns det ingen samtyckeslag när det begav sig)
Alltså mina kompisars pappor, gympaläraren eller gubben i våningen ovanför skulle alla kunnat haft sex med mig, och det hade varit helt i sin ordning.
Det är faktiskt HELT sjuk!

Så här skriver Elaine Eksvärd i sin debattartikel i Aftonbladet:

Vi kan inte, och ska inte, hindra tonåringar från att utforska sex, men vuxna människor ska hindras från att utnyttja situationen. Därför föreslår jag tillsammans med barnrättsorganisationen Treskablinoll, juristen Hanna Bergwall och Isaac Kjellgren från SR-dokumentären ”Gay och groomad” att byxskyddslagen ska inrättas.

Byxskyddslagen innebär att det införs en regel i åldersskillnad på högst fem år mellan tonårsbarn och vuxen vid sexuellt umgänge.

På det här sättet får tonårsbarn som har blivit byxmyndiga samma lagliga skydd som barn under 15 år. Lagen ska inte förhindra att byxmyndiga barn utforskar sin sexualitet tillsammans, utan hindra vuxna från att utnyttja barn.

Tycker du att det vore bra med en sådan här lag, med syfte att skydda tonåringar från att bli sexuellt utnyttjade av äldre vuxna, så hittar du namninsamlingen HÄR hos Tre ska bli noll.

Visa det här inlägget på Instagram

Elaine Eksvärd har släppt en liten filmsnutt om sin ”post pandemi-personlighet” som egentligen handlar om att locka följarna till sin podd, men som tar upp en sak som jag tror att många människor funderar över just nu. 
Har man under pandemin insett saker om sig själv, som man vill fortsätta med och således då även introducera för människor i ens nya eller gamla närhet.

Jag kommer fortsätta vara betydligt mindre kramig, mot människor jag egentligen aldrig velat krama från första början. 
Slentrian-kramandet.
DET kommer vara fortsatt förändrat hos mig.

Är din ”post pandemi-personlighet” densamma som tidigare eller kommer även du vilja ändra på hur du gör eller säger saker?
Och hur enkelt eller svårt är det egentligen att ändra ett beteende bland människor som redan har en hyfsat cementerad bild av en, sedan tidigare?