Dasha undrar på Instastory om hon är för gammal för att skaffa en navelpiercing och mitt spontant svar är ”nej”. 
Om alla andra 1999/2000-talstrender kommer tillbaka så vore det väl konstigt om den här uteblev. Dock kan jag meddela att jag personligen inte kommer börja smycka mitt maghål igen, eftersom jag idag hellre har höga jeans på mig än ett smycka i naveln.
Jag piercade min navel år 2000 och jag kan fortfarande få i ett smycke. Jag testade faktiskt bara häromdagen, och visst gick det. Hålen i öronen verkar däremot börja växa igen över natten ibland, men inte naveln.

Vad tycker ni?
Jag har en känsla av att alla vi som redan genomlevt dessa trender en gång inte är så sugna på varken playboy-merch, Euphoria-kläder eller strassprydda, båglösa solglasögon med färgade glas. Eller navelpiercingar.
Vad kommer härnäst? Ögonbrynspiercingar och lurviga Kangoolkepsar bak och fram?
Huuu…jag ryser i hela kroppen av blotta tanken.

Dasha Girine verkar ändå vid hyfsat gott mod, trots att hon verkar vara den enda i middagssällskapet som är i tid.
Hur funkar ni här?
Är ni den som är i tid, den som är sen, eller som jag – den som är tidig?

Kanske borde det införas en inofficiell regel?
Att den som är sen utan godtagbar anledning från bjuda på hot shots? Eller ja, djungelvrål till mig så fall? Om man inte kan få en alkoholfri hot shot, men hur fan skulle en sådan se ut? Kaffe, grädde och sirap? Blurk!

---

---

Dasha tipsar förresten även om bangolf på Strandvägen.
Det är faktiskt en otippat kul aktivitet, trots att jag är allt annat än bra. Man kanske skulle utmana familjen Dasha i en omgång. 🙂

Förlåt men… Men mår så bra när jag ser andra föräldrar behöva läxa upp sina barn offentligt. Hata mig om det är så menmår SÅÅÅÅÅ BRA. Lika bra av att höra andras barn skrika offentligt. Känslan är liksom ”Puuuuuuuuuh inte bara jag och vi. // Dasha Girine

Jag räcker upp handen och kan identifiera mig med det Dasha skriver, men inte när det kommer till några barn, utan för hur jag ibland kunde kännas med Selma, vår tidigare hund, som var lite av en kärleksfull men samtidigt KAOSIG voffe.
Men nog led jag samtidigt med andra hundägare när deras hundar ställde till med kaos, vilket Dasha inte alls verkar göra. Samma sak är ju på flyg, när ett barn gråter och man riktigt kan se svettpärlorna i pannan på föräldrarna, jag lider något otroligt med dem då.
Dasha verkar mest mysigt skadeglad i sitt inlägg, men jag läser kanske in mer i det är vad som behövs?

Föräldrar? Hundägare? Alla med kaos i livet? Vad säger ni?

---

Om ni besökte en restaurang, och så råkade servitrisen tappa er mat i knät på er – inte fan hade ni sulat maten i huvudet på henne och dumförklarat henne i ert högsta tonläge där på restaurangen framför andra gäster? Och inte skulle de andra gästerna då ”hoppa på” tåget och påpeka andra saker de stört sig på hos denna servitris? ”Ja jag spillde på duken när du hällde upp mitt kaffe, värdelös är du!!!” – ”Har du inte lärt dig att man serverar från höger sida? Fy fan varför jobbar du med detta om du inte har en aning om vad du gör? PINSAMT!!”

Ett sådant scenario hade ju förmodligen aldrig hänt i verkliga livet? Men här på bloggen händer det för ofta för att bara vifta bort det nu. Bloggen ger mig ångest, ont i magen och stämning är verkligen inte trevlig här inne. // Dasha Girine

Det här skrev Dasha Girine i sitt sista blogginlägg, där hon berättar om klimatet där inne och hur det fått henne att lägga ner bloggen. 
Hon ger ett exempel med en servitris, och hur ingen skulle bli aggressiv eller idiotförklara en i serveringspersonalen om de gjort fel.
Ni vet, så där som Dasha ondgjorde sig över personalen på Joe and the Juice när hon var missnöjd med en smoothie.
Tänk, nu har Dasha blivit ett livs levande troll som vandrar Stockholms gator och beter sig vidrigt mot både servicepersonal och ”vänner”.
Om du inte hängt med, klicka här.

Tack för tips!