Dasha Girine lagar soppa och skämtar om att ”cutta” sig själv i en smygreklamad klänning från Adoore med lappen kvar i nacken.
Är något av det upprördande? Klandervärt? ”Frowned upon”? ?
Jag undrar mest…
Skulle du vilja köpa en ny klänning, som någon annan först lagat mat i, och sedan lämnat tillbaka?
Vad är annars meningen med att, som Dasha här, låta lappen sitta kvar, om den inte ska säljas som ”ny”?
Igår postade jag det här inlägget av Dasha Girine, där jag – genuint – frågade er om det gått till så här på era arbetsplatser, och om det i så fall är någonting ni tycker är okej, eller skulle tycka var en okej förväntning vid en framtida anställning.
Dasha har alltså ”tipsat” en följare om att jobba över – minst 30-60 minuter – varje dag i tre månader på sitt nya jobb, och att detta då kommer leda till succé.
Ni var ganska många som inte tyckte att det här lät något vidare, och någon som läst mitt eller Dashas inlägg skickade ett dm till henne med följande innehåll:
Med all välmening. Men att skriva att man ska jobba övertid under tre månader gratis är som att be influencers göra samarbeten med enbart produkter som utbyte. Vi måste sluta normalisera en utnyttjandekultur hos arbetsgivare och framför allt sluta förknippa gratisarbete med att vara ”driven”. Driven vidar man att man är under de timmar på arbetsdagen man får betalt för. Det är säkert många unga som följer dig och som inte kommer våga sätta ner foten mot arbetsgivare när de kommer ut på arbetsmarknaden, kanske bra att göra en rättelse i ditt ”tips” gällande beteende på sin nya arbetsplats.
Vad var Dashas respons?
Jo, det här:
Den här mentaliteten?
Jag gör givetvis inga samarbeten gratis men gör och GER gärna extra till mina samarbetspartners. Folk måste sluta vara så lata. Skärp er.
Jag vet inte riktigt om jag tycker att Dashas jämförelse ur det egna – hyfsat privilegierade – livet, där ”jobb” är att gå på eventluncher med kompisarna eller få en sponsrad ansiktsbehandling att lägga upp på Instagram, riktigt går att jämföra med vanliga ”anställdas” verkligheter.
Har hon någonsin haft ett 40 timmar i veckanjobb någonsin eller har hon hittat sina ”jobbtips” i tv-serien ”Suits” i brist på egna erfarenheter?
Dasha har haft en frågestund på Instastory, och jag tycker den är befriande att läsa.
Hon verkar ha en avslappnad inställning till sitt och Douglas föräldraskap, men är samtidigt ärlig med att även hon bryter ihop ibland när det är Actimel överallt. 🙂
Vid en första anblick trodde jag att Dasha hade gått ut i köket till ett kakpaket som visat sig vara tomt, men så verkar inte ha varit fallet.
Det var då för väl…
Hon avslöjar även att hon fakturerade för 220 000 kr förra månaden, som svar på frågan om hon behöver få pengar av sin sambo.
Ni småbarnsföräldrar, vad tycker ni om Dashas svar?
Håller ni med mig eller är ni av en annan åsikt?
Michaela Forni frågar sina följare om de har någon materiell sak som betyder extra mycket för dem och många av svaren handlar om handväskor.
Min extremt ogrundade slutsats blir att kvinnor värdesätter handväskor och smycken medan män värdesätter klockor. Jag vet inte varför jag tror klockor, men det känns rätt. 🙂
Jag tycker det här inlägget blir lite extra intressant med tanke på gårdagens sista inlägg som handlade om Dasha och hur hon tycker att det är ”goals” att ha en garderob fylld till bristningsgränsen av just inknölade handväskor – i det här fallet Chanelväskor.
Det är ingenting konstigt med att ha prylar som man värderar högt och som betyder mycket för en, men till skillnad från Michaela – som har tre väskor som betyder lite extra för henne och som hon aldrig kommer vilja göra sig av med – så tror jag inte att någon enda av de inknölade Chanelväskorna har något emotionellt värde alls att tala om för ägaren.
Jag har några saker här hemma som betyder extra mycket för mig, men som inte är värda några pengar alls egentligen.
Värdet ligger i det rent emotionella och är bara värdefulla för just mig. De går inte att ersätta, vilket gör att jag egentligen skulle vilja ha dem inpackade i femtio lager bubbelplast och inlåsta i ett bankvalv för att inte riskera att någonting händer med dem, men jag har dem framme för de påminner mig varje dag om älskade människor.
Här tänkte jag nästan dra till med en riktigt klyschig sak om att det mest värdefulla jag har är minnen, men det får väl finnas måtta? 😉
Glad långfredag förresten.
Längsta dagen på året, bortsett från julafton när man var liten.