Irena Pozar har skrivit en krönika i Aftonbladet om Camilla Läckbergs inlägg om att hon och maken för Business till Bali, medan barnen fick åka ekonomiklass. (Klicka HÄR om du missat)

Hon vill, med andra ord, att de precis som hon ska få möjlighet att skörda frukten av sitt hårda arbete. Men det är ju inte sant att människor i regel får göra det, i alla fall inte om frukten är att flyga business, köra dyra bilar och bygga pool. När Läckberg sitter i business så gör hon det för att hon har jobbat hårt, men barnen har inte hunnit göra det och därför ska de sitta där bak. Jag undrar vad ett sådant påfund ger barnen för syn på andra människor. Betyder det att ingen som sitter i de trånga sätena runt omkring dem förtjänar att sitta i business? Att de saknar drivkraft, inte har åstadkommit något själva? Att de valt att inte skapa sina egna förutsättningar?

Det är mycket möjligt att Camilla Läckberg och andra föräldrar som resonerar likadant lär sina barn det här på andra sätt. Men symboliken i bilden hon la upp och hur det beskrevs i tillhörande text talar för sig själv. Och störigt nog blir jag provocerad. // Irena Pozar

Ja, barnen sitter i ekonomiklass på flyget, men fortfarande på flyget till fu*king BALI(!) som många barn bara kan besöka i sina drömmar, och med ens förstår jag lite innehållet i Irenas krönika lite bättre.
Läs gärna hela innan ni kommenterar. 🙂

Visa det här inlägget på Instagram

Inser naturligtvis att jag kanske sticker handen i ett getingbo nu. ? Men jag är ärligt nyfiken på diskussionen. När vi nu (och annars) flyger åker jag och @simonskold i business och barnen åker tillsammans i ekonomi. (Flyger jag/vi själv med ett barn får de naturligtvis inte sitta själv i ekonomi, då flyger de med mig/oss i business.) Men är de tillsammans får de flyga ekonomi tillsammans. För mig handlar det om att lära mina barn pengars värde. Ser det som en gåva till dem att få en egen drivkraft. De får sommarjobba, har fått en högst modest veckopeng, får tid och kärlek men inte massa dyra prylar. (Vi har en regel dock att vill de ha ngt lite dyrare får de spara ihop första halvan själva, så skjuter vi till andra halvan.) Och får noll sura miner från barnen för ngt av detta. Jag vill de ska få uppleva stoltheten i att själv åstadkomma något och skapa sina egna förutsättningar. Inte servera dem allt på silverfat. Men ja. Fattar jag kommer få åsikter från båda ändarna av spektrat på detta. Och jag är uppriktigt nyfiken – hur skulle ni resonera i min sits? ❤️ // Camilla Läckberg

I am just here for the comments. *har egna popcorn med sig*
Jag tycker Läckberg är lika rimlig här, som hon var när hon resonerade kring att köpa dyra designkläder till barnen. 

Så tycker jag….

Visa det här inlägget på Instagram

Camilla Läckberg förklarade nyligen att anledningen till att hennes badkläder kostar uppåt tusenlappen och över, är för att hon satt saker som kvalité och bra material, europeisk tillverkning och bra arbetsförhållanden före att kunna hålla riktigt låga priser.
Det är så klart toppen, men jag lite svårt att se hur det går ihop med Läckbergs senaste inlägg där hon berättar att kläderna som hon bar under gårdagens inspelning av programmet ”Tilde” var ett snorbilligt ”ryskt rouletteköp” från en annons på Instagram.

Fått jättemkt frågor om var min outfit igår kommer från. Det är en topp med byxor och är ett sånt där ”rysk roulette-köp” från en instareklam. Kostade typ 500 spänn för hela outfiten och jag var fullt inställd på att det lika gärna skulle kunna komma något som såg ut som om det häftats ihop. Eller inte komma alls… Men den kom, och var grym! Minns inte vad sajten hette jag köpte från, men dyker reklamen upp i flödet igen, hojtar jag till! // Camilla Läckberg

Jag kan – med hjälp av en följare (tack för tips) – meddela att plaggen finns på AliExpress där majoriteten av plaggen tillverkas i Asien, allt som oftast är av ganska dålig kvalité och tillverkade under allt annat än bra förhållanden eftersom de annars inte hade kunnat priset pressat på det här viset.
Allt det som Camilla Läckberg säger sig vilja ta avstånd från vad gäller det egna märket.

Så vad är egentligen problemet här?
Är det att Camilla Läckberg handlar AliExpresskläder som med största säkerhet tagits fram under tveksamma former, eller att hon glatt berättar och tipsar om det och indirekt uppmuntrar köp av den här typen av kläder för sina 316 000 följare?
Hade hon inte berättat om det så hade man ju kunnat ge henne ”the benefit of the doubt” men här är det ju inga tveksamheter om vart kläderna kommer från?

Vad tycker ni?

Visa det här inlägget på Instagram

Och sedan hör jag Sveriges ordblindaste deckarförfattare, miljardären Camilla Läckberg, gnälla över att hon kallats fläskberg i några obskyra hörn på internet (medan 99,2 procent älskar och hjärtlajkar varje kass bok och varje politiskt utspel Läckberg gör) gör mig kolerisk på ett sätt som bara inte kan vara bra för blodtrycket. Ett helt program om viktångest? Hela, ja hela. Det hör inte hemma i P1. Det hör hemma i Amelia och andra cyniska produkter som på ena sidan berättar att du duger som du är men på andra sidan langar på bantingstips efter bantingstips. Det viktiga är känslor. Känslor, ”starka berättelser”, de säljer. De behöver inte ens vara sanna. // Fredrik Virtanen i VLT

Fredrik Virtanen har stuckit ut hakan och skrivit, inte en, utan två negativa krönikor om Camilla Läckbergs sommarprat. 
Grädde på moset är den illustration i Magasinet Konkret, där Läckbergs huvud satts på en tjock kropp, med rubriken ”Alla recensenter låtsas älska en tjock miljadär.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, och flera offentliga personer sluter upp bakom Läckberg i hennes kommentarsfält.

I mitt kommentarsfält på Instagram är det vissa som spekulerar kring om detta är Virtanens hämnd på Camilla Läckberg, efter att hon backat den kvinna som anklagade Virtanen under #metoo.
Håll gärna kommentarerna på mattan så slipper vi allt  jidder om förtal och annat jag slipper gå in med delete-fingret.

Många kommentarer fastnar fortfarande men I am ON it! Jag förstår helt frustrationen. ?