Anitha Clemence publicerade inlägget här ovan på Instagram, där hon delade sina erfarenheter av att dejta med hjälp av appar.
Detta fick Expressen nys om och bad henne skriva en liknande till deras sida, vilket hon gjorde och den går att läsa här.
I den delar Anitha återigen sina erfarenheter av dejting via appar, där hon gång på gång möter män som endast är intresserade av att prata om sig själva, utan att visa genuint intresse för henne. Som ensamstående mamma med andra prioriteringar än tidigare, söker hon nu en relation som handlar om livskvalitet, glädje och närhet, utan de gamla relationernas konflikter och kompromisser. Efter flera misslyckade dejter inser hon att dejtingapparna har avhumaniserat processen och att de naturliga attraktionerna och relationernas komplexitet går förlorade.
Till slut beslutar hon sig för att avinstallera apparna och fokusera på att tillbringa tid med sig själv, med insikten att det kanske är det sällskap hon behöver just nu.
I kommentarsfältet får Anitha idel medhåll.
En följare skriver ”Spot on Anitha. Precis min upplevelse av datingappar, det är likvärdigt det konsumtionssamhälle vi lever i.” och en annan ”Känslan när man vill skicka en faktura istället för ett ”tack för senast meddelande” efter senaste dejten…..”
Jag träffade min sambo på nätet, innan Tinder etablerat sig som det ”nya” sättet att dejta på och känner mig en smula mossig, med väldigt lite att tillföra diskussionen.
Jag har alltså inte varit singel i den här ”svajpandets tid” och således varken svajpat höger eller vänster på någon och har ingen aning om hur klimatet är på dessa appar idag, men jag hoppas at det inte bara är på det vis Anitha beskriver.
Ni som är ute i dejting-djungeln – känner ni igen det som Anitha beskriver eller finns det annat där ute att rota efter?
