Dagens offpist-inlägg

207 kommentarer

Alla sa till mig att jag skulle få en pojke, ultraljud sa att dom inte va säkra. De såg ut som en flicka men pungen kunde lika gärna vara gömd för min lilla tjej(!) låg med uppdragna ben. Folk sa att dom inte såg mig som en pojkmamma och att de absolut inte flickmamma. Ut kom en flicka. Och jag skulle aldrig kunna föreställa mig hur de är att ha en kille??!! Fina flicka❤️

Vad säger du?

Ja men det är en vanlig känsla! Att man har svårt att föreställa sig vara en pojk eller flickmamma. Sånt faller alltid på plats när bebisen kommit.:)

Mvh Barnmorskan

Ja märkligt det där ändå. När jag var gravid tänkte jag hela tiden att det skulle vara en pojke (ingen önskan utan en känsla). Och ut kom en pojke. Och jag har svårt att föreställa mig att ha en dotter. Önskar ändå en flicka också pga mycket roligare med tjejkläder, lol. men i själva verket är jag bara tacksam att jag har ett barn, och skulle vara så otroligt tacksam om det kom en till ❤️

Jag visste inte att det var en grej att fundera över. Allt man vill är väl att få ett friskt barn? Känns som ett väldigt privvat problem.

Ja precis. Hur kan man känna press från andra, vilket kön ens barn kommer att ha? Hur kan man ens bry sig om att känna press.

Hon menade inte press som i att hon kände press att det skulle bli ett visst kön, men att folk var på henne hela tiden om det. Så var det ju också, i hennes kommentarsfält och även här. Folk spekulerade i att hon blivit gravid igen för att försöka få en tjej, eller att om det blir en pojke igen så kommer hon bli gravid en fjärde gång för att få en tjej (trots att hon sagt sen hon var gravid med första att de helst vill ha fyra barn). Att hon egentligen tagit reda på könet men var besviken att det var en pojke och därför låtsades att de inte skulle ta reda på kön. Kommentarer och frågor om hur hon kommer bli besviken att tredje inte är en flicka. Osv. osv.

Klart sådant är drygt och påfrestande och irriterande.

Barn dör av svält, cancer, magsjuka, hjärtsjukdomar i världen men i Sverige sitter wt-kvinnor och önskar sig en flicka så de kan ha rosa kjol och rosetter på henne.
Ridå.

Har inget med klasstillhörighet att göra.
Var tacksam för att vi är så pass privilegade att vi kan hinna reflektera över saken.

Det är ju de som gråter av sorg över att se ett visst kön på ultraljud som behöver få sig en föreläsning om just tacksamhet.

Ja. Allt känns redan bättre tack vare alla kloka kommentarer och all uppmuntran! Är så tacksam!! Nu förstår jag ju vad som är viktigt och alla mina känslor bara försvann tack vare det.

Zzzzz…. I Kina gör man abort om det är en flicka

Absurd jämförelse. I kina beror det ju på HELT andra saker än att man vill ha en flicka för att ha rosa klänning på henne.

Men hur vet du att det handlar om en rosa jävla klänning här i Sverige då?

För min egen del så har jag aldrig tänkt tanken på att vara mamma. Aldrig sett en sån framtid. Sen blev jag gravid och önskade då att ha en flicka för att, jag vet inte hur jag ska förklara det, kunna identifiera mig själv med något som skulle bli en verklighet jag aldrig drömt om.
Jag sörjde när vi såg att det var en pojke. När han kom ut var det en sån överväldigande positiv känsla! Älskar just honom mer än något.
Det är läskigt att vara gravid. Hjärnan krymper och hela kroppen löper amok. Man kan bli både knäpp, konstig och ledsen. Låt folk va.

Varför hänger du upp dig på rosa klänningar, när orginalinlägget inte ens handlade om att vilja ha en flicka, utan en pojke?

Anledningar att oroa sig för att få en pojke: Gängkriminalitet och utsatthet för våldsbrott, oro att man inte ska lyckas uppfostra en vettig man, oro att man inte förstår pojkars och mäns problem, oro att man inte ska kunna kommunicera, oro att man ska ”förlora” sin son i vuxen ålder om han blir tillksammans med en kvinna, eftersom kvinnor generellt har närmare relationer till sina egna familjer. Oro över att så småningom bli farmor och inte mormor av samma anledning.

Anledningar till att oroa sig för att få en flicka: Utsatthet för våldsbrott och våldtäkter, egen erfarenhet av att vara flicka, tonårstjej och ung kvinna, och hur jobbigt det kan vara. Oro för att överföra sina egna komplex och sin dåliga självkänsla på sin dotter, oro att man ska misslyckas med att uppfostra henne till en starkare kvinna än man själv var.

Fast det går ju att applicera på allt isåfall, inte bara just barn. Låt folk vara ledsna, det drabbar väl inte dig personligen ändå?

Man får inte känna vad man vill. Det är farligt! Bättre att inte känna något istället i detta könlösa samhälle.

Det är ju dock skitsnack…. Snarare är det mer kontroversiellt att önska sig ett visst kön i Sverige än i många andra länder (eftersom det är fint och status att behandla barns könsneutralt här)

Man skulle kunna tro att folk som bor i ”mindre priviligierade” delar av världen slutar bry sig om ytliga saker men det har aldrig varit sant någon annanstans än i rika människors fantasier. Folk bryr sig om ytligheter i exakt hela världen.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

För att många tror att alla kvinnor vill ha döttrar och att alla män vill ha söner…

Jag tycker många män önskar en dotter.

Också vanligt att man väntas vilja ha ”en av varje”.

Fattar inte grejen, vill hellre få två av samma. Känns som att de lättare får en nära relation då.. samt praktiskt med att ärva kläder (nej jag sätter inte på en kille rosa med blommor).

Fattar inte vad som är så provocerande med folks _önskningar_. Tror de allra flesta är ”nöjda” med ett friskt barn, oavsett vilket kön de hade önskat att barnet skulle ha.
Folks preferenser blir inte problematiskt förrän folk börjar abortera friska foster för att de vill ha ett visst kön.

Önska får man liksom tycker jag! Jag önskar en son, men blir det inte det så går inte jorden under direkt.

Är iofs mindre problematiskt då att göra abort än att behandla ett barn sämre pga kön hela livet. Ironiskt egentligen att det är så okej att göra abort när man var full och låg oskyddat, eller för att man fått ett nytt jobb precis, eller för att man varit tillsammans en kort tid. Resultatet är ju detsamma.

Är det den enda motstående naturliga följden eller vad menar du?

Hur tänker du? Jag tänker att det jämnar ut sig. Alla vill inte bara ha pojkar, och alla vill inte bara ha flickor. Min erfarenhet är att man vill ha båda könen. Därmed ingen skada skedd. I alla fall i europeiska länder. I Kina och Indien har det ju fått konsekvenser. Folk har önskat sig kön i alla tider av olika anledningar. Jag tycker att det vore bättre om det var lagligt i Sverige att få välja kön om man nu vill. Bättre än abort.

Man behöver väl inte vara Einstein för att begripa att det handlar om att vi fortfarande ser på män och kvinnor som totalt olika, därför ”måste” vi klä/pynta och behandla flick- och pojkbarn olika, och därför föredrar vissa
det ena eller andra.

Det är väl rätt självklart att vi behandlar pojkar och flickor olika, det är två olika kön. Jag tycker det är mycket värre när man tvingar barn att vara neutrala och inte vara pojke eller flicka. Det är något som kommer naturligt.
Det har gjorts experiment på pojkar som fick en docka och ändå lekte med den som en bil. Det är genetiskt och nedärvt för de flesta barn att vara som det kön man föds med.

Ja tänk vad snabbt genetiken jobbar, som lyckats få in det är med bilar på bara hundra år lite drygt. ?

Haha herregud

Pojkar är pojkar och flickor är flickor oavsett vad de leker med givetvis. Kön har inget med leksaker eller kläder att göra.

Hahaha så dumt? färgen rosa är också genetiskt antar jag då? Det är också konstigt att det var en färg för män under tidigare århundraden. Kanske genetiken ändras då.

De genetiskt nedärvda bilkunskaperna låter såklart mer sannolika än att barn skulle vara sociala varelser som i hög grad påverkas av yttre faktorer.

Eller inte.

Min syster har två söner. Hon köpte allt till sina pojkar att leka med. De ville ändå bara leka med bilar, traktorer och liknande…

Det går inte att behandla barn neutrala eftersom vi inte är behandlade neutrala. Om man skulle föda ett barn in i en labmiljö skulle det funka, men det är oetiskt. Bara för att alla leksaker finns, finns inte alla signaler runt om barnet från vuxna, andra barn, barnprogram, böcker osv. Min son har också haft alla möjliga grejer och kläder som barn. Är man intresserad kan man kolla på hur andra vuxna signalerar kring barnet när de kollar på eller leker med olika saker. När en pojke tar en bil eller en flicka en docka kan man ibland se hur engagemanget slås på hos vuxna (om de inte vet att man observerar dem). Att ens tro att bilar skulle vara med i våra nedärvda anlag är ganska galet med tanke på vilken mikrosekund bilar funnits evolutionärt.

Mina döttrar vill också bara leka med bilar och traktorer? What’s your point? ?

Jag köper inte dock-bil resonemanget, men däremot är det klart att kvinnor och män och således flickor och pojkar är biologiskt olika och blir socialt olika eftersom vi behandlar dem olika. Frågan är väl snarare om det är bättre att behandla alla efter samma mall eller om det är bra att vi möter människor på olika sätt. Barn är inte heller blanka blad när de föds, de blir inte bara ett resultat av sin miljö.

Då måste min son ha ”fel” på sin genetik för han har inget intresse av bilar. Däremot älskar han Pippi.
Att tro att ens kön påverkar om man gillar bilar eller ej är ju så otroligt bakåtsträvande så vet inte vad.

Klart man ser på dom på olika vis, dom är ju olika.

Som individer, ja.

Alltid lika fascinerande att folk går i taket när någon tycker att pojkar och flickor är olika.

Trots att i princip alla vuxna klär sig manligt/ kvinnligt kodat, umgås i manliga/ kvinnliga sammanhang (hallå, bara det här kommentarsfältet är ju i princip helt könsseparerat….), har intressen som går att förutsäga baserat på kön, jobbar i yrkeskårer där män vs kvinnor söker sig till olika tjänster osv osv osv.

Och sen tror vi att barnen ska uppfatta det som att tjejer och killar är precis likadana bara baserat på att vi ger dem en könsneural tröja och läser lite böcker från Olika förlag. I själva verket lär sig barn exakt vad vi själva förmedlar: att man ska SÄGA att det inte är någon skillnad på om man är tjej eller kille, men att man samtidigt ska vara väldigt noga med att agera helt utifrån sitt kön och att det är en jävla skillnad.

Och nej jag är inte superkonservativ eller så, folk ska leva precis som de vill och biologiska förklaringar missbrukas till 99 %… men jag tycker att det är så himla förljuget detta. Sluta lev så könsuppdelat så reder det nog ut sig för barnen också ska ni se!

Tänker att alla tankar och känslor gällade kön måste få vara ok att få lufta i ett anonymt forum… Inte så att personen går och luftar dom
inför barnet, folk får fan chilla lite ?

Håller med, bra att lufta det anonymt och sen förhoppningsvis kunna släppa det. Man har ju massa ”inte okej” tankar inom sig, bra att få ut de här!

Ja men folk har så svårt för det där men anonymt verkar det som…de ska ju ändå prompt hoppa på andra och komma med elaka kommentarer. ALLA har åsikter och tankar inom sig som ingen normal människa går runt och säger högt. Men för att man ventilerar dem på nätet, då är man en dålig människa etc.

Nej ni kan vara lugna alla oroliga! Jag lovar att inte yppa ett ord om detta till någon offentligt. Det kommer alla andra göra åt mig istället… Hur synd det är om pappa och ”vill inte pappa ha någon att spela fotboll med”.

Haha det är så sjukt, dels tanken på att han inte kan spela fotboll med sina döttrar, och dels… Jaha? Vad ska du svara på det? ”Jo men vet ni, det tänkte jag inte ens på! Ska genast gå och konfigurera om barnet till en liten grabb!”

Har en kompis som har en dotter på 6 år, som alltid varit ”pappas tjej”. De bygger och snickrar och fiskar ihop, spelar fotboll och hon hänger med på hans jobb där han lagar maskiner. Nu fick de en son för ett halvår sedan, och folk hade varit så glada för pappas skull som ”äntligen skulle få en egen som han kan snickra med”. Slänger de ut sig inför dottern som avgudar sin pappa.

Har en son och är gravid med min andra son. Är sjukt irriterande när folk som inte vet kön säger att ”åh hoppats det är en flicka”. Älskar min andra son i magen. Varför hoppas folk åt en annan ?!

När min mamma stolt berättade att hon väntade sitt tredje barn sa en väninna ”varför då, ni har ju redan an av varje?!” som att det var nån himla pokemon haha.

Ja eller så är hennes vän, vän till mig med här som eventuellt kommer skaffa fler barn och ändå hoppas det blir en flicka tillsist ??

Och varför måste du bli ” sjukt irriterad”? Är du så oerhört känslig?

”Irriterad” är väl inget kraftuttryck direkt?

Är ofrivilligt barnlös. Hade förstås inte haft skillnad på könet om jag kunde få barn. Är 46 så nu är det försent.

Sänder en kram ❣️

All kärlek till dig!

Hoppas du testat alla möjligheter, det finns fler sätt att bli mamma på. Du är inte för gammal❤️

Eller så accepterar man det vara och skapar ett fint liv ändå. Vad för andra sätt tänker du på? Inga etiska finns väl, förutom styvmamma.

Blir du lyckligare om jag är lycklig över könet på mitt barn då menar du?

Man kan vara en viktig vuxen för ett eller flera barn ändå. Barn behöver många viktiga vuxna omkring sig. Vårdas den relationen blir man i framtiden en extramormor eller extrafarmor också. Mina barnlösa systrar är otroligt viktiga för mina barn och jag är väldigt tacksam att mina barn har flera trygga vuxna än mig omkring sig.

Vill också påpeka att någons barnlöshet inte har någonting med att någon annan blev besviken på ett ultraljud att göra. Det är tråkigt att personer som uttrycker sina känslor ska skuldbeläggas för andra människors olycka eller otur i livets lotteri.

Mina två första barn är flickor och då fick jag höra: Ja du är en sån som bara kan få flickor! Blev så jäkla arg, sedan kom det tredje och då blev det en pojke. Kön spelar ingen roll för mig men jag är glad över att jag fick tre friska barn som växt upp och blivit tre underbara unga vuxna.

Ja, alla kvinnor är ju sådana som bara kan få flickor. Vilket kön bebisen blir beror ju på mannens spermier.

Varför får jag känsla av att prinsessan Sofia sett till på klinik att det ska bli en flicka.
Med det sagt tycker jag det är skittrist att flickor kläs så flickigt och pojkar så pojkigt. Men min dotter var det aldrig svårt att hitta mer neutrala kläder men med min son var det verkligen det. Det var mycket lättare utomlands att hitta variation på färger till killar. Detta med kläder tror jag kan bidra till polariseringen för det sätter förväntningar på barnet och triggar olika kommentarer och tonläge från de vuxna beroende på kön. Väldigt viktigt att vara medveten om!

Det tror jag också, visserligen inte tillåtet i Sverige, men det gör det bara lite mer invecklat.

Tycker det är helt ok att pojkar har pojkkläder och tjejer klänning med volanger. Varför stör det vissa?

Vad är pojkkläder??? Tycker också det är okej att alla barn har alla sorters kläder, men att kalla något för pojkkläder som vuxen människa verkar riktigt udda

Jag minns att det var nästan hopplöst att hitta kläder på pojkavdelningen utan löjliga tryck och som inte var svarta, grå eller blå. Dvs det fanns bara stereotypiska pojkkläder på pojkavdelningen.

Fast helt ärligt nu, om du ska va rent krass. Skulle du inte säga att typ en body som ser ut som en skjorta med slips & krage, eller typ små chinos med hängslen, eller en ljusblå piké var ”pojkkläder”, gun to your head?

Obs säger inte att man inte kan köpa dessa kläder till en flicka om man nu vill det. Men det känns lite fake om man skulle titta på dessa typer av plagg å påså att man inte har den blekaste aning om ifall de marknadsförs mot pojkar eller flickor.

Inte bara. Mig stör det för att det ramar in lite väl mycket och skapar avstånd mellan könen. Jag tror också det kan få mindre flickaktiga eller pojkaktiga syskon att känna sig mindre värda i andras ögon. I värsta fall även i föräldrarnas.

Har de gått ut med att det ska bli en flicka?
Såg bara en massa kommentarer på Facebook, de flesta var just angående barnets kön ”ja det klart att de vill ha en flicka också”. Och nån som rabblade upp åldrarna på barnen och menade på att det skulle bli stora åldersskillnader och att det gjorde det hela ännu mer tydligt att de ville ha en flicka.

Vet vi om hon väntar en flicka?

Nej det tror jag inte. Vi (jag) bara spekulerar

Vem bryr sig om hon varit på klinik? Tänk pressen de känner att ha båda könen. Med allas ögon på sig. Hoppas barnet mår bra och att prinsparet känner sig nöjda ?

Det känns som att någon ha tvingat dom att skaffa ett fjärde barn bara för att få en flicka. Tror aldrig att de hade skaffat så många barn frivilligt, de känns inte alls som typen som vill ha många barn. Tror det blir en fjärde pojke där, vissa verkar bara kunna få ett kön.

Oj jag tänker tvärtom. De är kungligheter som inte är superoffentliga. Vad ska de annars göra med sin tid än att ha flera barn ?

Vi försöker bli gravida och önskar oss bara en bebis ?‍♀️

Och andra önskar sig en bebis och av ett visst kön men blir i slutändan glada för vad det än blir.

Alla är olika och det är okej ?

Ni försöker skaffa barn. Bara du kan försöka bli gravid.

Vi kanske är två kvinnor som båda försöker bli gravida?

Dumt om ni önskar er bara en bebis dock.

?

Förra gången jag skrev ”skaffa barn” blev någon sur och skrev ”barn är inget man SKAFFAR, det är en gåååååva”. Så nu blev det som ovan. Jag tror att alla förstår vad som menas.

För mig är barn en GÅVA som kostat mig 100 000kr för IVF ?

Precis likt hästar så kostar de mer i drift, de små kräken. ?

Info: Bara kvinnan blir gravid.

Nä men vad säger du? Himla tur att du kom med den revolutionerande informationen som ingen annan visste.

Jag har två söner och ville haft en flicka. Jag vill inte kasta min andra son för de, folk är verkligen känsliga och bajsnödiga med exakt allting nu för tiden.

Och folk sa att jag var en pojkmamma och pojkmamma blev jag, om ingen vill identifiera sig som något annat framöver. det är bara något man säger

Ville haft?

Var det svårt att förstå?

Hon ville ha två barn, en pojke och en flicka, men fick två pojkar.

Har bara ett barn, en pojke. Han är redan stor och jag är redan 40 så det blir inga fler. Men hade jag blivit gravid igen så hade jag helst fått en flicka, av den enkla anledningen att det är en dröm att få uppleva det också. Hade naturligtvis aldrig räknat med det, eller blivit ledsen och förstörd om det vore en pojke. Däremot tycker jag inte att det är konstigt att man önskar få uppleva att vara förälder till båda könen.

Men får jag fråga vad som skulle vara annorlunda med att ha en flicka?

Det måste du väl ändå fatta.

Nej, kan genuint inte förstå det önskemålet.

Då är man inte särskilt inlevelsefull.

Har du träffat barn någon gång

Barn är främst olika för att de är olika individer.

Nej ? Det är stor skillnad på pojkar och flickor överlag. Pojkar mellan 3-5 år har höga testosteronhalter i blodet redan.
Män och kvinnor är OLIKA. Men de bör inte värderas olika. Men olika är vi.

Det stämmer inte, pojkar och flickor har ungefär samma nivå fram till puberteten.

Är det sant? För det man hör (och det jag själv trodde stämde) är nämligen det här med testosteronhalten och att det rent biologiskt och hormonellt skiljde mer mellan könen tidigt i ålder? Bl.a. hör man ju att kvinnor med pojkfoster i magen tenderar att bli hårigare under graviditeten pga högre halter testosteron i kroppen?

Hittade själv, https://fof.se/artikel/2017/2/skyll-inte-valdet-pa-testosteronet/

Får jag fråga vad som är annorlunda med att vara kvinna isf vara man? Eller tycker du det är lite tjolahppsan med det också, ibland glömmer du bort om det var man eller kvinna du var för det spelar ju ingen roooolll?

Fast juste om du var man skulle du inte ens sitta här och tjafsa om barnrelaterade frågor inne på en blogg. Konstigt nog eftersom men och kvinnor är identiska. Men ändå råkar det jämt bli så att de vill och gör olika saker.

? Håller med. Herregud klart vi är sjukt olika.

Klart det bli annorlunda till viss del. Männ och kvinnor är ju olika

Männ!

Jag tycker att alla barn borde vara icke-binära tills de fyller 18. Då får de välja könstillhörighet ifrån hela spektrat bäst dem vill.. Det är framtiden det!

?????

Trams..

Haha du är rolig du ?

Jag tycker alla barn ska få lära sig skillnaden mellan de och dem i skolan. Så mycket man vill och tycker.

Dystopiskt?

Sluta skriva fel på de och dem. Så tröttsamt. Det är inte svårt. Det är bara att byta ut ”de” mot ”jag” och ”dem” mot ”mig”.

Det här låter som ett Black Mirror-avsnitt jag hade velat se!

Hoppas det va ett skämt ?‍?

Det tror jag, och ett för jävla kul skämt också! Bästa jag hört. Satt riktigt och mys-skrockade.

Enda gången jag hoppades på ett kön var med bebis nummer 2. Önskade en flicka till. Naturligtvis inte alls säkert att syskon av samma kön blir närmare varandra genom livet, men det känns så fint att systrar. Både jag och min man har syskon av motsatt kön, och är väl inte sådär jättenära. När jag var liten önskade jag mig en syster 🙂 Tänkte bara väga upp den här ett-barn-av-varje-kön-önskan.

Jag kan ändå förstå att folk som skaffar en trea gärna vill ha det kön man inte har. Men blir en aning provocerad av TS som gråter över en tredje flicka. På riktigt sitter hemma och gråter? Hoppas det är gravidhormoner… känner man så starkt för att det måste vara ett kön borde de ha stannat vid 2 barn. Det är ju ingen beställningsvara.

Har man på riktigt svårt att förstå att någon kan bli ledsen och gråta, har man nog en empatistörning :).

Föreställer mig hur ts får en pojke med grava funktionshinder men sitter och ler nöjt för det blev ju i alla fall en POJKE! 😉 Suck….

Det där var verkligen sjukt skrivet. Det är ganska givet att man önskar att barnet är friskt. Att kön ät sekundärt, men ändå en känsla och tanke. Tänk att detta är såååå provocerande för folk. Att alla som inte tänker som du själv automatiskt är dum i huvudet i princip. Tänk på vad du skriver till andra.

Det handlade om kvinnor som GRÅTER för att deras bebis har ”fel” kön. Då hamnar diskussionen på en rätt låg nivå från start.

Du har en låg nivå. Du verkar helt empatistörd.

Så farligt är det inte att gråta lite. Det kan vara skönt faktiskt. Inget att hetsa upp sig över.

Jag gråter dessutom inte längre. Det var igår. Så alla kan ta och lugna ner sig.

Folk är helt besatta av att skaffa en massa barn av olika kön och sen får vi andra sitta och lyssna på hur deras liv enbart går ut på att hämta lämna köra till simningen fotbollen pianolektionen pingisen bla bla bla

Jag klagar faktiskt ibland över sånt. Men skulle inte vilja vara barnlös. Men klaga får man!

Det är så fruktansvärt tröttsamt att lyssna på. Man vill bara spy rakt ut. INGEN BRYR SIG OCH INGEN VILL HÖRA.

Du bryr dig inte och du vill inte höra. Du verkar så bitter…

Fick en av varje och älskar båda, hade älskat två pojkar men är glad att jag fick en flicka också, jag vet att jag varit ledsen annars och avundsjuk på mina syskon som har två flickor var.

Jösses…. Varför skulle man vara avundsjuk på att någon annan har flickor? Jag ville verkligen inte ha en flicka.

För att jag ville ha en flicka såklart! Om du inte vill ha en är det väl klart att DU inte varit avundsjuk men du är ju inte jag.

Det här är en sån konstig kommentar. ”Ville verkligen inte har flickor”. Antingen är du ett troll ute efter att provocera fram något eller så överkompenserar du för att du själv blir provocerad av att någon vill ha en flicka, som du inte fick. Som att flickor skulle vara sämre att få och att man därför _verkligen_ inte vill ha en sån.

Hur många som helst skriver ju att de _verkligen_ inte vill ha söner? Lika sjukt alltihop

När den där kommentaren skrevs var det ingen annan som hade uttryckt sig så.

Men lika sjukt åt vilket håll det än är.

Jag ville verkligen ha flickor, men önskade att jag inga fick.

Bara den meningen låter ju helt sanslöst sjuk, men i sin kontext så kan man förstå bättre. Att jag inte önskade mig flickor beror på att jag har en ärftlig sjukdom som enbart drabbar kvinnor.

Nåt kinesiskt eller indiskt bolag som screenar kön på foster skulle ju tjäna miljoner på att starta företag i Sverige om det ser ut så här. Där aborteras kvinnliga foster till den grad att det uppstått obalans i folkmängden, det fattas kvinnor att gifta sig med för de åtråvärda manliga kinesiska fostren som vuxit upp nu.

Kina:

https://assets-eu.researchsquare.com/files/rs-1392935/v1/f1dd3894-c13f-4412-9c19-218adc05ecf7.pdf?c=1646347711

Indien:
https://www.theguardian.com/global-development/2020/aug/21/selective-abortion-in-india-could-lead-to-68m-fewer-girls-being-born-by-2030

Det handlade ju om att i Kina på 80 talet
fick familjer bara skaffa 1 barn.
Och flickor var inte lönsamt…

Jag är hobbypsykolog och min tanke är att det ligger en hel del ”vilja läka sitt inre barn”-lust bakom önskemål om ens bebis kön. Väldigt ofta ser man just kvinnor som önskar sig en dotter. Varför? Kanske för att de själva har haft en dålig mamma? De önskar att deras mamma inte skulle ha sagt eller gjort si eller så, och om de får en dotter ser de en chans att göra om och göra rätt. Å andra sidan kan det för andra kvinnor vara tvärtom. Jag har själv en giftig mamma som mobbade mig för min vikt/mitt utseende och kunde säga väldigt vassa saker till mig som gjorde mig osäker och dödade mitt själv förtroende. Vissa i min sits kan nog önska sig en son, för att inte riskera att få samma störda mamma-dotterrelation.

Sedan vill ju många klä upp sina döttrar i fluffiga kjolar och rosa rosetter och grejer – men de riskerar ju att bli jävligt besvikna. Många tjejer, när de blivit lite större och utvecklat en egen vilja, har ju inte alls lust att springa runt och leka på lekplatsen i opraktisk tyllkjol eller flätor som slingrar sig runt armarna, utan föredrar enkla praktiska ”pojkiga” kläder och vill inte sitta still i 20 min för att få håret flätat…

Tror snarare att de kvinnor som önskar en dotter gör det för att de vill ha en varm, nära relation som de själva har med sin egen mamma.

Får för mig att man inte har samma ”hang up” när man haft en harmonisk barndom med sunda föräldrar. Men bara en spekulation.

Så vad är din ursäkt för dina märkliga kommentarer? Har du haft en jobbig barndom?

Hon skriver ju att hon hade en elak mamma som mobbade henne? Så ja det låter ju onekligen som en jobbig barndom.

Tycker inte Aliettes kommentar var märklig alls, det är väl ganska rimliga spekulationer. Jag är nog tvärt om-mamman som inte ville ha en dotter pga tyckte att det var svinjobbigt att vara flicka själv. Är känslig och skör, och vill inte överföra mina egna osäkerheter på henne.

Jag är glad att mitt första barn blev en son, jag tror att min egen uppväxt och personlighet ger mig bättre förutsättningar att uppfostra en pojke än en flicka helt enkelt. Allt handlar om att jag vill klara av att forma en trygg och god individ.

Vad i mina kommentarer tyckte du var märkligt?

Kanske därför jag inte fattat det där. Jag hade ingen bra relation med mamma och jag har bättre relation med min son än min dotter som är extremt självständig (på ett positivt sätt! Men jag saknar den nära relationen). Mina barn hade och har även bättre relation med sin farmor och farfar.

Jag läste någon analys om att förr ville man ha pojkar för att dem får man ha kvar (kvinnor blev gifta in i en annan släkt) men idag tänker man exakt tvärt om: kvinnor är de som håller kontakten och därför räknar man med att få fortsätta umgås med en dotter och även med hennes framtida barn.

Fast det där blir ju vad man gör det till.

Ja det var en analys på befolkingsnivå, om varför folk tenderar att välja tjej om de kan nu tvärtemot förr (vilket man tydligen sett att de gör, om möjligt, t ex vid adoption). Tror inte man ska koka ner det till individnivå: man kan inte räkna med att få en bra vuxenrelarion med sina döttrar bara för att de har snippa.

Det där var min tråd. Känner mig hedrad över att den väckte mycket tankar.
Kommer SÅKLART älska alla mina döttrar. Men jag stör mig också på alla kommentarer jag VET att jag kommer få ”Jaha men gud stackars pappa”, ”men då blir det ett fjärde barn”. Osv. Alla fattar ju själva att man älskar alla barn. Men det är sjukt att jämföra barnlöshet med besvikelsen över en dröm/kön/tanke. Det är helt olika saker som jag tror är svårt att förstå om man inte befunnit sig i denna sits.
Tack för alla era svar. Mänskliga känslor är inte alltid enkla att förstå, de bara finns…
Förstår att Kenza fått massor av kommentarer. Skönt att hon inte bryr sig om sånt längre!

Jag trodde inte att vi hade ännu starkare föreställning om könsroller idag. Vad hemskt att vara dottern eller sonen som föds oönskad med fel kön. Får inte flickor och pojkar välja längre vad de vill ha på sig och vilka intressen och senare utbildning de vill ha? Jag är kvinna född på 60-talet, lekte med Barbie och bilar, tränade fullkontakt karate och valde ett vårdyrke. Fy så läskigt att födas som dotter idag till en mamma som vill träna dottern gå med klackar som nioåring.

Om du syftar på min tråd jag skrev igår så kan du lugna dig lite. Mitt barn kommer inte få det hemskt för att jag är ledsen just nu. Jag har gott om tid att förbereda mig mentalt. Hon kommer få allt hon önskar och lite till. Jag kommer älska henne mer än mitt eget liv när hon kommer upp på mitt bröst. När man är gravid kan man känna många saker. Det betyder inte att man känner så sen. Så tat lugnt du och sluta förfasas över andras känslor så mår du bättre ska du se.

Nu var mitt inlägg inte riktat mot just dig. Men bra för din stackars tös att du kommer att fixa till allt mentalt tills hon föds. Du blir säkert en perfekt mamma.

Tack! Jag tycker själv att jag är ganska engagerad och bra även ingen är perfekt 😉

Har du själv barn? Lär du dina barn att skriva elaka saker till andra på internet? Något att fundera på kanske ? Du verkar inte så trevlig…

Jag har aldrig upplevt att det där med vilket kön ens barn har är någon grej. Först på senare tid jag hört att folk ser sig själv som en pojk- eller flickmamma. Kanske är det för att jag har en av varje som gjort att ingen riktigt pratat om det med mig.

Det finns mängder med anledningar till att jag önskade mig flickor, betydligt mer komplicerade anledningar än ”flätor, rosetter och tyllkjolar”. Barn nr 2 blev en pojke och jag älskar honom verkligen över allt annat. Min underbara unge! Men, jag är glad att vi fick veta kön vid NIPT så jag hade tid att vänja mig vid tanken på en pojke. Det skyndade på min anknytning till honom sen.

Men berättade gärna de mer komplexa anledningarna då? Kan tyvärr inte komma på några själv.

Ibland kanske man måste acceptera att man inte fullt ut kan förstå andras tankar/känslor och det är inte alltid lätt att förklara sig i ord. Speciellt inte på ett sånt här forum där allt kommer bemötas med ifrågasättande.

Exakt. Dessa personer VILL ju inte ens försöka förstå. Och det är OKEJ. Ibland får man acceptera bara att alla känner olika och hålla en trevlig ton ändå.

Exempel på varför man kan känna oro för att få en pojke:

– G*ngkriminalitet
– Risken för unga killar att bli m*sshandlade ute på stan
– Oro att man inte ska lyckas uppfostra en fin man (flickor får mycket ”hjälp” av samhället här eftersom vi förväntas vara empatiska redan från förskoleålder på ett annat sätt än pojkar)
– Oro över att förlora sin son om han blir tillsammans med en kvinna (eftersom kvinnor generellt är bättre på att hålla kontakt med sina föräldrar)
– Oro över psykisk ohälsa hos pojkar och hur man lär sitt barn att vara öppen kring känslor i en värld som vill lära män att de inte ska vara det.
– Oro för toxiska manliga miljöer han troligtvis kommer att utsättas för
– Oro för att man som kvinna helt enkelt inte ska förstå hur man ska ”göra rätt” för en ung pojke eller tonårskille.
– Oro för att inte förstå vad som pågår i hans huvud.
– Oro för att bli ”farmor” som inte är lika nära sina barnbarn som mormor (återigen för att kvinnor genrellt är bättre på att ta ansvar för och upprätthålla relationer)

Har själv två söner. Själv blev jag glad båda gångerna att det blev en pojke. Hade självklart blivit glad för en tjej också. I slutändan vill nog alla ha friska barn. Tror mest att önskningar handlar mer om ens rädsla för hur det ska bli med uppfostran eller en förhoppning/ tro om hur det kommer att vara om man får ett vist kön. Önska eller hoppas får man väl ändå göra ?

Kan nån förklara eller vet hur hon gick från att inte ha några ägg? Till att få 3 barn?

Kort förklarat – hon hade inte slut på ägg, hon hade låg AMH vilket man mäter för att se äggreserven i äggstockarna. Att ha lågt amh betyder inte att äggen som finns är dåliga! Man kan också förbättra sin äggkvalitet på olika sätt. Har för mig att Kenza hade problem med sköldkörteln? Fick hon ordning på den så blev det förmodligen lättare att bli gravid.

Som ovan skriver så var grejen aldrig att hon inte hade några ägg. Men hon hade färre ägg kvar än kvinnor i hennes ålder brukar ha, en onormal cykel, och fick besked att hon troligast skulle gå in i klimakteriet i förtid (när var oklart, kunde vara om ett år, om 5 år eller bara några år tidigare än förväntat).

Så de började med IVF, första misslyckades, andra fick de inte några ägg som funkade och inför tredje omgången – när hon tog hormoner för att förbereda ägglossning – så blev hon gravid själv. Så, därefter vid varje försök att bli gravid har hon fått sådan hormonbehandling för hon behöver det för att få till en ”normal” ägglossning/cykel så att en graviditet kan ta sig.

Så är det ofta med fertilitet. Provsvar och undersökningar kan ge en indikation om hur sannolikt det är för någon att bli gravid på naturlig väg, helt utan hjälp. Ser de dåligt ut, som i Kenzas fall, så rekommenderas hjälp. Hon behövde inte ”maximal” hjälp visade det sig (som IVF eller äggdonation), utan räckte med viss hjälp (i form av hormoninjektioner). Men det är svårt att veta på förhand, man måste testa och hoppas på det bästa.

Vi har två döttrar och när jag var gravid med min andra flicka sa min pappa när jag redan visste könet och inte hunnit säga något ”hoppas verkligen det blir en pojke nu” varav jag sa ”vi vet redan det blir en flicka till”. Har hört flera gånger ”man vill ju ha en av varje” men nej. Alltså självklart hade jag älskat en son lika mycket men är så glad över att de får vara två systrar och att flickor värnar mer om familj i det stora hela. Jag hörs hela tiden med min mamma och vet många andra kvinnor som gör med. Min man och alla män jag pratar mer hörs kanske en gång i veckan med sin mamma och relationen är inte i närheten. Mormor blir dessutom mer involverad på grund av det än farmor. Och ja självklart finns de undantag både med mormor/farmor och kontakten med sin mama men i det stora hela så ser det ut såhär. Och jag har en bror som jag aldrig stått så nära. Självklart samma sak där med, finns de som är supernära av motsatt kön men inte lika vanligt som två systrar eller två bröder. Flickor/pojkar och kvinnor/män är olika och de påverkar självklart mycket. sen vill jag också säga angående Kenza att jag tror inte skillnaden är så stor när barnen är små med att ha flickor/pojkar. Skillnaden blir större sen kring relationer.

Men hur går det ihop med att så många klagar över att män är mansbebisar pga deras mamma kommer hem och städar åt dem osv?

Det är väl inte så vanligt att mamma kommer hem till vuxna barn och städar. Det vanliga är väl att under tiden pojkarna bodde hemma så har 1) mammorna daltat med dem, och 2) papporna varit mansbebisar som förväntat sig att deras fruar ska dra lasset hemma.

Så när de sedan flyttar ihop med en kvinna förväntar de sig att hon ska dalta med dem och ta allt ansvar för hemarbetet på samma sätt som de sett under sin uppväxt. Och ja, min erfarenhet är att de här mansbebisarna inte anstränger sig för att bibehålla någon relation med sin mamma. Så när de tex är hemma och hälsar på, så gör mamma allt för att de ska ha en fin stund och för att deras söner ska vilja vara där ofta – Och fortsätter därför passa upp på dem. Mansbebisarna tackar och tar emot, men kommer fortfarande inte anstränga sig för relationen.

Typ så går det ihop.

Mina barn träffar sina farföräldrar betydligt mer och barnen, jag och min man har en närmare relation till dem än mina föräldrar, (morföräldrar). Min svärmor var väldigt involverad under mina graviditeter osv. Har flera i min bekantskapskrets som har det likadant. Jag upplever att det handlar mkt om engagemang och intresse, inte enbart om man är far- eller morföräldrar. Även om mina barn är ganska små så är jag helt övertygad om att vi kommer ha en nära relation till vår son genom hela livet, på grund av att vi värderar familjerelationer högt. Jag hoppas att min dotter får en fin och nära relation till sina svärföräldrar om hon får några i framtiden. Om föräldrar engagerar sig känslomässigt i sina barn från början gynnar det framtida relationer med vuxna barn mkt tror jag. Oavsett kön på barnet. Har en vän som är väldigt engagerad och stöttande även gentemot sina svärdöttrar, hon står sina söners familjer väldigt nära.

Jag håller inte med. Har helt motsatta upplevelser gällande mor/dotter, mor/son, bror/bror osv. Min man har tex extremt nära och bra relation till sin farmor. Vet många bröder som är nära. Känns som de flesta döttrar har en rätt komplicerad relation till sin mamma… medan sönerna har en mer avslappnad och nära relation.
Det är spännande vilka olika erfarenheter man har. Skulle ändå akta mig för att kalla det där en generell sanning.

Men just att kvinnor är bättre på att ta socialt ansvar och upprätthålla relationerna med släkt och vänner ÄR ju faktiskt generell sanning. Men generell sanning betyder ju aldrig ”utan undantag”. Finns förstås massor av män som är duktiga på det, och kvinnor som inte är det.

Själv känner jag både män och kvinnor med både bra och dåliga relationer till både sina mammor och pappor. Såklart.

Personen i öppet spår som mår piss för att hon vill ha en son istället för en dotter borde fundera på om abort var ett alternativ. Låter inte stabilt att känna så…

Tycker att det låter mer allvarligt att se så svart/vitt på saker och ting som du gör. Att du baserar en enda text och därmed avgör att någon borde göra abort. Herregud ?

Ska genast göra abort å du heliga. Tack för dina kloka ord och för att du är så stabil och perfekt.

När jag var gravid grät jag floder en dag för att jag kom på att Heath Ledger är död.

Du har aldrig varit gravid eller starkt påverkad av hormoner, eller?

Har faktiskt inte tänkt speciellt mycket på om ens barn blir pojke eller flicka. På riktigt. Det blir vad det blir liksom, svårt att föreställa sig det ena eller andra och alla är ju individer.. att det ska spela så stor roll har jag svårt att förstå.
Har två gulliga vildbasar till pojkar, haha:)

Som Mia ovan skrev, tror skillnaden först kommer när man blir farmor/mormor.

Har två söner, älskar dem, älskar att vara pojkmamma, blev överlycklig när nr 2 var en kille just för att de skulle få blir brorsor. Älskar livet med två killar och killiga grejer.

Vi kommer absolut försöka skaffa minst ett barn till, och viktigast är såklart friska rackare, det är ju allt man drömmer och hoppas på!!!!!

Sekundärt, efter önskan om fler friska barn, så hoppas jag någon gång på en dotter just för att få bli mormor. Detta då alla i min närhet ink jag är mycket närmare sin mamma/barnens mormor medan farmor oftast är ett nödvändigt ont, ingen man vänder sig till för barnvakt, råd, etc.

Med det sagt. Får vi 3 eller 4 pojkar ska jag göra allt jag kan för att få en fin livslång relation till dem, deras flickvänner och vara en så härlig mamma/svärmor jag kan. Allt man vill är ju att få vara en del av deras liv hela sitt liv.

Jag vill inflika här att din inställning som framtida svärmor känns fin ❤️
Och sedan lägga till att vi har mycket bättre relation med barnens farmor och farfar än mormor och morfar. Farmor/farfar är engagerade, intresserade och kärleksfulla. Mormor/morfar är mer visa upp och att det ska se bra ut, men inte lika involverade i stort. Bor lika nära oss så inte så att det avgjort. Tror det beror på makens relation med sina föräldrar

Tack❤️ vad gullig du är, och vad glad jag blir att du säger att ni har en fin relation med barnens farmor❤️ härligt för barnen! Och då finns det hopp för oss?

Vill bara säga att jag har en helt annan uppfattning om mormor/farmor relationer. Alla jag känner har nära relation till farmor. Bullfarmorn liksom. Allt blir ju vad man gör det till och det man investerar i relationen 🙂

Samma här! Har alltid stått närmare farmor än mormor. Det var farmor vi sov över hos (och älskade det) om mamma och pappa var borta, det var farmor vi hängde hos och fikade och hade mysiga pratstunder mm. Min mamma är idag både farmor och mormor och är lika engagerad, närvarande och uppskattad för alla barnbarn.

Har tre killar, vet inte hur många gånger under tredje graviditeten som folk sa ”nu hoppas ni väl på en tjej”. Och när han var född ”nu kör ni väl på med en till”. Hyfsat tjatigt!

Klart det hade varit kul med en tjej, men nu blev det tre grabbar och det går ju inte att föreställa sig något annat ❤️

Om man blir besviken över att ens barn inte har ett visst könsorgan ska man nog gå i terapi.

Lustigt att det är så accepterat att säga att man storgråter vid ultraljudet för att man har en bebis med/utan snopp mellan benen. Skulle man säga att man gråter över att ens barn fått mörkt hår och inte blont, eller är lite kort, eller har en krokig näsa ja då jäklar är man en psykopat som borde skjutas…

Skulle nog säga att det är socialt accepterat att gråta över typ vad som helst när man är gravid. Har svårt att förstå att man inte kan känna empati med den känslostorm många går igenom i samband med att skapa ett liv.

Tror helt ärligt att det snarare är om man är livrädd för lite känslor (t ex besvikelse) som man behöver gå i terapi.

Det handlar om så mycket mer än ett könsorgan.

Jag önskade en blond och blåögd dotter. Fick en flickiga blond blåögd dotter ??❤️ Tror mest detta provocerar pojkmammor som i hemlighet alltid velat ha en sitter.

*dotter

?

Vilken sjuk kommentar. Nån med dina värderingar borde inte vara förälder åt varken pojkar eller flickor.

Har trygga, lyckliga och välmående barn. Vi kan ge våra döttrar ett kärleksfullt och tryggt hem. Tråkigt att läsa att alla inte har de förutsättningarna. Förstår att det känns orättvist och frustrerande ❤️

Var läser du att andra inte kan ge det? Är verkligen glad över att inte en liten oskyldig vacker pojke fick dig som mamma ?. Du hade nog inte behandlat honom väl. Hoppas du kan gå i terapi för dina tankar ??❤️ Men du verkar inte ens förstå att det inte är friskt.

Jag som skrev tråden tycker inte att den där kommentaren är alls passande. Jag vill ha barn av BÅDA könen. Jag vill inte välja bort ett kön. Men jag är glad att du fick en dotter då med tanke på hur du ser på söner. Går du i hemlighet runt och tror att alla vill ha en dotter ? Känner du dig överlägsen då?

Med din inställning borde du köpa en docka istället. Att uppfostra ett barn och bidra med sunda värderingar och empati känns tyvärr kört.

Känns jäkligt aggressivt att dessutom önska ett visst utseende.

Håller med om hur ovan skrev det, ska dock erkänna att jag hoppas våra framtida barn vår min mans varma, bruna, fina ögon. Samtidigt som han hoppas de får mina gröna ögon haha. Tror dock det har mer att göra med kärlek till varandra än faktiska utseendet.

Det är ju bara att kolla på barn i en skola eller tonåringar eller vuxna – till 99% ser och märker man skillnad om det är man eller kvinna, med könet kommer en massa attribut och man associerar ju det med barnet man ska få vilket inte är konstigt. Som grupp med ett visst beteende kanske man då föredrar det kvinnliga framför det manliga? Man kan klä sin bebis hur neutralt man vill och kanske vill pojken bära klänning ett tag på fsk och gå på dans men spola fram några år – även om han fortsätter dansa kommer förmodligen hand umgänge och liv i stort bli mer pojkaktigt. (Ja, undantag finns, men inte helt lätt att vara ultrafeminin man heller). Klart det inte är konstigt att hoppas på det ena eller det andra. Men förhoppningsvis inser man innan man blir gravid att det är ca 50/50 vad det blir.

Jag tycker självklart man måste få känna sina känslor angående detta. Man är gravid, otroligt hormonell och har en del konstiga tankar. Vi är människor, vi blir besvikna, avundsjuka och ledsna på väldigt märkliga saker. Det måste få vara OK utan att man är en hemsk människa.

När jag var gravid med min son blev jag besviken under ultraljudet för jag har ALLTID föreställt mig att få en dotter. För jag trodde att om jag fick en dotter skulle vi bara kunna ha ett starkt band. Jag var så rädd att bli exkluderad från min son och hans pappa. Att deras intressen inte skulle matcha mina. Jag har inte många män i min närhet som är speciellt nära sin mamma och detta var något som speglade mina fördomar. Jag behövde några dagar att bearbeta detta och när han väl kom var allting över och ja, jag skämdes att jag känt så. Men jag tyckte också det var OK att jag kände så. Idag är jag fullt medveten om att mina rädslor absolut inte stämde. Och han är min allra bästa vän idag. Sluta skriv att folk är hemska människor. Ibland känner vi saker som saknar en rimlig förklaring, man måste få känna också

Skillnad på att känna en känsla under graviditeten som sen övergår i kärlek när barnet kommer, och att sitta och häva ur sig att man är livrädd att få pojkar, att man absolut inte vill ha pojkar, att man inte skulle älska en pojke etc. Var ju till och med nån i nåt tidigare öppet spår som skrev att hon inte ville ha en pojke för hon ville inte uppfostra en våldtäktsman….. Har man såna inställningar kring att skaffa barn så är man hemsk och direkt olämplig som förälder.

Tack ❤️

Att önska och föreställa sig att man ska få barn av ett visst kön är en sak. De allra flesta normalt funtade människor blir ju sen glada och älskar just sitt barn över allt annat oavsett kön och oavsett vad man önskade/trodde man skulle få.
Det som däremot är både skrämmande och vidrigt är att vuxna kvinnor, mammor, sitter och påstår att de är livrädda för att få pojkar, att de inte skulle kunna älska dem, att pojkar växer upp till hemska individer etc.
Ja, pojkar som växer upp med mammor med den vidriga inställningen har garanterat sämre förutsättningar att bli fina och empatiska individer.
Lustigt också att många av dessa mammor som bara vill ha döttrar förmodligen lever med män. Himla tur att svärföräldrarna inte tyckte det var en mardröm att få en son då.

Ja det kan jag också tycka känns som en hemsk inställning. Jag kan ha svårt att förstå det då jag ju hemskt gärna vill ha en son. Samtidigt vet vi inte vad dessa kvinnor bär på. Kanske övergrepp av män, svek, problem, svåra erfarenheter? Givetvis bör man ju försöka räta ut sina känslor inför en graviditet, men vi får hoppas att dessa kvinnor älskar sina söner sen. Är övertygad om att de flesta gör det 🙂

Jag är 3:e barnet av 4 och också 3:e dottern, mina föräldrar ville att jag skulle bli en pojke vilket har påverkat hela mitt nu 50-plus liv. Jag var oönskad och det har sagts rakt ut men som ett skämt, och jag har alltid känt av att jag var mindre värd.
Tro inte att era barn med ”fel kön” inte märker det…för det gör vi?

Fast bara för att dina föräldrar misslyckades med det, gör inte alla det. Att bli ledsen en kort stund en graviditet betyder ingenting egentligen. Jag är dessutom helt säker på att du inte är oönskad, då hade de ALDRIG skojat om det. Du är helt unik och förmodligen alldeles underbar.

Exakt samma för mig mamma som är 65 år. Hennes föräldrar hade en flicka och fick sedan min mamma. Min mormor hade sagt någon gång att hon önskat att få en pojke. Tror min mamma vara 7-8 år när hon sa det och mamma har alltså från och till tänkt på det sedan dess. Tyvärr dog min mormor plötsligt när mamma var 19 så mycket som kommit ikapp henne nu har hon inte kunnat få prata med henne om, exempelvis den kommentaren. Säkerligen inget illa bakom men ändå någon som har knagt i min mamma.

Man blir ju helt matt. Det viktigaste måste väl vara att barnet är friskt, hur kan man ens tänka något annat.

Kommer osökt att tänka på transdiskussionen om att identifiera sig med ett kön men det tillhöra det andra. Nånstans vittnar ju även det om att pojkar och flickor är olika (utöver individnivå) och att det ligger bortom tyllkjol- och rosettdebatten (om ni är med på vad jag menar). Detta har alltså inte med hen eller ickebinär att göra, utan man/kvinna-diskussionen där man identifierar sig med det ena eller andra.

Kan dock inte själv sätta fingret på vad det handlar om utöver biologi o.s.v. men för mig är det ändå alldeles uppenbart. Det behöver inte innebära att man tillskriver det ena könet bra eller dåliga egenskaper för den sakens skull. Man kan i stället konstatera utan att värdera.

Läste nånstans att familjer med tre barn – i en stor majoritet – hade två pojkar eller två flickor innan den tredje blev till. Kan tycka det känns lite olustigt att läsa även om jag nånstans förstår längtan efter att uppleva nåt man upplever saknas.

Som mamma till två pojkar funderar man naturligtvis en del i dessa banor, och då känner jag mig ändå nöjd och tillfreds med hur det blev och bevittnar med glädje deras fina band (brödraskap) o.s.v.

Jag har ett barn och när jag var gravid så funderade jag på könsfrågan med utgångspunkten att ”jag vet inte om jag vill ha en flicka eller en pojke, det kan ju verkligen inte vara så stor skillnad”. Det enda jag kom fram till var att jag alltid har kommit bättre överens samt umgåtts mest med killar och män, då kanske det även skulle vara lättare att knyta an till en son?

Nu har jag en fin dotter och eftersom jag strävar efter ett lite mera könsneutralt synsett på uppfostran så har det svåraste hittills varit när dottern själv velat ha ”glitter och tyllkjolar”. (Väldigt stora livsproblem jaa…) SJÄLVKLART får hon välja själv vad hon sätter på sig, det har hon fått sedan hon kunnat peka, men det är ju lite tokigt att jag går omkring och oroar mig över att någon annan ska tycka att ”vad är det för fjantig mamma som bara klär sin dotter i klänningar”. Haha. Hur man än gör så känns det alltid som att man gör något fel. Det viktigaste är väl att man gör det klart för sina barn att de får vara helt och hållet sig själva och att det finns många olika sätt att göra saker på. Alla är olika och så vidare. Hade gärna sett ett samhälle där fler föräldrar tänkte efter lite innan de överförde alla könsstereotypier till sina barn. Tror många gör det utan att alls vara medvetna om vad de gör.

Vilken problematik hörrni. Kanske viktigast att barnet blir friskt??!!
Annars kan man ju avstå från barn. Köp en hund, där kan du välja både kön & utseende.
/ Lyckligt barnfri kvinna i sina bästa år.