Lady Dahmer/Linnéa Claeson/#metoo:

https://www.instagram.com/p/BbEmY5-AOSB/?taken-by=assholesonline

När #metoo tog fart så gick Linnea Claeson ut och berättade om övergrepp som hon utsattes för som barn och får det här meddelandet.
”På allvar så tror jag att du någonstans ville ha sex” *regnbåge och fyrklöver* Da fuck?

https://www.instagram.com/p/Ba3a0Migi1f/?taken-by=assholesonline

Både Linnea och Lady Dahmer har skrivit ”CVn” på de övergrepp och kränkningar de utsatts för och jag tappar verkligen hakan. Kanske borde vi alla göra en självransakan och lite allting vi blivit utsatta för men jag vet inte om jag orkar. Orkar ni gräva i ert förflutna för att ta reda på alla kränkningar ni varit med om? Behöver man göra det? Det kanske man gör för att riktigt förstå omfattningen av problemet.
Det är bara så sorgligt och gör mig så förbannad när jag läser det dessa två kvinnor skriver. Och de är förmodligen inte mer eller mindre utsatta än andra kvinnor utan säkerligen någonstans där på normgränsen och det gör mig spyfärdig.

LDs CV är så omfattande att jag måste välja ett par saker att publicera för att inte ha ett inlägg som räcker in i nästa vecka. Läs gärna hela hennes inlägg om du inte känner att det jag publicerar här planterar bilden i ditt medvetande.
Men här kommer ett utdrag – ett från varje period i livet som listat:

7 år:
Jag bjuds inte in i knullrummet på fritids där de populära flickorna får leka knulla med killarna dvs killarna ligger på tjejerna. Känns som att jag inte är lika bra som de andra tjejerna.

8 år:
Mammas pojkvän frågar ofta om jag fått bröst än. Nyper hårt i dem när han kommer åt.

9 år:
Blir nedtryckt dagligen av pojkarna i klassen som vill känna på brösten.

10 år:
En klasskompis pappa väcker mig på natten på en klassresa för att fråga om han får ta på min fitta. Han smeker mig över rumpan. Han visar kuken för min kompis och ber henne känna. Han är full och skickas hem med en bortförklaring, Det anmäls aldrig.

11 år:
En vuxen man som säljer tavlor dörr till dörr knackar på och frågar om vi ska ha sex. Jag säger nej och då ger han mig en blöt kyss. Jag skäms och vågar inte berätta för mamma.

12 år:
Följer med äldre killkompisar på fest och blir indragen i sovrummet av en grupp högstadiekillar som försöker slita av mig kläderna. Detta händer flera gånger. När jag berättar får jag skäll och hot av killarnas flickvänner som sprider ut att jag ljuger

13 år:
Har sexdebut med en sjuttonårig kille som heter Fredrik. Jag säger att jag egentligen vill vänta men han insisterar. Jag går med på det.

14 år:
Mamma har hemmafest, en gammal kompis till mamma kommer in i mitt sovrum och förklarar att han varit kär i mig länge. Han försöker kyssa mig. Han är fyrtio.

15 år:
På en bussresa till göteborg ihop med kompisar så kör en av killarna som är med upp fingrarna mellan mina ben gång på gång. Jag är kär i honom och tar det som att han ”vill ha mig”. (Det ville han inte)

16 år:
Fotograferas av en kompis kompis som är fotograf och behöver modell till en fototävling. Efter att fotograferingen är klar så drar de fram barnolja och säger åt mig att klä av mig. De vill ta lättklädda sexiga bilder på mig inoljad och blöt. Jag går med på det.

17 år:
En granne tvingar ner sin hand i mina trosor fast jag skriker nej. Han säger att han inte kommer ge sig om han inte får se mina bröst.

18 år:
Återkommande övergrepp och tafs från manliga vänner. Så normaliserat nu att jag tar det som en komplimang. De vill ha mig = jag är knullbar = jag är värd nåt.

19 – 26:
Är ute på promenad med en kompis på kvällen, blir jagad av helnaken man som onanerar.

27 – 40:
Män som tafsar på krogen, tar på mina bröst, kommenterar dem, gnider sina underliv mot min rumpa på dansgolvet, kör ner händer i byxorna.

Nutid:
Är offentlig kvinna, får massvis med sexualiserade hot i mailen.

 

Får minst en dickpic om dagen av okända män

 

Får kommentarer om mina bröst i sociala medier

 

Får privata meddelanden från män som vill ha nakenbilder

 

Träffar feministisk man på event, som vet att jag ogillar kroppskontakt. Säger ”det struntar jag i för jag vill ha en kram” och tar för sig. Jag vågar inte säga ifrån.

Inser nu efter att jag skrivit det här inlägget att jag kanske inte borde ha ”valt” från Natashjas erfarenheter eftersom att kanske inte alla väljer att gå in på hennes blogg att läsa den här listan i sin helhet så fan…
Men det borde ni göra.

Orkar ni skriva ett CV?
Man kanske borde börja fila på ett ändå… Ska vi göra det tillsammans?

Och som en avslutande pärla av visdom, ett varningens finger och ett gott råd på vägen.
Det här är det första inlägget jag skriver om Lady Dahmer sedan jag skrev det HÄR inlägget.
Vi har inte lyckats hitta en plug in som gör det möjligt att stänga av kommentarer på enskilda inlägg än men jag kommer inte lämna den här datorn för en sekund efter att jag publicerat det här inlägget. OCH…när jag inte kan sitta vid datorn så kommer jag tillfälligt inaktivera kommentarerna till jag är tillbaka. Jag menar allvar…
Vill ni bli satta på moderering – skriv vad ni vill men var beredda att ta konsekvenserna om ni trollar.