Tidigare idag postade jag ett inlägg om Therese Lindgren och hennes insats för att ”rädda” en hund från avlivning, en hund som hon påstår har ”dumpats” av sina ägare. Hunden har flera olika problem och sjukdomar som kräver både behandling och operationer.
Nu har en veterinär vid namn Sara Molin, som också är aktiv på Instagram, kritiserat Therese för hennes beslut att rädda den ”dumpade” hunden till varje pris. Veterinären berömmer inledningsvis Therese för hennes arbete med djur och engagemang genom hennes stiftelse, något som många kan hålla med om. Kritiken baseras på den information som har delats om hunden, och det bör noteras att veterinären inte själv har undersökt eller behandlat hunden.
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Sara Molin är en av de vettigaste personerna på instagram! Följ henne!!
Håller med! Hon är så jädrans bra!
Inte en aning vem hon är men att utbilda sig till veterinär kräver väll en viss intelligens till skillnad vad ”vanliga” influensers behöver…
Att vara vettig är inte samma som att vara intelligent.
Varför väljer ni att lyssna på någon Instagram veterinär som inte ens har sett hunden istället för den veterinären som fick in hunden till avlivning?? Veterinären som genuint bryr sig om djur och bedömde att han ska få en chans att leva och med ägarens samtycke kontaktade Therese. Ni beter er som om Therese kidnappat en dödssjuk hund.
Därför att hon är otroligt klok och vet exakt vad hon pratar om. I det här fallet behöver man väl inte se eller träffa hunden för att förstå hur dum hela idén är
Vettigt och nyanserat skrivet av veterinären. Noterar också att när man är en klok människa och sitter på mycket kunskap så går det alldeles utmärkt att tydligt framföra sin åsikt utan gapighet och låga påhopp som ”dum i huvudet” ”fy fan” och liknande.
Precis. Och säger själv att hon uttalar sig efter den information hon kunnat läsa sig till.
Man märker att många influensers knappt klarat grundskolan.
Men Terese vet ju bäst ?
Tänker att om inte f.d. ägaren uttryckligen sagt att hen ej har råd med operationen men hoppas hunden kan få ett nytt hem så hoppas jag att de iallafall haft en ordentlig konversation. Ägaren känner ju hunden bäst och har kanske verkligen märkt av lidandet, förändringen jämfört med hur hunden var tidigare. Sen kanske operationen går fint och hunden blir helt frisk men ändå, kan ju vara andra saker också.
Tänker också att det är ju aldrig helt svart eller vitt heller, gäller även människor där man beslutat om aktiv behandling eller att fokusera på symptomlindring. Det är ju inte enbart typen av operation som spelar roll utan hur resultatet inklusive återhämtningen kan tänkas bli. Man kan ju alltid kliva in och säga att operationen i sig är rätt så okomplicerad på pappret men ägaren är ju ändå den som har bäst insikt i om det är till nytta för hunden. Återhämtningen kan ju bli sjukt tuff om hunden reagerar starkt på att ex bli fasthållen om hunden kommer behöva hållas fast efteråt för medicinering eller nåt.
Farmor 80 år har ont i benen och nu klarar hon inte av att gå själv utan rullator. Dåliga tänder har hon.Lite dement har hon blivit & blir lätt irriterad, snäser åt folk. Hennes barn orkar inte med henne längre & barnbarnen har inte tid. Hon är ju gammal.. Ska vi sätta henne på äldreboenden? Nää vi borde ge henne ett värdigt avslut. Låt henne somna in …
Schysst? Nä.. kanske inte så varför kan man inte hjälpa en gammal sjuk hund som vi gör med människor.
Det går verkligen inte att jämföra. Vi avlivar ju inte människor överhuvudtaget, ens om de är svårt sjuka och lider. Det gör vi, tack och LOV, med sjuka eller skadade djur. Vi kan kommunicera med människor på ett helt annat sätt än med djur. Att låta ett gammalt, sjukt, lidande djur (som visar sitt mående med aggressivitet, enda sättet det KAN kommunicera på) leva vidare tills det självdör, i svåra plågor och ångest, är varken humant eller barmhärtigt.
Äter du kött, förresten?
Inte för att vara elak, men hade jag varit farmorn så hade jag velat bli avlivad. Just sayin’
Jag är för ”rätt” dödshjälp både för människor och djur.
Dödshjälp finns i flera länder många kroniskt sjuka och äldre vill ha möjligheten att välja att dö, så det är inte sant att man inte hjälper människor dö i många länder precis som med hundar i veterinär vård
Men då är det med deras egen vilja. Inte familjens.
Nej precis, just som redan skrivits ovan: människor kan fatta egna beslut (allra oftast) medans djuren är helt utlämnade till sina ägares beslut.
Jag kanske är jätteknäpp men kan ibland tycka att det är mer humant mot djur. Kanske vore det bättre för den gamla farmodern att få somna in? Sen fattar jag ju att det i praktiken är komplicerat och nog inget att sträva efter.
Det finns redan stora skillnader i hur man behandlar en äldre person, säg 85-års åldern, och en yngre. Man tar inte till alla behandlingsmetoder och komplicerade ingrepp till exempel och tar till palliativ vård i tidigare skeden. Så det är en myt att man gör ”allt” bara för att det är en människa. Vård är dessutom frivilligt (med vissa undantag t ex om man kan vara en fara för andra). En hund kan inte välja att avstå en smärtsam och komplex operation.
Exakt så är det.
För det första är jag helt för dödshjälp för människor och hoppas att det är lagligt om jag själv blir sjuk när jag är gammal.
För det andra än en hund inte en människa.
Va? Fattar inte alls. Nej man avlivar inte människor. Men säg att hon får en tumör som hade kunnat opererats bort men har dåliga odds för överlevnad och kommer kräva lång tid med intensivvård och stor risk att livskvaliteten blir väldigt låg OM hon överlever, ja då är det troligen mer humant att avstå från operationen och göra det bästa av situationen som den är och såklart i samråd med farmor själv. Ska vi hjälpa hunden på samma sätt så visst, vi kan ge medicin för att dämpa smärtorna och förlänga livet något, det finns det ju de som gör. Finns ju många människor som själva vill ha aktiv dödshjälp också så helt galet är ju inte tanken att avliva.
Det vore faktiskt sjysstast, om farmor själv vill det ja. Önskar det fanns i Sverige.
Vi har inte aktiv dödshjälp på människor. Däremot om en person är långt gången i somatiska och/eller kognitiva sjukdomar beslutas det ofta att HLR inte ska utföras i händelse av plötsligt hjärtstopp, samt att vård på sjukhus enbart ska ske vid misstanke om ileus eller fraktur. Helt enkelt för att behandlingen och utredning bedöms som ett för stort lidande för personen i fråga. Precis som man borde göra med djur som är gamla och/eller svårt sjuka.
Det har hänt personer jag har vetat om och i två fall tillfrågades patienterna av vårdpersonal. Den tredje situationen där blev de anhöriga tillfrågade av läkare och beslut från de anhöriga togs utifrån vad man hade hört personen i fråga själv hade sagt vid tidigare tillfällen (, att den inte ville att det skulle ske några återupplivningsförsök).
Vet också en person som fick diagnos med långt fortskriden och rejält spridd cancer och den blev erbjuden behandling men tackade ”nej”. Den var nästan 90 år och ville inte leva i nästan ett år och gå igenom tuffa behandlingar för den tyckte inte det var värt det. Den dog efter nästan ett halvår och hade inga smärtor och uttryckte att den var nöjd med tillvaron och tacksam över sitt långa liv.
Finns nationella riktlinjer men klart att det tas olika beslut från fall till fall och även beroende på vilken region klienten tillhör.
Jämförelsen blir väl snarar ska vi vårda farmor i hemmet eller på boende. Många väljer boende. Vi avlivar ju inte människor oavsett skick eller temperament ?
Du förstår nog själv varför vi inte skickar farmor för avlivning. Vi gör det vi anser är mest skonsamt mot djur – eftersom de inte kan föra sin talan.
Det kan dessvärre inte den ”trasiga” farmorn i ditt exempel heller MEN steget till att avliva människor är längre än djur. Varför det? Ja, för att människor kommunikation mellan varandra och därmed byggt upp samhällen som bygger på människa till människa-kommunikation.
Många samhällen värnar om djuren (OBS! sällskapsdjur) så pass att att man vill behandla dem med respekt till den sista sekunden. Därför vänder man sig till veterinärer för avlivning.
Att avliva människor är fortfarande komplext och görs i två fall: vid dödsstraff och vid assisterad dödshjälp. Fler och fler stater börjar påverka sin lagstiftning för dödshjälp men det tar tid. Och TID kanske är rimligt?
Men sluta jämför husdjur med människor! Dels för att det är en helt absurd jämförelse. Men du bör även tänka på att ett djur kan inte tala för sig själv, kommunicera hur det mår, eller fattar vad som händer. Att först skiljas från sitt hem och sedan slängas in i 3 större operationer… Tycker du det verkligen är schysst mot ett djur som antagligen behöver genomlida en oerhörd stress och ha ont. För vems skull?
Men gamla människor får heller inte all behandling mot alla åkommor som finns. Man gör absolut en avvägning. Många bara ligger och väntar på döden, i slutskedet får man inte ens vätska för att snabba på processen. Jag hade mycket hellre avrundat mitt liv tidigare med hjälp, både för min egen och mina släktingars skull.
Vi låter farmor genomgå operationer, men smärtor och rehabilitering efteråt – vilken bra idé! Sen får hon flytta hem till människor hon aldrig har träffat förut och tillbringa sin sista tid i ovan miljö med främlingar som serverar mat hon inte är van att äta, och som lever ett helt annat liv än hon levt tidigare. Toppen, bara hon får leva något år till så spelar väl inte livskvalitet och sånt tjafs nån roll.
Måste också säga att även om det gör ont i hjärtat så kan man ju försöka tänka lite bredare och fundera på hur resurserna kan användas bäst. Att operera EN hund som kanske inte kommer må bra psykiskt och/eller fysiskt efteråt, hur många platser/dagar skulle det kunna betala på ett katthem tex? De riktigt svårplacerade djuren kan behöva bo på institution, flyttas mellan jourhem som inte fixar det, byta ägare pga problem samtidigt som det inte finns resurser att ta hand om alla djur som behöver det. Offra ett djur eller flera?
Sara är otrolig vettig.
Har inget att invända mot hennes inlägg.
Du kan roa dig med att räkna inläggen hos ponnybarnet NB om hennes klädföretag där det inte finns reklammarkering.
Går man känslomässigt in i saker, så förstår jag Therese mycket väl. Jag ger inte upp i de situationerna.
Hur tjänar Therese in pengar nu när hon inte har youtube längre? En sån stiftelse måste väl kosta massvis att driva?
Therese är ekonomiskt oberoende från alla pengar hon samlat in, dessutom kryllar hennes IG av reklaminlägg
Alltså, STACKARS HUND! Först få skiljas från sitt hem, sin familj, sin trygghet, och sedan behöva genomgå 3 St större operationer i 11 års ålder och samtidigt behöva vänja sig vid massa nya ägare. Vad är det som sker?!
Har själv djur som genomgått en oerhört stor operation , med bra utgång. Men mitt djur levde i ett kärleksfullt, tryggt hem och var under 1 år.
Diggar Therese som fan, men att hon sitter i stories och påstår att det är ”vanligt” att folk lämnar in sina FRISKA djur för avlivning, det tror jag inte ett dugg på! Tror snarare att vi har ett problem med att djurägare väntar FÖR länge innan de tar beslut om avlivning, just för att det är helt jävla hjärtskärande att behöva ta bort en familjemedlem
Otroligt hänsynslöst och egoistiskt. Man gör inte så här mot en gammal och sjuk hund. Det är en ynnest för djuren att de kan få somna lugnt och stilla när livet har blivit för gammalt och för sjukt. Och Therese ska inte komma och uttala sig i ordalag som ”dumpad”, otroligt kränkande mot den ägaren som hade tagit ett stort och svårt beslut, men ett beslut av ansvar. Vad ska hon hitta på härnäst denna s k djurräddare.
Läste nyligen om en liknade situation i USA (tror jag) där ägaren hade, i samrådan med vetrinär, lämnat sin gamla och sjuka hund för avlivning för att sedan se att hunden finns tillgänglig för adoption.
Är detta en ny trend mån tro?
Som en motsats till Peta, som i vissa fall avlivat friska djur istället för omplacering.
Sjukt förresten att inte stanna hos sitt djur in i det sista, men det är en helt annan diskussion.
Vi avlivade vår hund, på veterinärens inrådan. Han var kroniskt sjuk och skulle alltid få lida. De sa uttryckligen till oss att det absolut värsta vi kunde göra var att försöka omplacera honom eller pumpa honom full med mediciner för att VI tyckte att det kändes svårt att ta farväl. Att det var vårt ansvar som goda hundägare att göra slut på lidandet och ge honom den frid han förtjänade.
Det var så klart ett sjukt tungt beslut, men i efterhand är jag väldigt glad att hon var så tydlig med vad som var bäst för hunden.
Är det bara jag som har slagits av att Therese lyckats göra även djurägandet till en materialsport?
Don’t get me wrong – tycker Therese gör ett fantastiskt jobb med och för djuren!
Men verkligheten ser ju inte ut som så att de allra flesta människor kan ge en hel övervåning i en herrgård till sina djur, månatligen åka till zoobutiker och köpa kundvagnar (!) Med attiraljer, köpa kassar med dyr ekologisk färskt frukt och grönt att utfodra med från morgon till kväll osv…
Djur får och SKA självklart kosta pengar.
Men att springa till veterinären stup i kvarten har inte folk råd med. Även om kanske många skulle vilja. Dessutom finns ju inte ens del möjligheten – om man kanske inte möjligtvis heter Therese och lägger upp besöket på SoMe – har sökt akut 2 ggr för akut sjuka djur. Har inte gått att komma in på någon klinik inom en 30 mils radie pga fullt/för lite personal/etc….
Bara en tanke som slagit mig….