Dessies dröminredning är mitt anti-inspo

Dessie och hennes nya kille planerar att flytta ihop och hon har postat flera bilder på inspirerande inredning.
Jag, i mitt mer praktiska huvud, tänker ”huuuuuu….det där kommer aldrig att gå”! (Ska uttalas på bredaste småländska för maximal effekt)

  • Jag skulle snubbla och bryta nacken på den slafsiga mattan. En ren dödsfälla!
  • Den som har garderoben längst bort kommer i mörkret välta den stora lampan över den som ligger kvar och sover i sängen.
  • Blomkrukan på golvet? Den hade sparkats ut under samma mörkerpromenad.
  • Den ljusa puffen som extraknäcker som sängbord hade jag försökt balansera en full kaffemugg på med resultatet att den skulle vara brunfläckig efter ungefär en dag.
  • Den blanka gaveln skulle behövas putsas varje dag för att inte vara äcklig av kladdiga fingeravtryck och utskvätt kaffe.
  • Fotona som sitter uppsatta på gaveln skulle jag hitta någonstans i mitt hår på morgonen.
  • En VIT rullgardin??? VEM HAR DET?

Men taket var fint och verkar praktiskt! 🙂
Jag önskar att mitt hem kunde förbli så som det ser ut precis när jag är ensam hemma och har städat klart, men har insett att det enda sättet att åstadkomma det är att ingen får bo där.
Och då är det inte längre ett hem… Och jag har hellre ett hem alla dagar i veckan än mittuppslaget i en inredningstidning.

Om det finns ett sätt att få det bästa ur båda dessa världar så mottages tips tacksamt i kommentarsfältet! 🙂

Dessie öppnar upp…


Alla bilder kommer från Dessies blogg

Sedan några månader tillbaka har Dessie varit näst intill varit helt frånvarande på sociala medier.
Hon studerar till mäklare och berättar att hon på 16 månader ska bli klar med sin utbildning.
Det betyder ungefär 1-2 tentor i månaden MINST och jag måste erkänna att jag är riktigt imponerad av henne.
Hur många andra influencers har man hört om genom åren som berättat att de ska utbilda sig, byta bana och bransch men som knappt hunnit börja innan de hoppar av?
Många – Och om jag ska vara ärlig så trodde jag att även Dessie skulle gå att återfinna där efter ett par månader men tji fick jag!

Jag kunde inte ha haft mer fel och hur jag tänker där kan jag utveckla om det är någon som är intresserad, men just nu vill jag lyfta fram det inlägg Dessie publicerade igår där hon berättar hur hon – vid 16 års ålder – inledde en relation med sin chef som var 10 år äldre än henne, en relation som kom att utvecklas till ett rent helvete.

Han låste in mig i vår lägenhet. Han slog mig var och varannan dag. Han tvingade mig göra saker jag inte ville. Ni förstår nog.. Jag trodde, helt ärligt att jag skulle bli mördad av honom, att det skulle bli mitt slut. Varje gång han slog mig, så visste jag att nu, nu händer det. Nu finns jag inte mer. Men jag vaknade upp, efter att ha däckat av slag flera gånger. Och jag minns varje gång, efter att jag vaknat och han hade lugnat ner sig timmar senare.. då kröp jag alltid ner i sängen som en liten liten boll under täcket, sedan grät jag så tyst som en mus så han inte skulle höra mig.. tills jag somnade.

När jag vaknade dagen efter så var allt oftast ”glömt” (för hans del) han var sitt vanliga trevliga jag, som ordnade med frukost på sängen för att vara lite ”extra” snäll eftersom att han hade spöat på mig kvällen innan. Så gjorde han alltid, varje gång han hade slagit mig trasig så var han ”extra” snäll dagen efter. Tills han blev arg igen..//Dessie

Dessies inlägg är långt och jag gör det inte rättvist om jag ska försöka mig på att sammanfatta det, utan jag rekommenderar alla att gå in och läsa det i sin helhet.

Kanske kan Dessies historia hjälpa någon som redan är i en eller som är på väg in i en destruktiv relation?
Kanske finns det någon där ute som hindras från att gå i samma fälla som Dessie, jag och tusentals andra kvinnor där ute redan gått i?
Jag beundrar Dessies mod att dela med sig av det här inlägget och jag hoppas innerligt att det kan hjälpa henne att till slut kasta den där ryggsäcken full av skit som hennes ex spänt fast på hennes rygg.

Det där exet förresten..
Honom har inte bara Dessie råkat ut för utan både Kissie och jag själv har erfarenheter av honom som ni kan läsa om här om ni vill.
Ingenting ens i närheten av det Dessie råkat ut för så klart, men jag var jäkligt snabb med att dra öronen åt mig efter vårt första möte.

Fy fan vad starkt och modigt av Dessie att skriva det här inlägget, trots att varenda cell i hennes kropp med största sannolikhet skrek ”NEEEJ!”

Dessie har inte nämnt den här mannen vid namn och jag ber er att inte heller göra det!

Har du tappat räkningen, Calle?

Calle Schulman:

Vad tror ni?
Har Calleponken tappat räkningen eller kan det vara så att han slog aningens för hårt på den stora trumman angående sin nedräkning och sorti från Instagram?
Jag tror helt ärligt att han är på tok för centrumkåt för att klara av att sluta med Instagram, precis som alla vi andra som får våra egocentrisk kickar genom sociala medier.

Jag undrar hur Dessie gjorde?
Hon ska att hon ville byta karriär och utbilda sig till mäklare och har under hela den här tiden legat mer än lågt på sina plattformar.
Tror ni hon fasade ut det, eller är det som med ett plåster? Att man måste göra det snabbt med ordentligt? Ett djupt andetag och sen bara ”ritch” så är det klart?

Calle kanske borde ägna ett av sina 91 kvarvarande inlägg till att praktisera hos Dessie för att ta reda på om man verkligen kan överleva utan Instagram.
Han har ju lite smått börjat genom att ha en gammaldags telefon istället för en smart phone men den kommer han nog ha tröttnat på inom kort.
91 inlägg kvar, Calle!
Snaran dras åt. 🙂