I gårdagens inlägg om att Egoina går i tankar om att eventuellt sluta med sociala medier så frågade jag er vilka bloggar ni skulle sakna om de försvann. 
På en delad förstaplats kom just Egoina, tillsammans med Sandra Beijer.
Egoina, Sandra Beijer och Bloggbevakning, men mina sociala medier räknas inte enligt mig, för utan andras sociala medier – ingen Bloggbevakning.
Det var en fd. kollega till mig som tipsade mig om Sandra Beijers blogg 2010. Då hette den fortfarande ”Nio till fem” och Sandra bodde i New York.
Mycket vatten har flutit under de Beijersksa broarna sedan dess, men jag skulle fortfarande sakna hennes blogg om den försvann.

Det dök även upp ett gäng mindre influencers som jag inte kände till, eller som jag i alla fall inte hade särskilt bra koll på.
Kanske kan någon av er hitta en ny favorit bland dem?

Fyll gärna på listan om ni sitter och trycker på några guldkorn. 
Guldkorn, som vid en närmare granskning kanske rent av utgör meningen med livet i sin helhet? Ja, för dig då…
Känner du dig lite förvirrad över den här delen av inlägget, skrolla i så fall tillbaka upp till kommentaren av ”Anonym” 18:10 och läs den istället för att bara skumma. Stort grattis till Alexandra förresten! Hennes inlägg hittar du HÄR!
Vad som ”är livet” är nämligen högst individuellt, men det vet ni nog redan om?
Som tur väl är slipper vi rösta fram en enda despotisk vinnare som vi alla sedan ska försöka förhålla oss till.

Vad tror ni om att skippa att nämna era största hatobjekt – hand upp? 
För en aningens bättre stämning här inne?
??‍♀️??‍♀️??‍♀️

Visa det här inlägget på Instagram

Jag är inne i en period då jag funderar på om jag vill fortsätta med sociala medier. Om jag vill dela med mig av mitt liv. Samtidigt har jag gjort det så länge att jag knappt vet något annat. Just nu önskar jag att mina kanaler handlade om något annat än mig. Jag får fortsätta fundera. Kanske kommer lusten tillbaka. Kanske behöver jag göra på ett annat sätt. // Egoina

Jag hoppas verkligen att Egoian hittar ett sätt att arbeta med sociala medier som hon trivs med. Hon är en av mina stora favoriter och en av de influencers som känns absolut ”minst köpt”. ???? Min största komplimang btw.

Hon borde anställas på någon av de stora nätverken som ”influencer coach” och ”instruktör” för att drilla nya, up n coming influencers att inte bli fullt lika världsfrånvända som vissa av deras nuvarande kollegor.
Bra idé ju! Visst?

Vem skulle du sakna mest av de flunsor du följer? 

När du tror att det värsta är över – hemorrojder, foglossning och förlossning – så dyker helt plötsligt BVC upp vid din port för att inspektera att du gör som du ska med den nya familjemedlemmen.
Hemmet ska vara skinande rent, barnet välkammat och iklädd sina finaste söndagskläder och ingenting får indikera att du skulle kunna tappa ditt barn i golvet eller av misstag stoppa in det i tvättmaskinen.
I så fall riskerar BVC att omhänderta barnet, snabbare än du hinner säga till orosanmälan fyra gånger, och det vill ju ingen – allra minst Egoina.
Därför besökte hon och sambon IKEA, för att köpa sonen en säng, så nu kan de potentiella omhänderntagarna från BVC i alla fall inte klanka ner på det. Så det så!

Av Egoinas kommentarsfält att döma så har jag haft fel bild av BVC, för tydligen har de inte alls som syfte att gå runt och (be)döma de nyblivna föräldrarnas hem i jakt på anledningar att ta barnet ifrån dem.
Det verkar snarare som att syftet för besöket är hjälpsamt. Och högst frivilligt. Vill man så kan det istället ske hos BVC istället för hemma.
Inte alls som ett oannonserat besök från Hälsovårdsmyndigheten som dyker upp som gubben i lådan för att mäta ph-värdet under diskmaskinen, och som du inte KAN avsäga dig eller vägra släppa in utan konsekvenser.

Skönt att veta ändå, eller hur?
Och… bara för att det är ett frivilligt besök så innebär det inte att tvättmaskinen är det bästa stället att förvara en hypotetisk bebis på, så gör inte det, okej?

Jag funderar mycket på mitt utseende om dagarna. Tycker inte att något i garderoben är jag längre. Inte för att jag vet vem jag är. Men allt känns bara fel. Hade det varit rimligt (och miljövänligt) hade jag köpt en ny garderob. Inte för att jag vet vad jag skulle köpa visserligen.
Går och fönstershoppar om dagarna för att ha något att göra och känner mig bara förvirrad. Vad tycker jag är fint?
Vem är jag?

Jag tog bort mina påbyggda naglar häromdagen.
Tycker jag ens det är fint med naglar längre. Gör jag det för att det är något jag vill, eller för att det blivit något jag bara gör.
[…] Jag har inte varit hos frisören sedan innan Henri föddes och det är verkligen dags egentligen. Men jag vet inte om jag orkar lägga en massa timmar på det just nu.
[…] Ja, ni hör ju. Jag vet ingenting. Jag vet bara att jag saknar att känna mig fin. Bara det att fin kanske är något annat just nu. Eller är så är det inte det.
Trodde jag skulle komma till någon slutsats när jag skrivit ner allt det där, men är om möjligt ännu mer förvirrad. // Egoina

Egoina är förvirrad till max.
Vem är hon?
Vad vill hon?
Vill hon någonting?
Blond? Inte blond?
Naglar? Inte naglar?
Kläder? Inte kläder? (Eller ja, inte ”inte kläder” utan vad för kläder, nya kläder?)

Är det här en vanlig fas att hamna i när man fått barn?
Frågar åt en kompis (min kompis Egoina då alltså).
Har ni några tips och trix?