Julia Frändfors om män som hatar kvinnor

118 kommentarer

Finns alldeles för mycket skattefinansierat inom vården som inte är evidensbaserat och borde rensas bort.

Helt sant, och det är egentligen bara de frågan borde handla om. Finns ingen evidens och kan man ej visa på någon effekt när man utvärderar ska det läggas ner.

Nämn gärna några exempel på detta?

Jag tänker spontant på Impulskollen. Tror
Dock inte att de fick bidrag av regionen men att de går ut med att de kan vårda pedofiler och man kan få intryck att de gör detta med vetenskapliga metoder.

Ej skattefinansierat, tillhör ej den reguljära sjukvården.

Jag vet att det inte tillhör vården. Men för
Allmänheten marknadsförs det
Som
Vård

Nej. De har inte marknadsförts som ett skattefinansierat vårdalternativ.

Och vad är det för fel med med att Impulskollen marknadsfördes som vård? Samma sak likadant med Philip Diabs företag Kickass-Coach i Lyxfällan, som inte har några legitimerade psykologer men kan göra nytta ändå.

Aurora kliniker för gravida. Ingen evidensbaserat alls på de klinikerna.

Insatser och behandlingar måste få finnas och prövas för att sedan kunna utvärderas i syfte att uttala sig om insatsens effektivitet. Därtill är det i princip alltid statlig finansiering av utvärdering av den här typen av insatser, det är inte verksamheternas fel att det saknas evidensbaserade metoder för behandling av våldsamma män. Ytterligare en aspekt av det hela är att det är extremt svårt att utvärdera behandlingsinsatser med sådana metoder att man kan fastslå evidens/saknas evidens.

Stämmer det verkligen? 100 % av regeringens budget till verksamheten kan ju knappast vara öronmärkt. Det måste ju vara upp till verksamheten att prioritera.

Vilken verksamhet tänker du då har råd att finansiera en välgjord forskningsstudie (utvärdering) av en behandlingsinsats á ca 5-6 miljoner SEK? De flesta verksamheter har ju knappt råd med personal och lokaler. Det kanske finns något enstaka undantag, men jag är disputerad forskare i socialt arbete (arbetat på universitet i ca 20 år) och jag stöter mkt sällan på annat än statligt finansierade studier inom mitt fält (det finns ju, t ex Kampradstiftelsen, men de ger sällan tillräckligt stora anslag). Det skiljer sig från ex medicin och teknik, där det finns privata aktörer med intresse av forskning. Därtill krävs det ofta mer än en studie för att hävda stark/robust evidens.

Fast exemplet är väl från kriminalvården vilket sitt namn till trots inte har nåt med ”sjukvården” att göra? Man kan väl inte gå till akuten och säga ”jag vill ha behandling för jag slår och hatar kvinnor.”

”finns alldeles för mycket skattefinansierat inom vården som inte är evidensbaserat” , 23 likes. Återigen ge några exempel på detta?

Jag kan inte uttala mig om vården, men om socialt arbete (vilket kriminalvårdens insatser ofta kategoriseras som). Det är en försvinnande liten andel insatser i socialt arbete som det finns evidens för. T ex: i en inventering av insatser inom barnavården hade 9 av 102 insatser vetenskapligt stöd (Bergström et al, 2022). Sundell mfl (2023) skriver: There are hundreds of social work interventions (methods, treatments, and services) in use, but few have been scientifically evaluated. Finns ganska mkt att läsa på området –> google.

Frågan gällde specifikt vården.

Korttids narkotikaavvänjning/rehabilitering. Det funkar inte, det dödar, men vi gör det.

Alltså det är så otroligt många svar på denna frågan. Mycket gör man ju för att man har börjat och inte vågar sluta. Hur länge gav vi inte syre till hjärtinfarktpatienter? Hur många dog av det för att vi inte vågade sluta?

Det är väldigt mycket som inte är kunskapsbaserat inom vården.

Mvh läkare

När det gäller det förstnämnda är det väl lite mer komplext ändå? Det andra exemplet var däremot intressant och faktiskt ett konkret svar/exempel på min frågeställning.

Kanske ska tillägga att jag har mångårig erfarenhet av att arbeta i Laro-verksamhet. På tal om beroendeproblematik.
Tack för vänligt svar f ö ?

Jag är läkare som tidigare har jobbar i många år med det. Det finns väldigt många studier som inte visar någon effekt men ökt dödlighet pga sänkt tolerans vid utskrivning. I storbritannien är korttidsrehab förbjudet pga detta. Medan vi kör på…

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag önskar att jag inte hade den erfarenheten, men tyvärr så har jag det. Julia har helt rätt! Bra inlägg av henne.

Innan alla börjar skriva att kvinnan får skylla sig själv om hon stannar:

Fysiska misshandeln startar inte dag ett.
Tvärt om- det är oftast helt fantastiskt.

Men successivt sker en psykisk nedbrytning som följer olika steg.
Tills kvinnan är isolerad

Och sen börjar det. Ofta efter ett gemensamt barn föds eller strax innan.

Hade ett slag utdelats på första dejten så finns det ingen kvinna som stannar.

?

Förvånar mig att det fortfarande finns en sådan okunskap kring våld i nära relation.

Det skriver jag under på!!

Ingen skrev det.

Mitt i prick!

Jag håller på att läsa denna boken. Det är en gratis pdf men kan man köpa boken så är det ju bra.
Har inte kommit så långt in än men ”Why does he do that” handlar om varför män slår.
Det handlar inte om barndomstrauma eller att han hatar kvinnor och framförallt beror det inte på dig!

https://tu.tv/wp-content/uploads/2021/01/why-does-he-do-that.pdf

Det finns en variant av denna bok med korta texter som stärkte mig mycket i samband med att jag bröt mig loss från en psykiskt misshandlande man. Rekommenderar den till andra i samma situation.

Tack för tipset!

Bästa boken

I 95% av fallen är det säkert sant. Min man slog mig dock en gång 2017 (ett slag) och aldrig gjort efter. Han kräktes och grät och kände sig som ett odjur att det blev så. Det enda han gjort efter är svurit åt mig några gånger (kanske 5 gånger sen 2017), inga hot eller liknande. Ingen vet om det här i vår närhet och skulle aldrig få veta. Han har inga andra såna typiska grejer såna män har som svartsjuka och kontrollerande osv. De har ofta ett mönster. Varför jag stannade? för att jag var så jävla kär och för att jag själv inte förstod hur det blev så. Visste jag om det skulle hända igen? Nej, jag tog den risken och ja, jag hade lämnat om det hänt igen. Det finns inga ursäkter till att det blir så. Men IBLAND så gör en människa ETT misstag som är grovt.

Varför berättar du det här? Det enda du lyckas med är att försvara misshandel. Du kanske mår bättre av att förklara hur fin din man är för att han grät och kräktes efter att ha slagit och bara svär åt dig numera, men det hjälper INTE kvinnor som är fast i våldsamma relationer och som behöver pushas att lämna, inte att stanna för det kaaaaan ju vara så att deras killar också är lika fina som din man och slår den man älskar endast en gång♥️

Fast om vi skapar en kultur av att det är förbjudet att säga att det någon gång kan förekomma att det är ett enda slag kommer ju misshandlade kvinnor sluta lyssna på alla påståenden om att ”det är ALDRIG bara ett slag”.

Bättre att vara ärlig med att det kan förekomma i något enstaka fall men att det egentligen inte spelar någon roll för dels är chansen minimal, dels har man ändå förstört tryggheten helt.

Tror dock egentligen inte det handlar så mycket om ren kunskap om statistik kring våld huvuvida man stannar eller ej – oavsett om det är 100 % eller 99,9 % det gäller.

Hur vet du och Mia att det bara kommer ha skett en gång innan Mia eller hennes man dör, eller skiljer sig?

Men är du från vettet? Att kvinnor ”inte ska tro att det aldrig bara kan röra sig om bara ett slag ibland”?

För det kan/ska man kunna ta menar du? Du är ju skogstokig.

Tack W för en viktig kommentar. Smaklöst när kvinnor ska komma och berätta att ”deras kille/man är visst fantastisk och bra!!” i en diskussion som problematiserar mäns beteenden och problematik. ”Inte alla män!” Blä. Mias kommentar gör ingen nytta här, den snarare uppmuntrar kvinnor i våldsamma relationer att stanna, den ger hopp om att ”det kan bli bättre” vilket det sällan (typ aldrig) blir. Vilket leder till mer eskalerat våld och i värsta fall döden. Nej, jag är inte överdramatisk.

Vad intressant hur ni tolkar Mias inlägg och vad hårt ni går på. Jag uppfattade det mer som Mia ville ge sitt perspektiv och nyansera hur det också kan bli och att man stannar. Det var ett väldigt konstigt inspel just i detta sammanhang men att kalla henne typ dum i huvudet tycker jag var lite väl hårt.

Varför ”nyansera hur det också kan bli om man stannar” när det i princip ALDRIG blir så om man stannar? När det i NÄSTAN ALLTID blir så att våldet eskalerar? Det blir ju en farlig bild att måla upp!

Tål du inte att höra sanning som inte passar in i din världsbild?

Jag hade lämnat efter första slaget. ALDRIG NÅGONSIN OKEJ.

Hade aldrig någonsin trott gott om en man som ens kunnat slå en endaste gång. Alla förtjänar bättre än så.

Tänk att det finns barn som blir slagna av en förälder återkommande utan att den andre säger ifrån eller skyddar barnet.
🙁
Då man inte ens är vuxen och kan göra mycket åt det själv.

Ett slag är tamejfan ett slag för mycket. Vad vill du med att försöka försvara att din man minsann fick ånger av att han slog dig. Sorry men sicket svin till man du har! ?

Du har rätt att min man var ett svin som gjorde det. Och det gjorde absolut att min tillit till honom försvann väldigt länge. Jag skulle inte rekommendera andra kvinnor att stanna som blivit slagen en gång. Jag ville mest lyfta att det finns undantag med ett slag även om det är sällsynt.

Det är en väldigt konstig sak att lyfta i en sånhär diskussion.

Om jag nu ar blivit slagen av min man, så ska jag kunna läsa ditt inlägg och förstå att Jag behöver inte lämna min man som slagit mig, för det finns undantag???
Vettigt?

Mitt ex kräktes och grät efter varje gång han slog mig, kastade in mig i element, bröt min käke etc., och det skulle aldrig hända igen och han var fantastisk efteråt och jag blev lovebombad så det skrek om det. Det hände ändå flera fånger. Och flera gånger till efter det. Hur mycket tårar och kräks det än kom 🙂 så det där… du kan köra upp detdär där solen inte skiner. Så.

Min avsikt var aldrig att uppröra även om jag förstod nu i efterhand att jag gjorde det. Jag ville lyfta något som är min sanning. Jag önskar alla kvinnor fria från våld och ingen förtjänar det. Jag vet att alla tänker innan att man lämnar om något sånt inträffar, jag hade också sagt det innan jag gjorde det. Men verkligheten är ibland annorlunda. Det går inte att prata om sånt här öppet för att man blir dömd direkt, på ett hårt sätt. Jag sa bara min sanning men jag ska fara och flyga eller köra upp det där solen inte skiner som du skrev ovan. Förstår ni inte att det är därför kvinnor tystas ner? för ingen går hårdare åt än andra kvinnor på kvinnor kring detta. Det enda kvinnorna som är rätt är de som lämnat och är över på andra sidan. Var tredje kvinna har enligt statistiken, varit är eller kommer vara i en misshandelsrelation. Det är otroligt många. Men ändå är det bara dom som varit i det som får prata i och med den skam som finns att vara i det. Jag råkar vara en kvinna som blivit det en gång 2017 och är ändå med den mannen. Det var ett slag och aldrig igen. Vi har haft stora bråk efter det och jag har aldrig varit rädd att det ska hända igen. Men jag tror att det är sällsynt och jag vill inte uppmuntra någon att stanna. Men min sanning måste ändå få finnas även om den är jobbig att höra. Men ja, i efterhand borde jag inte skrivit något förstår jag nu för tydligen uppmuntrar jag att stanna, det var inte min mening. Men jag tycker också det var jobbigt och höra att det ALLTID är på ett visst sätt. Som att det bara måste vara svartvitt när vi också finns som inte hör dit.

vill lägga till att min tillit var förstörd ett längre tag och jag vet att jag tog en risk men jag hamnade aldrig i en situation igen där jag faktiskt blev rädd. Tvärtom kände jag att han alltid ville försäkra mig om att inget sånt ska någonsin hända igen. Med det sagt, vill inte uppmuntra andra, vill bara få finnas med min sanning.

Förstår inte varför du kände dig manad att dela ditt perspektiv dock? Till vilken nytta? Jag tror alla förstår att det såklart finns undantag för allt, och visst kan det vara relevant att nämna dessa om de faktiskt tillför något av värde till diskussionen. Här förstår jag verkligen inte vad du försöker uppnå. Detta inlägg handlar om män som slår som inte botas av behandling. Vad ska kvinnor som är utsatta ta med sig från det faktum att din man ändrade sig? Det är som att gå in på en artikel om hur många dödsfall som orsakas av rattfylla och säga att man varit med om att en anhörig kört rattfull bara en gång utan att någon dött, för att det ”är viktigt att dela sin sanning”. Liksom so what?? Läs rummet – det är ingen som säger att du inte får dela din historia, men VÄLJ RÄTT TILLFÄLLE. Herregud

”Ibland gör människor ETT misstag” — med detta säger du alltså till män och kvinnor att män kan komma undan med ett brott eftersom det bara hände en gång. Applicerar du samma tankesätt om det t ex gällt en våldtäkt?

Är väldigt glad för din skull att det aldrig hänt igen men hela din vinkling av vad du varit med om var helt fel i sammanhanget.

Du lyfter ”din sanning” genom att försvara din man om att han minsann grät och kräktes.

Jag lyfter min sanning om hur mitt ex grät och kräktes hela tiden pga. det han gjorde.

Att en man säger att han ångrar sig och tar till saker som att gråta och kräkas betyder inte att han inte kommer att göra det igen – men som du skriver så får du det att låta som att det är så. Bara för att din upplevelse (eller ”sanning” som du skriver) är på ett sätt, så är inte alla andras det.
Jag tycker att ditt försvar av din man är idiotiskt, och jag tycker att det är ännu mer idiotiskt att öppet skriva att du stannade för att han ångrade sig, för att han grät, för att du var så jävla kär – snälla rara, vi har alla varit där. Du måste vara försiktig med vad du skriver och hur du uttrycker dig, för det kan sitta någon tjej där ute och känna som du (och jag!) gjorde/gör, och välja att stanna eftersom du skriver att din man ”bättrade” sig – och hennes kille kanske inte gör det. Hon stannar, i hoppet om att det kanske blir bättre; eftersom det för vissa ju blir det!

Risken för att hon dör i den typen av relation är enorm.

Jag kom därifrån (flera år senare, med väldigt många fina och bra perioder emellanåt om du undrade) med ärr som inte syns utanpå, men som gör att jag än idag, 10 år senare får gå på röntgen av käken som aldrig vill läka. Alla har inte den turen som jag haft. Kvinnor dör av detta.

Och du skulle bara våga antyda att det är lätt att lämna, att det bara är de som har rätt och har lämnat snabbt som ska få uttala sig och finnas för det är absolut inte så och det är en förenklad världsbild du prånglar på alla trots dina fina ord om att allas bilder måste få finnas även om de inte är bekväma. Uppenbarligen är inte andras historier bekväma för dig, men våra måste få finnas ändå. Ta åt dig av vad dina ord kan göra. Jag är jätteglad över att din relation verkar blivit bättre, kul för dig – men det finns en tid och en plats för allt. Detta kommentarsfält var kanske inte rätt tid eller plats om du inte är beredd på att höra ”andras sanningar”.

Jag förstår att du läser in det du vill läsa in. Inte någonstans har jag skrivit att inte andras sanningar får finnas? Tvärtom har jag lyft att min sanning finns också utöver alla andras sanningar som jag vet hör till majoriteten. I majoriteten av fall så går det åt helvete och jag vet det. Därav skulle jag aldrig uppmuntra någon att stanna i min situation. Jag känner samtidigt att det är orättvist mot mig att jag ska tystas ner (men ja, borde inte tagit upp i detta forum men vet inte heller var jag skulle tagit upp det annars, då det alltid är samma svart eller vitt när det pratas om det). Jag vet att jag inte hade uppmuntrat mig själv heller att stanna om foten hade varit på andra skon i mitt fall. I mitt fall blev utfallet ett annat än majoriteten. En relation är så mycket mer än bara några rader på nätet där människor inte vet något mer än så vilket gör det svårt att skriva om det på ett nyanserat sätt. Nu är jag klar med att skriva här.

Du verkar fortfarande inte fatta att du valde ett extremt opassande tillfälle och perspektiv att framföra ”din sanning”

”[…] vet inte heller var jag skulle tagit upp det annars, då det alltid är samma svart eller vitt när det pratas om det.”

JA, det ÄR svart eller vitt när det handlar om våld i nära relationer, om kvinnomisshandel. Har du blivit misshandlad – ja eller nej. Det finns inget svarsalternativ att du KANSKE har blivit misshandlad, det finns inte heller något svarsalternativ som säger ”ja, men bara en gång, så det räknas inte” eller ”ja, men bara lite”. Det finns inte ett endaste uns av nyanser i ämnet, aldrig någonsin. Att ge svaret ”ja” på frågan om du blivit misshandlad, för att sedan efterfölja det med ”MEN […]”, det är inte bra. För någon.

Att försöka lyfta fram ett ”inte alla män”-perspektiv kring denna fråga är helt ärligt fullkomligt vidrigt och inget som någonsin ska göras i öppna forum där ämnet är just våld i nära relationer och/eller kvinnomisshandel. Tänk en vända till, om du läser din egen första kommentar, hur hade den sett ut om det gällde våldtäkt? Eller misshandel av barn istället för kvinnor? Hade det varit en okej kommentar att ta upp, att ”jag var bara med om det en gång, han ångrade sig och sa att det aldrig kommer hända igen”?

Behöver du vädra din ”sanning” finns det stödgrupper dit du kan vända dig, alternativt att starta ett eget forum för att kunna ta upp just precis det du känner att du vill ta upp i ämnet. Men jag kan nog inte komma på ett enda tillfälle där det INTE skulle vara osmakligt.

Det är väl SJÄLVKLART att många hoppas och tror på att just DERAS partner är det där undantaget som går emot strömmen, något annat vore väl absurt? Självklart finns dessa undantag då och då, men ett slag är redan ett slag för mycket. Ett slag betyder aldrig någonsin att en person kan vara säker på att det var det första och sista gången. Det kan gå dagar, månader, årtionden, sedan kan det plötsligt komma ett slag till. Eller så eskalerar det direkt till något värre. Ingen av oss vet idag vad som kan komma att ske i framtiden, vare sig imorgon eller om fyrtio år.

Jag hoppas verkligen, för din skull Mia, att det aldrig kommer något mer. Jag hoppas också att du vet var du kan vända dig, eller var du kan hitta informationen, om du någonsin skulle behöva stöd eller hjälp.

Ja precis, att uppvisa massa ånger osv är väl supervanligt hos män som misshandlar? Det är väl en del i att kvinnor stannar att de ångrar sig så himla mkt, gråter, kräks, mår dåligt, behandlar kvinnan fantastiskt efteråt osv. Så Mias mans beteende verkar väldigt standard faktiskt. Hoppas verkligen att han inte slår igen, men tror inte att hans ånger är något tecken på att han inte kommer göra det tyvärr.

Att han grät och kräktes kan lika gärna vara manipulation från hans sida. Min exsambo, som har en lång rad tjejer och ett åtal bakom sig, var en så duktig skådespelare att han lyckades dölja sin historik länge för mig.

Allra bäst var den träningsnörden som kablade ut på threads att stackars han förlorar hus, barn och fru efter att DE hade tjafsat lite. En massa kvinnor tyckte synd om honom och erbjöd sig att öppna deras hem åt honom.

Någon dag senare kommer det fram en dom på att han suttit häktad en tid och nu blivit dömd för misshandel av sin fru och att han även misshandlat henne framför barnen. Dessutom inte ens första gången han blivit dömd för det så vem vet hur ofta han pucklat på sin fru. Helt sanslöst att han kunde dra på den gigantiska offerkoftan. Nej människor förändras inte. Aldrig.

Helt rätt att man som utsatt ALDRIG ska tro att behandling varken från samhällets sida eller löften om bättring från mannen själv är vatten värda – alltid rätt att lämna.

Däremot tycker jag det är knepigt att börja behandla det som någon ideologisk fråga om att det är principiellt fel med behandling av män som slåss. Man får titta på om det är en rimlig effekt av behandlingen i förhållande till kostnaderna och lägga ner den om det ej är det (då det annars sär slöseri med skattepengar) – men jag tycker det är bra att testa och utvärdera.

Tyvärr brukar ju män som slår hinna ha ett antal relationer under livet och traumatisera många kvinnor så om de skulle hjälpa med behandling i tex 20 % av fallen skulle det kunna vara motiverat, för att skydda kommande offer.

Visst kan man istället föreslå att kvinnor ska lämna och pengarna gå till kvinnojourer men som alla vet är det inte så jävla effektivt att stötta kvinnor att lämna heller.

Folk påstår på ganska lösa grunder att det aldrig är effektivt med behandling men hur vet man det så extremt säkert utan att ha någon särskilt kunskap i ämnet? Samma med behandling av pedofiler – många påstår att det är någon sorts sanning att det aldrig fungerar men när man testat finns det många pedofiler som frivilligt väljer att ta sexualhämmande mediciner, vilket givetvis är positivt då det gör att färre barn utsätts för brott och traumatiseras. Vissa blir arga över det eftersom de tycker att pedofiler borde avrättas isf behandlas men det är ju knappast särskilt effektivt att be ej dömda pedofiler att självmant uppsöka vården för omedelbar avrättning?

(Och om någon nu är sugen på att skriva en arg kommentar om att det är fel att jag tycker synd om gärningsmän så kan ni låta bli – jag resonerar helt utifrån vad jag tror är bäst för potentiella offer, gärningsmännens känslor i det hela är ointressanta)

+1

Fast…. Då tror ni alltså inte på rehabilitering? Vad i helvete ska man göra då? Skjuta av alla är inte realistiskt.

Finns bara ett sätt och det kommer vara väldigt, väldigt svårt att uppnå: jämlikhet. Den dagen män på riktigt anser att kvinnor inte är lägre stående varelser än de själva, kommer de sluta misshandla sina partners.

Jag är med dig men hur? Det är så lätt att bara gnälla på hur dåligt saker är (som i inlägget) men det är bättre att ha konkreta förslag på hur vi ska ta oss an detta enorma samhällsproblem. Och ja, jag är feminist osv osv men är så trött på folk som bara sparkar in öppna dörrar utan att försöka hitta lösningar

Det måste komma från barndomen, jag tror verkligen inte att det går att få en vuxen man att på riktigt sluta hata kvinnor. Snarare måste deras kvinnohat bara växa ju mer kvinnor få ta del av samhället på samma villkor som män – för kvinnohatare tycker inte att kvinnor förtjänar det.

Fast är det bara pga det? Män som misshandlar kvinnor har inte sällan och misshandlat andra män. De är mer personlighetsdrag som dålig impulskontroll, oförmåga att hantera känslor och aggressivitet som gör att personer slåss

Jag skulle säga att de flesta män som slår sin partner (oavsett kön på partnern) har förbannat bra impulskontroll. Annars hade det inte bara skett i hemmet bakom lyckta dörrar, då hade det sagt pang och smällt även i det allmänna rummet – vilket det väldigt sällan gör.

Jag vet inte, men det får bli någon annans problem. Inte mitt.

Bra svar ? då gnäller vi bara och skjuter över problemet på andra

I det här fallet, ja! Absolut. Hans drogmissbruk var heller inte mitt problem efter avslutad relation. Varför skulle det vara det?

Vad sägs om att sluta lägga över skuld och ansvar på offren? ? att ”komma med idéer istället för att klaga” gör inte så mycket ändå på ett litet online-forum som detta.

Vad är DIN lösning? Om du nu inte ska slå in öppna dörrar? Löser du detta så är du något oerhört stort på spåret! Låt höra! ??

En lösning skulle ju kunna vara att alla kvinnor får möjlighet att ta vapenlicens och får bära vapen till vardags? Tills ALLA män vant sig vid att vi nu kan försvara oss än bättre mot deras eventuella våld? Både i nära och icke nära relationer. Bara en idé..

Tror ej det skulle vara effektivt när det gäller vård i nära relation. Som någon skrev ovan så är ju det oftast en process där man också blir psykiskt nedbruten och nog inte så ofta kommer på tanken att lyfta hand mot sin förövare.

Tja, inte när det kommer till vård. Mer våld tänker jag.

Våldskapitalet i grunden bli lite mer jämlikt då, vilket kanske gör skillnad?

Jag tror inte det är löst i Amerika.

Ja men där får ju alla ha vapen, men om det bara är kvinnor kanske ?

Jag har tänkt att lösningen är ett övervakningssamhälle, där människor hindras från att skada andra, säg genom ett halsband som injicerar sömnmedel. För det går inte att förvänta sig att beteende, med ett genetiskt arv från stenåldern vilken varat i miljoner år, skrivs över inom ett fåtal generationer.

Använd även brottshistorik, AI, och hjärnscanning för genetisk design och sterilisering. Samt förbjud alkohol, vilket många saknar respekt för.

Men vem skulle vilja leva i ett sånt samhälle? Där vi är slavar under AI och fel tankar straffas med sömnmedel. Man kan inte ens ta sitt liv för då kickar lilla halsbandet in.

Jag skulle gärna pröva leva i det samhället, i en liten kommun. Inga alkisar på torget, inga brott.

För mig är det definitionen av dystopi, att lämna all makt över ditt eget liv till politiker och programvara. Det räcker med att byta ett plus mot ett minus i koden så blir vi perfekta soldater som mördar hundvalpar och äter pensionärer till frukost.

Och tvinga på männen östrogen för att sänka deras testosteron

Stötta kvinnor som vill lämna. Många är kvar av praktiska skäl som ekonomi eller husdjur.

Husdjur? Fattar att det kan vara jobbigt att lämna katten, men för attan, bättre att rädda sitt liv.

Kemisk kastrering. Så. Problemet löst.

Skyddet för kvinnor måste komma först. Att de ska skjutas låter drastiskt. Dock ska dock kvinnor skyddas från dem.

Verkar inte funka med rehabilitering i någon högre grad? Det får vi ju sannolikt acceptera då.

Hur detta ska lösas tänker jag att männen själva kan fundera på.

En gång kom polisen när min partner gått loss på hemmets alla väggar, hunden och mig… jag ville inte göra en anmälan (ja, jag vet…) men poliserna som mötte honom och sen mig gjorde ett avtryck när dom sa: En sådan person kommer aldrig någonsin att ändra sig. Aldrig. Någonsin. Lämna honom innan det är för sent.

Till slut gjorde jag det. ❤️

❤️

Jag tror inte på att män som slår kvinnor hatar kvinnor. Jag tror det är män med dålig impulskontroll, dåligt psyke och de ger sig ofta på andra män också. Det har inte med kön att göra utan med aggressionsproblem.
Kvinnan som lever med dem är ju såklart den som är i värsta riskzonen att bli misshandlad, men även tex en manlig granne om tjafs uppstår.

Du nämner en viktig sak som inte stämmer. De här männen har inte problem med impulskontrollen. Det är män som ser till att systematiskt använda olika manipulativa knep för att se till att våldsoffret är helt i hans makt. Våldet hade inte heller kunnat hållas dolt om han hade problem med sin impulskontroll. Våldsutövare utövar våldet mot sin partner i hemmet och på platser där utomstående inte kan ingripa. Han vet vad han gör och han vill inte ta ansvar. Hans fokus är bestraffning och att ta makt och kontroll över kvinnan.

Utan impulskontroll hade de här männen matat på med psykiskt och fysiskt våld ute mitt bland allmänheten, vilket de *inte* gör!

Kvinnan här högre upp i kommentarsfältet har ingått i en tystnad med sin man och försvarar och ursäktar hans beteende. Samtidigt lägger hon fokus på hans dåliga samvete som var så starkt efter det utövade våldet att han kräktes. Låter snarare som en manipulation för att få henne att stanna. Försvarandet visar också att psykiskt våld är närvarande.

Håll det aldrig hemligt om er partner utövar våld mot er, tjejer!

DETTA. Många har inte alls problem med impulskontrollen, den är tvärtom mycket god! Många vet exakt när och hur de behöver dölja sina beteenden, på mycket beräknande sätt.

+1 på den.

Min pappa slog mig och terroriseradd hela familjen under min uppväxt. Jag kan aldrig ens nämna det för någon bekant till familjen för varenda en jag ens börjat prata med har sagt: ”men han som är SÅ trevlig”.

Jag är så trött på att allmänheten är så dåligt pålästa om hur såna människor fungerar att dom fortfarande tror att alla är precis likadana utanför hemmets väggar som innanför.

Det ÄR viktigt för såna män att uppfattas som lugn och fina utåt.

Samt att de bara ger sig på svagare, aldrig någonsin någon starkare.

Nej. Det finns gott om våldsutövare som uppskattar en stark individ, för det gör att våldsutövaren känner sig mäktigare när den lyckas bryta ner personen.

Du har kanske märkt att en våldsutövare går på de med ett starkt socialt nätverk men även de utan ett socialt nätverk (eller ett svagt sådant).

Du tycks tro att du har lagt fokus korrekt, men fokus är våldsutövaren och inte individen den väljer att utöva våld mot. Kvinnans egenskaper varken driver eller är orsak till mannens våld.

Mannen har redan en bild av hur en kvinna ska vara och vad hon är tillåten att vara och göra. Utifrån sin egen bild utövar han våld för att forma henne till den inre bild han har. Det ska dock nämnas att den här inre bilden är också något han tar sig rätten att bestraffa och utöva våld mot, så att hon ändrar sig och blir som hans inre bild spelar ingen roll för det är inte kvinnan som är problemet i förhållandet. Problemet är hans våld och hans icke existerande hänsyn till sin partner.

Hade en vän vars man alltid skulle förhöra sig om vem hon pratade i telefon med. När hon försökte sluta dricka alkohol gav han henne alkohol i present som var svårt för henne att motstå. Han isolerade henne fullkomligt och varje helg åkte de till ut till sommarhuset med sitt enda barn. Där satt de sedan som rädda kaniner helt i hans våld. Barnet har fått hjälp nu, men sov långt upp i tonåren i föräldrarnas sovrum pga. ångest och en oförmåga att reglera sina känslor.

Det här är en kvinna som hade många vänner och aktiviteter och som tillslut inte hade enda vän och alla hennes aktiviteter förbjöd han. Hon hade enbart arbetet och hemmet hon var tillåten att gå mellan. Hon blev så nedbruten att hon försvarade honom och alltid sade att ingen visste hans bra sidor och bara försökte fokusera på hans dåliga sidor. Aldrig någonsin kunde hon berätta vilka de här bra sidorna var. Det fanns aldrig heller ett uttryck om tankar om att de sämsta sidorna är de man går efter för att möta hälsotillstånd i ett förhållande. Utövar han våld på olika sätt genom att sätta upp förbud eller förhindra genom att säga ”hur mycket han längtar efter att hon ska ha semester så det bara är familjen som ska umgås till 100 %”. Många tror att våld enbart utövas genom att skrika svordomar och nedvärdera partnern, men våld kan också komma som sockersöta ord fördolda som något positivt, när det bara handlar om semestern, som i exemplet ovan.

Jag gjorde en anmälan och det tog nästan 2 år innan barnet hade fått hjälp och hon hade lyckats lämna. Innan något hände ordentligt fick barnet fortsätta kämpa med inkopplat elevhälsoteam och kontakt med socialtjänsten, men inget mer än så. Barnet har svår depression och förstörd skolgång på grund av att ha behövt växa upp i hemmet med pappans våld. Socialt är barnet klumpigt för den har växt upp utan att få lära sig normal interaktion. Även barnet hade begränsad kontakt med omvärlden (inga vänner var tillåtna att vara i deras hem, barnet fick inte vara hemma hos vänner och det gjorde att klasskamrater tröttnade och slutade umgås med barnet).

Förstörd barndom och när livet ska vara tryggt och enkelt och med nya upptäckter, var det bara mörkt och våldsamt på grund av pappans våld. Framtida relationer kommer bli jobbiga för barnet och den har en hög risk att utsättas för våld eller bli en våldsutövare, enligt forskningen (ni kan läsa på om det i forskningsartiklar som är peer-reviewed).

Det är också ett problem att denna fråga främst engagerar kvinnor. Var är alla män som borde steppa in och få bukt på alla dessa män som misshandlar etc?

Jag tror männen idag saknar visionen och röstar på blåa blocket istället för feministiskt initiativ.

Partisympati borde inte spela någon roll.

Personligen är jag alldeles särskilt skeptisk till män som röstar på feministiskt initiativ.

Ett otroligt viktigt ämne!

Om man själv inte har varit i en destruktiv relation är det svårt, om inte omöjligt, att föreställa sig hur det faktiskt är. Det är som det ofta beskrivs – det handlar sällan om ett slag på första dejten. Fysiskt våld i en relation föregås nästan alltid av psykisk misshandel. Gränser suddas ut, och det som en gång var ”normalt” i en relation försvinner gradvis.

När man väl är mitt i det blir man otroligt närsynt. Man försöker övertyga sig själv med tankar som:

”Han är egentligen inte en dålig person.”- om han gör dig illa så är han en dålig person.
”Han mår bara dåligt just nu.” – bara för det ska du inte behöva må dåligt alla har ett eget ansvar för sitt beteende.
”Han kommer att förändras.” – det kommer han inte att göra.
Men sanningen är att en person som aktivt skadar någon annan – fysiskt eller psykiskt – sällan förändras. Ofta går det hand i hand med ett konstant behov av att försvara sig själv. Han har aldrig fel, utan kommer hela tiden med bortförklaringar eller ursäkter som:

”Jag var bara trött.”
”Det har varit mycket på jobbet.”
”Du provocerade mig.”
Det kan vara de mest absurda förklaringar, men de tjänar syftet att förskjuta skulden från honom till henne. Och där börjar spiralen: skuld, förvirring och hopp om förbättring som aldrig kommer. – till er alla som läser detta och känner igen er. Ni har möjlighet att förändra er vardag och ni förtjänar trygghet i er vardag. En person som får er må så pass dåligt är ingen person som är värd erat liv.

Ni som lägger över ansvaret på kvinnorna i dessa relationer-
Fråga inte henne varför hon stannar.
Fråga honom varför han slår.
Fråga inte henne varför hon accepterar det.
Fråga honom varför han beter sig så.
Få henne att lämna honom.

Om du känner någon som är i en destruktiv relation, erbjud ditt stöd. Hjälp henne att inse sitt värde och att lämna honom. Det är lättare sagt än gjort, men varje handling av stöd kan göra skillnad.❤️ Jag vet tyvärr hur det är och om inte rätt personer hade sagt rätt saker när
Det var som mörkast för mig hade jag kanske inte klarat av att lämna honom. Att lämna honom var det bästa beslut jag någonsin har gjort men också det svåraste.

Tack för din kommentar, Diana. Precis så här går till.
Jag fick skyddad identitet, mannen några månader i fängelse. Så ser rättvisan ut för misshandlade kvinnor. Vi får straffet.
Läs på innan ni skriker: Jag skulle lämna direkt.
Snacka om att skuldbelägga misshandlade kvinnor.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vet ni vad min man gör när han blir arg, stressad eller liknande? Skrubbar hemmets alla grytor med vigör, tar en joggingrunda och kanske drar till gymmet ett sväng. Som en normal och vuxen människa. Tvååringar vet att man inte slåss. Det finns inga ursäkter. Lämna och gör det omedelbart.

DN-artikeln på bilden tog upp något mycket viktigt. Att de här männen kan använda ”behandlingarna” som verktyg för att manipulera omgivningen, förfina sina tekniker och komma undan med ”sparka inte på någon som redan ligger, jag försöker ju” (men kan lika gärna fnissa bakom allas rygg, ”tihi, är de så dumma så”).

Vill man komma åt problemet med relationsvåld behöver man verkligen, från samhällets sida, prata mer öppet om personlighetsproblematiken så många av de här personerna har. I Huddinge har man åtminstone på kort sikt fått fina behandlingsresultat vid narcissistiskt personlighetssyndrom, en diagnos där psykisk misshandel av omgivningen kommer som ett brev på posten (SVT:s Din personlighet intervjuade personalen nyligen). Slutsatser som dras där, hur man kan få folk med den här sortens problem att bli mer funktionella, kanske kan användas för att skapa konstruktiv förändring? Något program? Alla kommuner har ett lagstadgat ansvar att verka för att förövarna ska förändra sitt beteende men det blir ju pannkaka om man bara har hittepå/gissningar/icke-evidensbaserat att erbjuda.

Fast det är så många män som hatar kvinnor? Se bara på det som har uppdagats senaste halvåret, Gisele Pelicot fallet (och då menar jag inte bara hennes man, utan även de 51 män som våldtog henne när hon var medvetslös), gruppchatten med 70 000 manliga deltagare som utbytte bilder och råd om hur man kan begå angrepp (sexuellt, psykisk och fysiskt) på närstående kvinnliga familjemedlemmar, vänner flickvänner etc etc. Tjejer som blir drogade via vejp för att sedan utnyttjas sexuellt. Och detta är det vi vet om, just nu….

Om det finns 1 miljard människor i väst, varav 500 miljoner män, så blir 70000 är nästan 1 per 5000 män då. Skrev ovan i en kommentar att ett övervakningssamhälle (vilket jag är för) bör vara en del av lösningen.

I vilket land fanns den där gruppchatten??

Den upptäcktes via en tysk polisutredning där, om jag har förstått det hela rätt, språket i chatten har varit på engelska och deltagare har varit européer (bl a fr Tyskland) och nordamerikaner. M a o en ganska internationell chatt.

fyfan for klena manniskor som dig. Hade alla anmalt hade man kunnat radda flera. Okej om han bara slog dig, men eran hund? hade nagon gett sig pa min hund hade han fatt angra det stark. Bara ni klena kvinnor som rakar ut for detta.

Det var det elakaste någon har skrivit! Du verkar inte förstå någonting kring relationsvåld i huvudtaget. Försvinn tillbaka där du kom ifrån. Givetvis mådde hon svindåligt pga hunden. Fyfan för personer som dig som sparkar neråt.

Är Julia gravid btw?

Nej.

Gjorde abort nyligen

Män som slår kvinnor ska vara i fängelse och inte något jäkla program

De kommer ut en dag, hittar nya offer en dag. Man måste komma åt problemet vid roten, ofta personlighetsproblematik.

Det ena utesluter inte det andra!

Hur vanligt är det att ”komma åt” detta? Blir de verkligen bättre.

Det är oklart. Ett psykiatiskt team i Huddinge har dock haft framgång, kortsiktigt iaf, med en grupp individer som har en diagnos där det kommer som på beställning att psykiskt misshandla och bete sig vedervärdigt (narcissism). Det kanske kan vara en start. Många av oss som levt i relationsvåld känner igen allt, allt när det kommer till den diagnosen.

De som skadar sina partners kommer aldrig sitta inne på livstid eller ens så länge att de hinner bli gamla och ofarliga, såvida det värsta inte skett. Det är en orealistisk åsikt. De kommer ut en dag och kan hitta nya offer.

Känner till en man som dömdes till att delta i samtalsbehandling i grupp efter en kvinnomisshandel. Det hade skrämt upp honom att lyssna på extremt våldsamma mäns berättelser. Det hade inte varit särskilt mycket empati utan mer att de hade instruerats att dämpa sig, dölja sina våldsamheter och handledning i en socialt mer anpassad fasad.
Hans slutledning var att man där lärde sig att uppvisa en manipulerad yta som tyvärr riskerar gå under radarn ända tills det slår slint rejält av uppdämd ilska och återhållsamhet. Detta var för 15 år sen. Hoppas det blivit bättre…