När man skiljer sig så skiljer man sig inte bara från personen man var gift med.
Man skiljer sig från ett liv som kunnat vara.
Man skiljer sig från en framtid man hade utstakad.
Alla planer man hade tillsammans.
Alla potentiella drömmar om hur livet skulle se ut.
Man skiljer sig från gemensamma tillvaron och det gemensamma livet. Från alla de där självklara små detaljerna som utgjorde vardagen.Men det som är svårast av allt är att man skiljer sig från en familj. Den man skapade och byggde tillsammans.
Man delar upp och drar isär.
Men man skiljer sig även alla de som kom på köpet. Familjen man gifte in sig i och nu skiljer sig ut ur.Från en dag till en annan så slutar man existera.
Inte ett ord.
Ingenting.
Bara kompakt tystnad.
Ett tomrum där illusionen av gemenskap fanns innan.
Med insikten om att man aldrig var älskad, önskad eller välkomnad på riktigt.Ut i kylan.
Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg har postat ett inlägg på Instagram där hon beskriver de faktiska sakerna som ske – eller kan ske – när man skiljer sig.
Ingenting av det hon skriver kom som någon överraskning för mig, men det är ändå brutalt att läsa. För det stämmer. Eller stämmer i det allra flesta fall, och även om jag inte upplevt det själv så har jag bevittnat det ske.
Aj, det gör lite ont i hjärtat, trots att det inte drabbat mig personligen.
Fy fan alltså…
Hur tar man sig igenom den sorgen?
Föregående inlägg 
Jag tror inta att det här stämmer ”i de flesta fall”. Många som jag har träffat har skiljt sig som jag: Till frihet. Frihet och glädje över att bestämma själv. Känt lättnaden av att klippa banden inte bara till en person utan också en familj som har ställt krav man inte kunnat leva upp till, som kvävt ens personlighet och njutit av att göra en till åtlöje. Skilsmässan som nystart, som frigjort energi till allt det man ville göra men inte fått. Och framför allt annat: En ny ärlig relation till barnen utan en annan förälder som stör och kräver uppmärksamhet.
Det beror väl kanske lite på vilken part man tillhör, ena kanske mår bra efteråt medans den andra mår sämre.
Det är inte klokt att det ska vara såhär med svärfamiljer. Har hört många historier.
Och upplevt själv hur det kan vara när man inte anses ”duga” åt svärmor/släkt. Förminskande med en artig fasad. Inte enkelt. Hur hanterar man sånt utan att skapa konflikter.
Efter min skilsmässa har jag inte hört ett ord från makens familj. Det är jäkligt märkligt men det är deras förlust!
Har du hört av dig till dom då?
Texten utgår mest från det som aldrig infriade sig och som gjorde att personen gick in i ett äktenskap.
Orsakerna till uppluckringen är en annan. De flesta känner någonstans i processen av ett uppbrott eller när insikten kommer, att äktenskapen inte hade de komponenter som utlovades initialt.
Merparten gifter sig inte för att skilja sig! Det är väldigt många lager i en skilsmässa och det slutgiltiga är inte katalysatorn.
Det är väldigt individuellt om det är en frihetskänsla eller en enorm sorg. Många har, även om de har initierat skilsmässan, känt en stor sorg över att det måste mynna ut i ett uppbrott. Innan frihetskänslan har det högst troligen skavt för många riktigt ordentligt (ofta av anledningar som du nämner i din kommentar här ovan).
Det ena behöver ju inte utesluta det andra, även om skilsmässan är en nystart och i slutändan rätt beslut, så kan ju sorgen över det man trodde skulle bli finnas. Tror inte det är ovanligt, även i många fall där separationen innebär frihet.
Så rätt.
Jag hade samma erfarenhet som dig eftersom jag skilde mig från en manipulativ och våldsam man. Jag tror däremot inte att min erfarenhet är speciellt vanlig utan att LDs är betydligt vanligare. Jag har stött på andra med den erfarenheten väldigt många fler gånger i alla fall.
Det beror nog på hur man har fölvatat sina relationer med dessa personer under tiden man varit gift. Har man haft en egen relation som inte är endast knutet till äktenskapet, så ser jag det som mer sannolikt att relationen då kan fortsätta även efter skilsmässan. Att fläka ut sitt äktenskap och skilsmässan på Instagram har nog inte hjälpt.
Jag tror det är vanligt att föräldrar tar sina barns parti och bryter kontakten när det blir en skilsmässa.
Exakt samma situation uppstår också gärna när man är bonusbarn och ens förälder och bonusförälder skiljer sig.
Man har bott tillsammans med en person i flera år, och denne har varit en extra förälder, men när skiljsmässan är klar är relationen över.
Det är så sorgligt.
OT, men helvete vad Natashja är snygg. Har alltid haft lite av en girlcrush på henne.
Verkligen snygg, och klok för det mesta. Synd att hon inte vill jobba bara, det stör mig
Har hon tackat nej till jobberbjudanden?
Det är inte så vi andra fått jobb… suttit och väntat på att någon ska servera dem på silverfat
Ok boomer.
Kan meddela att arbetslösheten är den högsta på tio år undantaget pandemin. Inte ens högskoleutbildade hittar jobb idag.
På vilket sätt är personen en boomer pga den kommentaren? Snarare du som är en isåfall som försöker använda lite ungdomliga ord där dom inte ens passar in ?
Boomer för att hen tror att LD (medelålders kvinna som saknar både utbildning och arbetslivserfarenhet) kan få en anställning såklart.
Det är inte 80-talet.
Hon (du?) kan ju testa att söka jobb till att börja med. Om man sitter hemma och postar gnäll på Instagram får man garanterat inget
Kom in i verkligheten tack. Här kan du läsa om en nyexaminerad kille som DAGLIGEN sökt jobb i ett HALVÅR. ?♀️
https://www.flashback.org/t3644783
Med Flashback som källa?! ?♀️
Vadå ”källa”? Det är en inblick i hur arbetslöshet ser ut idag. Finns liknande historier överallt.
Vill du ha statistik kan du kolla SCB.
Vill du jobba så finns det jobb.
Vilket skämt! När jag flyttade tillbaka till Sverige sökte jag över 300 jobb innan jag fick ett deltidsjobb som säljare på provision. Jag har både universitetsutbildning och arbetslivserfarenhet. Det finns inte jobb bara för att man vill jobba. Jag fick inte ens jobb i hemtjänsten för de ansåg mig överkvalificerad och antog att jag inte skulle bli långvarig.
Hon skulle inte nekas att få prova att skola in sig i vården, även fast hon saknar utbildning, arbetslivserfarenhet samt har ett tunt CV. Många branscher lider av arbetskraftbrist, även branscher som kräver kort eller ingen utbildning
Men snälla, det finns jobb
Högsta arbetslösheten på 10 år – varför görs inte mer?
https://skr.se/skr/tjanster/pressrum/skridebatten/debattartiklar/debattartiklar/hogstaarbetsloshetenpa10arvarforgorsintemer.84724.html
Du länkar till en debattartikel, alltså var någon tycker.
Arbetslösheten är 5,3 % vilket betyder att 94,7 % faktiskt arbetar. (Källa SCB).
Arbeten finns! En jävla massa arbeten och ännu fler kommer. Vill man arbeta så kan man.
https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/utbildning-och-forskning/analyser-och-prognoser-om-utbildning-och-arbetsmarknad/arbetskraftsbarometern/
Skämtar du? Den är absolut inte 5,3% ?
”Pressmeddelande från Arbetsmarknadsdepartementet: I det tredje kvartalet 2024 uppgick arbetslösheten i Sverige till 8,5 procent.
Säsongsrensade siffror från Statistiska Centralbyrån visar att arbetslösheten ökade till 8,5 % under det tredje kvartalet 2024, jämfört med 8,3 % det föregående kvartalet och 7,8 % under det tredje kvartalet 2023. ”
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/10/arbetslosheten-fortsatter-att-stiga/
Farligt att läsa siffror utan att kunna tolka statistik. När man talar om arbetslöshet måste siffrorna säsongsjusteras, den officiella siffran är ca 8-9% 2024.
Det finns ändå jobb, om man vill ha.
Nej, det finns inte jobb. Jag har sökt jobb i 4 månader snart. Har erfarenhet inom mycket men det finns stor konkurrens! Det är svårt att komma in i en ny bransch utan erfarenhet. Så sluta säga det finns jobb. Jävligt irriterande.
4 månader snart? Det är ju ingenting. Och jo, det finns jobb.
Så stoppar vi in en pinne i getingboet då; jo det finns jobb, men du måste vara skicklig nog att få dem, som alltid. Jag skaffade (ja, skaffade) mig ett av mina drömjobb genom att ligga på och söka två gånger innan jag fick napp. Första gången fick jag inte ens komma på intervju. Nästa gång de sökte personal var jag snabb som tusan på att söka, fick komma på intervju, förberedde mer än inför en tenta på intervjun. Och det gav utdelning, av den anledningen att jag gav mer för den rekryteringen än jag gjort på något på mycket länge.
Jobb finns, men processen att få jobb är krångligare idag än för 10-20 år sedan.
1) Många arbetsgivare kräver numera B-körkort även för ett arbete där den anställda aldrig kommer lämna arbetsplatsen och köra bil (, vilket är lite upprörande med tanke på att det idag kostar ca. 15-20-tusen att ta körkort). Merparten av arbetslösa har inte de pengarna och definitivt inte på något som potentiellt resulterar i att det bara blir en hög utgift med noll utdelning om de misslyckas med något moment.
2) Många arbetsgivare är inte intresserade av att ta in personer, om de inte har minst 2-3 års erfarenhet. Svårt att få in foten på arbetsmarknaden för många utan ett starkt socialt nätverk och referenser från relevanta arbetsplatser.
3) Utdragen arbetslöshet kan lätt resultera i psykisk ohälsa. Jag gissar att det lätt kan ta emot när personerna då möts av jobbannonser som flikar in att det söka en person som är ”pigg/entusiastisk/lättlärd/aldrig rädd för att ta initiativ och arbeta hårt/älskar att arbeta i grupp och som är totalt flexibel”. Kan tänka mig att det är beskrivningar som kan ses som minst sagt skräckinjagande för personer som kämpar med vardagen och som känner sig usla och har en ekonomi i botten. Lägre krav kan kanske vara smakfullt här. Personer måste inte vara prestera på topp för att kunna utföra arbetsuppgifter på ett bra sätt. Du ser de där beskrivningarna även för lokalvårdsjobb och andra tjänster som inte kräver särskilda kvalifikationer (utbildningsnivå ej högre än grundskola).
4) Varför ska det göras intelligenstest för att få putsa fönster!? Trodde min väns yngre syskon skämtade när den berättade om annonser den stött på (går fortfarande på gymnasiet och sökte sommarjobb). Jag kan köpa att jag som högskoleutbildad som har tagit extrajobb inom diverse myndigheter har högt ställda krav på mig, men alla är inte högutbildade men måste få jobb ändå!
5) Har personer en lucka i Curriculum Vitae pga. sjukdom, blir många utsorterade på en gång, eftersom det ses som någon man inte kan räkna med.
Listan kan göras lång! Problemet är inte avsaknad av jobb, utan att jobben är otillgängliga för många redan innan de kan få lov att bevisa vad de går för.
Bra skrivet och tyvärr väldigt sant!
För att inte tala om alla högutbildade som tar jobben utan kvalifikationer, har själv varit en av dem. I fyra år. Jag har en högskoleexamen men hade ungefär samma karriär-mindset och karisma som en lyktstolpe på den tiden. Jag hade pluggat på bra men det var ingen som berättade för mig hur man ”tar sig fram”, hur man sticker ut på intervjuer och hur viktigt det är att inte bara undvika luckor i CV:t, men att också fort-fort söka sig till jobb i branschen man utbildat sig till efter examen. Det gjorde inte jag… Sedan upptäckte en chef på en annan enhet mig i databasen och undrade vad jag gjorde där, de behövde mig. Nu har jag ett kontorsjobb med medellön för mitt yrke till sist. Hon som fick jobbet jag lämnade var utbildad socionom, också överkvalificerad.
Kiruna. 0% arbetslöshet. Som sagt…. Vill man jobba så kan man.
(Om 3, 2, 1… JA MEN JAG KAN JU INTE FLYTTA TILL KIRUNA!!!)
Finns mycket jobb men det är för fint för dess högskoleutbildade!!!
”inte ens” – det beror ju på att de antagligen söker jobb inom det det utbildat sig till och där kanske det faktiskt inte finns jobb. Då får man ju söka sig utanför det? Kanske ta ett jobb som inte kräver utbildning? De jobben finns. Sen att det inte är det man önskar är en annan sak.
Hon ser väldigt annorlunda ut på videos jämfört med på foton hon lägger upp. Hennes foton är väldigt smickrande.
Spelar ingen roll.
Hon är ”grundsnygg” och har alltid haft väldigt vackra drag.
Alldaglig men det är ok. Smaken är som baken! ?
Ja för man kan inte säga, ”hon är snygg” för alla tycker olika. Jag tycker hon ser ofräsch ut, och inte snygg.
Verkligen. Folk här skyller på hög arbetslöshet just nu men hon har väll ALDRIG arbetat, inte så länge hon var gift.
Lärdom: lev inte på din rika man.
Hon är snygg på selfies. Ser du henne i verkligheten eller på andras bilder är hon inte snygg.
Men varför skiljer sig då folk om de inte vill bli fri från den personen? (om båda vill skiljas alltså) Om de vill fortsätta existera för varandra, prata osv då ska dom ju stanna kvar hos varandra. Hela poängen med att skiljas är ju att man (äntligen) blir fri från den personen. Det låter som det är bara en av dom som vill skiljas. Han. Eftersom han verkar ha gått upp i rök. Hon verkar ju vilja fortsätta prata.
Först och främst får du ju bara hennes version av detta. Kanske för att han har den goda smaken att inte fläka ut allt privat på sociala medier?
Sen är det ju uppenbart att han ville skiljas och inte hon. Det passade väl henne utmärkt att bli försörjd av honom, han möjliggjorde ju hennes konstnärskap etc.
Jag har följt LD länge, och som jag förstår det så var det hon som tog ut skilsmässa.
Inte en chans.
Men det finns väl flera lager och även om man vill skiljas kan man ju känna sorg över vad man förlorar?
Och det var väl vad hennes inlägg handlade om?
LD har tydliggjort vid flera tillfällen att det var hon som valde att gå. Varför kan man spekulera i men jag tror ändå att det kan vara en sorg och ett svårt val oavsett orsak. De var tillsammans länge och verkar ha haft ett fint liv tilllsammans.
Men då kan hon i såna fall sluta böla över det överallt tycker jag. Stackars mig som är arbetslös. Stackars mig som är fattig och måste klara mig själv (men bor kvar i ett stort hus som betalas av exet). Stackars mig som kämpar (men exet står för alla fasta utgifter). Stackars stackars.
Hon är en vuxen kvinna som får börja acceptera konsekvenserna av sina beslut. Det här är ju bara pinsamt.
Hon har accepterat det men det betyder ju inte att hon inte känner att det är jobbigt? Det är en stor omställning att skilja sig. Du låter mest bitter.
Hon har ju inte alls accepterat. Hon vill att han ska fortsätta betala allt.
Har ett par kompisar som skiljde sig och sa att det var det bästa de gjort. Istället för att leva olyckligt tillsammans kan de nu leva lyckligt isär och fortfarande vara vänner. Vilket är det bästa man kan göra när man har barn tillsammans men inte längre är kära i varandra.
Oj, är det inte lite väl offerkofta?
Hur många har kvar relationer med motpartens släktingar?
Och bara för att relationerna rinner ut i sanden betyder inte det att det inte fanns kärlek och omtänksamhet nollan parterna innan.
Tråkigt för de berörda att läsa detta och för mig känns det väldigt provocerande. ÄLSKA mig jag KRÄVER det läser jag.
MEN kanske jag är överkänslig och läser in stämning som inte finns där.
Den möjligheten finns givetvis
Det är väldigt melodramatiskt, men hon kanske behöver det. Andra sitter och ältar sin skilsmässa med vänner, men eftersom hon har ett behov av att synas på nätet så ältar hon med alla sina parasociala kompisar istället.
Ja det är väl så, tråkigt om hon skriver i affekt, kanske bränner precis alla möjligheter med dessa personer hon åsyftar.
Jag tycker att det är märkligt att skriva sån här förtäckt kritik mot ens föredettas anhöriga mfl när man vet att ens gemensamma barn läser det. Generellt tycker jag att det är mycket buhu-stackars mig från LD just nu, på ett gränslöst sätt.
Hon raderar vilt på insta idag just för att folk skriver det du skriver
Nu är jag lite fräck, men relationer förändras under hela livet.
Förnyas, försvinner, förändras.
Bara för att det finns blodsband betyder det inte att relationerna är bra eller nyttiga.
Tänk vad jobbigt om vi skulle försöka hålla liv i ALLA relationer från när vi föds…. samla på oss och aldrig släppa.
Sen är det hemskt att bli sårad/lämnad/bortskuffad – men var det egentligen relationer som var värda att spara på i så fall
Absolut men har man varit en familj i många år och dessutom har tre barn tillsammans så får man väl lite stå sitt kast och ändå försöka. Likaså med övriga släktingar, väljer man att vara en del av barnbarnens liv eller delaktig faster/farbror så ingår det ju ändå att ha någon form av relation till barnbarnens mamma, för deras skull. Och det behöver verkligen inte vara mer än att tex gratta på födelsedagen eller höra av sig någon gång ibland och se hur hon har det. Skillnad om någon dumpat efter något år och sedan flyttar långt bort, då vore det ju bara märkligt att försöka fortsätta hålla igång relationen.
Dom är nog jätteglada att slippa denna narcissist
En skilsmässa betyder ju inte att alla åren var förgäves utan kärlek. Finns såklart sånt också men jag tror i de flesta fall så älskade man varandra, byggde och skapade och sen utvecklas och förändras relationen och man vill gå vidare på egen hand. Som med allt annat i livet.
Det hon skrev om tomheten att det blev tyst, som att hon aldrig varit älskad och välkomnad, handlar väl om hennes svärfamilj?
Folk lackar väl ur på en svärdotter som klagar offentligt i femton år på sin man?
Jag förstår precis vad Dahmer vill åt. Jag var i en relation i 10 år, min första. Vi växte upp ihop från 16 år och delade så mycket jag var en del av hans familj och släkt, träffades så mycket och alla högtider, gjorde resor osv. När det tog slut med oss var vi vänner i några år till efter, båda träffade nya under den tiden. Flera av hans familj och släkt som jag umgåtts så mycket slutade existera helt. Det var så konstig att bara var familj till att inte vara någon alls. Det var som tur var inte med alla , höll kontakten med ena systern i flera år efter. Men det var de flesta. Jag förstår ju att man inte kan fortsätta träffa släktingar men känslan var ändå så konstig, att man var utestängd. Det var lite chock för mig och realitycheck, att något som är så familjärt kan bli så främmande.
Men inkluderade du alla de som du kände så inför i ditt nya liv?
Jobbade du vidare på relationerna?
Om ja, så kan jag förstå att det känns tufft att inte få respons.
Det är ju inte orimligt att anta att motparten kanske känner sig osäker i hur de ska förhålla sig när allt inte bara flyter på enligt rutin
Inlägget berörde mig starkt. Som skilsmässobarn själv så kan jag absolut förstå fördelarna med att skilja sig och har 100% förståelse för att det blev så tillslut men sättet det kastar omkull ens värld och verkligen splittrar familjen som enhet är så sorgligt och hemskt och försöker att inte tänka på det. Men det som varit fint ändå är att släktingar ändå håller kontakten, man ser det ju ändå som barn, när ett julkort kom till ens föräldern från den andras föräldrar och det kändes väldigt varmt och fint och kommer ta med mig det om jag skulle hamna i den situationen själv. Man måste inte bryta med alla. Man måste såklart inte vara supernära heller och kanske det vore lite konstigt men bara små tecken på att man fortfarande bryr sig och att det inte är några onda känslor. Men alla skilsmässor är förstås olika. Och jag hoppas verkligen att jag inte kommer hamna där själv.
Jobbig känsla. Det här borde pratas mer om. Relation till svärsläkten. Komplicerat minst sagt. Sjukt hur man kan gå från vän till fiende så fort.
Vet en kollega som var deprimerad/ utmattad( efter förlossningen)under en period och behövde tid för sig själv för att återhämta sig men svärföräldrarna blev så stötta av att hon inte följde med och hälsade på hos dem så de stötte bort henne och nu är hon typ en fiende. De vill inte förstå att hon mådde dåligt utan tyckte det var otrevligt beteende.
Sjukt. Hon har varit jätteledsen och känt sig så missförstådd.
Man ska inte generaliserq. Det låter hellre som att hon har störda svärföräldrar.
Det är jättejobbigt att separera/skilja sig. Så ett tips till alla som har en partner/äktenskap/familj: Se till att du också har sammanhang utanför det. Jobb/plugg med kollegor, vänner och bekanta, ett eget fuck off-kapital. Inte för att måla fan på väggen utan för att vi ALDRIG vet vad livet kommer med.
Det här!! Så viktigt!
Jätteviktigt men SÅ svårt ibland. Jag har aldrig lyckats hitta den typen av sammanhang där jag bor nu. Jag har iofs ett jobb, trevliga kollegor men pendlar en bra bit och skulle nog inte umgås utanför jobbet om jag slutade där. Så jättesvårt det kan vara att få nya vänner som vuxen.
Brorsans fru bedrog honom och gick vidare med älskaren. Och det var smutsigt – från hennes sida. Jag kan förstå att man blir kär i en annan (snubbe på jobbet). Jag kan förstå att någon initierar en affär och sedan vill skilja sig men. i det här fallet så gick det för långt. Hon fortsatte med älskaren bakom ryggen på brorsan efter att ha bedyrat att det var slut och han gått med på att försöka igen trots sveket. Hon satt i parterapi över jul och nyår och ljög för hela tiden hade hon ihop det med den andre.
När sedan separationen var ett faktum så höll hon fanan uppe med finansiell utpressning och likaså emotionell. Nu, ett år efter skilsmässan sitter hon i huset hon köpt med nya snubben, tillsammans med en hel hög brorsans kompisar (för korkade killar är värdelösa på att skapa egna relationer utan blir vänner med fruarnas väninnors karlar) och skrattar på Facebook. Det enda jag kan tycka att hon gör rätt är att hon inte verkar ha vänt barnen mot honom förutom att hon öser pengar över dem på ett sätt som bara en som är i en parrelation kan göra.
Jag kan inte låta bli än att tycka att hon även bedragit mig och hela vår familj. Hon har funnits i mitt liv sedan över 20 år. Hon är med på alla foton som är viktiga för mig sedan jag blev vuxen (studentfoton och framåt)
Hur fan ska man förhålla sig till det här som anhörig till den som blivit lämnad och sårad?
Vi kommer ju träffas. Studenter kommer firas, mina brorsdöttrar kanske kommer gifta sig, få barn. Kommer man kunna vara hövlig? Ingen aning.
❤️❤️❤️
Ja, det är väl lite upp och ner med vad man känner i en sådan situation. Texten är nog från ett dipp där allt det sorgliga finns med och inga uppsidor.
Hon har bara dipps eftersom hon vill fortsätta ha hans pengar
Någon mer som lyssnat på senaste avsnittet av two of a kind? Kändes så mycket som janni pratade om Dicks ex Nina
”Med insikten om att man aldrig var älskad, önskad eller välkomnad på riktigt”.
Der vet väl inte hon! De kanske visst älskade och välkomnade henne på riktigt. Men saker kan ju förändras. Hon kanske har svinat mot Oscar. Varför skulle hans familj isf fortsätta att välkomna henne?
Eller hon kanske inte alls svinat mot Oscar. Kanske Oscar har träffat någon ny? Då blir det komplicerat att umgås med både gammal och ny.
Hon har svinat.
Hur? ?
OT: Sara Bolay, är pappan till hennes barn hennes nuvarande kille Joakim, golfproffset? Jag fattar inte riktigt.
Nej
Inte en aning vem pappan är men förmodligen någon som inte vill veta av barnet. Kanske en gammal kund i Dubai eller något ?
Det behöver ju inte bli sådär. Min mamma hade jättebra kontakt med pappas syskon och syskonbarn under många år efter deras skilsmässa. De två ville däremot inte ha något med varandra att göra, men pappas hade aldrig åsikter om vem hans syskon träffade. Sen finns det ju de som kräver att släktingar väljer sida efter en skilsmässa, och då kan det ju bli så som LD beskriver…
Inte förvånad. Eftersom hon aldrig arbetat under äktenskapet (15-20 år?) har hon aldrig nötts mot arbetskamrater eller kunnat hämta erfarenheter från hur andra haft det. Hon har framhärdat i att hon varit i för dåligt psykiskt skick för att kunna arbeta, bl a social fobi och depression. Aldrig sökt jobb, inte tagit körkort eftersom det var för jobbigt.
Jag tänker, som mamma, att hon nog varit svärdottern jag inte ville ha. Min son (har ingen själv, men fattar känslan)vill jag ska leva ihop med någon som gör annat än bara är hemmafru. Någon som bidrar ekonomiskt (de hade det inte fett vad jag förstår från början) Någon som ialla fall försöker ta tag i sitt liv förutom akrylmålningar gjorda från foton. Det är 2024, herregud. Eller som inte bara agiterar på nätet i frågor hon verkligen inte källkollar. Och, som kvinna, tänker jag att allt detta fixande med bilderna når filmerna visar något annat är så erbarmligt. Feminist, ha. Patetiskt. Ett tag lade hon även ut ett av barnen i hopp om cash.
Att förlora en svärfamilj man varit del i är en del av livet när man skiljer sig. Då får man steppa upp, vara vuxen, se till att barnen har mycket god kontakt med far/morföräldrar, mostrar, fastrar och kusiner. Verkligen inte hänga ut på some. Mitt råd: sök jobb, kämpa lite, Natashja
Jag jobbar inte pga ME och har blivit utförsäkrad av försäkringskassan. Min man drar in alla pengar. Jag har en jätte fin relation till min svärmor. Tycker du generaliserar mycket. Min man precis som LDs tjänar bra och LD har dessutom tagit ett stort ansvar för barnen. Tveksamt om barnens pappa kunnat vara föräldraledig med det jobbet han har. Min man har absolut inte haft möjlighet att vara föräldraledig.
Ja. Hon är 50 och lägger upp filterselfies. Hon gråter offentligt över en exman som hon trashtalkade så grovt. Hon skiter i sina barn och hur de kan uppleva hennes bittra hat mot pappan.
Nåt jag uppskattar med LD är att hon INTE använder filter eller gjort ingrepp.
@growup du har fattat vem hon är. Hon vill ha hans pengar för resten av livet för att hon 1) har skaffat barn med honom och 2) inte orkar jobba, ta körkort eller hitta en ny försörjare.
Oskar har ju växt upp med en mamma och pappa som gjorde precis likadant. En pappa som jobbade mycket och en mamma som var hemma med barnen. Att LD inte sökte jobb under deras relation var ju för att de ville att en förälder var hemma. Detta är ju ingen hemlighet utan något de båda uttalat offentligt. Varför skulle någon av dem vara missnöjda då? Varför skulle mamman vara missnöjd med en svärdotter som valde samma som henne?
Vad har hon själv gjort för att hålla kontakten med ex-svärfamiljen? Jag får uppfattningen att de är ganska traditionella. Googlade och hittade denna ”bok” om bröllopet:
https://www.angelfire.com/art/ladydahmer/ninja/brollop.pdf
Många äldre tycker att de är de yngre som ska ta initiativet till kontakt, det är respektfullt. Men LD tar på sig offerkoftan och väntar på att hon ska bli kontaktad. Ta saken i egna händer!
Släkten/familjen vill förmodligen inte såra hennes exman heller. Man vet ju inte heller hur nära de var från början. Brukade Natashja och hennes svärfamilj hänga på tumanhand utan Oskar innan de delade på sig, eller var det alltid han som var det sociala limmet?
Vad får du att tro att hon inte ansträngt sig? Som jag förstått så är både LD och exet också traditionella och hon har skrivit mycket om hur viktigt det är med familjerelationer och traditioner. Förr åkte de ju till svär familjen regelbundet, hade de inte en egen stuga där?
Men ursäkta. Hon har skrivit spaltmeter om hur dålig Oskar är. När hon hade podd med Fayme handlade 2 h per månad om klagomål på Oskar. Samtidigt gick de ut och åt och drack för Oskars pengar.
Hade jag varit Oskars mor och far hade jag aldrig mer sagt ett ord till henne.
Jag har följt LD i flera år och skulle nog snarare säga att hon skrivit spaltmeter om hur fantastisk Oskar är och hur fantastiskt deras liv är.
Jag har nästan bara sett tvärtom, dvs väldigt sunda skilsmässor där relationer har bestått. För att klippa kontakten med allihopa helt måste ju ha något hemskt har hänt känns det som. Normala människor som har etablerat relationer med sin partners familj och dylikt kan ju utan problem bevara de relationerna, för varför INTE om man känner och tycker om varandra?
Märkligt att folk inte vill umgås med varandra bara för att man skiljs, men som sagt: då kanske inte relationerna var bra från början heller.
Det är för att normalt sett tar parterna ansvar för sig själva. LD kräver att Oskar ska fortsätta betala lyxliv för henne.
Det ser ju knappast ut som att LD lever lyxliv? Hur menar du?
Fast jag har själv svärföräldrar som betett sig så. Jag har levt med samme person i 20 år och har således haft dem som svärföräldrar lika länge. Under den tiden har båda hans bröder separerat från sina partners, vid ett par av dessa ggr har det varit personer de haft barn med.
Men svärföräldrarna har snabbt liksom vänt på det trevliga och snackat skit om dessa kvinnor, i ett par fall alltså mammorna till deras barnbarn. Det har varit allt möjligt det klagats på, men de har alltid varit extremt lojala med sina barn. Jag har då tänkt att vad händer om jag skulle försvinna ur släkten? Nu kommer vi bra överens, det är jag som sköter mkt av kontakten och ordnar och har mig när tex ”farmor” fyller år. Men jag har inga illusioner om att jag skulle få en annan behandling om det tog slut. Mina föräldrar har däremot fortsatt en fin kontakt med brorsans exfru, grattar med sms på födelsedagen osv.
Relationen till svärfamiljen blev nog inte hjälpt av att hon och Cissi bråkade och bröt kontakten långt innan skilsmässan…
Apropå Cissi så har hon vid flera tillfällen pratat om relationen till sin svärmor och att den inte varit enkel eller konfliktfri. Nu tror jag dock att det beror på Cissi, med tanke på alla konflikter hon alltid lyckas hamna i men ändå intressant i sammanhanget då de har samma svärfamilj.
De kanske tröttnade på hennes konstanta gapande om israel/palestina…
Var ju jättebra och viktigt att hon visade upp det som händer där.
Jag har skilt mig två gånger och två gånger har jag förlorat kontakten med mina svärmödrar. I båda mina äktenskap var jag som en dotter då det bara fanns söner. Så där förstår jag henne.
Blir helt matt.
Går man igenom en skilsmässa oavsett vem som väljer det så blir det en extrem förändring så klart. Jag hade verkligen inte förväntat mig att min ex. mans familj skulle vara kompis med mig. Tror man det så är man jäkligt naiv. Och LD har väl hela tiden vetat var hennes pengar kommer ifrån? Hon har skrivit om det flera gånger att hon har en man som drar in pengarna och hon föder barnen. Trist att pengarna försvann, men vad trodde hon?
Hon trodde att Oskar skulle vilja fortsätta sponsra hennes lyxliv med sovmorgnar och luncher ute och skönhetsbehandlingar och märkeskläder.
Vad konstigt att han sa stopp…
Exakt som Lady Dhamer beskriver det, precis så är det. Man blir behandlad som persona non grata.
Jag fattar inte vad vissa har för rosa förväntningar och tro om livet. Svärfamilj är per definition några man INTE VALT. Man får försöka få det att funka och förhoppningsvis kan man tycka om varandra. Men efter en skilsmässa är det verkligen ingen skyldighet från någon sida att fortsätta ha kontakt.