Isabella har gått från den nu nerlagda podden ”Fint, fult och pengar” till att skriva ett inlägg om ”barn och pengar”.
I det står följande:

Paul är den som barnen har kunnat köra mest med för han är så snäll och ”vill vara schysst”. Jag kikade igenom Sallys bankhistorik en gång och Paul hade swishat henne typ 15 gånger under en månad. Jag tyckte att det var lite märkligt att hon kom hem med massor av kknekki-tofsar.

Hur som helst. Odd och jag tog ett samtal om hur vi ska göra med barnens pengar och vi landade i att dom får 600 kr var i månaden. De ska räcka till alla Joe & the Juice-smoothies, sushi-luncher med kompisar i Lidingö Centrum, onödiga plagg och prylar. Vi står för allt relevant behövs, tillexempel vinterjacka. Helggodiset betalar vi vuxna men om går de till en kiosk efter skolan och köper godis är det deras pengar som ryker.

Jag fick ett dm här på morgonen som jag tyckte var intressant.
Jag frågade om jag fick dela det eftersom jag inte själv har några barn i den här åldern att referera till, och det gick bra.
I det går följande att läsa:

Jag tycker alternativ två låter lite mer rimligt än Isabellas text.
Ja, excelarket är förmodligen framme men det betyder ju inte att det här inte stämmer.
Jag är helt övertygad om att Isabellas ungar både bränner 600 spänn i månaden på saker som Joe & the Juice-smoothies, sushi-luncher med kompisar i Lidingö Centrum, onödiga plagg och prylar och får en massa tiggda swishar från bonuspappa-Paul.

Isabella motiverar sitt beslut så här:

600 kronor i månaden är kanske mycket pengar när man går i trean och femman men jag har landat i att det är mitt bästa sätt att lära de att hålla en budget. Hellre mer pengar och större ansvar än lite pengar och att det blir gråzon med vad jag ska betala, tex mellis på Joe & the juice (barnen är stammisar där).

I kommentarsfältet är det sannerligen högt och lågt där vissa skriver att de gör som Isabella, medan andra tycker att det låter som mycket pengar för barn i den åldern. 
En person skriver att det är ledsamt att höra att Isabellas barn ”började köra med”/utnyttja Paul för att han ”är snäll och vill vara schysst”, och man undrar varför han ska ge Isabella och Odds barn pengar på det här viset.

Hur tänker ni?

 

Häromdagen rapporterade jag om Isabella Löwengrips önskelista till fästmannen, på vilken det finns ett armband som i runda slängar går loss på 64 000 kr, vilket hon tycker känns fullt rimligt eftersom hon inte önskade sig någonting förra året. 
Ni var en del som gissade på att inlägget tillhörde kategorin ”excelark” och jag var inte beredd att sätta emot. Någonting är sannerligen på gång i huvudet på Isabella, och jag hoppas att det inte leder till en ny krasch, för tecknen börjar så smått rada upp sig.

Den här gången har Isabella haft en liten frågestund, i vilken hon får en fråga om ”pushpresenter”.
Den lyder som följer:

Vad skulle du önska dig i pushpresent om du skulle få barn idag? 
Isabellas svar: Jag hade nog önskat mig tre diamantringar att ha på högra ringfingret. En för varje barn.

Ska Paul – eller någon annan eventuell pappa till Isabellas tredje barn – ge henne pushpresenter för barnen hon fick tillsammans med Odd?
Dög inte de presenter hon fick av sin exman? För presenter fick hon, visserligen inte av den kaliber med vilken hon lägger ribban idag, men presenter fick hon icke desto mindre.
Med Sally fick hon en ”pepp-present” inför förlossningen av Odd, bestående av ett armband från Hermès som kostar runt 8000 kr, samtidigt som hon gav sig själv en kappa från Max Mara – också i pushpresent.
Om hon fick någon present för Gillis vet jag inte, så kanske är det en utebliven sådan som Paul i så fall också får stå för.
Jag menar, kan Isabella kräva att Paul ska köpa henne dyra designerprylar för att kompensera för hennes tidigare pojkvänners tillkortakommanden på den fronten, så kan hon väl kräva retroaktiva pushpresenter från andra män än barnens pappor, eller hur?

Jag tycker hela grejen med pushpresenter är jäkligt märklig, men så har jag inte inte heller tryckt ut en liten människa genom en minimal öppning i min kropp.
Kanske gör det att jag inte riktig förstår konceptet?

Jag ska börja använda mer guldiga smycken och lagom röda läppar. Jag har alltid trott att guld inte passar blonda men det är ju fint. Jag har önskat mig ett Alhambra-armband från Van Cleef & Arpels i guld när jag fyller år. Det hade varit perfekt. Har dock inte bestämt om jag ska önska mig vita fyrklöver eller gröna. Det är mer vågat men också klassiskt. Jag önskar mig inget förra året så jag tänker att detta armband liksom kan väga upp för två år. // Isabella Löwengrip

Ja, om Isabella Löwengrip inte önskade sig någoting av Paul till sin förra födelsedag så känns det fyllt rimligt att förvänta sig ett Alhambra-armband från Van Cleef & Arpels för 68 500 kr, eller hur?
Isabella har ju dock låtit meddela att hon har jobbat så himla mycket i sitt liv och betalat för så mycket män tidigare i livet, att hon idag är en sån där tjej som bara önskar sig dyra saker med gott samvete. Enligt henne är det är liksom kompensation för andra faser i livet.
Man kan ju undra vad Paul tycker om det? På samma sätt som man inte kan straffa sin nuvarande partner för att en tidigare varit otrogen, så kan man väl inte låta den nuvarande partnern betala en imaginär skuld som tillskrivits tidigare partners?
Eller?

Jag hade aldrig accepterat den typen av beteende, oavsett om det gäller pengar eller svartsjuka.
Hur tänker ni?