Att jag inte tycker att samarbeten med Viktväktarna är den bästa av ideér har jag uttryckt här på bloggen flera gånger tidigare.
Elaine har använt sig av VV efter varje graviditet för att komma i form och har valt att fokusera mer på träning och styrka än kilon i sina inlägg, men i slutet av kampanjen har hon ändå publicerat antalet tappade kilon på bloggen – något som säkerligen ingick i avtalet.
Claudia Galli Concha är en annan kvinna som haft samarbeten med Viktväktarna under parollen ”Mammapeppen” men jag misstänker att det är lika många som känner sig misslyckade och nedslagna av faktumet att den nyförlösta mammakroppen inte duger som den är utan raskt ska späkas ner några kilo som de som känner sig peppade.
Jag tycker alltså att det inte är en bra idé att vikthetsa på sociala mediers stora plattformar eftersom jag tror att det skadar mer än det hjälper och av de kommentarer jag läst så är det många som håller med mig.

Men! 
Om kvinnor ska kritiseras för att samarbeta med Viktväktarna – och anklagas för att bidra till en ohälsosam vikthets – så tycker jag att samma måttstock ska gälla för män.
Men det gör det inte. Så klart.
Kvinnor som bantar med Viktväktarna kritiseras och anklagas för att bidra till kroppshets medan män som gör exakt samma sak är bra förebilder och deras flöden fyllt med pepp och hejarop.

Varför?
Varför är det ingen som skriver till Anders Bagge att han bidrar till vikthets och sjuka ideal på inlägget om sin viktnedgång?
Han använder Viktväktarna på ungefär samma sätt som Elaine och Caludia – bortsett från att han varken bakat eller klämt ut en unge efter nio månaders tid.

Ska man kritisera viktnedgång så får man väl vara lite konsekvent och låta kritiken gälla alla?
Eller?

Advokat Elisabeth Massi Fritz har de senaste dagarna uppmärksammats mycket i media efter att Aftonbladets serie 200 sekunder publicerat ett program där mängder av Massi Fritz tidigare anställda vittnat om hur de blivit bemötta och behandlade av sin chef.
Historier om överdebiteringar, härskarteknik och trakasserier från människor som arbetat på advokatfirman tidigare har nått pressen och vissa av de före detta anställda vågar inte uttala sig, ens anonymt av rädsla för repressalier.

Advokat Elisabeth Massi Fritz blev i höstas en av frontfigurerna i Metoo-kampanjen och har porträtterats som en förkämpe för utsatta kvinnor och de senaste dagarnas avslöjanden passar inte alls in i den bilden.
Jag har aldrig varken träffat eller kommunicerat med henne och tänker således inte heller uttala mig om sanningshalten i det som framkommit utan jag noterar bara att Massi Fritz har stängt av kommentarsfunktionen på sitt Instagramkonto men annars inte uttalat sig, förutom en första kommentar där hon meddelade att hon inte hade någonting emot att 200 sekunder pratar med hennes anställda.
Elaine är en av dem som valt att kommentera det hela fast utan egentligen kommentera det specifika fallet.
Hon diskuterar istället kring frågeställningen – Kan man vara bra på sitt jobb och samtidigt vara en usel chef/ledare?

Jag vet inte hur det är med er men jag har själv haft i alla fall en chef som var alldeles lysande på sitt jobb och som besatt helt otroligt mycket kunskap om det område som vi arbetade i, men om han var en bra chef?
Nej, absolut inte.
Jag skulle snarare vilja kalla det för en ren katastrof.
Han var den som hade absolut erfarenhet och kunskap på hela företaget men det gjorde honom inte mer lämpad till att vara chef – snarare tvärt om.
Han var mycket mer intresserad av att grotta ner sig i specifika arbetsuppgifter och tyckte mest att man störde om man bad honom agera chef – någonting som han heller inte hade en aning om vad det betydde.
Han fick helt enkelt chefstjänsten för att han varit längst på företaget och besatt mest kunskap – inte för att han på något vis var mest lämpad för det.

Vad har ni för erfarenheter av chefer? 

https://www.instagram.com/p/BfK4KxmFhcX/?hl=en&taken-by=elaineeksvard

Eftersom bloggen varit i rörelse mellan den gamla och nya plattformen de senaste dagarna så har jag inte riktigt satt mig in i vad det egentligen är som hänt i den kokade gryta där ingredienser som Elaine Eksvärd, Julia Mjörnstedt, Alex Schulman, Nya Moderaterna, Treskablinoll och Linda Grådahl puttrar runt, men någonting är det och det tänkte jag försöka bena ut nu…

Nya Moderaterna går ut med att de kräver en ”radikal” ökning av utvisningar bland de som nekats asyl och att inte heller papperslösa borde få någon vård i Sverige, samtidigt som de kräver en sänkning av ribban för utvisningar vid brottslighet och att Sverige bör kartlägga brottslingars etniska ursprung. Som grädde på moset så släpper de även en valfilm för att beskriva staden Göteborgs förfall som mest är ett uttryck för smygrasism och försvenskade uttryck tagna rakt av från Donald Trumps valkampanj.
Problemet är bara att bilderna som kablas ut med brinnande bilar kommer från Vancouver och inte har någonting alls med Göteborg att göra utan förmodligen användes för dramatisk effekt och för att ge filmen lite extra tyngd.
Alex Schulman skriver en både uppgiven och förbannad krönika på Expressen där han beskriver hur han ryser in i märgen av insikten att Sveriges näst största parti nu positionerar sig intill Sverigedemokraterna och använder sig av fraser som ”Hur blev Sveriges framsida ett tillhåll för jihadister och kriminella gäng?”

Så hur kommer Elaine och Treskablinoll in i bilden?
Jo, helt enkelt därför att kvinnan som både producerat filmen och lånat ut sin röst för att läsa in budskapet heter Linda Grådahl och var, fram till att den här filmen släpptes,  projektledare för Treskablinoll –  det icke vinstdrivande företag som arbetar för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn och som grundats av Elaine Eksvärd.
Treskablinoll är ett politisk obundet företag och de som arbetar där behöver således också vara det och att lägga sin röst på och producera en valfilm är väldigt politiskt bundet och anledningen till att Linda Grådahl avsatts från sin roll och inte längre kommer har någonting med Treskablinoll att göra.

Julia Mjörnstedt – grundaren till Ung Cancer – är en av de som ifrågasatt Lindas inblandning i Moderaternas film och som Elaine även bemöter i det här inlägget.
Givetvis ska man kunna ifrågasätta en annan kvinnas val och handlingar utan att för den sakens skull anklagas för att hysa ett personligt agg mot vederbörande, någonting som Julia råkar ut för på Elaines Instagram.

Visste Elaine om Linda Grådahls koppling och arbete med Nya Moderaterna? Nej. Jag har själv ställt frågan till henne och hon hade ingen aning.
Borde Elaine ha frågat Linda om eventuellt politiska ställningstaganden? Ja, kanske..
Borde kravet på politisk obundenhet stå stipulerat i de avtal man skriver på innan man börjar arbeta för Treskabli noll? Absolut, och jag har en känsla av att så också kommer ske från och med nu.
Tror jag att Linda Grådahl står för alla de åsikter som framkommer i den här filmen eller de uppfattningar som folk fått efter att ha sett den? Nej, inte nödvändigtvis. Jag har faktiskt ingen som helst aning om var hon står politiskt sett. För henne kanske detta bara var ett jobb som vilket annat som helst, eller så ställer hon sig bakom dem, men det är egentligen inte viktigt i sammanhanget. Problemet är att Treskablinoll behöver hålla sig politiskt neutrala och då blir det här ett problem. Kanske hade inte åsikterna stått som spön i backen lika mycket om det hade rört sig om en mindre kontroversiell video – men problemet hade ändå kvarstått.

Jag förstår att blotta tanken på att Elaine och Treskablinoll kopplas ihop med Nya Moderaternas positionering bredvid SverigeDemokraterna kan få en och annan där ute och hoppa jämfota av pur upphetsning.
Stollen som kontaktat Elaine och som försöker rentvå hennes pappa och stoppa hennes kamp för att skydda barnen från pedofiler har förmodligen high five’at sig själv både en och två gånger sedan det här blev känt.
Det finns säkerligen både en och annan där ute som gärna skulle vilja se Elaines, Patriks och Treskablinolls trovärdighet sjunka snabbare än en sten, men helt ärligt…

Treskablinoll och Elaine har ungefär lite med Nya Moderaternas valfilm och dess åsikter att göra som Edward Bloms deltagande i Melodifestivalen hade att göra med musik.
Han blir lika lite en musiker när han kliver upp på scen som jag blir en bil när jag ställer mig i ett garage.

Vad tycker ni själva om den här soppan?
Läs gärna kommentarerna under Elaines inlägg från Instagram där bland annat Julia Mjörnstedt kommenterar och svarar på frågor.
Jag hoppas att det ska fungera bättre med inbäddade inlägg från Instagram här än det gjorde på Nöjesguiden.

 

Elaine tar upp ett ämne som jag verkligen håller med om – hur vissa ord och uttryck missbrukas, urvattnas och använts slentrianmässigt.
”Näthat” är ett sådant ord, ”mobbing” eller annat och ”systerskap” ett tredje. Viktiga och tunga ord vars betydelse bör respekteras och inte slängas runt hur som helst.

Jag har flera gånger uttryck att jag inte kommer backa en kvinna som eventuellt gjort några riktigt dåliga beslut bara för att hon är just kvinna. 
Absolut inte!
Vad skulle det bli för värld om ingenting som kommer från en kvinna får ifrågasättas?
Bellas snyftiga gråtfest efter att Mia Skäringer gjort en parodi på hennes  urlöjliga barnvagnsreklam var bara fånig och att skrika att Mia är en dålig medsyster som driver med den känns som det argument man tar till nära det inte finns någonting annat att säga.
Som en solidarisk medsyster så borde Mia – enligt Bella –  ha backat henne och absolut inte lyft fram faktumet att det hela bara var så pinsamt dåligt att de vore rent olagligt att som komiker att inte ta tillfället i akt för en parodi.

Jag diskuterar gärna systerskap och lyfter mer än gärna upp kvinnor som gjort någonting bra som är värt att uppmärksamma, men jag kommer aldrig backa någon urskillningslöst enbart på grund av deras kön.
Den dagen vi börjar göra det är vi lite illa ute.

Håller ni med mig, Mia Skäringer och Elaine eller tycker ni att vi är katastrofala kvinnor som borde få vårt medsysterliga medlemskap annullerat omedelbums?

Tack för tips!