Sociala Medier:
Jag kan ofta tycka och tänka i termer som ”att det var bättre förr” eftersom sociala medier inte fanns och man som ung och påverkningsbar människa kunde välja mer vad man blev utsatt för, influerad av och exponerad för.
Men allt var inte bättre förr och de båda exemplen som tänker ta upp kanske inte har med sociala medier att göra för fem öre, men någonting har ändå hänt.
När jag var 14 eller 15 år så åkte jag med min församling (Japp, var pingstvän på den tiden och ja, jag kände Kristi Brud) på en skidresa till Vemdalen. Dag 2 lyckas jag fastna med alla högerhandens fingrar i liften och så var det slutåkt för mig den veckan då de alla mer eller mindre bröts på olika ställen i handen..
Och tur var väl det när jag tänker efter!
Ingen åkte med hjälm. Verkligen ingen. Det var ingen som sa till mig att jag borde ha hjälm på mig eftersom jag aldrig stått på ett par skidor tidigare och har mer otur och är mer klantig på en vecka än vad gemene man lyckas med under en livstid.
Nu visade det ju sig att jag istället för hjälm hade haft mer användning för ett par handskar i metall men ändå…
Jag minns att när jag tittade på bilder från Hugo och Paulas skidresa till Kläppen så hade alla hjälm – oavsett om du var nybörjare eller näst intill proffs. Hjälmen var på.
Samma sak kom jag att tänka på närjag såg bilden på Kenza från Thailand. Inga skyddskläder att tala om så klart med dock – hjälm.
När jag gick ut nian så åkte vi med klassen och lite föräldrar till Korfu där vi hyrde vespor som vi körde omkring med på ön.
Tror ni att vi hade hjälm? Icke.
Det var det ingen som hade och själv reflekterade jag inte över det. Jag måste ha varit en väldigt naiv och ignorant tonåring utan minsta tillstymmelse till säkerhetstänk och ska väl mest vara tacksam att jag fortfarande lever.
Varför tror ni att vi blivit mer säkerhetsmedvetna?
Kan sociala medier ha med det att göra? Att du praktiskt taget inte kan göra sådana dumheter längre utan att det exponeras för människor att se och ha en åsikt om? Att åka utan hjälm när jag var 14 berörde mig och de som såg mig. Nu för tiden läggs bilderna ut på Facebook, Instagram eller bloggar och kan bli virala på nolltid och den är någonting jag lärt mig sedan jag startade den här bloggen så är det att man inte vill ha ett gäng mammapoliser efter sig med moral-högaffeln i högsta hugg! 🙂
Föregående inlägg 
Tyckte det var fånigt att se ungar med hjälm i den lokala pulkbacken i parken (ca 3 meter ner från toppen till marken, inga omgivande träd.)
Visst är det bra med säkerhet men med tanke på hur ängsliga alla är för exakt allting kanske det har gått till viss överdrift. Tänk innan mobilerna, hur 17 klarade vi oss utan konstant möjlighet till kontakt en HEL DAG eller om man var på klassresa EN HEL VECKA UTAN KONTAKT TILL FÖRÄLDRAR *fläämt*.
//Mvh vaknat på dåligt humör idag
Jag vill höra mer om sektlivet. Hur hamnade du där, och hur tog du dig ur den skiten?
Åh, det var verkligen inte en sekt då..nu kan jag inte uttala mig om men då var det inte det.
Jag följde med en kompis dit en dag och blev liksom genast accepterad, till skillnad från i skolan där jag mobbades hårt.
Mina föräldrar har aldrig varit troende och förstod det inte riktigt med de såg att jag fick vänner och mådde bättre. Kristi Brud, hennes man och två andra ungdomspastorer gästade vår församling ofta och vi var även i Knutby och hälsade på dem på loven.
När vi sedan flyttade till en annan stad för att jag skulle slippa mobbingen så fasades kyrkan liksom ut… Inget dramatiska alls…
Så jag har tyvärr inga smaskiga historier att bjuda på alls.. 😉
Är du fortfarande troende?
Var du troende innan, blev du troende då, eller blev du inte troende alls?
Det låter ju mest som att gemenskapen lockade om jag förstår dig rätt?
Och hur var läget i Knutby?
Nog finns det något smaskigt att hämta här ändå i rent utbildningssyfte. Jag förväntar mig inte ett nytt Jonestown direkt, utan vill mest försöka förstå något som för mig är helt obegripligt…
Ja, gemenskapen var absolut det som fick mig att stanna kvar och jag skulle nog kalla/t mig troende, men religionen blev aldrig påtvingad mig av de andra som varit med i församlingen längre utan jag accepterades precis som jag var. Samma sak i Knutby – jag känner inte igen någonting av det som rapporterades efter att Daniel och Alexandra blivit skjutna. Helge Fossmo kom till församlingen efter att jag lämnat så honom har jag aldrig träffat. Men visst var det en märklig känsla att ha umgåtts med och veta vilka alla i den soppan var…
Jag har fortfarande kontakt med många ifrån församlingen i Emmaboda och igen försökte någonsin ”tvinga mig tillbaka” efter att jag flyttade – det var absolut inte på det sättet då.
Hur det blev sedan har jag ingen aning om men jag har bara varma och fina minnen av gemenskap och acceptans därifrån.
Det snaskigaste var väl ryktena som gick om församlingen i staden jag flyttade till – om kreativa sätt att fortfarande ”vara oskuld” men ändå göra saker – if you know what I mean…=) Men vad som är sanning i det har jag heller ingen uppfattning om. =)
Jag har vänner inom Pingstkyrkan och har själv gått kurs där. Det verkar vara väldigt olika från församling till församling. PÅ många sätt är det den mest demokratiska grupperingen jag nånsin besökt (är socialist och feminist och queer:)) .
De jag pratade med säger själv att det beror lite för mycket på ledarna hur församlingen blir. I Stockholm var det naiva (tyckte jag) pastorer med svartvit världsåskådming bredvid filosofiskt humana sådana. De turades om att predika och det tyckte jag var givande och fint.
PS Ja jag förenklar och summerar. Men mitt bestående intryck var att jag var mycket välkommen, och så även mina funderingar och tvivel. Inga konstigheter. Välkomnandet var genuin och överraskade mitt skeptiska jag. Jag är glad att jag besökt dem och fått en vidgad bild av frikyrkan DS
Tack för intressanta svar. Den för mig mest intressanta frågeställningen finns dock kvar:
Hur blev du troende om dina föräldrar inte uppfostrade dig i någon tro? Och om du är troende idag, hur motiverar du det för dig själv i förhållande till all den vetenskap som idag säger emot religionen? För att jag skulle bli troende idag krävs det (i fortsatt brist på bevis) att jag förkastar kunskaper om världen som jag redan har och ersätter detta med något som jag alltså vet inte är sant. Hur tar man det steget utan att känna sig intellektuellt oärlig mot sig själv? Går det ens att ta det steget?
Hoppas inte mina frågor framstår som för framfusiga eller hånfulla. Jag försöker bara greppa någonting som bara blir mer och mer obegripligt för mig ju mer jag tänker på det…
Du kan ju svänga på frågeställningen hur din världsåskådning nu tillåter dig att VETA allting. För mig så har människor som tror på den allmänna uppfattningen om allts ursprung en mycket mer blind tro än någon religion. Ateister som förespråkar BB och evolutionsteorin påpekar själva att det behövs en mängd gissningar, antagningar och TRO för att kunna lita på att alla ”bevis” som finns.
Menar inte att låta dryg heller utan det är så jag tänker, det finns vittnesmål från fullblodsateister som blivit troende och fått hela sin världsbild totalt omkullkastad, sök på youtube om du är genuint intresserad typ ”atheist testimony”.
Har inte något emot ateister utan mer deras försök att pracka på folk sin ”allt är meningslöst och ingenting har någon betydelse”-tro på vanligt folk;)
Jag vet inte allting. Jag erkänner mycket hellre att jag inte vet allting än stoppar in vilken förklaring som helst i den kunskapsluckan. Det är där den viktiga skillnaden finns. Det är bättre att söka efter ett svar än att bara stoppa in ett svar som inte har någon som helst grund i fakta. Hade vi slutat leta efter svar hade vi inte utvecklats någonting alls…
Jag förstår precis hur du tänker och tycker om den inställningen. Jag delar den men jag tänker även att man kan närma sig sina egna frågor på olika sätt. Även de har sina referensramar och utgångspunkter. Förstår du hur jag tänker? Sedan handlar tro ofta – så som jag förstår den – ofta om åskådning, hur man ställer sig till ditten och datten. Sambanden mellan tingen eller varandet. Nu pratar jag om den filosofiska, personliga tron. Den organiserade har jag också svårt för.
Och jag tycker att det är så berikande att försöka förstå andras frågor, och deras svar
Fast om en troende hämtar fakta och samlar bevis från Bibeln, och en ateist hämtar fakta och samlar bevis från vad den aktuella vetenskapen presenterar så är ju då bara varsitt sätt att ”fylla kunskapsluckorna”.
Jag personligen ser hellre att det finns en allsmäktig Gud som har allt under kontroll än att tro på att vi sitter fast på ett jordklot som rusar fram i tid och rum i x km/h utan någon som styr.
Men de flesta människor vill inte ha någon som ”bestämmer” över en, jag ser det som en trygghet även om jag också naturligtvis drabbas av den känslan av att ”jag vet bäst och kan själv”.
Det är synd att människor är så upptagna av att alltid ha rätt. Jag jobbar själv på att försöka vila i tryggheten att Gud sköter om att folk faktiskt kommer till tro, det är inte mitt jobb att försöka övertyga människor som faktiskt är totalt anti allt. Men jag svarar gärna på frågor:)
(Och orsaken till att jag skrev VET förut var att du skev att du VET att något inte är sant, det kan du inte VETA men du kan välja att inte tro).
Men jag anser att det finns en ganska betydande skillnad i att fylla kunskapsluckorna med sådant som i många fall kan bevisas än att fylla det med sådant som förespråkas av en bok där så mycket redan visat sig vara fel att trovärdigheten sjunkit. Bibeln känns varken vetenskapligt eller moraliskt speciellt väl uppdaterad med nutiden om man inte tolkar den väldigt fritt.
Därtill tycker jag inte gud verkar ha full koll direkt. Det är ju ganska mycket kaos på Jorden, men det är bara min åsikt.
Hur förhåller du dig till andra religioner? Jag förmodar att du enbart följer en religion och tror på en gud?
Ja, jag vet ju inte exakt vad du syftar på nu som du menar är bevisat fel eller vad du anser moraliskt fel men jag skulle jättegärna diskutera vidare på mail i en privat konversation, om du vill? Jag tycker att man vetenskapligt kan påvisa att saker faktiskt hänt som finns i Bibeln utifrån vad vi kan betrakta idag i alla fall. Har du en anonym mail man kan kontakta dig på? Annars kan jag skapa en enkom för dig!:)
Ja, jag tror ju då på den kristna guden, dvs judarnas Gud. Jag anser inte att muslimer och kristna tillber samma Gud eftersom muslimer inte anser att Jesus är Guds son, och Jesus är ju Gud. (Vet hur man diskuterar ur ”historiskt perspektiv” men jaja, kan gå djupare in på det om du vill fortsätta mailkonversation.
Är inte heller något fan av den romersk-katolska åskådningen och faktiskt inte så mkt av kyrkorna i dag heller, för mig är det viktigaste Bibeln och att man beter sig som en god kristen (finns tyvärr många skenheliga och hycklande människor, även jag är en syndare naturligtvis)
Övriga religioner så nä, tror de har fel. Kan inte göra mkt annat än att be och lita på Gud och hans godhet. Är så jobbigt att skriva på mobilen här om
Exakt allt. Är du genuint intresserad så hör jag gärna av mig via mail…!:)
(PS ursäkta om jag låter hård och dryg absolut inte meningen men det är svårt att uttrycka sig bra i text för mig)
(Har ett svar som inväntar granskning, troligtvis för att det innehöll något känsligt ord, väntar med spänning….)
SÅDÄR Nu har jag gjort en mailadress; Dinareligionsundringar@hotmail.com
Alla som har religions-relaterade frågor och undrar hur man kan vara troende eller Whatever är välkomna att skriva dit.
Av någon anledning går det inte att besvara dig, så jag får helt enkelt svara mig själv. Och du behöver inte oroa dig för att låta hård. Jag överlever 🙂
När jag säger saker som är bevisade att vara felaktiga så tänker jag på uppenbara saker som exempelvis människans ursprung. Hela delen med arken är en annan som inte går ihop med verkligheten om man inte tolkar det hutlöst fritt, men någonting säger mig att vi hade kunnat diskutera detta i all evighet och aldrig närma oss varandra ändå så vi kan lika gärna hoppa över det.
Ska försöka formulera den här frågan så att jag inte bara får ett uppenbart svar som studsar tillbaka:
Hur tror du det kommer sig att det alltid är den lokala religionen för en region som är ”den sanna” på just den platsen. Hur kommer det sig att så många som föds i Afghanistan blir muslimer till exempel, om nu den kristna guden skulle vara den sanna? Du tror inte att du också hade blivit muslim om du föddes där, precis som 99% av den övriga befolkningen?
Finns det delar av bibeln som du inte tror på eller tycker känns acceptabla att följa år 2018?
Kan inte heller svara direkt på kommentaren? Nåja, jo jag tror vi kan diskutera i evighet om vad som kan bevisas vara sant eller ej. Jag tycker det finns mkt bevis som pekar på att det varit en stor översvämning (samt att de hittat arken etc). och än så länge har jag inte sett bevis på att en människa fött något annat än en människa (så varför skulle en apmänniska fött en människa etc).
Hade jag fötts i Afghanistan hade jag säkert varit muslim, men nu är jag född i ett kristet land och det föder ju också tacksamhet, jag har det väldigt lätt på så sätt. Alla människor gillar ju att anse sig ha rätt och däri tror jag också svaret på den frågan ligger:) jag har sett tillräckligt med bevis på Guds helande kraft för att anse att min Gud är den rätte.
Sen så tror jag att Guds rättvisa sträcker sig långt bra mycket längre än vad vi människor är kapabla till. Att en hindu som aldrig ens hört talat om Jesus skulle vara dömd till en evighet i helvetet om denne levt ett gott liv och varit en god människa finns liksom inte, inte heller finns det stöd för det i Bibeln.
Ja, jag tar allt i Bibeln, även 2018. Vanligtvis brukar folk älska att dra till med ”men samla förhudar dååå???” Eller ”kvinnan är underställd maaaanneeen” eller något som inte är samt (alla älskar att citera men aldrig läsa helheten).
Men nu vet jag ju inte exakt vad du tycker känns ovärdigt för just 2018, men antar att du kanske syftar till homosexualitet.
Jag har ingenting emot homosexuella, eller vad de gör i sängen för det är faktiskt inte något som har med mig att göra. Att Gud hatar synden (och homosex anses ju då vara en synd) men aldrig syndaren är ett faktum man får ta fasta på här. Jag tolererar helt enkelt att det förekommer och det får de människorna ta med Gud den dagen det behövs. Jag kan be på avstånd.
Jag ha vuxit upp i en sekt. Lämnade när jag var 28 och förlorade då hela min familj och alla mina vänner. Från att ha ett rikt socialt liv stod jag utan en enda människa i livet.
Det handlar inte så mycket om tro, tror jag. Även om jag upplevde att jag trodde på gud och bibeln och att jag ”visste” vad som händer när vi dör så var det inte det som fick mig att stanna/vilja lämna. Det handlade mer om skräcken att förlora alla jag älskade, att tappa hela fotfästet och att återskapa mig själv. Har man väl kommit så långt att man lämnar är kanske inte skräcken att straffas med döden om man syndar det som plågar, utan modet som krävs att gå.
Idag är det snart 15 år sedan. Jag har ptsd efter jag lämnat men lever ett bra liv och är lycklig. Jag saknar dock min familj varje dag.
Ställ frågor om du undrar något ?
Men finns det sekter i sverige och kan någon nämna alltså ett namn på någon sek. Berätta gärna hur en dag ser ut hemma hos sekten.
Det finns sekter i Sverige. En som tyvärr inte finns längre men som är en personlig favorit av alla sekter i världshistorien är Korpelarörelsen. Googla den så hittar du massvis med hysteriskt rolig information om hur de kammade varandras könshår och penslade varandra i stjärten med en brödpensel.
Tack för svar. Jag tycker det är intressant med sekter. Måste ta reda på mera spännande är det.
Livets ord och Jehovas är väl de största i alla fall ?
Alltså, det luriga är väl att hos många sekt medlemmar ser en vanlig dag ut precis som den gör för alla andra. Det gör att det kan vara svårt för individen att faktiskt tänka och förstå att det är en sekt. Man jobbar, sköter allt som behöver skötas I livet, men dessutom lägger man tid på sin tro. Man ber, läser det man har i läxa, går på möten/gudstjänster. Den stora skillnaden är den slutna gemenskapen. Man minimerar umgänget med oliktänkande, man läser bara det som är ok enligt sekten och man följer strikt alla regler. De flesta sekter har en stark tro till angivet. Det det gör att du inte bara kan tänka på hur din relation med gud är, utan om det är ok med andras samvete och tolkning.att alltid ha andras blick på sig tyckte jag var det jobbigaste. Men det är ett effektivt sätt att få lydiga medlemmar.
Låter som Jehovas vittnen, eller? Hur gick det till när du lämnade sekten? Är du troende fortfarande?
Ja, det stämmer.
Och nej. Tror kanske på nåt, men inte en gud som styr eller planerar våra liv på individnivå. Om jag måste säga nåt är det väl agnostiker kanske, men tänker väldigt lite på tro, liv efter döden och meningen med livet. Något som upptog otroligt stor del av min vakna tid förr.
Jag har också PTSD, men efter att jag varit med i pingstkyrkan som liten.
Alltså Pingstkyrkan är ju inte en sekt. Varför tror så många svenskar att allt utanför Svenska kyrkan är en sekt?
Jag syftade på Knutby-kopplingen när jag nämnde ordet sekt. Å andra sidan tycker jag gränsdragningen för vad som är en sekt är ganska svår…
Jag tycker att Scania i Södertälje är en sekt efter att ha varit konsult där några månader. Alla skulle bete sig på ett visst sätt och höll man sig inte till de oskrivna reglerna blev man en utstött… ?
Jag har träffat en indier i Kuala Lumpur(!) som sade sig ha jobbat på Scania i Södertälje. Skönt att veta att han lyckades frigöra sig!
Hehe. Ja Indierna på Scania var nog ”oantastliga” dom jag kände att jag klickade bäst med där faktiskt. De hade alltid god mat med sig som de bjöd på och till mig tog de alltid med romen ”old munk” så jag var nöjd!
*monk
Fast många organisationer kan räknas som sekter. Är det svårt att lämna, du måste följa regler och det ställs krav på hur du lever ditt liv så finns det en farlig sektmentalitet. Har man dessutom egna ”domstolar” med sätt att bekänna synder och få synder förlåtelse så är det verkligen varning för mig.
Jäklars vilken intressant tråd om tro och sekter, kul att läsa
Åh vad intressant att höra om någon som brutit sig ur en sekt. Jag funderar mest på uppbrytningen med familjen, det är omöjligt att förstå hur man kan bestämma sig för att helt ta avstånd från en familjemedlem från en dag till en annan pga att man tror på olika saker, för det är väl så det går till? Visste din familj att du funderade på att bryta dig ut? Vad sa dom när du berättat att du bestämt dig? Vad händer om du möter en familjemedlem på stan? (Eller är man isolerad i sekten?)
Har du någon gång funderat på att gå tillbaka? Skulle familjen acceptera dig då?
Vilka är fördelarna med att inte vara i sekten längre?
Oj vad många frågor, jag förstår om du inte vill svara.
Jag tror att det blivit en allmän ”hjälmifiering”. När jag var liten använde ingen cykelhjälm ens, nu är det ju lag på cykelhjälm för barn och blir ju även fler och fler vuxna som använder cykelhjälm. När jag var ung och åkte skidor hade ingen hjälm, vi hade coola mössor istället. Numera har alla hjälm (inkl jag själv). Så jag tror att det blivit ett större säkerhetstänkt. Jag red när jag var liten. Då hade jag ridhjälm. Numera har ju barnen som rider på ridskola även sån där skyddsväst. Så mer säkerhetstänk och mer ängsligt skulle jag säga.
Håller med hen ovan angående hjälm i pulkabacken. Ok om det är en backe a´la slalombacke. Men en lite slänt där barnen åker stjärtlapp – kom igen! Lite måste de ju tåla.
Hade inte hjälm i pulkabacken när jag var liten men tycker inte det är en dålig utveckling. Visst, man kan tycka att man kan tåla lite men faktum är att det kan gå väldigt illa oavsett hur liten backen är vilket jag har ett exempel på. När jag var liten så åkte vi pulka i en liten backe på dagis och ett annat barn åkte på en sten som stack upp ur marken, och åkte rätt in med huvudet i en annan sten och fick allvarlig hjärnskakning. Det finns inte alltid vuxna till hands som kan förhindra detta och det ka gå snabbt! Så att fler börjar använda hjälm vid såna situationer är bara bra tycker jag. Olyckor kan man alltid råka ut för men när det är fart inblandat som vid pulkaåkning, skidåkning, scooteråkning, cykling etc så är det bara bra med hjälm. Det är en billig livförsäkring och sparar även samhället pengar!
Tycker det är en bra utveckling som bara visar att vi som samhälle lär oss mer och mer om vilka risker som kan undvikas. Det är ju inte unikt på något sätt utan efter olika flygolyckor så har man i den branschen bytt ut material i säten osv. för att man lärt sig mer om hur eld sprider sig på flygplan. Air France-olyckan över Atlanten gjorde att man ändrade hur de flygplanen styrs manuellt för att förhindra samma olycka igen. Ser man att folk skadas av skallskador som kan undvikas av något så pass billigt och enkelt som en hjälm, ja då går man ju ut och försöker informera om att det är viktigt och långsamt men säkert så tycker vi att det är så det ska vara (precis som med bälte i bilen eller krockkudde – finns ju få bilar som inte har det nu, av en anledning).
Sociala medier tror jag bara är en spegling av livet vi lever, även om det råkar finnas ett par influencers som har som jobb att påverka oss andra med deras val av livsstil. Att man har hjälm när man åker moped tror jag dock inte vi kan tacka sociala medier eller någon influencer för.
Haha vilka härliga kontraster här. Är inte föräldrar för slappa med sina barn så är de för beskyddande. Vilken förälder tycker ni i kommentarsfältet gör mest rätt enligt era uppfattningar från deras instagram? På riktigt alltså, vore kul att veta vad folk tycker
Det tar väl helt enkelt några generationer för att nöta in en ny vana? Tänker på säkerhetsbälte i bilen. Mina mamma som är född på 50-talet ”glömmer” ibland att ta på sig bältet. Det sker däremot helt instinktivt för mig som är född på 80-talet. Jag skulle ALDRIG köra/åka bil utan bälte. Nu som vuxen har jag tagit ett aktiv beslut att använda cykelhjälm, men liksom min mamma ”glömmer” bältet kan jag ”glömma” hjälmen ibland. Tror att cykelhjälm kommer vara lika naturligt för dagens barn när de blir vuxna, precis som bilbälte är för mig.
Började med hjälm efter att jag fick barn och:
1) fick problem med att förklara varför det var suuuuperviktigt att de har hjälm men inte jag
2) känner att min överlevnad spelar roll för någon annan än mig själv, klarar inte tanken på att mina barn skulle få en trasig/död mamma pga för fåfäng/lat för hjälm
Var alltså över 30 när jag började med hjälm och hade innan det cyklat utan överallt inklusive diverse kaotiska europeiska storstäder jag bott i. Nu känner jag mig ’naken’ utan, det känns verkligen fel att inte ha den på mig, nästan så att jag hellre går om jag skulle ha glömt den.
Hade kunnat vara jag som skrev det där, använder numera alltid hjälm (eller Hövding)! Skulle heller aldrig få för mig att åka skidor, inlines, skridskor eller rullskidor utan hjälm. Eller klippklättra.
Tror det ha skett en allmän samhällsförändring i stort (alltså en förskjutning om vad man ser som en säkerhetsrisk) men visst kan sociala medier kanske ha ”förstärkt” den trenden.
Exempel inom ridsport: Om någon rider utan hjälm, och sedan lägger upp det på sociala medier, medföljer det väldigt starka reaktioner och ”tillrättavisningar”. Om detta hade skett för en tid sen – innan sociala mediers tillkomst – hade inga eller väldigt få sagt något om detta –> det var därför ”mindre besvärligt” att rida utan hjälm på daglig basis.
Är dock självsäker i att säkerhetstänk > sociala medier, men visst. Helt klart är att samhällsförändringen kom först (tänk 200 tillbaka vs 60år – inga sociala medier men fortfarande stora skillnader) men vi kanske ser det på ett annat sätt numera.
Hoho! De forna bästisarna Forni och Dasha är i Mexiko på hotell som ligger supernära varandra, men verkar inte ha några som helst planer på att ses (åtminstånde inte uttalat på sociala medier). Hur länge ska de hålla på att låtsas som att ”ingenting har hänt, vi är fortfarande vänner”?!
Michaela kommenterade väl dock på Dashas insta för några dagar sedan om att de snart ses..?
Lol. Jag tror INTE att sociala medier ligger till grund till ett bättre säkerhetstänk. Utan att teknik, olycksstatistik osv ligger bakom.
Glöm inte Camcam… när du cyklade som en idiot, nerför backen… för att du trodde att ”Gröna handen” var efter dig. Iklädd ishockeyhjälm på nacken.
Resultat: lasarettet, hjärnskakning och nerspydd bil dagen efter… när vi åkte hem.
Önskar att jag hade vetat bättre då.
Ja, den hockeyhjälmen gjorde nog varken för eller till. Möjligtvis hjälpte tyngden av den till med att minska luftmotståndet och göra mig ännu mer till en projektil?
Vem är Gröna Handen? Ha ha ha! Var han farlig?
http://spokhistorier.blogspot.se/2012/06/grona-handen.html
Oh ja… jag tror den förekommer i en bok jag läste om liten eller om den kommer från en skräckhistoria… Oklart… Men… min syster lurade i alla fall i mig att den bodde i skogen som låg bredvid vårt hus där jag växte upp.
Denna dag kom jag cyklade ner för backen förbi skogen och tyckte mig se den där gröna handen komma farandes så jag cyklade för allt vad mina små sexåriga ben förmådde och när jag kom ner till vårt hus så ställde jag mig på bromsen. Cykeln tvärnitade och jag…ja, jag fortsatte kan man säga…
Hahah???
Men klart man måste skydda huvudet. En kompis var med om trafikolycka i stan, hon cyklade. Hade inte hon haft hjälm hade hon dött. Jätteviktigt. Men kommer ihåg när jag var tonåring och min syster lärde mej rida. Det hände att hon glömde att jag skulle ha hjälm inte bra. Hon hade egen häst i många år.
När jag gick i nian åkte paralellklassen och vi till Berlin. 50 femtonåringar, två lärare och två föräldrar. Vi drog runt på stan hela nätterna och de vuxna sa ”hämta oss om det är något” och satt sen på en uteservering och drack öl. En kväll tappade vi bort två grabbar som hade dragit på bordell.
Nu är jag själv lärare och blir svettig av bara tanken, men då var det helt normalt.
Det kunde ju hänt vad som helst, Berlin är skitstort och vi var från en liten bonnhåla mitt i Småland. Ingen pratade tyska, ingen hade vett.
Frågan är ju: använde de skydd?
Och fråga nummer 2: är ”bonnhålan” Ljungby??
Ja
Haha då har jag gjort samma Berlin-resa en gång i tiden. Helt sjukt att lärarna vågade släppa oss lösa egentligen.. ?
När vi åkte pulka i grundskolan på 90-talet var det hjälmtvång på samtliga som ville åka.
Mest förundrad över att personen (Hugo?) på vänstra bilden kan åka skidor med mobil i ena handen och energidryck i andra.
Får rysningar och ångest när jag tänker tillbaka på när jag var 13-14 år och dom som inte hade moppe gick tolka efter dom som körde moppe på cykel. En körde moppen, en satt bakpå och höll handen på en som kom efter på cykel så man liksom blev dragen efter moppen på cykeln. Minns så väl hur jag susade efter någon trimmad moppe i 65 km/h på en ranglig kärringhonda, givetvis utan hjälm. Fyfan
Där jag kommer ifrån kallas det för att ”hånka”
Det är väl en fantastisk utveckling, att vi blir mer rädda om oss själva… och andra.
Jag blir förbaskad när viss äldre generation minsann ska påtala att de inte hade bilbälte och det gick ju så bra. Idioti.
Vi gjorde en hastig inbromsning en gång när vi höll 30km/h och hunden flög i baksätet…. och då gick det inte ens snabbt. Så nu är han alltid bältad också!
Så jäkla enkelt ändå att köra better safe than sorry.
När vi syskon var små så satt vi alla 5 i baksätet på vår bil o delade på dom tre sätena, pappa sa bara att om vi ser en polisbil så skulle två av oss ducka bara ?.
Haha, känner igen det där. Vi var tre ungar där bak och två i bakluckan. 🙂
Konstigt egentligen att utvecklingen inte har kommit längre. Nu måste man ju ha cykelhjälm om man är under 15. Men lagen borde ju gälla vuxna också. Jag tycker det ser förskräckligt ut när föräldrar kommer cyklande med sina hjälmförsedda barn men själva inte använder hjälm.
Jag tror inte att lösningen är att lagstifta om allt som finns heller…