Jag och Björn turas om att hänga med Didrik i lekrummet. Jättekul för Didrik med ett lekrum men själadödande för själen att sitta och leka med en gosedjurselefant i en timme ?
”Lek inte då!” säger ni. Nej, det är inte så lätt. Jag initierar ingen fantasilek men låter honom öva på sin egen lek med mig, det är minimala steg, men förhoppningsvis steg till ett eget lekande. Och jag vill inte lämna honom ensam i lekrummet. Det är lika mycket Didriks resa. // Sandra Beijer
Sandra Beijer är på resande fot med sin familj och uppdaterar just nu från Thailand där hon och sambon turas om att hänga i lekrummet med sonen.
Hon beskriver det hela som själsdödande men skriver samtidigt att målet är att han ska kunna leka för sig själv. Tydligen har Sandra fått höra att hon inte borde leka med sonen om hon tycker att det är så tråkigt, men skriver att hon inte vill lämna honom ensam i lekrummet eftersom det är hans resa lika mycket som föräldrarnas, men är det verkligen det? Är inte han en liten snyltare. 🙂
Jag utgår ifrån att det finns personal i lekrummet, om man nu skulle vilja lämna barnet där, men det är kanske en självklarhet? Hotellet de bor på är ju lite av ett lyxhotell så det vore verkligen märkligt annars… 🙂
Bara för att man har barn så betyder väl inte det att man älskar prick alla aspekter av föräldraskapet? Är det inte en smula befriande att någon faktiskt skriver det som många förmodligen tänker ibland?
Eller finns det någonting ni älskar 100% av, 100% av tiden?
Föregående inlägg 
Stackar henne som inte inser att åren går fort, och när hon ser tillbaka skyndade hon att få honom att vara så självständig som hon kunde så hon kunde jobba eller sitta med telefonen.. Nej, det är inte skitkul att leka med ett barn alltid, men nyttigt att inte ha konstant stimulans som vuxen också. Tiden kommer inte tillbaka.
Men herregud vilken simpel analys.
Hon klagar ju bara hela tiden på sitt barn
Det gör hon verkligen inte, hon skriver betydligt oftare om hur hon trivs med att vara med honom och hur fantastisk han är. I stort som smått.
Instämmer verkligen. De som påstår att hon klagar hela tiden kan omöjligt läsa hennes blogg eller så har de otroligt dålig läsförståelse.
Ja, hon klagar sällan, verkar väldigt nöjd med sitt liv.
Hon hittar ju på saker hela tiden med sin son och skriver att hon älskar att vara med honom! Och man får faktiskt klaga ibland på att det är kallt att stå på lekplats eller själsdödande att hänga i ett lekrum. Tycker snarare att man är en knäpp person men man hela tiden tycker allt allt allt är härligt och mysigt med barn.
Håller med, tycker hon verkar hänga med sin son otroligt mkt och verkligen uppskatta det livet! Jag har en 2-åring själv och jag är väl lika hemsk som Sandra men det är inte jättekul att leka med ett litet barn?! Alltså jag älskar att vara med henne men att typ göra samma lek tusen gånger om är inte kul? Det finns kanske vissa som tycker det men jag älskar andra delar av föräldraskapet mer…
Instämmer verkligen, helt med det.
Tycker on verkar väldigt nöjd med sitt liv.
Nej hon klarar verkligen inte på sin son. Men hon förstår inte att man inte måste leka med sitt barn. Dom leker liksom själva. Alla fall alla barn i min närhet.
Alla barn gör tyvärr inte det. Min son till exempel lekte inte själv, knappt med hjälp av min stimulans heller. Det var riktigt tufft, kände mig som en usel mamma. Alla barn leker väl liksom?
Jag trodde att han skulle få någon diagnos så småningom. Nu är han elva och klarar sig fint i skolan och även det sociala med nära barn.
Om du läser hennes inlägg så skriver hon att hon är med när han leker och att det förhoppningsvis leder till att han börjar leka själv, dvs inte slutar leka om de byter rum eller liknande.
Bara för att barn i din närhet gör det så betyder inte det..något egentligen haha
Tycker jag absolut inte hon gör, skriver väldigt ofta hur mycket hon gillar att vara med honom. Jag tycker också det är ganska befriande att en mamma får lov att skriva att leka inte är det roligaste. Tror nog att många känner detsamma.
Men hon är ju där och leker? Tycker det låter nyttigt att låta barnet fantisera och leka itllet för att som förälder ta över och hitta på leken åt dem
När vi var utomlands hade man typ Bamseklubben där man kunde lämna in barnen att leka med andra barn i ca en timme. Annars tyckte barnen det var jättekul att bada. Inne på hotellrummet hade man med sig kritor, målarböcker Barbie mm. Eller menar hon hemma? Var ok för mig att rita med barnen, annars är deras kompisar bra att leka med.
Hon menar överallt. Hon måste köra med hans bilar, rita med honom, bolla med honom. Han verkar inte kunna leka själv alls. Det är själsdödande.
Jag missade nog textraden där hon skrivit att hon vill jobba eller sitta med telefonen istället för att leka med sitt barn. Jag kan absolut förstå henne, man måste väl inte älska exakt vad det innebär att ha barn. Tycker det är ganska nice och befriande att någon vågar vara ärlig med det istället för låtsas att det är svinroligt att leka i lekrum
Du missade ingenting, ”duktiga” Stina lade till den raden alldeles själv.
Det förstod Love, är jag säker på.
Det finns ju dock en hel del forskning på att barns kreativitet och fantasi hämmas av att vuxna leker/initierar lek/sysselsätter konstant. Jag tycker det låter som hon ger honom absolut bästa förutsättningarna för att få leva ett rikt liv där man inte bara sitter och väntar på att andra ska dra igång saker åt en. Såklart ska du vara närvarande men att vara ett vandrande nöjesfält med konstant stimulans och lek är bara en björntjänst . Leka gör man med likasinnade dvs andra barn när åldern är inne och tills dess är det supernyttigt att kunna leka självständigt och brukar också göra att du sedan är väldigt uppskattad av andra barn för din förmåga att hitta på lekar m.m. Barnen som inte själva hittar på lekar slutar annars ofta leka när vuxna inte längre initierar vilket är sorgligt om något hur få barn upp i åldrarna som inte leker.
Mina barn är stora nu och jag ångrar inte att de fick leka själva . Tvärtom faktiskt.
Tycker du att din egen mamma borde suttit med dig på mattan och hittat på nya lekar med klossar och dockor när du var barn? Eller är det kanske OK att Sandra gör som föräldrar gjort i ALLA tider, i HELA världen och nöjer sig med att hålla ett öga på en unge som leker medan man sysslat med sitt?
Man behöver ju inte konstant sitta där och bestämma lekar? Ofta gillar ju barnen att visa och berätta vad de gör och säger själva till när man ska ”hjälpa till” och vara någon etc. Svårt också att jämföra med gamla tider och andra kulturer. Finns det massor av andra barn där att leka med och man har en så pass trygg närmiljö att även en 3-åring kan släppas ut direkt utanför huset och leka själva så visst. Men oftare är ju barnen ensambarn eller har något enstaka syskon, man behöver komma ut och ”stå på en lekplats” istället för att hänga i lägenheten. Det ställs också andra krav idag där barnen har allt att vinna på att vara mer verbala och kunna samarbeta med andra när de ska in i stora barngrupper tidigt vilket inte underlättas om man mest sitter och leker själv osv. Dvs bara för att något funkar bra tidigare kanske man behöver anpassa utifrån sin egen situation.
Till E: ??
Vilket ju Sandra gör typ hela tiden? Går till lekplatser och olika barninriktade platser. Ni som klagar läser verkligen inte hennes blogg eller har exakt noll läsförståelse.
Mina föräldrar lärde mig att leka själv, när andra barn inte fanns att tillgå. Det betyder inte att vi inte umgicks och gjorde roliga saker ihop. Och vet du vad? Jag är glad för det. Det lärde mig i tidig ålder att sysselsätta mig själv, hitta saker jag tyckte var roliga oavsett vem som ville göra dem med mig.
Gillar absolut inte att sitta och leka med min 2-åring.. eller stå i en lekpark..
Blir misstänksam mot människor som tycker att det är superkul 😀
Jag kan absolut leka lite hemma med min 2-åring, men som tur är börjar han leka mer och mer självständigt. Men att hänga i lekparken är verkligen såå tråkigt.
Varför yngla du av dig?
Vad är det för fråga? ?
Försöker förstå att mata och leka borde vara ao me barn.
Du tror att dina medmänniskor skaffar barn för att de tycker om att leka i lekparken…?
Haha! Ja det var verkligen tanken på att stå och frysa i en lerig lekpark och skopa sand med min 2-åring som fick mig att vilja skaffa barn!!! Så himla konstig syn att man ska älska exakt alla delar och faser av föräldraskapet bara för att man valt att skaffa barn?! Som allt annat i livet finns det fantastiska saker med att vara förälder och även en del sjukt jobbiga, hemska och tråkiga saker med att ha barn. Men väljer man att skaffa barn tycker man ju att det positiva är värt allt det jobbiga. Lekparkslek är ju för barnets skull, tror få föräldrar tycker det är superkul att hänga där men man gör ju massor av saker för ditt barns skull som man inte skulle gjort själv. För man älskar sitt barn och älskar att vara med barnet. Skulle inte heller säga att just lek är det mest centrala med föräldraskapet. Att ge mat, kärlek och omvårdnad är jätteviktigt och även att sätta gränser, uppfostra och vara närvarande är grundläggande. Leken kan barnen faktiskt göra ganska mkt själva…
Men hon både matar ju och leker med sitt barn? Det betyder väl inte att det är ens största ingressen i livet. Så förklara jättegärna hur du tänkte med din kommentar. Och yngla av sig känns verkligen som ett ofräscht uttryck.
Sjukt att tro att ”gilla att leka i parken” är någon sorts grund i föräldraskap.
Haha ja helt absurt. Lekplatser är ju för barn, varför skulle vuxna människor gilla att hänga där liksom? Man gör det ju för barnens skull. Och haha om just lekparkshäng skulle vara så grundläggande för gott föräldraskap skulle det ju bara extremt enkelt att vara förälder, vem som helst kan ju ta sig till en lekpark med ett barn liksom…
Varför blir du misstänksam mot dem? Kanske känns bäst och enklare att känna så mot andra än att istället reflektera över varför man själv känner stark motvilja till att umgås med sitt barn i deras värld och i deras lek.
Fatta hur aptråkigt det var att leka med Barbie när Camilla och hennes syster var små.
På med kläder, av med kläder och sedan skulle dockorna prata med pipig röst.
Men jag gjorde det… ibland!
Att klä barbie är ändå rätt kul tycker jag, men att leka? Nä fy. Jag är gammal och har ingen fantasi längre ? men visst försöker jag ibland..
Håller med om att leka är supertråkigt. Däremot många föräldrar som tycker typ Leos lekland, badhus eller Jump osv är tråkigt och det har jag svårt att förstå, asroligt ju.
Tråkigt har jag nog sällan hört någon säga, däremot att det kanske är kaos och fruktansvärt mycket folk eller hög ljudnivå
Ett gott råd jag fick när jag blev förälder var att göra det med barnen som man själv faktiskt gillar. Oftast kan man hitta något som alla uppskattar.
Sen är det såklart schysst att kompromissa och ibland gå helt på baren eller föräldrarnas önskan.
Värsta jag vet! Vidrigt med andras gapiga ungar. Min man får göra det där. Jag står för korvgrillning i skogen, skridskoåkning, lekplatshäng och lek hemma.
Jag uppskattar Sandras ärlighet om hur hon har upplevt föräldraskapet. Hennes medverkan i Gynpodden fick mig att tveksamt inse att jag nog drabbades av en förlossningsdepression jag med när jag fick barn. Har levt i förnekelse och skyllt på annat vad gäller måendet, men hennes samtal om hur det var under första halvåret som nybliven mamma var en stor a-ha-upplevelse för mig då jag kände igen så många av tankarna, samtidigt som min kärlek till min bebis var enorm.
Tycker pressen på mammor idag är orimlig. Man ska älska att vara mjölkstation, ha ett sovande barn på sig i flera år (idag ses det som barnmisshandel att låta barnet sova gott i egen spjälsäng), totalt glömma bort sin egen personlighet och sociala liv, och så ska man älska att bygga lego och åka rutschkana… Hur många av oss födda på 80- och 90-talet har föräldrar som med glädje lekt med barbiedockor med en!?
En förälder ser jag som ett barns trygghet och familj, som ska ge kärlek, värme, mat och liknande – och inte vara lekkompis nödvändigtvis. Vänner är något annat än familj…
Nej det ses inte som barnmisshandel att låta en bebis sova i egen säng, var har du ens fått det ifrån? Vissa gillar att samsova och andra inte. Det är väl metoderna hur man får ett barn att sova själv som inte vill det som folk kanske kallar barnmisshandel om det innebär att barnet får stå där och gråta ensam.
En del förespråkare av nära föräldraskap har i närmaste den inställningen, det stämmer. Kanske framförallt om man använder ”metoder” för att få barnet att somna dock.
Men backa om du inte varit med i samma mammagrupper som jag har. Finns en stor grupp av mammor som förespråkar att man ammar tills barnet är flera år gammal, samsover i all evighet, och enbart använder ullplagg typ… Tycker bara det är jäkligt fult att skambelägga mammor när officiella rekommendationer i Sverige är att INTE samsova, och många bebisar faktiskt sover finfint utan att samsova. Har sett helt galna reaktioner från andra mammor på det. ”Mom shaming” kanske är ett överanvänt begrepp idag men det förekommer också, tro mig!
Jag tycker det är så intressant det du skriver för min uppfattning är snarare att det är tvärtom, förutom detta med att leka med och underhålla barn hela tiden, där håller jag helt med. Annars tycker jag det är ett stort fokus på att ”inte ge upp och bara bli mamma” utan hålla fullt fokus på att behålla sitt liv, sin fritid/jobb och sin kropp som innan man blev förälder, vilket faller på sin orimlighet. Det kan också skapa en stress, i synnerhet kanske första året som nybliven föräldrar då man kanske har behov av att gå in i en bubbla.
Vad intressant! Kanske uppstår lite olika kultur i olika mammagrupper? 🙂 Tycker min BVC-grupp var väldigt sund (enligt mig) och pratade mycket om att man ska våga ta hand om sig och ta lite egentid emellanåt så psyket mår bra, men online på fb i olika mammagrupper så var det totalt motsatsen. Då var det typ ”mest självuppoffrande mamma vinner!!!”…
Alliette du borde krama din telefon istället för att skaffa barn som ni dagens unga gör, ni behöver hela tiden egentid trots att era barn är på förskola hela dagarna, helst ska sedan barnen lägga sig så fort som möjligt så ni får egentid på kvällen.
Vi föräldrar som fick barn på 80 och 90-talet hade inte sociala medier och mobiler utan tog hand om våra barn själva när dom inte var på dagis, och du vet väl att små barn behöver vara nära och på sina föräldrar för att bli trygga och utvecklas.
Och vet du vad, jag fick barn på 80 och 90-talet och har nu barnbarn som jag leker med flera timmar när vi träffas varje vecka precis som jag gjorde med mina tre barn. Både med lego, barbie och andra rollekar, och jag tyckte det var roligt då och det tycker jag nu också. Det är väldigt givande och roligt att höra barn i lek om hur dom tänker på livet i allmänhet…du kanske ska prova?
Min mormor lekte aldrig med oss när jag var liten, och tyckte det var jätteviktigt att barn fick vara ifred och i sin egen värld. Älskade att vara hemma hos henne.
När jag var liten lärde min mormor mig hur man spelade in låtar från radion på ett kassettband. Sen gick hon och sov middag i en timme?
Baka kakor, rita, skriva dikter, göra egna julkort, vara med och laga mat, lösa korsord i Allers. Ta en promenad, titta på foton från förr i tiden, titta i smyckeskrinet….
Fanns hur mycket som helst att göra förr.
Fast sånt man minns är ju när man är ett äldre barn och har ordentliga egna kompisar att leka med. Upp till ungefär 3 leker man ju inte med andra på samma sätt och behöver med guidning från vuxna. Men sen är ju barnen olika också, en del barn kanske inte alls uppskattar ett lekrum på ett hotell medan andra kanske verkligen älskar att hänga där, beror ju på, liksom vad annat som finns att göra.
Barn ska iofs sova tidigt, men det gör inget om man har umgåtts med barnen större delen av dagen? annars håller jag med i allt.
”När de inte var på dagis” är väl iof nyckelordet…man var ju också på dagis mellan 07 och 17.
Nu var inte just mina barn på dagis utan vi jobbade olika tider jag och maken, så jag var med våra barn hela dagarna tills dom började på lekis.
Jag är Anonym 18:01!
Nåväl, nu var det verkligen inte alla föräldrar på 80 och 90 talet som älskade att vara hemmafruar eller leka med barn. Jag tex hade två yrkesarbetande föräldrar (och nöjd så). Visst måste det få finnas folk som dig som tycker om att stanna hemma hela dagarna och leka barbie med ungarna men det måste också finnas folk som inte tycker det låter toppen….
Du läste nog inte vad jag skrev Anonym 18:37, jag jobbade kvällar och var inte hemmafru men la gärna tid på att vara med de barn jag valt att föda. Det är nog vanligare än motsatsen.
Jag fick barn innan smartphones och jag hade inte ens tv när mina var små. Vad tror ni jag gjorde? Jag läste böcker och tidningar, lyssnade på radion, pratade i telefon… Tycker det är hemskt överdrivet att dagens mammor skulle vara mindre närvarande pga telefonen!?
Dessutom är massa saker med föräldraskapet tråkigt, och man måste få lov att tycka det! Finns väl en anledning att ens barn är som gulligast när de sover 😉
Jag tror snarare att det underdrivs!
”Fler än var fjärde förälder uppger att de förlorat uppsikten över ett badande barn och många håller på med mobilen när barnen badar, enligt en Novusundersökning, som gjorts på uppdrag av Trygg-Hansa. – Det går så oerhört snabbt när ett barn drunknar. Det sker inte med rop eller viftande armar, utan i tysthet.24 juni 2020”
Jag tror att det var betydligt vanligare att förlora uppsikten över badande barn på 90-talet än idag, helt utan mobiltelefon.
Varför skulle det vara så menar du?
Anekdotisk bevisföring men: jag bor, sen rätt många år, precis vid vattnet och bland annat nära en småbåtshamn och bryggor. Jäklar vad många gånger jag nervöst hållit ett öga på ungar i varierande åldrar som tultat/rusat omkring mot eller nära kanten medan föräldern suttit eller stått med blicken i mobilen. Det är möjligt att folk i motsvarande omfattning tittade bort, ner i en tidning eller i en bok tidigare, men detta gör mig nervös relativt ofta.
Tjenis. Är född 89 och har aldrig blivit lekt med av mina föräldrar. Jag fick helt enkelt hänga med ut i vedboden, ner i trädgårdslandet och ut i verkstan. Där kunde jag vara nära mina föräldrar och ta del av vardagen, eller sitta i ett hörn med mina dockor om jag ville. Jag kände mig absolut sedd och som att jag fick vara med, utan att pappa låg på golvet och lekte med My Little Pony.
Exakt samma här. Men tror Berit där uppe bara vill ha reaktioner.
Berit?
Du känner dig antagligen träffad av att en del faktiskt bryr sig om sina barn, tiden går så fort och plötsligt undrar du vart dina barn tagit vägen. Det är inte konstigt att många gamla sitter ensamma, dom trodde att deras familj skulle bry sig mer än dom själva brydde sig om dom när dom var små.
Facit får du när dina barn vuxit upp!
Nej, jag känner mig inte träffad, är bara trött på jag-vet-bäst-boomers som vägrar se saker minsta lilla från ett annat perspektiv än deras egna trångsynta.
”ni dagens unga” lol jag är strax under 40. Men typiskt boomers att behandla alla under 50 år som småbarn som inte kan tänka själva.
Du skämmer ut dig själv, Ingrid.
Precis som du Nova, Luna eller Tindra, du visar bara hur en snöflinga tänker. Dessutom heter jag inget svenskt namn?
En snöflinga, jovisst! Till skillnad från alla som pekar finger på de som har lite annat perspektiv än de själva så har jag respekt och acceptans för att man ser saker på andra vis än jag. Har inga problem med att andra mammor kör amning i 4 år, samsover med tonårsbarn eller whatever, men blir så trött på att de typerna vill trycka till alla andra mammor. Visar bara på deras (din?) egen osäkerhet när de går ihop i små maffior och försöker styra och ställa.
Du är rolig du i din iver att försvara dig Aliette???
Haha, hitta någon som är född på 70- eller 80-talet vars föräldrar sysselsatte dem hela tiden. Man fick sysselsätta sig själv, visst kunde min mamma hjälpa till med ett pysselprojekt och min pappa hjälpa till med att bygga snökoja men mesta delen av tiden fick man allt komma på nåt att göra själv. Och hör och häpna, vi rörde oss i närområdet utan konstant föräldraövervakning, från ganska tidig ålder.
Nej det ses inte som barnmisshandel att låta en bebis sova i egen säng, var har du ens fått det ifrån? Vissa gillar att samsova och andra inte. Det är väl metoderna hur man får ett barn att sova själv som inte vill det som folk kanske kallar barnmisshandel om det innebär att barnet får stå där och gråta ensam.
Hamnade fel såklart
Jag reagerade på att hon skrev att hon inte vill lämna honom i lekrummet. Det är väl självklart att man inte lämnar en treåring? Personal eller ej. När det kommer till lekandet, tjaa, det är väl himlans att göra en så stor grej av det. Ibland leker man och ibland inte, thats it. Kan man inte bara sitta där och titta på? Det viktigaste är väl att man är någorlunda närvarande.
Varför skulle det vara självklart? Inte ensam naturligtvis med med andra där. Vings barnklubb är från tre år och där lämnas mängder med barn utan föräldrarnas tillsyn. Det beror ju helt och hållet på barnet, och man får naturligtvis vara tillgänglig.
Säg det till dom som lämnade sina barn på bamseklubben när tsunamin kom.
Vilken märklig kommentar, vilka som dog eller överlevde i tsunamin styrdes ju av slump. Man kan inte rädda sina barn från slumpartade händelser på det viset, massor av barn dog fast de var med sina föräldrar.
Hur olika man kan tolka en kommentar. Hade jag lämnat mitt barn på barnklubben och tsunamin tagit mitt barn hade jag nog förebrått mig själv och aldrig förlåtit mig själv trots att jag fattar att jag inte hade haft större chans att rädda mitt barn om det varit bredvid mig.
Ok? Med samma logik hade du aldrig förlåtit dig själv ifall typ ditt barn brann inne på förskolan?
Absolut, hade inte du?
Vidrig kommentar.
*18.19 Du är alltså en sån förälder som sitter ihop med ditt barn 24/7. Du gör inte ditt barn en tjänst kan jag lova.
Du vill att ditt barn ska vara beroende av dig, bara dig och ingen annan.
Är du dum i huvudet på riktigt?
För att jag inte skulle känna mig trygg med att lämna barnet till främmande vuxna i ex bamseklubb och att barnet troligtvis inte är trygg med främmande vuxna i ex bamseklubb.
Men bara för att du är otrygg och har en otrygg unge är det inte självklart för alla andra. Du är inte representativ för befolkningen.
Och det är du??
Åh som jag fick kämpa mig igenom alla dessa timmar i sandlådor, gungor och klätterställningar. Men vips är det slut och man har istället pratglada och stojiga större barn och inser att det var en så kort tid det pågick.
Helvetes jävla klagande på henne jämt.
Ja Sandra gnäller på allt. Undrar vad hon ska gnälla på när sonen i tonåren slutar prata med henne. Vad ska hon då gnälla på?
Att han inte pratar med henne ?
Yepp.
Om du tycker det då har du problem med läsförståelsen. På riktigt.
Att hänga med sitt barn hör ju liksom till själva föräldraskapet så varför skaffa barn om man inte vill ha hela paketet som följer med.
Olika åldrar kräver olika mycket engagemang liksom olika situationer.
Tänk som så att du investerar tid i den lille personen som påverkar hur den vuxna människan blir.
Språk och socialt samspel,empati,kreativitet,moral osv osv lär sig barnet av sina föräldrar i första hand,av samhället och omvärlden i andra hand.
Nej jag tycker inte det argumentet håller. Finns inget i detta liv där man gillar hela paketet, det är bara orealistiskt att tro det. Ska man tänka likadant angående studier, jobb, äktenskap osv? Sedan är det upp till var och en hur mycket man gör av såna delar som man inte gillar ( i den mån det är något som man kan välja, vissa saker t.ex gällande
trygghet är ju ett måste att fixa, åka rutschkana inte så måste).
Det där är nog verkligen det dummaste uttalandet man kan komma med. Nej, inte ens den mest perfekta och hängivna mamman (för låt oss vara ärliga om att det är mammor du försöker slakta nu) älskar alla delar av föräldraskapet. Hur många har du hört utropa ”äääntligen ännu en härligt full bajsblöja” eller ”det är så underbart när mitt kollikbarn skriker sig hes dygnet igenom”?
Man gör det som tillhör föräldraskapet men man måste inte tycka om alla delar. Man får skaffa barn även om man är fullt medveten om att lekparker är det absolut tråkigaste som finns.
Men verkligen. Och alltså är väl självklart att man kan gilla olika faser av föräldraskapet bättre? Jag tycker bara det blir roligare och mer givande ju äldre mitt barn blir och tycker absolut vissa saker är SÅ tråkiga och jobbiga med att ha barn men så är det väl med allt. Så trött på såna kommentarer men varför skaffar du barn då? Haha liksom ingen människa älskar väl att sova upphackat eller bli väckt tidigt på morgonen men så fort man får barn får man tydligen inte klaga på det för man har ju valt det? Som att det är det enda i livet som är konstant bra och lyckligt.
Tycker det är befriande och ärligt att läsa om en förälder som inte älskar allt med föräldraskapet. Man behöver inte ångra eller hata sitt barn/föräldraskapet för det. Det är mänskligt och en frisk fläkt bland folk som tycker hon ”klagar” och att man ska älska varje del och sekund av allt.
Det är ju bara skitsnack dessutom då INGEN älskar att byta blöjor, ge Alvedon-suppar, och torka snor på ett förkylt barn… Fånigt när morsor påstår att de älskar varenda sekund av föräldraskapet.
Men hon umgås ju med honom. Hon tycker bara att det är tråkigt att leka. Och det gör ingenting, för barn kan nämligen leka med sina kompisar.
Inget av det där betyder att man måste leka?
Det jag gjorde med mina barn som innefattade lek var bygga med lego och tågbana. Annars så läste vi böcker, byggde kojor, spelade spel, pusslade, pysslade, bakade.
Varför är just LEK det som en förälder tydligen måste göra? Barn leker då bra själva, de behöver öva sin fantasi utan vuxna! Och mina lekte alltid där jag var när de var små så inte så att de var själva på sina rum heller.
När min dotter ville leka mamma pappa barn var jag sjuka mormor som låg i sängen och blev serverad kaffe och kakor. Det var en toppenlek. Patient är annars en bra lek. Eller hotellgäst. Då får man också vila samtidigt.
Perfekt ?
Haha ja vi brukar leka ”natta mamma” när jag är trött, då lägger jag mig i sängen så stoppar hon om mig och stryker mig på kinden så kan jag blunda och vila:)
Mmmm… skulle verkligen (not) vilja träffa er föräldrar som inte tycker att man får klaga på något med föräldraskap. Allra helst vill jag träffa er när ni har fått 5 minuters sömn efter en natt med kräksjukt barn. Då vill jag höra om föräldraskapets helighet och fröjder. Alla fattar att barn kräver olika saker i olika åldrar. Och inget barn blir en vettig vuxen om den skedmatats med aktiviteter och uppmärksamhet 100% av tiden från 0-18 år.
Leka var skittråkigt, men superkul att bygga lego och tågbana tex. Och pyssla.
Jag gillade också att bygga lego! Deltog inte i några lekar med legona, utan byggde på medan barnen lekte bredvid. Och hjälpte dem leta bitar. Gillade också att sjunga och läsa böcker. Vilken lättnad då lekparkstiden var över! Har nu två stycken tonåringar.
Lego är skitkul, särskilt när de blir lite äldre och det blir mer avancerade byggen. Tv-spel typ Super Mario gillar jag också. Pyssla är något av det värsta jag vet så jag är så tacksam för att det pysslar så mycket på förskola/skola så jag slipper. ?
Att leka med barn är det enkla, tycker jag. Jobbigare att fylla deras basbehov hela tiden, det är själadödande. Dom ska äta typ jämnt och kan inte sköta sig själva när det kommer till hygien. Att leka är avslappnande och fantasin får flöda, och ju knasigare desto mer älskar ungen det. Det är otroligt roligt att se hur en 4 åring löser situationen där lagårdens alla kor har fått galna ko -sjukan.
Exakt det här! Att leka med sina barn är skitroligt! Bara tråkiga, humorlösa personer som klagar på att det är tråkigt.
ELLER så är folk bara olika – man behöver inte vara tråkig och humorlös för att man inte tycker om samma saker.
Smaken är olika. Leka med barn är det roligaste som finns! Jag älskar när barn vill leka med mig. Barn är så unika, ärliga och goda. Sen blir tyvärr dom flesta tvärtom – kopior, falska och hårda/elaka när de blir äldre/vuxna. Umgås hellre med barn än med vuxna.
Jag håller verkligen med dig.
Måste och mäste men varför sätter barn till världen och inte är bredd på offra sig lite som leka mm sjukt nu. Hade en sån vän hon hatade att leka med sina barn, Obegripligt egoistisk vi är ej vänner i dag tack lov.
Men hon leker ju med sitt barn så uppenbarligen är hon beredd att ”offra sig”. ?♀️
Man skaffar barn av egoistiska skäl och inget annat! ?
Nej hon lekte ej med sina barn jag gjorde det.
Visste inte att Sandra som inlägget handlar om har flera barn eller att du lekte du med dem. Låter högst osannolikt! ?
Men hon skriver ju klart och tydligt att hon anpassar sig till sin son genom att de går till lekrummet tillsammans samt att det är ”lika mycket hans resa”.
Man måste inte tycka exakt allt man gör för sina barn är roligt.
Nej jag hatar det tyvärr, tur dom har en pappa som älskar det. Men jag läser, pysslar, pusslar och massa annat med mina barn istället.
Men herregud det är inte ”befriande” att höra utan helt naturligt att prata om. Analyserna på den här bloggen är verkligen tröttare än tröttast.
Haha själsdödande. Det skulle det definitivt vara för mig. Men så känner jag att socialisera med barn överhuvudtaget. Man får bara ta sig nån annanstans i huvudet.
Min inställning till Sandra är lite blandad. När hon försöker vara djup blir det mest platt fall och jag tycker att hon är banal. Men hennes reseberättelse, där är hon i sitt esse, och hon tar nästan alltid vackra och beskrivande bilder och alltid med kvalitet, och inte de tråkiga gryniga bilder i konstiga vinklar som många influensers gör.
Ja visst kan hon vara gnällig, hon är ett glaset halvtom människa. Men, det hon skrev under bilden om att det var själadödande att sitta i lekrummet tyckte inte jag var gnäll. Blev nästan lite ledsen för hon verkar inte riktigt tycka att hon duger som den mamma hon försöker att vara.
Deras hitellvistelse måste vara spons? Hon länkar hotellet i tre olika inlägg och skriver ”finaste hotellrummet jag någonsin sett!”
Det här är verkligen ett icke-problem.
Fokus ist på Sanna Bråding och hennes hysteriska utnyttjande av barnen på sociala medier.
Fokus ist på Vanja Wikström och hennes hysteriska utnyttjande av barnen på sociala medier.
Läste ”Barnaboken” av Anna Wahlgren i min ungdom (oklart varför jag gjorde det). Där skrev ho tydligt och klart att man inte ska leka med sina barn, utan barn ska leka med varandra. Så det är ju knappast något nytt att föräldrar gör så, tvärtom snarare…
Har ju även varit mycket skriverier nu på det senaste och föräldraskapet historia då det nyligen kom en bok om det, och där var det väldigt tydligt att idén att man ska leka med sina barn är högst modern, förr tyckte man barn kunde sitta i en lekhage eller stanna hemma medan mamman gick och handlade så längre det var säkert.
Nja att lämna barn utan tillsyn det gjorde man inte ens på slutet av 1960-talt när jag var liten. Då hade sos knackat på. Men man lekte inte med sina barn. Upp till 3-4 så gick mammorna ut till lekplatsen och pratade medan barnen lekte. Redan vid 5 fick jag gå ut själv och leka på gården med de andra barnen. Vi var säker 40 ungar i olika åldrar som var ute och gjorde lite olika saker ibland alla ihop andra gånger i mindre grupper. Man var ute jämt och kom in först när mamma hojtade att det var middag. En underbar tid med både trygghet och frihet.
På tal om Sandra men inte om ämnet i inlägget: KAN Didrik äta utan en telefon framför sig? Ser det på nästan varenda bild. Är nyfiken på hur katten han äter på förskolan.
Sjukt att tycka och skriva att det är ”själadödande för själen” att leka med sitt egna barn som man har valt att sätta till världen…
Nu pratar Sandra om lekandet i sig och inte umgänget med sitt barn och hans existens!
Hon gillar inte att leka och frågan är varför en vuxen ska gilla att sitta på golvet och ha samma humor som sitt småbarn? Ibland undrar man hur det är ställt när vuxna har lika roligt som barnen för jämnan, mitt i barnets fantasivärld.
Låt föräldrar vara vuxna och barn vara barn. Föräldraskapet handlar inte om att förstöra barns fantasi, vilket många vuxna inte fattar att de gör med sina ledande frågor och styrande av barnens lek och fantasi.
Ja du är skitduktig och du vill få dessa mammor att förstå att dom gjort ett misstag som skaffade barn. Men du är inte så smart som du själv tror. Att sitta och köra en bil fram och tillbaka på ett bord i 2 timmar ÄR själadödande.
Jag själv har aldrig gjort det, mina barn lekte själva. Mina föräldrar lekte inte med mig, och det var inget jag hade behov av.
Man är med sina barn, typ hela tiden, men man måste inte leka deras lekar.
Klart det kanske inte är jätteroligt att leka jämt, som att man alltid vill leka. Men – med små barn så är ju just leken en väldigt stor del och det är där deras relationer, samspel, språk, fantasi etc, ja där allt utvecklas. Och om man som förälder helt väljer bort leken med de minsta så missar man ju båda otroligt mycket. Däremot behöver man ju inte leka med en 8-åring liksom men skillnad med de nibsta
Hear, hear!
Håller med! Den perioden du beskriver var dessutom väldigt kort samtidigt som det hände mycket. Själv gillade jag att genom leken följa mina barns utveckling. När de blev lite större blev de mer intresserade av att leka med andra i sin egen storlek.
Förespråkar starkt att låta barnen ha ”tråkigt”. Det är då fantasin och kreativiteten får ta plats. Jag läser mycket (oxå positivt med läsande förebilder) alltså inte bara sitter med telefon som kan locka och störa barnens lek. Det är inte synd om barn som får utforska sin egen och då kanske andra barns lek.
Reser man med barn blir det deras resa också och de ska rimligen få ha en talan om vad som görs. Var utomlands med mina två barn i höstas och badade VARJE dag i flera timmar. Trots att jag hatar att bada. Men de ville bada och de får inte bada själva så då är det bara att hoppa i. Tycker Sandra tänker vettigt. Klart Didrik ska få vara i lekrummet ibland!
Sedan kan man lite välja hur du underhåller dina barn. Själv leker jag aldrig rollekar med mina barn. Bygger lego, ritar, pysslar, bakar,går ut i skogen, går på lekland m.m. och tycker det är genuint roligt. Rollekar är dötråkigt och jag kan inte dölja det för barnen. Det blir inte bra så det får de leka själva eller med varandra.
En spaning jag gjort är också att de som leker mycket rollekar med sina barn är också de som har barn som inte kan leka själva för de förväntar sig att en vuxen ska driva leken framåt.
Jag trodde jag skulle tycka lek va kul innan jag fick barn, men alltså nä fy va tråkigt. Jag har inte kvar den där fantasin längre. Däremot pysslar, sjunger, målar jag gärna med barnen. Inget problem med min son, han leker i timmar själv och ber typ aldrig oss vara med. Storasyster däremot kan inte leka själv alls. Personligen tror jag det delvis beror på att hon som första barn och barnbarn blev svårt ”bortskämd” med lekande vuxna under sina första 3 år.
Kan inte heller minnas att mina föräldrar lekte med mig när jag va liten, man hängde mer på deras aktiviteter som någon skrev längre upp. Det är stunder jag minns som speciella nu som vuxen.
Alla föräldrar som ifrågasätter andra föräldrar med varför skaffade du barn om du tycker det är tråkigt att leka, har dem på förskola, inte sams över mm mm.
Det är ju föräldrar som om de någon gång har en dålig dag på jobbet direkt går och säger upp sig eftersom man kan ju inte gå till jobbet om man inte tycker att det är det bästa som finns. Eller om man bråkar med en kompis eller partner direkt säger upp kontakten/skiljer sig för om allting inte alltid är fantastiskt så är det ju ingen idé att fortsätta.
Självklart finns det delar i föräldralivet som inte är det roligaste man vet (för mig att leka rollekar och laga mat) men det betyder ju inte att jag ångrar mitt barn. Eller på jobbet att jag inte älskar alla mina kollegor eller arbetsuppgifter men det betyder ju inte att jag kommer säga upp mig på dagen.
Min mamma lekte exakt noll sekunder med oss (sina fyra barn). Det var inget hon tyckte var roligt, som hon uttrycker det. Vi t ex bakade, plockade bär och gav hästarna mat tillsammans med henne. Vi led noll, noll av detta. Verkar så skönt att ha varit mamma på 70- och 80-talet. Tänk om alla kunde slappna av lite bara. Tack på förhand.
Nej det är inte ”befriande”, för alla föräldrar vet detta. Skulle tro att de allra, allra flesta tycker att vissa grejer med föräldraskapet är pest och pina, andra saker är tippelitopp.
Att komma med den här ”sanningen” om att det är svintråkigt att leka är att slå in en lika öppen dörr som Johanna Bladh och hennes amnings-sanningar osv. Folk är inte dumma i huvudet?!
Jag gillade inte alls att leka och gjorde det sällan. Jag har liksom inte fantasin?
Däremot läste jag gärna böcker, byggde lego, gick i skogen och åte till badhuset. Sen fick de hänga med på vardagssysslor som att laga mat, städa och kratta eller vad man nu pysslade med för dagen.
Men lekarna fick de oftast styra på egen hand eller med farmor som tyckte det var mycket roligare.
Jag umgås gärna med mina barn men leker ogärna. Nu är de tonåringar och jag känner ingen ånger över mitt förhållningssätt till lek under småbarnsåren.
Bara fy fan för familjelivet känner jag. Hur kan folk gå med på att motsv äta avföring? Själen skrumpnar.
Det ÄR ju själadödande att leka ? alla tycker absolut inte det, men alla jag känner gör det. Finns andra sätt att spendera tid med sina barn på. Jag och min 3-åring går på Öppna Förskolan en gång i veckan så han får leka av sig där, vilket han älskar. Vi går ofta och hälsa på hans mormor, något han också älskar. Han gillar att följa med och handla, mata ankor och emellanåt går jag med på lekplatshäng, helst i fint väder. Ofta när vi är hemma kan jag sitta och läsa en bok medans han pysslar med sina leksaker bredvid, och jag pausar om han pratar med mig. Jag målar gärna eller leker med lego eller lera, men t.ex. rollekar? SNARK
Det gäller att hitta en balans. Ska man, som vuxen, leka hela dagen med barnet och BARA få göra sina egna grejer de få timmar man har mellan barnets och sin egen läggdags?
När jag var liten kom mina föräldrar bara till mitt rum för att kolla om det var städat, annars såg man dem aldrig där ? och leksaker fick absolut inte lämna rummet så ville man leka så var det bara att gå och sitta på sitt rum ensam. Och jag hade absolut ingenting emot det. Kunde sitta själv och leka i timmar.
Att befinna sig i Thailand med 40 graders värme kanske kräver att man periodvis får vara inomhus. Personligen ogillar jag också att ”leka”. Jag försöker involvera dottern i mina aktiviteter vilket blir vår lek. Att handla mat har blivit en toppenaktivitet dock så tar det kanske dubbelt så lång tid men så får det ju vara. Vilket också gör henne intresserad för livsmedel.
Jag tycker dessutom att när man inte är involverad i hennes lek blir hon som mest kreativ. Vissa skämmer ju bort ungarna och tröttar ut föräldrarna så de sätts vid ipad när föräldrarna behöver vila. Så jäkla galet. Eller lämnar ifrån sig en 10 000kr mobil till barn för att de ”måste bli lugna”. När vi flög hem från Spanien i somras hade 4 åringen inget digitalt verktyg. Vill inspirera och våga ta avstånd! Bunkrade med snacks, spel osv. Gotteburken öppnades varje kvart ex.
En 3 barns familj bredvid där satt alla tre barnen med en padda/telefon. De hinner knappt sätta sig ner i stolen. Så mycket ex de barnen går miste om. Missade att följa väskorna som åker in i planet. Missar att prata med flygvärdinnan. Missar social attraktion med människor över lag!
Men är ju skillnad när man är på semester och då har man ju inte samma rutiner. Summa summarum: det här med lek kan ju läggas upp på varierande sätt i familjen. Vi är ändå medelunga föräldrar som i övrigt lever ett modernt liv men som bara aktivt tagit avstånd från iPad/mobil användande för barn vilket verkar vara ganska ovanligt idag ??