Molly och Leonore har två rum dom delar på i dagsläget. Dels har dom lekrummet uppe vid vardagsrummet och sen har dom ett sovrum nere i källaren bredvid mitt och Paulas rum. Vi funderade på om dom skulle ha varsitt rum först men kom fram till den här lösningen och är väldigt nöjda med den. Dom får en trygghet i att sova tillsammans och när dom leker gör dom ju det typ alltid ihop ändå så.
[…] Självklart är det OK att låta barnen dela rum. Jag tycker inte du behöver känna nån press över att barnen får dela rum. Tror inte dom kommer få men för livet av att behöva dela rum med sitt syskon, det är snarare bra att dom får lära sig samsas, dela med sig och allt det där. Tänk förr i tiden när man bodde en hel familj i ett rum liksom. //Hugo
Hugo svarar på en läsarfråga om huruvida hans två barn delar rum och om han tycker att det är okej.
Givetvis tycker han att det är okej eftersom hans döttrar i nuläget delar rum, och inte för att de måste av rent praktiska skäl – de bor i ett stort hus – utan för att han och Paula anser att det är en bra idé.
Varför skulle det vara ett problem, särskilt när barnen är små och relativt nära i ålder?
Hemma hos oss när jag och min syrra var små så hade det nog kanske inte fungerat upp till typ jag var 6 år – sen blev jag i min syster ögon en rejäl pestsmitta.
Hon och hennes kompisar var alla mina stora idoler samtidigt som hon tyckte att jag var en odåga som helst skulle hållas på fjorton armslängders avstånd.
Där hade det nog varit lite av ett problem eftersom inte ens låsta dörrar kunde hålla mig ute så hur det hade gått om vi skulle ha delat rum vette fan alltså…
Tur att vi är bästa vänner idag, jag och min syster för det trodde nog ingen när vi var små. 🙂
Så jag håller med Hugo att det är okej att låta barn dela rum när de är så små som hans och Paulas döttrar, men ni kanske inte håller med?
Fick ni dela rum med ett syskon eller har ni låtit/låter ni era barn dela rum nu?
Föregående inlägg 
Det är ju väldigt vanligt, särskilt att små barn delar rum. Ja jag delade själv rum med min 2 år äldre bror när jag var liten, sen fick jag eget rum kanske i 6-7-årsåldern. Ilmruds barn delar ju rum flera stycken, även Mirkas barn, svårt annars, skulle krävas jättevillor 😉 Men eget rum är ju såklart att föredra iaf för större barn. Isabella var gäst i Framgångspodden som spelades in igår, såg det på hennes story, ska bli spännande att lyssna på när det släpps.
Alltid haft eget rum och mitt barn nu har eget.
Dock befinner vi oss just nu i en boendesituation som gör att vi bor större. Om något år är vi tillbaka i mindre boende. Vi har då ETT rum till våra förhoppningsvis två barn, då vi önskar oss ett syskon. Då får det delas ! Kommer skilja minst tre år.
Vår äldste son (6 år, då 5) blev överlycklig när vi kom med förslaget att lillebror skulle sova i samma rum. När någon utav dom känner att dom vill ha eget så får den ena bara flytta in i nuvarande lekrum.
Inte ens funderat på att det skulle vara några konstigheter med det!
Skiljer tre år mellaan dom ska tilläggas.
Jag delade rum med syrran som är 15 månader yngre tills jag var 13 år. Mamma sov i vardagsrummet. Hon var ensamstående.
Den ensamstående förälderns lott… Hade det så i flera år, fick ett eget rum till slut.
Mina döttrar delade förut men inte nu, de flyttade isär när de var 6 och 7år (11 mån mellan dom)!
Jag tror att det beror på hur ens barn är, för vissa är det säkert en perfekt lösning, men för andra är det kanske hemskt. Jag är introvert och var det redan som barn, jag älskade att leka med mina vänner som jag klickade med och som lekte på samma sätt som jag med massa fantasi och inlevelse, men hade samtidigt ett stort behov av att få leka ensam ofta. Jag var otroligt rädd om mina saker och tog väl hand om mina leksaker. Min syster är 4 år yngre och var inte riktigt lika rädd om sina saker. Om jag delat rum med min syster hade jag nog haft svårt att få leka mina kreativa lekar ensam om hon hade härjat runt bredvid med sina kompisar. Vi hade varsitt rum där vi sov och de leksaker som var ”våra” och ett gemensamt lekrum där vi hade saker som båda lekte med. Så har man barn som kanske har ett stort behov av ensamhet där man kan dra sig undan är det kanske inte det bästa.
Precis så är det med mina pojkar. Den äldre har stort behov av att vara ensam ibland och vill gärna ha det lite lugnare även när han leker. Den yngre har adhd (pratar non-stop, leker högljutt och vilt, har saker överallt osv) och har fram till i våras haft svårt att somna på kvällarna. Dom ville dela rum och vi lät dom prova men det funkade inte så bra. Nu har dom varsitt igen. Dom bråkar inte längre, storebror är generellt mycket gladare igen, lillebror får härja loss i sitt rum och dom båda somnar i rimlig tid på kvällarna (den ena med medicin iofs).
Precis som du skriver tror jag också att det beror på barnen själva om det passar att dela eller inte.
Jag och min syrra (som är 1.5år äldre) delade rum tills vi var 8 och 9. Det var bara mysigt vad jag kommer ihåg!
Jag delade rum med min lillebror, kan ju tillägga att jag knappt tog hem vänner. Vi hade inget val och min brorsa är 5år yngre än mig. Vi försökte dela av och höll på men han var ju en piiiiiinsam unge för mig, en jättesöt unge eller en rolig unge för ANDRA 😉
Hade däremot turen att ha en stora syrra som senare mest var hos sin kille som bodde ensam så jag tog över hennes rum då hon inte var hemma. Mina ungar valde att dela rum, jag var stenhård med att låta dem få varsitt rum pga vad jag varit med om, men de VILLE själva dela och vi löste det så att de sov i den äldres rum som hade en loftsäng så de hade ändå varsitt när de ville. Men många har inte möjligheten speciellt inte i städer där det är svårt alt. svindyrt med större lägenheter. Men för livet tror jag inte man får genom att dela rum, det är nog andra saker som spelar in då.
Jag har alltid delat rum med min syster, som är lika gammal som jag. Av utrymmesskäl fanns inga andra alternativ. Jag kan inte minnas att jag någonsin tyckte det var jobbigt. Det där att man måste ha eget rum är ju ett nutida påhitt. Tror inte att det på något sätt är skadligt att dela rum.
Vi bodde hela min barndom till vuxen ålder 5personer på 64m2, 3rum+kök. Ett eget rum var aldrig ett alternariv utan jag som flicka delade rum med min äldre o yngre bror. Tyckte aldrig det var konstigt, men uppskattar eget utrymme ngt fruktansvärt idag som 30-åring.
Heregud, ytterligare ett inlägg där läsare ska kommentera hur de gör eller gjort och alla vill så gärna berätta. Lite Familjeliv över det hela.
Men varför gör du dig ens besväret och klickar dig in till kommentarerna när du VET att det är ett sånt inlägg då?
Den logiken…?
Ja varför ventilera sin åsikt och kommentera.. lika bra att vi slutar kommentera vad vi tycker I guess ?
Håller med, detta var skittråkigt. Ibland känns kommentarsfälten verkligen som Familjeliv. På Öppet Spår är det alltid någon som har en bebisfråga och jag fattar inte hur man inte tycker att det för andras trevnad borde vara bättre att hålla sig till ett renodlat blöjforum..
Men vad är problemet? Öppet spår är just öppet spår, då kan väl alla ta sina olika frågor o diskussioner på andra forum som passar deras olika frågor enligt din logik. ? Så behöver vi inte ens ha ett öppet spår. Bitter much?
Vi får inte diskutera dieter, viktnedgång och annat som upplevs som triggande. Det förstår jag. Jag tycker dock också att det är triggande (men på ett annat sätt) att läsa femtioelva kommentarer om barn. Jag är otroligt ointresserad av barn, till den punkt att jag också känner viss irritation över dem och således gärna hade sluppit läsa om dem. Jag vet att många håller med mig.
Jaha? Herregud så bara för du är otroligt ointresserad av barn så ska alla anpassa sig till dig tycker du? Ja jag vet att det är många som helst vill slippa läsa barnfrågor, men det är säkert minst lika många som gärna diskuterar barnfrågor. Vad är egentligen problemet? Scrolla förbi? Det är väldigt mycket i öppet spår som jag inte vill läsa om, inte sitter jag o gnäller på vad dom skriver om för det. Men just detta inlägg handlade om barn, så låt folk diskutera barnfrågor här hur mycket dom vill. Va gör du ens i detta kommentarsfält? Ha en fin kväll
Amen ?
Haha tack att nån mer känner så. Vet inte varför jag ens gick in på detta kommentarsfält. Vad kan man förvänta sig mer än 105 kommentarer i liknande stil. Jag och min syster som det skiljer 2 år på delade rum. Mina barn som är 2 och 3 år delar rum. Min lillebror och jag delade rum. Jag har alltid haft eget rum! Mina två barn delade rum, men inte nu längre. Ingen bryyyyr sig förutom ni själva. ? haha im so bitter
Undrar om de som kommenterat tror att andra verkligen är intresserade av att läsa om deras rumsituation? ?
Jag är. Tycker det är intressant att läsa hur andra löst rumssituationen. Annars hade jag inte gått in och läst detta inlägg.
Fast jag tror visst att det finns de som läser här som bryr sig. Jag bryr mig. Vad som är ett dötrist kommentarsfält för en kanske är jätteintressant för en annan. Det finns många inlägg vars kommentarsfält jag inte läser eftersom det helt enkelt inte intresserar mig. Tycker inte att det är något att fnysa åt.
Delade rum tills jag var 16 ungefär, var sååå skönt att få eget sen. Men det funkar! 🙂
Jag med.. Med två år yngre bror. Det var kul som barn men pest som tonåring. Vi är fem syskon så när tvåan ordnade eget rum i källaren och äldsta frivilligt ville dela rum med lillebror fick jag äntligen ett eget rum vid 16, underbart!
Jag delade rum med min syster fram tills att flyttade hemifrån vid 22 års åldern (syrran e 3 år yngre). Det är klart att det var jobbigt emellanåt och konflikterna var många, men hör väl till familjelivet. Bor man i en lägenhet och är fler än 2-3 syskon i hushållet så är det kanske mer en regel än ett undantag att man delar rum.
Thé Hills kommer tillbaks nästa år . Älskar den serien.
Apropå absolut ingenting?
Åh vad härligt!
Ja, The Hills was the s h i t!
Jag hade inga syskon när jag växte upp och behövde aldrig dela någoted syskon hemma. Detsamma för min dotter som ej heller har syskon
Tråkigt
Låter underbart!
Vi var 6 barn på 3 sovrum så vi delade 2 st i varje sovrum. Vi brukade även ”sova över hos varann” o ibland sova allihopa i ett sovrum. Idag har jag möjlighet att ge mina 3 barn varsitt sovrum så dom har varsitt rum men även dom vill ”sova över” hos varann 🙂 dela rum är väl en ickefråga? Förstår om man är tonåring o kanske vill ha eget rum. Men finns det inte möjlighet till det så tror jag dom överlever.
Är det någon som har några tankar om syskon som samsover? Mina barn är 1,5 år och 3 år och har egna sängar, men sover ändå alltid i min dubbelsäng med mig för dom vill ha närheten. Jag däremot sover extremt dåligt med flera andra i samma säng.. Har funderat på om man skulle kunna lägga in en 180 resårbotten med bäddmadrass på golvet i deras rum och låta dom samsova.. men vet inte om det är någon bra idé..
Mina barn (9 månader och 3 år) fick sin dubbelsäng för 2 veckor sedan och hittills är vi så jäkla nöjda allihopa, läggningarna är mycket enklare och de sover bra tillsammans, nu tar jag med den lille in till vår säng när jag själv ska sova (han äter fortfarande 2-3 ggr/natt) så de sover inte tillsammans hela nätterna än men kvällarna spenderar de tillsammans, vilket plötsligt gör att vi vuxna inte behöver ligga kvar, något som lille har krävt för han vaknar om han känner sig ensam, stora kryper gärna nära lille med.
Så mitt tips är bara kör på!! Vi har 2 ribbottnar på golvet med jysks 11cm madrasser på och en 160 bäddmadrass överst. (blir ca 15 cm ner till golvet och riktigt bekvämt för oss vuxna)
Ska dom två små sova på 180 Då? Låter väldigt stort. Men ja prova. Alternativt att du bara lägger en madrass på golvet i ditt rum om det är mamma dom vill vara nära. kanske räcker att dom vet att du är i rummet..
När pappa flyttade ifrån kvinnan hade bodde med så fick jag och min lillasyster dela på ett jätte stort rum. Jag var 14-15 och hon var nog runt 5-7 (vågar inte lova exakt hur gammal hon var). Det gick jättebra & vi hade väldigt roligt ihop. Blev nästan irriterad när hon somnade innan mig ?
Pappa byggde sedan en vägg mellan rummen allt eftersom vi kom på plats i huset.
Du vet inte hur gammal din syster var när du var 14-15?
Sorry för OT men känner mig så vilsen inför valet. Vad ska ni rösta på och varför?
Orkar inte med ännu en person som inte kan tänka själv utan måste höra om vad ANDRA röstar på. Läs på om partierna och rösta på det partiet vars värderingar stämmer bäst överens med dina egna. Det finns antagligen inget parti du håller med till 100% dock.
Men jag har inga värderingar
Det blir nog svårt då. SD kanske? De saknar sådana.
Ta ett partiprogram, läs och fundera om du tycker att deras förslag låter bra eller rimliga. Där har du dina värderingar.
Är det svårt så börja i ytterkanterna, typ V, SD, Fi och arbeta dig inåt mitten. Är du fortfarande helt lost så gör någon valkompass.
Men bra att du överhuvudtaget funderar över vad du ska rösta på, det borde fler göra:)
Tack för trevlig svar S. Jag har läst många partiprogram och valmanifest, men tycker att de flesta tycker ganska lika om allt och de skriver ju såklart inte öppet om vad som nedprioriteras. Det är ju klart att alla vill ha bra vård och skola liksom. Känns lite tråkigt att jag själv inte har någon särskild hjärtefråga som ligger mig varmt om hjärtat, det hade nog hjälpt mig mycket i valet.
Kan ju nämna att SD är uteslutet för mig iaf, och att jag därför funderar på att strategirösta på de partier som brukar få många röster. Så ja, det hade varit trevligt att få höra lite vad andra har för tankar 🙂
Ett tips är att du funderar på hur då står i vissa frågor som rör hur samhället organiseras. Utifrån dessa kan du sedan snäva ner ditt urval.
1. Vilken typ av ekonomiskt system bör vara rådande? (Dvs fri marknad till statliga ingrepp för välfärd och hur mycket är du beredd att staten tar hand om).
2. Bör samhället du bor i sträva framåt och mot förändring eller tycker du att det som är nu och kanske även något som varit innan är bättre?
3. Hur ser du på klimatfrågor och jämställdhet? Är det upp till individen att lösa det (till exempel genom att flyga mindre eller göra andra val), eller ska staten gå in och lagstifta om sådana saker?
Lycka till!
Jag ska rösta på V eftersom de har värderingar som ligger nära mina egna. Att resurser ska delas lika i samhället. Jag själv har det bra ställt, men inser ju också att anledningen till att jag bor bra och tjänar bra med pengar är inte för att jag arbetat hårt och ansträngt mig mer än någon som är ex. Sjukskriven eller går på socialbidrag. Utan för att jag har fötts till livet med privilegier som andra inte har. Hade gärna gett lite mer pengar varje månad för att andra som inte har det lika bra som jag ska få det bättre och få fler möjligheter. Visst de extra tusenlappar varje år kanske gör att jag kan åka utomlands på semester. Men det är inte en rättighet, däremot är det en rättighet att alla ska kunna ha ett drägligt liv oavsett var i samhällskiktet de befinner sig och varför de hamnat där.
Sen delar de även mina värderingar gällande feminism och genus samt att vinster i välfärden är en mycket bra fråga de driver.
Delade rum med min syster som är 15 månader yngre än mig. Funkade tills vis blev 8/9 år och jag gick bananas med en spritpenna för att dela av rummet. Dessvärre satt dörren på hennes halva….
??
VEM BRYR SIG OM HUR NI DELADE RUM MED ERA SYSKON OCH HUR NI GÖR MED ERA EGNA SNORUNGAR. Släng in era barns eksem och bajsvanor så har ni ett klockrent inlägg för Familjeliv.
#finns #styrkekramar #dinresaräknas <3
Haha patetiskt. Lugna ner dig. Varför ens gå in i kommentarsfältet på detta inlägg om du stör dig så mycket? Kram
För att jag skulle skriva vad jag tycker, THANK YOU.
Det och likea din egen kommentar ?
Klart, jag måste få det att verka som om det är många som håller med mig. Tyvärr är det mest bullmammor här tydligen ?
Ingen fara, tror att dom flesta här med handen på hjärtat ger sin egen kommentar en like ?. Men seriöst låt bullmammorna vara. Ingen anledning till o bli så arg, bara scrolla förbi?
Har slutat röka, kan nog bidra faktiskt! Klart man kan scrolla förbi men jag vill utnyttja min rätt att säga min åsikt. Om någon bullmamma tagit illa upp över att jag kallat hennes avkomm.. förlåt barn, för snorungar så ber jag om ursäkt.
Hello!
Dags att starta en blogg så att du får en preeeecis som du vill ha den???
Om jag får rösta på ditt upplägg så skulle det vara att alla kommentare som mer är som gnäll snarare än konstruktiv kritik skulle raderas. ??
Ett jävla gnäll på alla barnfria haggor här. ”Jag vill säga min åsikt!” Ingen jävel bryr sig om din åsikt, du har alldeles för höga tankar om dig själv.
Vi som är lite äldre kommer kanske ihåg hur våra föräldrar växte upp. Mina morföräldrar bodde i en två där alla deras barn med barn(barn) alltid var välkomna. Vi var 4 st i vår familj och jag kan aldrig erinra mig att det någonsin kändes trångt i deras lägenhet när vi hälsade på. Det var soffor, extrasängar och luftmadrasser och ett litet badrum.
I vårt eget (stora) hus hade vi tre (senare fyra) barn egna sovrum på egen våning i huset men (när vi var små) tyckte vi alltid att det var mycket mysigare när vi var hos mormor och morfar.
Vi får inte glömma hur det var förr i tiden när en familj på 2 vuxna och ett par barn alla bodde i en liten etta med kokvrå och utedass. Det gick det också.
Vet inte riktigt vad jag ville säga med detta – annat än att man vänjer sig vid det man har.
Jag är för lättroad idag. Om man är yngre, kommer man alltså inte ihåg hur ens föräldrar växte upp ? Jaja, vet att det inte var så du menade.
Glad att du förstår vad jag menar. Inser att jag var lite väl svamlig där.
Det var ju bara roligt, ville inte märka ord – fast det gjorde jag ju ?
Jag och min syster delade rum men bråkade tillslut så mycket att mamma trodde vi skulle slå ihjäl varandra.. Men vi hade som tur i oturen var två ingångar till rummet så lösningen blev en vägg! Bråken fortsatte såklart men inte i samma skala.. Nu är vi som vuxna oftast vänner ?
Men… hur ointressant inlägg ..? Vem bryr sig om barn sover i samma rum eller i varsitt rum? Vilken storslagen bloggbevakning, verkligen
Det var tråkigt att höra. Kanske att du skulle ta en promenad istället på denna storslagna kväll? Vad tror du om det? 🙂
Du kanske skulle ta och lära dig ta kritik för att din blogg alltså ditt jobb bara blir sämre och sämre.
Tycker du? Vad konstigt att statistiken skjuter i höjden då…
Men jag ska göra vad jag kan med din konstruktiva kritik. 🙂
Mina tre barn (8, 6, 4) delar rum. Jag vet att det inte passar alla barn eller alla hus eller alla familjer, men jag förstår faktiskt inte varför inte fler föräldrar har sina barn att dela rum. De får dela på det mesta och köra sig ta hänsyn, de har trygghet av varandra och lyssnat på varandras snarkanden. Dessutom slipper man som småbarnsföräldrar köpa ett stort hus när man är fattig pga föräldrapenning. Och man kan lägga alla barn samtidigt och stanna kvar hos dem när de somnar utan att behöva byta rum. Superpraktiskt!
(Vi har ett rum som 8-åringen kan flytta in i om han skulle börja tjata om det, men det får vara upp till honom att önska när det är dags).
?
Jag delade rum med min syster tills vi var 13 och 15, och är och har alltid varit vänner!
Vi bodde väldigt trångt. Jag delade rum med 3 syskon och min mamma som sov på madrassen mellan våra fyra sängar. (Yes här i Stockholm). Mina föräldrar delade aldrig rum. Vi klarade oss alldeles utmärkt och idag är samtliga syskon högutbildade.
Två svimma barn delar rum sen ca 1 tillbaka. De hade innan egna rum, men när tredje barnet kom behövde hon ett rum och de två äldre fick dela. Funke superbra och vi kommer nog fortsätta med det när vårt hus är färdigbyggt (där det finns eget sovrum till alla). Mellannamnet sover dock fortfarande i spjälsäng med öppen sida på och han är lite avundsjuk på storasyster som har en riktig säng. Vi funderar på att skaffa en 120cm som de kam sova tillsammans i istället.
Damn you autocorrect. Hoppas man fattat min text ändå. ?
Det är tre år mellan mig och min syster. Vi delade rum så länge vi båda bodde hos samma förälder och nu har vi varsin etta i samma hus. Tror inte att vi hade haft en så stark relation om vi inte hade varit så nära varandra i alla år!
För min del var det nog inte så bra. Först delade jag rum med min tre år äldre syster och sedan med min 5 år yngre bror. Först vid 14 fick jag eget rum. Är en introvert person och var det redan som barn. Tyckte det var sjukt jobbigt att aldrig kunna vara själv på riktigt och att sova i samma rum. Har blivit extremt känslig för ljud eftersom mina syskon snarkade. Kan än idag många år senare inte sova utan att ha hörlurar.
Jag & min lillebror har alltid varit väldigt tighta & vi delade rum tills vi var 10 respektive 8 år. Men trots att vi fick varsitt rum så behöll min lillebror vår våningssäng i sitt rum, så jag kunde fortsätta sova i samma rum som honom.
Sedan sov jag där inne tills jag var 14 & skaffade min första pojkvän. Då ville jag tydligen inte vara en tönt som sov med brorsan. Vi är än idag bästa kompisar även om det skiljer 75 mil mellan oss <3
Samma upplägg tills jag var runt 8-9 år 🙂
Eget rum?! Vilken lyx! Vi brukade drömma om egna rum! Vi bodde i en grop i vägen. Men det var åtminstone ett hem.
Monty Python ❤️
Är 15 månader mellan min lillasyster och jag. Vi delade rum tills vi var 10-11, när det helt enkelt inte fungerade längre. Vi var konstant ovänner och slogs för gämnan, så våra föräldrar delade på oss. Vi har skilda föräldrar och under en period var våran relation så dålig att vi inte kunde bo ihop alls. Då fick vi helt enkelt bo hos varsin förälder och endast vara på samma ställa i två dagar under byteshelg.
Är sjukt tacksam för att mina föräldrar såg våra behov och agerade därefter. Nu är jag och min syster bästa vänner, mycket tack vare våra föräldrar.
Flyttade nyligen in min 3,5 åring som bor varannan vecka till lillebror 1 år. Lillebror har alltid sovit bra och sov tidigt själv hela nätter i sitt rum men storasyster är hopplös. I sitt rum är hon rädd men i vår säng blir hon arg och irriterad. Än sålänge har det funkat jättebra och hennes gamla rum har blivit ett lekrum som de leker helt fantastiskt i då ”mitt och ditt” har suddats ut lite. Mycket mindre konflikter mellan dem.
Samt att jag känner att alla rummen utnyttjas och inte bara står tomt när hon har pappavecka.
Men tycker ändå det känns skönt att veta att det går att lösa så de har varsitt rum längre fram ifall det skulle bli jobbigt för dem. Men det är ju som man är, har man inte råd med större så har man inte, barnen överlever det också.
Mina barn delar rum, 2 och 2. Funkar jättebra!