Det första som hände när vi kom fram var att vi åt lunch. Kenzo älskar broccoli, röd kål och vit kål mest av allt på buffén. Något jag är sjukt glad över är att alla mina barn har jättebra matvanor. Dom älskar grönsaker och äter sjukt varierat. Sedan får dom såklart unna sig massor med gott nu på semestern med MEN jag uppskattar att dom inte bara äter pommes och pizza. Nu med lite facit i hand efter tre barn så är det bästa jag har gjort: introducera ALLT till barnen tidigt. Grönsaker, bönor, linser, sådant som många barn kanske inte tycker om. // Gabriella Joss
Gabriella Joss Possler är just nu på semester på Gran Canaria med sin familj och skriver en del om hotellets mat och vad familjen gör om dagarna.
Det busas, badas och leks en hel del, men mellan varven äter och dricker de också mycket. Gabriella berättar att hon är väldigt glad över att hennes barn äter stora mängder grönsaker och vågar testa mat som många barn vanligtvis ”inte tycker om”.
Anledningen till detta, menar hon, är att hon tidigt introducerade all typ av mat till sina barn. Gabriella har själv lagat vegetarisk kost (ovo/lakto eller liknande) sedan innan hon fick barn, så det är naturligt att barnen har fått samma typ av mat hemma. Hur det ser ut i skolan eller förskolan vet jag däremot inte, men Gabriella verkar inte vara alltför strikt med att barnen måste följa hennes kosthållning. Kanske äter hennes man kött – det vet jag inte – men tillbaka till ämnet om barn och grönsaker.
Är det så enkelt som att det bara handlar om att introducera barn till ”ovanlig” mat tidigt, eller har Gabriella kanske bara haft tur med barn som är nyfikna och vågar smaka? Kanske kommer det med åldern för barn som är kinkiga i början av livet?
Jag vet precis hur det känns – jag kunde knappt få min hundvalp att testa ett nytt foder, så jag förstår utmaningen. 😉
Föregående inlägg 
Tröttsamt! Hon vill lyfta sig själv som den perfekta mamman och trycka ned andra som inte ger sina barn den ”jättebra mat” som hennes barn äter.
Om man blir provocerad av att någon ger sina barn varierad och bra mat (och barnen äter det mesta) så får man nog gå till sig själv och sitt eget föräldraskap. Det penible Gabriellas, eller någon annan förälders fel, att vissa väljer att gå den enkla vägen och bara servera sola barn färdiga köttbullar och nuggets.
Hur kan du ens få det till detta? Trampade hon på ömma tår kanske?
Jag har alltid gett barnen avocado, majs, och bönor istället för klämmisar och aldrig sett vitsen med att börja med välling. Vad har det med andra mammor att göra? Betyder det att jag tror mig vara bättre än någon annan?
Du får jobba med självkänslan.
Nu försöker hon väl inte trycka ner andra men när man försöker få det till att ens barn så enkelt gör x (äter all mat, är fysiskt aktiva, lärde sig läsa tidigt osv) för att man helt enkelt gjorde y själv som förälder så blir ju ändå motsatsen att föräldrar vars barn inte är lika ”duktiga” inte gjort rätt från början? Men alla har ju olika utmaningar och får jobba olika hårt för olika saker. En del medfött, en del pga faktorer man inte kan påverka (barn som varit sjuka ofta tex där man fått försöka pilla i vad som helst för att slippa läggas in med dropp) och ja, självklart kan det vara slappa föräldrar men ofta är det mer komplicerat än så! Så lite ödmjukhet skadar inte. Klart man kan tipsa andra men har man haft det väldigt lätt behöver man ju inte trycka upp det i ansiktet på andra heller och hylla sig själv.
Nej. Hon berättade om sin situation. Allt annat är i ditt huvud och din tolkning.
Tja, säger man att ens barn äter allt för att man serverat allt så tolkas det ju som att barn som inte äter varierat inte fått en varierad kost, eller? Och så blir det till en sanning där det finns ett enkelt sätt att lösa problemet och där skulden ligger på föräldrarna om man inte lyckats med något så enkelt som att servera grönsaker vilket leder till en hel del fördomar, tex som snöflingor som nämns här nedan vilket kanske inte är så kul för dem som verkligen har problem.
E – Tack, exakt så !
Jag tror inte att de som verkligen har problem bryr sig. För de har inte haft samma förutsättningar.
De VET nog själva att de haft andra förutsättningar. Men alla andra i deras närhet då som suckar och tycker föräldrarna curlat, är jobbiga, folk som pratar.
Ja men vad har det med Gabriellas inlägg att göra?
Har hon skammat dig eller känner du dig bara skamsen? Försöker hon kränka eller är du bara kränkt?
Nä det vill hon ju inte. Hon tipsar vad som fungerar för hennes barn. ?
Min kommentar var till den längst upp!!
Humble brag? Men kudos till henne! Har inte barn själv så kanske borde vara tyst men jag har en tanke… Kan man inte bara lura barnen att äta grönt om det är svårt att få i dom grönsaker? Kan man inte bara mixa ner massa grönsaker och göra någon pasta? Blir ju säkert en jättegod sås tänker jag, men med grönsaker i flytande form. Eller är det en ny nivå av curling?
Klart man kan och många gör det. Men sen finns det barn som inte är så lättlurade och kanske bara vill äta kex och vägrar allt annat tex
Varför ens låta småbarn smaka på kex? En gång såg jag en pappa försöka få en ettåring att smaka på en klubba. Varför? De första åren bestämmer man ju helt vad barnet ska få tillgång till för mat, så varför ska man ge barnet kex, godis, kakor, glass, chips och annat onyttigt?
En klubba! Av alla saker till en ettåring?
Fattar inte varför man ger en klubba till ett litet barn överhuvudtaget. Varför just den typen av godis när det finns så mycket annat?
Att vara selektiv med mat kan ju utvecklas eller gå i perioder genom åldrar. Ibland är det omöjligt att undvika att dom äter grejer. Ibland serveras det en massa skit på födelsedagskalaser eller restauranger, när man är på besök hos någon eller liknande och då är det väldigt svårt att ha kontroll över vad de äter. Det är inte så lätt att vara förälder i ett samhälle där skräpmat är accepterat.
Har aldrig förstått det heller. Varför serverar man alls makaroner och ketchup? Om barn inte ens vet att sunkmat existerar så kan de inte heller ”kräva” det. Enkel logik.
Finns en app som heter Semper Step som baseras på forskning i Sverige där man sett att om barn introduceras för grönsaker, bär, frukter tidigt så är det större chans att de gillar just sådant. Så Gabriella är inte helt ute och cyklar!
Många dagens föräldrar äter själva sunkmat, hämtmat osv. så det blir kanske svårt att plötsligt ändra på det bara man får barn. Jag själv är uppvuxen med barnvänlig beige mat, där det aldrig blev bättre, pga pappa inte äter annat än sån mat, och mamma inte orkade laga olika maträtter i familjen. Upptäckte ”matvärlden” först när vi började ha hemkunskap i högstadiet, och då försvann successivt matfobierna och skepticismen mot grönsaker och kryddor, och jag började laga god mat själv. Egentligen skyller jag min matkräsenhet som barn 100% på min pappa.
Men makaroner är inte sunkmat.
Förmodligen har de testat allt möjligt och märker att ”sunkmat” fungerar bäst, av den enkla anledningen att den smakar precis lika och har samma konsistens varje gång. Visst kan man helt skippa att servera pasta tex men säg att barnet ätit dåligt sedan en mattrotsig tid och sen får du höra att barnet älskade pasta på förskolan. Eller ätit det hos en kompis. Sen blir ungen magsjuk och har svårt att komma igång och äta efteråt, petar ännu mer i den indiska linsgrytan, kanske väljer man då att servera pasta med ketchup för att det är bättre än inget?
Bra mat kan väl också smaka precis lika och ha samma konsistens varje gång?
Ibland hjälper det inte att introducera barn för bär och grönsaker. Många barn går igenom matfaser.
Jag är trädgårdsintresserad och har en trädgård där jag tillsammans med barnen odlar bär och grönsaker. Sommartid finns det 4 sorters jordgubbar, 2 sorters hallon, 5 sorters blåbär, slånbär, krusbär, björnbär m.m. att välja på. På det massa olika grönsaker. Vi har tillsammans odlat, skördat, lagat mat och bakat på det som odlats.
Fram till fyraårsåldern åt barnen massa bär. Grönsaker är mest gurka som fungerar. Nu är det mest pasta med ketchup som går ner trots våra försök att erbjuda varierad mat.
Det finns såklart undantag och speciella behov, men jag tror på detta att alltid servera samma mat till alla direkt. Jag menar, i andra länder äter de helt annan typ av mat och givetvis barnen också. Det är inte en naturlag att barn bara gillar köttbullar och falukorv. Vi har alltid serverat varierad mat med många smaker och givetvis olika grönsaker, både varma och kalla och som en del av rätten. Så gjorde min mamma också. Mina barn äter allt och älskar grönsaker men gillar också hamburgare och tacos. Jag märker dock att ofta när man umgås med andra med barn utför de från att barnen ”inte tycker om” och det serveras typisk barnmat. Kan nog bli en självuppfyllande profetia till slut.
Håller med helt! Viktigt också att lära barnen att dricka vatten till maten, även på restaurang, inte läsk, saft eller juice.
+1 på det.
Håller med detta helt! Så många gånger vi fått frågan om vad barnen vill ha, typ pasta och köttbullar. Våra barn serveras samma som alla andra. Vi har sedan barnen varit 6 månader gett samma mat, men anpassat efter ålder. Funkar toppen för oss! (Men precis som du säger finns det såklart undantag, men tror att iaf börja med att erbjuda samma mat är ett bra steg)
Ja det handlar tyvärr bara om vad man ger sina barn för mat. Finns några avvikelser men de är inte så många som folk tror. Så börja tidigt och ha tålamod. Inga alternativa maträtter och mackor och pannkakor och grejs. Man gör sina barn en björntjänst om man håller på. Inte kul att vara kräsen med mat som vuxen.
Håller helt med. Har gett allt från början och agerat som att det är det naturligaste i världen att vi äter varierat och att barn och vuxna äter samma mat. Är också så tacksam att barnens förskola har en fantastisk kock som lagar så mycket varierat och mycket vegetariskt. Mina barn äter luncher som böngryta med ris, vegetarisk lasagne, fiskgryta och mycket annat. (Och absolut korv och köttbullar också.)
Jobbar i skola och varje termin har vi ett antal föräldrar som vill att deras barn ska få specialkost med enda argumentet ”tycker inte om….”
Så är det med mitt syskonbarn också. Han kan konstigt nog bara äta varmkorv och våfflor. En mycket ovanlig allergi, måste jag säga! ? Mina barn, i samma ålder, sitter bredvid som frågetecken när deras kusin börjar vråla för att han ve och fasa måste äta annan mat. Medelklassens neurotiska föräldrar är ???
Mina barn fick äta, och åt, typ ALLT från introduktion till fast föda. Favoriter var broccoli, hummus, olivröra, ihop med saker som korv stroganoff, lasagne, grytor osv. Sen helt plötsligt från ca 2 års ålder blev det tvärstopp för allt som inte är typ pasta, mat som ligger var för sig och INTE geggas ihop (lasagne, grytor och stroganoff = bläääää), köttbullar och all sån ”barnmat”.
Superfrustrerande för någon som gillar att laga mat och verkligen har gett av allt. Nu försöker jag inte göra så stor grej av det men laga den mat jag brukar och ha med något säkert kort på bordet och låta dem ta för sig själva. Hoppas det återgår någon gång i framtiden till nyfiken på mat men orkar absolut inte bråka om broccoli eller zucchinibiffar på daglig basis. Så länge de äter öht är jag nöjd ??♀️
Det låter som jag när jag var liten. Min mamma har alltid varit duktig med mat och severat hemlagat och varierat. Men nån gång började jag tycka att massa mat var så obehaglig. Alltså jag äcklades verkligen, minns det så starkt. Tror verkligen på att inte göra en grej av det. Trugade någon ville jag ju ännu mindre. Åt jag något jag inte brukade var det bäst om det inte kommenterades. Vitamintabletter för barn är ju dock en bra idé om matintaget är väldigt smalt och litet.
Idag äter jag allt, allra mest grönsaker som jag avskydde som liten ??????
Ville bara ge hopp så jag känner igen mig så mycket ❣️
+1
Mina barn har också fått smaka allt möjligt från start, vi var fånigt ambitiösa med puréer på fänkål och rotselleri och hittan och dittan. Hjälper föga nu när barnen är något större.
Precis. Ofta går det där i faser. När de är små äter de allt, sen tvärvägras allt. Sen går det bra med allt möjligt ett tag för att helt plötsligt vara tvärstopp ganska långt upp i ålder. Tror de flesta föräldrar försöker ge sina barn en varierad och hälsosam kost, och vad ens barn äter och inte har nog rätt sällan med bra/dålig förälder att göra. Vi får väl se hur det går för gabjossan när en av ungarna plötsligt vägrar allt annat än chicken nuggets och pasta.
Ja men guuuud. Min 2-åring har ätit allt och vi har erbjudit allt, men inte fan hjälpte det nu när hon istället är en kräsen liten person. Jag älskar att laga mat så det har varit sjuuukt jobbigt för mig. Hon äter inte sås, frukt eller kött för tillfället. Det innefattar fan allt från köttbullar, lasagne, hamburgare, köttfärssås, biffar osv. Vi fortsätter att ge henne av det vi äter, men har fått ge upp och steka fiskpinnar som back-up ?
+1 här!
Hörde på ett avsnitt av BVC podden att barn blir mer selektiva vid 2 år för dem förstår att dem har ansvar för vad dem stoppar i munnen. Det man kan göra är att fortsätta servera samma mat men inte tvinga. Barn ser också vad vi vuxna stoppar I munnen ?
Hemma hos oss serveras allt möjligt, man ska alltid smaka och man får inte säga att det är äckligt utan att de kanske inte var ens smak. Men tvingar aldrig.
Också så provocerande när de kommer hem och berättar om den otroliga tonfiskssåsen eller broccolisoppan de åt på förskolan.
Jag tycker hon tänker helt sunt och rätt. Är ju toppen med barn som äter varierat. Jag har också introducerat allt tidigt till mina barn. Alltid låtit dem äta samma mat som jag, så det är helt naturligt för dem. Sen gillar det inte alltid allt och kan självklart ha olika faser när de har bestämt sig för att nåt är äckligt. Men överlag äter de det mesta. Men det är alltid föräldrar som blir provocerade av sånt här, oftast dem som själva låter barnen äta enbart falukorv för att göra det bekvämt för sig.
Samma med potträning. Skriver man att det gått bra och enkelt att potträna (för att man faktiskt lagt tid och energi på det) kommer det alltid några och gapar om att ”ni är inte bättre än nån annan, vissa har det faktiskt jobbigt” och sen sitter de där och byter blöjor på sina fyraåringar….
Haha har hört en rätt stor tjej som sov med blöja erkänna (efteråt, genom sin överbeskyddande pappa) att hon var för lat att gå upp på natten att kissa…
Min unge åt allt fram till typ 4 år. Sen bara tvärvände det. Så det hjälpte inte att introducera allt tidigt. Nu är hon snart 9 och äter typ 10 rätter Max. Men det går väl över. Jag var också jättekräsen som barn och hoppade hellre över mat än att äta något jag tyckte var äckligt. Nu som vuxen äter jag det mesta.
Tror det där med hunger också verkligen spelar roll! Och det är ju samma för oss vuxna. En del kan enkelt hoppa över en måltid medan andra måste äta på rätt klockslag för att inte dippa helt. Klart det är lättare att matvägra om man klarar sig utan. Och klart föräldern blir orolig om barnet verkar äta väldigt lite, inte konstigt med det, och så försöker man justera för att barnet ska få i sig något. Tror det är sällan en förälder bara ”åh min lille prins, klart du ska få äta precis vad du vill varje dag!”
Samma här, har introducerat allt väldigt tidigt, en dotter äter fortfarande allt.
De andra två vände runt 3-4 årsåldern och är fortfarande väldigt sparsmakade nu när de är 9 och 13. Så bara för de äter allt som små behöver det inte förbli så, tyvärr…
Har samma här. Alltid serverat allt och mycket vegetariskt och alla har ätit med god aptit och jag har också nöjt sagt att ”det gäller att introducera all mat och inte hålla sig till någon sorts barnrätter”. När äldsta barnet var 8 började han plötsligt inte tycka om i princip någon grönsak förutom gurka och morot. Ska mest äta pasta och olika köttfärsrätter. Nu är han 10 och håller i sig men han brukar vara öppen för att smaka åtminstone! Men håller ändå vid att ge så varierad mat som möjligt, tror det ger större chanser för att barn ska bli mindre kräsna. Sedan är alla olika individer ändå
Håller helt med henne. Har själv alltid gett samma mat till alla i familjen. Men sånt här kommer alltid få igång gnället hos andra föräldrar. När de själva curlar sina snöflingor med falukorv och köttbullar varje dag så sticker det i ögonen att många inte gör så och därmed också får sina barn att äta varierat och bra mat. ??♀️
Eller så har föräldrarna serverat goda. hälsosamma måltider men insett att när barnen vägrar äta så är det lättare att ge dem något de faktiskt äter, under den period de vägrar viss mat. Inget som säger att de inte får en massa hälsosamt också, t ex frukt och grönsaker som mellanmål.
”Lättare”… Med de resonemanget så kan man ju placera dem framför en iPad alla vakna timmar på dygnet. Släng dit några nuggets var 4e timme. Enkelt och tyst – alla nöjda!
Vilken onödig slutsats. Allt är väl inte svart eller vitt? ALLT som är enkelt är inte nödvändigtvis dåligt! Varför stå och kämpa med broccolibiffar och linsgrytor i vardagsstressen varje dag och sen stressa över att barnet inte äter en tugga och oroa sig för att barnet inte får i sig något? Om det nu funkar att steka blodpudding, falukorv & koka pasta?
Jag ÖNSKAR min 2-åring åt köttbullar. Fan vad enkelt det skulle vara ute på språng, hemma eller på förskolan.
Vår 1,5-åring har också fått samma mat som oss från start, och äter också allt – vilket såklart är härligt. Men jag noterar att många säger ”vänta bara” och menar att det blir tuffare från 2-3 år och framåt. Är det så för alla? Eller finns ni vars barn fortsatt vara nyfikna på mat och velat äta varierat?
Det är nog väldigt varierat, men tänker att det ju bara är bättre om det skulle bli så att barnen fått mycket olika mat innan då. Har tre barn som ätit bra och ingen har blivit kräsen just i den åldern, däremot senare, men fick också höra där att det skulle bli stopp på ätandet just vid 2-3 så det ligger säkert något i att barn kan bli mer försiktiga då.
Säkert 50/50 vad slutresultatet blir. Alltid bra att göra som hon (och jag) gjort och ge alla i familjen samma mat. Även viktigt för att förebygga matallergier! Jag springer heller inte och hämtar ex smörgås, banan eller annat om middagen inte duger, då får barnen vänta tills nästa måltid. Till kvällsmål serveras alltid nått dom gillar (ex smörgås, yogurt m flingor) så dom går mätta och sover. Min äldsta blev ändå mera kräsen vid 2 år. Vill helst ha just pizza, burgare, smörgås, flingor. Men vi vuxna bestämmer lunch/ middag och hen får anpassa sig. Jag tror det lönar sig i långa loppet. Och äter dom inte grönsaker är det okej sålänge dom äter frukt ?
När mitt äldsta barn var i ettårsåldern berättade jag för en kollega om att jag fått just den kommentaren, ”Vänta du bara….”. Då fick jag den här kommentaren av kollegan:
”INGEN kan sia i framtiden, du kommer få hör så många ’vänta du bara’. Så såna kommentarer ska du bara strunta i!”
Hans kommentar har följt mig när mina tre barn vuxit upp, nu är de mellan 11 och 17 år och alla har utvecklats och gått igenom olika faser på olika sätt. Man får göra sitt bästa och sen får man se hur det blev… ?
Ps. Våra barn har också serverats varierad kost och aldrig erbjudits ett alternativ. De har haft perioder när de ”petat” i maten, men nu äter de det mesta (än om de inte alltid jublar…) och tycker bättre och sämre om olika maträtter, precis som vi vuxna gör.
Tror det är mycket inviduellt. Mitt barn fick smaka allt och åt kina mat vid typ 8 mån. Sen skulle det vid viss ålder låta som det inte gick. Roligaste exemplet var vid frågan om det var gott och denne svarade ”Nej, kan jag få lite till”. Idag är jag den kräsna och barnet allätare.
(Dock var det mormor som förbarmade sig och introducerade Mcdonalds och Pizza. för det äter jag fortfarande inte om det går att undvika….)
Vid 2-5 års ålder är det vanligt/naturligt med det som kallas ”neofobi”, alltså att barnen (ja, även sådana som ätit allt tidigare) blir mer skeptiska, helst vill ha säker, trygg, gärna beige mat. De allra flesta backar då till söt och fet mat, tex pasta, bröd med smör, kanske enstaka proteinkällor som korv, köttbullar och hummus. Det går oftast över och man återgår successivt (men ibland väldigt långsamt) till mer likt föräldrarnas vanor igen. Är ju naturligtvis olika hur uttalad den här fasen blir, hos en del märks den inte alls, och hos en del blir den så svår att den behöver hjälp av barnkliniken osv.
Här finns en vara två barn varit nyfikna. En är nu 9 och den andra 5. Jag ser det dock som att mitt varit hälften tur och andra hälften att vi äter väldigt varierat och fortsatt göra det även när tex 5 åring ett tag inte ville äta kyckling. Då pillade han ut det men åt tex såsen, grönsakerna och ris. Vi lagar inte andra saker utan det som är lagat är det vi äter. Vi provar nya recept och när det är något jag är osäker på om de kommer tycka om så brukar jag se till att de är mer och lagar för då brukar allt gå i.
Men har många runt mig där barnen är selektiva, tex en vän med fyra barn där ett av dem bara äter tre olika rätter. Så jag tror som sagt på en mix av tur och att vara konsekvent.
Om det vore så enkelt att det var en vedertagen sanning så skulle väl BVC basunerar ut denna sanning i samma stund som varje bebis ska börja med mat.
Har tre barn i olika åldrar och de äter så sjukt olika. En älskar grönsaker. En gillar inte mat alls. En äter allt. Vi har kört samma upplägg (ish) med alla tre men de envisas ändå med att vara tre olika individer. Jag tror att det mesta löser sig med tiden.
Skönt att höra! Vi har försökt ge vår dotter varierad kost sen hon började äta mat. Hon är 1,5 nu. Hon är ändå jättekinkig. Pasta, ris, potatis, pannkaka, salami och frukostgrejer går bra, nästan allt annat går bort…
Serverade allt möjligt och barnen åt allt möjligt fram till ca 2 år. Det blev inte sådär att bara pannkaka gällde men de blev mer kräsna helt klart. Sen kan man ju stå på sig såklart och låta barnen gå och lägga sig hungriga om det inte passar (alternativet är ju att servera annan mat eller mackor på kvällen och det är ju också ”fel”) men vi försökte variera så mycket som möjligt ändå och alltid ha något på bordet de gillade. Nu när de är äldre är de betydligt mindre kräsna igen.
Men tror absolut det finns en skillnad, dels att vissa är mer känsliga rent sensoriskt vad gäller konsistens liksom lukt/smak. Sen finns ju det mer extrema såsom arfid där barnet faktiskt hellre svälter sig än äter något ”konstigt” men de flesta kan nog vara mer äventyrliga än man tror om man inte ger upp för lätt. Men som med allt är det ju en balansgång, trevliga middagsstunder tillsammans och läggning med mätta magar eller en kamp varje dag för att barnen ska passa in i vad man själv anser vara lämplig kost?
Jag har förstått att magsjuka kan sätta stopp för viss mat, även om det inte var maten i fråga som orsakade det. För mig var det ärtsoppa som jag fick upp i ungefär samma konsistens när jag var runt sju år. Ärtsoppa på gula ärtor äter jag inte efter det. Och jag vet flera vuxna som inte äter musslor eller ostron överhuvudtaget för att de spytt efter att ha fått i sig en som varit dålig. Så för en hel del barn kanske det är orsaken?
Visst kan matpreferenser vara åldersrelaterade, även påverkas av andra (t ex klasskompisar som får medhåll om att allt är äckligt som serveras i skolan) Barn är ofta upptäckare men nyfikenheten varierar såklart. Är verkligen ingen expert på autism men hörde ett intressant program om ätproblematik och vissa kan tydligen inte förmå sig att äta något med stark färg eller ”okänd” smak. Ett barn åt bara chicken nuggets, inte vilket märke som helst utan det var endast Max som dög. Ett åt bara smörgåsrån… Helst ska det vara beige mat utan några konstigheter. Selektivt ätande kallas det tror jag. De svälter hellre ihjäl än testar ny mat. Då är givetvis föräldrarna glada om barnet får i sig någon som helst näring.
Mina egna barn har ätit det mesta som serveras men den äldste sonen har aldrig gillat risifrutti. Började hos dagmamman, hon var så förvånad eftersom han åt allt annat. Det är något med konsistensen, han har fortfarande i vuxen ålder inte lärt sig tycka om det. Den yngste ville inte ha sås eller grädde, nu äter han det gärna. Så man kan nog konstatera att det finns lika många ätvanor som det finns människor! ?
Jag har ett sådant barn i min närhet, autism grad 2. Han äter enbart korv från Biltema med avklippta kanter. Ibland kan han förmå sig att äta ett specifikt knäckebröd utan något på. Men överlag har han enbart ätit korven från Biltema i flera år.
Man kan tro att 40% av barnen har autism med tanke på hur det daltas med maten.
Tycker det är rätt tydligt i kommentarsfältet att det inte ”daltas” med maten – utan att många FÖRSÖKER. Men barn är olika, vissa matvägrar mycket eller lite. Ibland p.g.a. autism ibland p.g.a faser och dylikt. Det är så väldigt lätt att säga att andra daltar, om man haft det hyfsat lätt själv med sina egna barns mat.
Min yngste var alltid picky med maten jämfört med vår äldsta och oss andra. I viss mån sitter det i på viss mat men jag minns när han hade en klasskompis som bara åt på McDonalds (nu i efterhand tror jag han var autistisk) så kände han sig mindre ensam om att vara krånglig och började stolt påpeka att han åt mer än kompisen. Efter det tror jag han började pröva mer, men i sin egen takt. Inget barn gillar att känna sig sämst, då är det svårt att ta sig vidare.
Jag kände mig som världens bästa mamma när min 1åring mumsade i sig allehanda nyttig mat och sedan kände jag mig som världens sämsta mamma när hen matvägrade allt som inte var beiget. Nu har jag släppt egot och accepterar att min unge inte klarar av viss mat, hen smakar alltid på nya grejer när jag ber om det men gillar dom det inte så avvaktar jag och provar igen om ett par månader. Sen att jag kan lura i hen alla typer av grönt och frukt genom att riva/mixa ner i smoothies, grytor, grönsaks ”chirres” eller ”köttbullar” är en triumf i sig så jag oroar mig inte värst mycket längre. Hen överlever endå. Men ska nog erkänna att jag var riktigt avis på Gabjossposs när det begav sig.
Jag har läst att det är en naturlig utveckling att barn blir kräsna och inte äter något som inte är typ beige vid 2 års ålder. Detta är ett arv från när vi var ”grottmänniskor”. Barn som inte åt allt när de precis började krypa/gå runt på egen hand överlevde, varför denna egenskap följt med evolutionen. Sen vänder det igen när de blir äldre. Kan vara hittepå men stämmer med mina barn. De var sjukt kräsna mellan typ 2-4 nu äter de precis allt.
Jag tror att det är en jättebra metod att presentera så mycket mat som möjligt från början. Också att försöka att inte lära barn att viss mat är tråkig och ”måste” ätas, som grönsaker. Värdera grönsaker och kakor på samma sätt liksom. Det är olika typer av mat och allt är lika gott.
Med det sagt var jag själv superkräsen som liten. Mitt syskon åt precis allt, vi blev introducerade på samma sätt, men jag var extremt ”petig” med maten. Jag gick hellre hungrig än att äta något jag inte tyckte om. Långt senare i livet blev jag diagnostiserad med autism och inser att det är en selektiv ätstörning jag haft. Den har blivit mycket bättre med åren men jag ses fortfarande som kräsen av allmänheten.
Hur gjorde du för att komma ur den selektiva ätstörningen?
Inget speciellt egentligen. Det blev av sig självt när jag flyttade hemifrån, jag vågade smaka på mer saker när jag var ensam i trygghet och utan press från andra. Lagade saker från grunden mycket så jag hade koll på exakt alla ingredienser. Jag slutade också äta kött i övre tonåren då jag hade problem med fett, brosk osv på köttbitar. Det fick mig också att våga gå lite utanför comfort zonen och testa fler saker, jag upptäckte att jag ofta gillar vegetariska substitut bättre t.ex.
Idag kan jag äta på vilken restaurang som helst (förvisso specialbeställer jag nästan alltid), i tonåren var det helt otänkbart att kunna beställa in en annan rätt än en pommestallrik typ.
Exakt. Jag tror också det är jättevanligt att vuxna runt barnen presenterar skräpmat och godis som att de äntligen ska få äta något riktigt gott, som någon slags belöning eller för att det är fest eller fredag. Bra metod, men använd den till vällagad husmanskost istället. Tyvärr är det nog inte alltid föräldrarna själva utan någon ”snäll” farfar eller en kompis förälder.
Ja precis, vi står på väntelista för spektrum utredning för barnet så misstänker att matvägran är ett symptom för hen är väldigt känslig för texturer och konsistenser.
Ibland kommer det nog an på hur introduktionen sker. Jag minns när min tjej var ett halvår ungefär och hennes farmor gav henne majs med en äcklad min och sa, det här tycker du väl inte om? För att hon själv inte gillar majs. Har också en pappa i min närhet som har svårt för vissa (kanske många?) grönsaker och som alltid beställer mat utan grönsaker till sina barn eftersom de inte gillar det. Tro fan det.
Men så tror jag också det beror på tillagningen. Jämför broccoli stekt med vitlök i olivolja med mycket peppar, flingsalt och kanske parmesan, med överkokt nästan osaltad broccoli. Har man bara smakat det senare kan man lätt tro att broccoli är äckligt.
Haha minns ett ex som sa ngt i stil med ”Ja du kan få smaka en oliv om du vill men barn brukar inte gilla oliver”. Och som sen kommenterade resultatet med ett ”Ja sa ju det” när 4-åringen inte tyckte det var gott (smakade knappt). Så dumt sätt att presentera mat på!
Just så! Hur ser de inte det själva?
Det är nog inte så enkelt. Min 5-åring har gått från att äta ”allt”, till att enbart äta kötbullar och makaroner. ?
Oj!
Det jag gillar med GabJoss är ändå att hon verkar ha matglädje och föra över det på sina barn. Tror hon brukar säga att hon lever med måttot ”ät och var glad” eller nåt liknande, vilket jag tycker är uppfriskande i influencervärlden. Själv har jag två barn och introducerat mat på samma sätt till dom bägge två. Nu är dom tonåringar men det blev tydligt tidigt att vi fick ett barn som uppskattar att prova nya rätter, gillar det mesta i matväg och så har vi ett barn som är precis tvärtom.
Ja, hon känns faktiskt som en uppfriskande, och ovanlig, förebild i influenservärlden just när det gäller inställningen till mat och matglädje.
Jag är väldigt avundsjuk på henne och skulle verkligen önska att mina åt allt.
Nu har jag tre kräsna som absolut inte äter allt trots att vi verkligen försökt. Så tråkigt, men jag hoppas det går över med åldern!
Två av dem tränar vansinnigt mycket så det får bli den maten de äter nu i några år, så får vi väl äta roligare senare i livet 😉
Några år?
Ha alltid framdukat det som ni andra äter, rätt som det är kanske barnet vill smaka. Annars finns risk att ni cementerar att barnet inte vill ha.
Nu är de två äldsta tonåringar, och vi äter samma mat hela familjen varje dag. Men tack för ditt fantastiska råd, det hade jag inte tänkt på annars 😉
Men, det här får jag inte ihop? Äter dina tre absolut inte eller äter ni samma mat varje dag??
Om man lagar mat till en grupp människor (ex en familj) lagar man kanske ofta det som de flesta gillar så att så många som möjligt blir mätta och glada.
Tror också på att introducera all sorts mat, men tror samtidigt det är individuellt sen om barnen faktiskt äter maten. Vi sökte professionell hjälp till vår dotter (nu 2.5 år gammal) som var/är extremt petig med mat och vi fick höra att vi gjort/gör allt ”rätt” för att få henne att äta mer varierat men att vissa barn helt enkelt är mer kräsna än andra. Vi fortsätter att jobba med maten men känns lite tröttsamt att höra att det bara gäller att erbjuda bra mat och ha bra vanor etc etc från allmänheten när det inte uppenbarligen inte fungerar på flera barn, vår dotter inkluderat. Tror de flesta ändå gör så gott de kan.
Vi sökte aldrig hjälp men vi hade också problem med maten när dottern var liten. Hon smakade på allt på förskolan men åt en helg lunch kanske 10 gånger mellan 2-5 års ålder. Nu i skolan smakar hon på allt men äter grönsaker och knäckebröd till lunch. Hemma smakar hon på all mat men hon skulle bli sjuk om hon alltid behövde äta samma mat som oss.
Hennes pappa var likadan och har fortfarande svårt att prova nya saker (det gör dock dottern) och jag har haft ätstörningar i typ 15 år. Så vi har aldrig tvingat utan vi uppmuntrar och tjatar lite men hetsar aldrig.
Jag hade en kollega som berättade att hans mamma var tandläkare. En dag när han var sex, sju år kommer han springande till morsan, och ropade: ”Mamma, mamma, mamma! Det finns något som heter choklad!” Så kan man också göra.
Låter sorgligt faktiskt, att familjen måste ha varit väldigt isolerade från omvärlden om han på riktigt inte hört talas om choklad. Ibland kanske man måste offra något, tex näringsvärdet i maten, för att kunna delta i sociala sammanhang på ett avslappnat sätt. Visst kanske de umgicks med andra familjer som också aldrig åt godis men som sagt, det är ju rätt kontrollerat tänker jag.
Jag blir lite trött av sådana inlägg. Jag har två barn – en unge som äter allt och gärna smakar nya saker och en som lever på pommes, bröd, flingor, pasta och ketchup. Hen går hellre hungrig än smakar något okänt.
Det är klart att det spelar roll om de får möjlighet att prova olika saker, men till största delen handlar det om hur barnet är.
Jag tror att det är jättebra att exponera barn för många smaker och varierad mat, men det är ingen garanti för att man får matglada barn. Det beror på så många olika faktorer som personlighet, nivå på smak- och luktsinne, genetik, temperament, eventuella funktionsnedsättningar, sjukdomar, stressnivåer och tillfälligheter.
Självklart ska man vara glad och stolt över sina barn om de har en stor smakpalett, men man ska inte skämmas om man har ett barn som inte har det. Visst kan det till viss del bero på dig som förälder, men mest beror det på barnets enskilda förutsättningar.
Kan blir väldigt irriterad över inställningen att barn äter allt om de blir serverade varierat. Riktigt så enkelt är det inte alltid. Barn har andra smaklökar än vuxna och ofta på ett annat sätt och inte direkt enligt kostcirkeln. Sedan så kan de äta x antal maträtter under en period, vilket inte är konstigt alls. Det är först när man börjar tjata och gnata runt mat som det kan bli problem, det är väl egentligen ett av få områden där man inte ska just tjata och gnata. Så kort sagt. Det är så olika. Jag blir inte förvånad över barn som äter det mesta och jag blir inte förvånad över barn som inte gör det.
Jag trodde länge att alla åt grönsaker bara för att man måste/för kroppens och måendets skull. Förstod bara för något år sedan att mina föräldrar genuint älskar grönsaker och njuter av att äta det. Jag tvingar i mig varenda grönsak och hade jag fått välja så hade jag bara ätit grönsaksfria rätter. Men jag äter väldigt varierad kost men har alltid trott att alla liksom bet ihop lite. Är 27 år gammal.
PS. Undantag typ svampar i såser, tomater i pasta, stekt majskolv med smör, osv osv men det är liksom de onyttiga sätten att äta det på…
Lite off topic, men har någon sett hur den kvinnan ser ut framifrån?
Nä, ingen aning hur hon faktiskt ser ut…
Vad menar du?
Hon skojar. Eftersom Gabriella alltid tar bilder med huvudet lite åt sidan och tittar neråt.
Baken har vi iaf sett i alla vinklar…
https://www.vk.se/2016-04-19/gabriella-fran-umea-driver-en-av-sveriges-storsta-bloggar
Där är foton framifrån utan fåniga filter eller krystade poser. Jag tycker hon är jättevacker oavsett men hade inte känt igen henne på Ica om jag endast följt henne på Instagram senaste åren…
Barn har inget behov av att äta jättenyttigt, ett barns kropp kan ta hand om allting och har fantastisk ämnesomsättning. Ett barns kropp kan aldrig förstördas på grund av lite skit då och då. Vissa föräldrar är livrädda för att ge sina barn socker samtidigt som de själva proppar i sig hur mycket socker och skit som helst. Det är ju tvärtom, det är ju vuxna kroppar som kan bli skadade av skit, barns kroppar blir inte skadade av skit ibland, barns kroppar klarar det.
Hört talas om barnfetma?
Håller inte alls med. Kroppar som växer och utvecklas behöver riktigt bra näringsrik mat just för att stötta allt som utvecklas inuti. Friterad mat och socker har inte direkt en god effekt på en växande hjärna och kropp.
Nej, jag tror inte bara att det handlar om att erbjuda saker tidigt i ett barns liv för att de ska börja äta allt.
Smak, hur man upplever beska exempelvis, är genetiskt. Om hon äter och tycker om vissa saker är sannolikheten större att även hennes barn gör det.
Jag tror inte man ska stressa för mycket över det där o framförallt inte jämföra sina barn med andras.
Haha det finns inget som retar upp föräldrar (läs: mammor!) så mycket som när en annan förälder uttrycker något som fungerar bra och smidigt med ens barn eller nåt man själv aktivt gjort som förälder som man är stolt över. Genast ska det gapas om skammande, npf och massa annat skit.
Läste i torsdagsbikten hos förlossningspodden häromveckan om nån mamma som krävde att hennes barn skulle ha specialmat i skolan pga att barnet inte ville ha nån sås på sin mat. Går föräldrar runt med den inställningen så fattar jag att det växer upp snöflingor som tror att allt alltid kommer anpassas exakt efter dem.
Hahaha förlåt men vilken föräldrar erbjuder inte sina barn bra och varierad kost? (Förstår också att det finns enstaka dåliga fall men ni fattar). Har man TUR har man ungar som älskar det, har man tur har man ungar som ibland äter varierat, har man tur har man ungar som äter något öht och har man otur behöver man ge sina barn näringsdrycker för att barnet är så selektivt. Hoppa ner från era höga hästar om ni tror att det är något ni gör som får era barn att göra en viss sak. Barn föds med en personlighet och är bra/mindre bra på olika saker, väldigt lite av vår uppfostran påverkar det. Gud vad jag spyr på barnskryt.
Forskning visar att när och hur ett barn introduceras för olika smaker absolut spelar roll. Bebisar i ålder ca 4-10 månader har ett så kallat smakfönster, då de är extra mottagliga för olika smaker. Genom att tidigt introducera olika smaker och konsistenser ökar chansen att barnet äter mer varierat även framgent. Sött, fett och salt är vi biologiskt skapta att tycka om, men barn kan behöva träna på att äta även beska och sura smaker. Forskning visar att det finns ett samband med att barn som tidigt (dock tidigast när smaksensationerna kan starta vid 4 månaders ålder) får träna på att äta olika typer av smaker tenderar att vara mindre selektiva i framtiden. Givetvis kan barn ändå ha åldrar då de är mer selektiva, men detta brukar då generellt vara övergående. Extrem selektivitet ska remitteras till barndietist och då är det inte ovanligt att det finns någon form neuropsykiatrisk diagnos i grunden.
Önskar att jag hade mer information om matintroduktion när mina barn (nu tonåringar) var små! De äter helst bara sött, fett och salt…
Jag har alltid lagat bra mat, nyttigt och varierat. Mina barn har alltid fått mycket grönsaker och frukt framför sig. Det är en stor sorg i att mitt ena barn har en selektiv ätovilja pga adhd & autism.
Det äts i princip.. ingenting. Vi har psykolog, logoped och arbetsterapeut som jobbar med oss. Skolan anpassar så gott de kan.
Så, glad för att andras barn äter min önskan är att mitt barn snart kan äta annat än nuggets och färdiga köttbullar från scan. Jag är vegetarian och älskar matlagning.
Barn utan någon typ av selektivitet tror jag absolut mår bäst av att få allt introducerat tidigt. Mina barn äter också i princip allt och har alltid gjort (sill på julbordet liksom..). Har sett föräldrar som bestämmer ”nej det där tycker du inte om”. Sen är det väl självklart inte facit att introducera allt och då äter barnen allt. Men tror absolut det är en bra bit på vägen.
Alla vuxna har ju också en miljon olika smakpreferenser hela tiden, äter inte ditten eller datten. Försök bjuda tio pers på middag med ingredienser som alla kommer gilla, händer ju inte. Jäkla tjat om mat jämt, jämt! Maten tar så oerhört stor plats i vårt samhälle och medvetande, tänker på det ofta.