De är en utrotningshotad ras, våra kära bloggare, och därför tänkte jag ägna ett inlägg åt vad några av dem haft för sig.
With no further ado…. Jag ger er ”Bloggbevaknings blogg-bonanza”!
Egoina har sammanfattat några dagar på sin blogg, där hon bland annat delat den här bilden på när hon lagar fyllda paprikor i ugn.
Jag gjorde en omedelbar association och drog lite på munnen när jag läste kommentaren här nedan som var identisk med min tankegång.
Jag åt vegetarisk kost på gymnasiet och vi fick tamejfan fyllda paprikor minst en gång i veckan. Det är helt galet hur den vegetariska kosthållningen utvecklats sedan dess, men jag gissar att det fått många människor att äta mer vegetariskt, om inte på hel-, så på deltid.
Egoina har även delat en bild på en kiwi och jag undrar om jag har några galningar här inne som äter dem med det håriga skalet och allt?
Som bara tar en stor tugga av kiwin, typ som ett äpple?
Sofia Wood håller på att utbilda sig till sjuksköterska för att sedan kunna bli barnmorska, och hon har skrivit ett inlägg om frustrationen det innebär att vara nybörjare på någonting. Hur risken för hybris är lika med noll och ingenting. Sofia har inte uppdaterat sin blogg sedan början av året, men är det en blogg-bonanza så är det. 🙂
Jag har några mantran i mitt huvud just nu. Jag kan göra svåra saker, motstånd är inte farligt, att inte kunna saker är normalt, egot är fienden som hindrar en (mig) att våga kasta sig (mig) ut.
Hon skriver att hon upplever det som så otroligt utmanande att vara nybörjare. Hon, som tidigare kunnat sitt yrke som ett rinnande vatten.
Jag tänker såhär – om det har varit enkelt så hade hon inte behövt plugga så länge som hon gör – och vem som helst hade då kunnat utföra dessa sysslor.
Jag förstår att det kan vara frustrerande, men tänk då känslan när det lossnar och hon kan sätta dropphastighet med samma enkelhet som hon idag kan slänga ihop en surdeg.
Linn ”Tiingelinn” Andersson har heller inte uppdaterat sin blogg på ett tag, så kanske börjar vi se lite av en fallande bloggtrend?
Istället har Linn varit desto mer aktiv på Instagram där hon skrivit en målande kärleksförklaring till sin kompis Johan som vissa av er reagerat på.
Ni har undrat hur Johans man John känner inför inlägget, och jag tänker att han kanske tar det med ro? Johan är väl nämligen både gay och gift? Jag har svårt att se att John skulle känna sig ”hotad” av Linns inlägg, med tanke på hur mycket tid de spenderar tillsammans, men jag kan ha fel.
Men tillbaka till blogg.
Reser till London i juli för att se Oasis. Men är det okej att vara ännu mer taggad på hotellet jag bokade? Batty’s Langleys i Shoreditch är inspirerat av 1700-talets London och som att kliva in i en annan tid med mörka träslag och historiska detaljer. Varje rum är individuellt designat med antika möbler – tänk sänghimlar & badkar med lejontassar ?? // Sandra Beijer
Jag vet inte varför det kändes en smula otippat att läsa att Sandra Beijer ska åka till London för att se en av Oasis återföreningskonserter. Jag vet inte vad jag hade tänkt mig att Sandra har för musiksmak, men Oasis? Jag hade nog lutat mer åt Lars Winnerbäck/Melissa Horn-hållet men det är kanske för att Sandra skriver målande texter på svenska i sitt jobb?
Bandet Kent ska ju också återförenas för en näve spelningar och jag verkar vara den enda som är totalt ointresserad av det, i alla fall om man ska tro mitt Facebook-flöde.
Jag har en väldigt blandad musiksmak, men varken Kent eller Oasis ingår i den. Hur är det med er?
Isabella Löwengrip är och spons-seglar i Grekland, men får kritik för att hon raderar kommentarer under inläggen.
Dessa kommentarer ska handla om covid-vaccinet – oklart varför – och Isabella skriver att hon raderar kommentarer som går över gränsen, vilket hon har all rätt att göra.
Jag stänger kommentarsfält som spårar ur här inne, så det är inga konstigheter enligt mig. Jag är mer nyfiken på varför debatten dykt upp i hennes kommentarsfält och vad som stod i de raderade kommentarerna. Om någon hann läsa dem så får ni gärna dela med er av innehållet här inne.
Torsdagen kom och här började egentligen helvetet. Jag kunde inte se. Kunde inte öppna mina ögon. Kunde inte se personalen som kom in i rummet. Direkt jag öppnade ögonen så kräktes jag mängder och till slut fanns det inget mer att spy upp men jag fortsatte ändå att spy. Hela torsdagen är som en dimma. Jag kunde inte öppna ögonen ens lite och allt var som en karusell på en båt trots att jag blundade precis hela dagen. Blev runtkörd på sjukhuset mellan avdelningar och fick även göra en akut magnetröntgen på hjärnan. Just denna dag ville jag dö. Jag kände verkligen bara att ”kan någon ta bort mig och avsluta detta lidande exakt nu”. Samtidigt så var jag livrädd för att dö med. Allt var bara en hemsk, suddig dimma. Jag såg ingenting. Alltså ingenting.
[…]Hur som helst så fick jag en diagnos imorse. ”Virus/inflammation på balansnerven”. Detta ÄR det värsta jag har upplevt och jag har fått läsa så mycket historier från er via instagram där ni bekräftar att det var det värsta ni har upplevt med. // Gabriella Joss Possler
Stackars Gabriella har drabbats av ett virus på balansnerven och gick igenom ett mindre helvete innan diagnosen kunde fastslås.
Det är det värsta hon upplevt, och av det jag kan utläsa från hennes beskrivningar så är jag benägen att hålla med henne. Det låter helt fruktansvärt, och hon är ovanpå det här gravid med sitt fjärde barn. Hon, som brukar ha det kämpigt som det är med att ”bara” vara gravid.
Stackarn!
Förhoppningsvis får hon komma hem idag. Enligt inlägget kan det ta några veckor innan hon är bra igen, så ett stort krya på dig till Gabriella!!!
Hugo och Paula har fått stora delar av renoveringen av sitt nya hus sponsrat och jag kan inte låta bli att undra hur mycket pengar de sparat på det, trots att de måste betala förmånsskatt på värdet.
Bara stenen i det nya köket måste ha gått på en mindre förmögenhet, så vida de inte köpt in den direkt från fuskmarmor-fantasterna på Von Chadaux. 🙂
Jag undrar om det finns influencers som tackar nej till erbjudanden om spons-renoveringar för att de inte anser det vara riktigt nödvändigt eller om alla tackar ja, enbart för att slippa risken att behöva betala alltsammans själv längre fram om ens stjärna falnat?
Vad tror ni?
