Josephine Qvist beskriver sina utmaningar med amning och uttrycker frustration över att ingen varnade henne för hur svårt det kan vara. Hon nämner att amningen har varit tuff och smärtsam, men att det nu börjar gå bättre. Josephine har också fått ont i handlederna, något som tydligen är vanligt bland nyblivna mammor, vilket hon inte hade hört om tidigare. Hon känner sig både förvirrad och överväldigad av allt det nya, men påminner sig själv att inte vara för hård mot sig själv:
Man får inte vara så hård mot sig själv, det är en resa och man lär sig så mycket på vägen.
I kommentarsfältet stöttar följarna Josephine och delar med sig av sina egna erfarenheter, vilket understryker att det pratas alldeles för lite om svårigheterna med amning. En följare föreslår till och med att hen och Josephine borde skriva en bok i ämnet.
Slutligen sluter företaget Twist shake upp, som säkert kan tänka sig att sponsra Josephine med allt flaskmatsrelaterat om hon väljer att minska på eller sluta amma helt.
Så länge man har en stor följarskara verkar det som om Twistshake är redo att kasta reklamprodukter på en så snart man fått ett plus på stickan.
Jag kikade runt lite på nätet efter böcker om amning och hittade den här som låter som någonting jag hade velat läsa om jag fått barn och velat amma.
Så här står det i en del av beskrivningen:
Det är en vanlig föreställning att amning är något som fungerar av sig själv. Att det bara är att lägga barnet vid bröstet och så är man igång. Många får det också att låta som att man som förälder inte har någon möjlighet att påverka detta. Som om vissa kan amma, medan andra inte kan. Men det stämmer inte. Förutsättningarna att få amningen att helt eller delvis fungera ökar enormt om man får rätt hjälp och stöd.
Vad är era känslor gällande inlägg om amning?
Bra? Dåligt? Beror på vinkeln?
Föregående inlägg 
Ja det oftast ont i början, folk ger upp för lätt.
Många har nog också inställningen att funkar det så funkar det, annars finns flaska. Och definitivt olika ambitionsnivå. Menar inte att det är dåligt att ha låg ambitionsnivå vad gäller amning, skulle gärna skicka en hälsning till mitt tidigare jag och säga att det är helt ok att ge upp!
Jag var fast besluten att amma och önskar också jag kunde gå tillbaks i tiden och säga till mig själv ”Det är helt okej att lägga ner amningen när den uppenbarligen inte fungerar. Ditt barn behöver få äta för att få bukt med farlig viktnedgång och gulsot, så ge ersättning och låt dina bröst läka nu!”… I efterhand ser jag faktiskt stora fördelar med att ge flaskan även om man i amningshetsiga Sverige inte får säga så. 😉
Det är ju inte särskilt amningshetsigt egentligen. Det verkar ofta så först men med tanke på att många slutar amma tidigt, amningen minskar och folk är rädda att låta som just ”amningshetsare” så är det knappast så. Det är ju just vanligt om det inte fungerar bra med amningen att direkt få rådet att ”sluta amma för flaska går lika bra!” Istället hade kanske många hellre önskat bra tips och råd för att få amningen att fungera som första steg.
Min erfarenhet av BB var att det var en hemsk amningshets som pågick och att den skadade mer än vad den hjälpte. Härligt om du sluppit det!
Ja de ser till barnets bästa
Barnets bästa är att få mat.
Otroligt fånig kommentar. Om man på riktigt är påläst kring amning så vet man natt oxytocin måste frisläppas för att mjölken ska produceras. Oxytocin frisläpps av positiv närhet, glädje, att man är avslappnad. Det är alltså totalt kontraproduktivt att hetsa och stressa kvinnor med amning för att på så vis få deras amning att fungera.
Det är ju just den typen av kommentarer som gör det så laddat och ångestfyllt för många kvinnor. Vi fick vårt första barn för snart 22 år sedan och hetsen kring att amma var helt galen. Både på BB och ute på internet. Ytterligare två barn senare, där amningen funkade halvdant med en och utmärkt med en är jag klokare. Gör vad som är bäst för dig och för ditt barn. Och försök att inte bry dig om vad andra tycker.
Jag upplevde det heller inte direkt som hetsigt men ville få det att fungera och det fanns så otroligt många tips som jag provade mig igenom. Det hade ju kunnat funka och kanske hade jag då ammar länge men i efterhand, eftersom det inte direkt blev bättre utan var mer upp och ner, hade jag vetat det hade jag kunnat spara så mycket tid, oro och tankeverksamhet. Men man vet ju aldrig hur det kommer bli.
Jag har aldrig känt att jag ville amma, tänkte det kanske förändras när dottern väl är här men nej. Otroligt nöjd med mitt beslut! Slipper vara fast både fysiskt och emotionellt o alla kan ge henne mat. Vården har bara accepterat utan o säga nåt, snarare (äldre) släktingar som mest tyckt det varit konstigt ?
Nej eftersom fördelarna för barnet är mer med amning men allt ska vara så jäkla jämställt i det här landet
Den enda fördel amning har är att antikroppar från mamman kan överföras till bebisen via mjölken, alltså minskar risken för barnet att bli förkylt eller få besvär av andra virus. Man kan inte se skillnad på barn/vuxna som har ammats och som har fått ersättning i övrigt. Förr fanns det myter om att amning förhindrade celiaki, allergier, och annat, men forskning har visat att det inte stämmer. Källhänvisar till Wolds bok Praktika för nyblivna föräldrar.
Och Agnes Wold är den sista jag skulle lyssna på tack. Bröstmjölk är laxerande och hjälper barnet att inte bli förstoppad, amning är en helt annan typ av närhet än flaska dessutom
Alla barn som flaskmatas blir inte förstoppad och närheten är snarlik bara man kör mycket hud mot hud. Du vill bara döma och känna dig överlägsen andra kvinnor. Sorgligt.
Det har också fördelar för mamman. Bland annat minskar det risken för bröstcancer och högt blodtryck. Det hjälper också återhämtningen efter förlossningen.
Din källhänvisning är inte den bästa. Det finns mängder med forskning som understöttar allt från lägre BMI till mindre allergiutveckling.
Jag tycker själv det är en bra källa men du är så klart välkommen att hänvisa till andra.
Ja, det är lätt att ge upp och istället välja att ge ultraprocessad mat till sin nyföding.
Välja… Alla kan inte amma punkt slut.
Ella… är du här igen och leker expert?…
Det är viktigt att bebisen har rätt tag, med bröstvårtan långt inne i munnen. Barnmorskor på BB kan hjälpa till med detta. Jag fick mjöljkstockning på ena sidan med båda barnen – aj, aj, aj – men åkte tillbaka till BB och fick bra hjälp att lägga bebisen rätt och oxytocinsprej som gjorde att jag slappnade av och mjölken rann till. Ammade sen i flera år med båda.
Apotekssalvan med ett stort rosa bröst på finns väl kvar? Den var toppenbra mot såren. Och att klämma hårt och ofta på tuttarna månaderna innan för att härda dem. Det är som med flipflops, man behöver en sommar för att härda huden mellan tårna innan skorna slutar att göra ont.
Tvärtom. Folk ger tyvärr upp efter alldeles för länge. Förlossningsdepressioner, blödande bröst, försvårande av anknytning för att bebisen aldrig blir mätt etc. Ett rent helvete som får oerhörda konsekvenser.
Folk ger upp för sällan tycker jag.
Själv hade jag BAA, något som det aldrig någonsin pratas om, har mått så dåligt och känt mig usel för att jag inte kunde amma mina barn men jag fick extrem panik vid amning, kändes som att jag begick övergrepp mot mina barn, kan inte förklara det bättre än så.
Hörde om BAA för ca 10 år sedan och då äntligen föll det på plats.
Mödravården borde prata mer om att saker kan avvika.
Och de borde våga ställa obekväma frågor.
Hade också amningsångest, som ingen någonsin hade nämnt något om. Fattade inte varför jag grät så mycket och fick en ångestvåg i hela kroppen så fort dottern sög tag i bröstet. Det va enklare att hantera med barn nr 2, när jag visste vad det berodde på. Ammade både ca 6-7 mån ändå för att det va smidigt, men gav även ersättning nån gång om dagen för att få en paus.
Ja, många ger upp alldeles för lätt. Minns att jag satt en natt med min nyfödda och ångesten kom med utdrivningen och bröstvårtorna bara blödde och tänkte att jag aldrig i hela mitt liv vara mer motiverad till att få något att fungera. Det är svinjobbigt i början men så fint och smidigt när det till sist funkar felfritt. 26 månader blev det totalt med min lilla tjej.
Så två år?
Och 2 månader!
Jag hade väldigt lite mjölk. Pumpade och ammade varannan timme och fick kanske ihop 30 ml.
Tack gode gud för ersättning. Det lilla jag hade fick de i sig iblandat i ersättningen,
Första veckorna är jobbig. Innan man fått rätt grepp, innan mjölken rinner till, innan bebisen fattat grejen, det gör ont, det svider, det kan stocka sig. Det är ett heltidsjobb. Perfekt om man kan ha en stöttande partner hemma första tiden för att få kläm på det hela. Minns bara amning och mina egna toalettbestyr från första tiden, sen var dagen över. Jag tror många mammor tänker sig att sitta på ett café hela dagarna, ammande, äta fräscha sallader, dricka latte. Det kanske man kan. När allt funkar. Men om man börjar där tror jag det kan bli svårare. (Och för att ingen ska känna sig kränkt och tro att DU är en dålig ammare- inte för alla förstås. För nån kanske det funkar dag 1 utan besvär. Grattis. Du är ett unikum)
Haha ja det var en omställning första tiden. Fanns dagar då man aldrig kom ur morgonrocken.
Det där med amning hade jag också önskat att man pratat mer om. Har ammat tre och alla tre var olika, och ingen bara funkade utan något strul. Jobbigast var nog med sista då jag fick mjölkstockning för att hon inte åt rent som BVC förklarade.
Tycker inte att det pratas alldeles för lite om amning. Jag fick barn 7 månader sedan och redan vid inskrivningen pratade dom om amning. Sedan på BB / neo, sedan på BVC, sedan i alla de 789 grupper och föreslagna inlägg på fb och instagram. PLUS du får hur mycket broschyrer som helst.
Mycket brist i kunskap beror nog helt ärligt att personen i fråga inte lyssnat/ läst den fakta som givits.
Men sen får man också helt ärligt läsa på lite själv och söka kunskap, det ligger lite i ens egenintresse också
Håller med förutom att både de på BB och BVC ofta är kassa på amning. På BB fick jag olika råd beroende på vilken sköterska som jobbade, glad att jag läst på lite själv.
Babybaby.se är en bra sida med bilder och videos
Ja men eller, många som pratar om det! Har inga barn och ändå vet jag. Sen finns ju massa info, man läser väl på innan man skaffar barn??
Håller med, dock råkade jag ha super barnmorskor som hjälpte med amningen, dygnet runt med första barnet, så fick massa tips och råd, hur sitta/ligga och stå och amma, hurdant greppet ska vara osv. Min kompis som födde någon månad senare på samma sjukhus sitt första fick absolut och ingen hjälp, utan fick själv försöka komma på, så beror lite på! Samt att jag är av den personligheten att ifall jag inte vet ber jag om hjälp medan hon ofta håller tyst och hoppas nån hjälper ?
Åh nu minns jag, jag och min kompis som födde en månad tidigare sydde någon slags amningskudde tillsammans, den var bananformad och fylld med små flörtkulor (heter det så?). Otroligt bekvämt, jag använde den jämt! Knepet är att ha ett mjukt flanelltyg och inte fylla den för hårt.
Förlåt men alla nyblivna mammor som ”varför sa ingen att…”
Vi lever i den kanske mest upplysta tiden av alla och i ett otroligt demokratiskt land där det finns tillgång till biblioteket och barnmorskor på BVC. Att söka på internet är fritt och alla känner vi iaf minst en person som fött barn. Men ändå, ÄNDÅ – hela tiden är det nån som ”varför sa ingen att det är XX med barn” ehh, läs på. Ställ frågor till din barnmorska, till de som fått barn – googla. SÖK information istället för att någonsin tro att det ska levereras till dig. Det finns absolut ingen INGEN ursäkt till att man inte kan ta del av den STORA mängd information som finns när
Man ska påbörja livets största roll. Om man inte är analfabet så klart. Vilket de flesta kvinnor i landet inte är.
Och ja, jag har barn. Jag läste på innan, om amning, om sömn, om förlossning. Jag läste inlägg av andra mammor som tipsade om vad man kunde ta med sig till BB för att underlätta – vad man skulle fråga vårdpersonal- vad man skulle skrivit i sitt förlossningsbrev. Jag läste och sen tog med det jag ville ha svar på till mitt nästa besök hos till MVC, till BVC.
Håller med. Hade läst på massor om amning och var inställd på att kan bli tufft. Tror det var det som gjorde att jag inte blev totalt chockad och gav upp. Nu är det ju högst frivilligt att amma, men då det var viktigt för mig så hade det känts tråkigt att inte få det att fungera
Haha jag har inte ens barn och har inte missat allt snack kring krångel med amning i början. Känns som att man måste leva under en sten för att ha missat att det kan vara så.
Håller med! Var mycket mer rädd för amningen än förlossningen just eftersom jag hört hur hemsk amningen var. Särskilt i Fornis bok där det stod att amningen var som att gå igenom en förlossning varje dag :)))
Kunde inte sagt det själv!! Som att de är alla andras ansvar att upplysa en nybliven förälder om allt samtidigt som man inte får säga något om nått för då kommer man med oombedda råd?
*bättre
Exakt så också! Man reagerar när ingen säger nåt men blir sur när absolut ingen berättat nåt
Om någon säger att något är jobbigt eller svårt så kan det ju också tolkas som skrämsel eller negativitet och det får man ju inte lägga på en gravid eller nyförlösts axlar!
Har själv verkligen inte uppfattningen att man inte fick någon information eller stöd men det kan förstås variera. Men oavsett vad som blir jobbigt eller vad som går lätt, det varierar ju så otroligt, lite lagom med information känns rimligt till alla men håller med om att det finns en uppsjö av information att ta del av om man upplever någon del av föräldraskapet som extra svår. Det kan ju också bli lite konstigt om man ska gå in på djupet med amning tex redan innan barnet är fött, ofta har man ju tankarna på annat håll och vet inte hur något kommer bli ändå, men hjälp och stöd direkt efteråt bör vara en självklarhet.
Det är ju bara enkla poänger för dom att plocka tänker jag.
Håller helt med dig! Blir så frustrerad – du väljer att skaffa barn men du läser inte på eller kollar upp fakta..
Ja, håller verkligen med. Intresset är ofta noll innan folk får barn och därför tas informationen inte upp.
Jag hade tät kontakt med bästa vännen när jag nyss fått barn och jag slet med amningen och såriga bröstvårtor etc. Och första gången jag träffade henne shoppingcentrum och inte klarade av att krångla med amningsnapp och krånglande bebis offentligt och ammade istället i bilen medan hon väntade på nåt kafé.
Ändå när hon fick barn ett par år senare sa hon: ”Varför har ingen berättat hur svår amningen är??” Som att hon förträngt allt mitt klagande i början och bara kom ihåg när amningen fungerade bättre några månader in.
Är själv välutbildad och tycker att man får läsa på men undrar om det faktiskt inte är bättre att gå på sina instinkter när det gäller graviditet födsel och första tiden med barn. Finns så himla mycket experter och trender i just detta ämne.
Oj, nej är ju jättesvårt att gå på instinkt med vissa saker! Men man får ju skilja på fakta och olika metoder, teorier osv.
Varför skulle inte människor ha instinkter?
Men att kommunicera oss människor imellan är ju så viktigt. Tycker svenskar blir mer inbundna och tysta. Bjud på er själva och vi får ett bättre samhälle.
Helt enig. Det finns hur mycket info som helst. Så billig content.
// har fött barn
Kände också till detta och har aldrig någonsin sökt upp denna information
// har aldrig fött barn
+1
Ja men eller hur! Jag har haft vänner och bekanta som sagt ”visste inte att man skulle må illa som gravid, visste inte att det skulle göra så ont att föda”. Herregud.
Håller med. Har tre barn varav äldsta är 16 år. Finns information exakt överallt om amning, bebisar, föräldraskap mm mm. Dock så finns det mesta att hitta på de vanliga sidorna och instagramkontona där influencers säkert inte är så mycket inne på. Kanske därför J Q inte hört så mycket om det då hennes kollegorna i branschen har en liten dragning åt att försköna exakt allt som finns i hela världen ?. Jepp. Jag raljerar då jag tycker att kommentaren ”varför har ingen talat om…” är så fantastiskt knäpp.
håller helt med. när jag var gravid saknade jag personer som berättade om något som INTE var svårt, något som var KUL och FINT. för jag kände att precis det enda alla runt mig sa var ”ingen berättar om det här men det är svårt/gör ont/är fruktansvärt”
kände att jag hade blivit lurad. att det var en fälla att bli gravid. för först sa alla grattis, sen tog det bara några minuter innan alla skulle berätta hur jävligt det var med barn/amning/förlossning
Vid första barnet, året var 2017 och jag var 27 år, gjorde amningen lite ont emellanåt första tiden. Det avtog och var sen noll problem, tvärtom riktigt trevligt att amma. Bebisen älskade det och blev så nöjd, andra och tredje barnet inget problem öht inte ens från start. Önskar man kunde få mer stöd och råd kring amning, tror många slutar i brist på det och tvärtom – många fortsätter och lider i sin ensamhet.
Det är en del saker som man inte ens kommer på att googla. Jag fick de quivern, dvs inflammation i tummleden i båda händer av att bära, amma o pusha vagn. Det är en typisk professionell skada för målare, ibland kallas den för telefontumme eller nåt sånt pga kan drabba de som skriver mkt på telefonen.
En annan sak som ingen sa något om är att all bröstmjölk inte går att frysa o använda senare pga en protein som bryter ner fett eller nåt sånt. Kommer intresserad ihåg längre. Men har man det så luktar o smakar den tinade mjölken kräks.
Ibland är det svårt att ens föreställa sig vad man inte vet något om och skulle behöva leta information om och då kan känslan vara varför berättade ingen
Så jäkla lätt att vräka ur sig ”man ska inte ge upp så lätt bara!” när man själv haft det lätt med amningen.
SJÄLVKLART finns det kvinnor som har en enorm överproduktion av bröstmjölk precis som det finns kvinnor som helt saknar bröstmjölk. Är det en så stor chock med tanke på hur olika våra kroppar kan fungera i övrigt?
I alla tider har det funnits kvinnor som inte har klarat av att amma bebisen. Därav att kvinnor agerat amma åt andra kvinnors barn då barnen annars dog av svält (källa: Wolds bok Praktika för nyblivna föräldrar). Ändå sprids denna vidriga myt att alla minsann kan producera tillräckligt med mjölk från brösten, bara de anstränger sig tillräckligt mycket… Typiskt kvinnor att vilja få andra kvinnor att känna sig otillräckliga. Så sorgligt!
Jag vände in och ut på mig för att kunna amma. Kämpade stenhårt och blev till sist tillsagd av läkare att börja ge lite ersättning då min bebis tappade vikt i farlig takt. Gick samtidigt med i en grupp på nätet för tips om flaskmatning och blev helt paff av vissa inlägg. Det var kvinnor som av typ medicinska skäl inte skulle amma (t.ex måste ta medicin som inte får nå bebisen via mjölken) som inte ens försökt amma i en enda sekund, som efter en vecka hemma var förtvivlade då det sprutade mjölk ur deras stenhårda bröst och de bara ville få stopp på det. Samtidigt låg jag med bebisen vid bröstet konstant, avbröt bara för att använda pump (vårdens rekommendation), och sprang på sjukhusets amningsmottagning för stöd och hjälp. Bröstvårtorna blödde och bebisen fortsatte gå ner i vikt…
Min teori är att jag har en predisposition som inte gör amning lätt, så min kropp producerar inte mycket mjölk. Både min mamma och hennes syster producerade noll mjölk när de fick barn. Så att ”alla kan” är bara skitsnack för att som vanligt få kvinnor att må dåligt!
Sorry för novellen men mammamaffian får min hjärna att brinna ibland.
Jag är rätt övertygad om att det är hormonerna som styr om det funkar eller inte. Och att det är genetiskt. Min mamma hade det likadant, vi hade inget riktigt bra eget värkarbete heller och behövde få de hormonerna tillsatta. Jag tror att det hänger ihop. Tack och lov att det finns mjölkersättning för oss som inte får det att fungera.
Oxytocin är hormonet som gör att både värkarbete och amning funkar. Rent logiskt i mitt fall, och min mammas, var det nåt vaj på det hormonet. Vet inte om det finns någon forskning som stöder det?
Intressant teori! Kan säkert finnas något där. Jag har också förstått att oxytocin intr frisläpps om man mår väldigt dåligt. Jag mådde skit på BB då jag är ganska skör som person och var tvungen att dela rum med en främling medan min man tivngades åka hem varje natt. Jag mådde så dåligt utan honom där. 🙁 Grät i princip konstant. Kanske också påverkar vissa. Jag hade en superbra förlossning men har man traumatisk förlossning kan det säkert också få en att må riktigt kasst = oxytocinet kan inte flöda…?
Aliette. Amen!
Ingen här har väl påstått att amning kan vara svårt enkom pga mängden mjölk ens kropp producerar/ inte producerar? Kliv ur din egna upplevelse, den är inte alla andras verklighet. Amning kan vara, och är tufft av många andra skäl.
Så klart det kan vara det? Men det är EN av anledningarna till att det kan vara tufft, och jag upplever att många just säger ”bara man är envis och fortsätter så kommer mjölkproduktionen igång!”, då det ofta i början för väldigt många kvinnor är just produktionen som är låg. Det är lätt att tro då att många ger upp första dygnet när det är normalt att inte producera så mycket mjölk. Det är ofta det första som förvånar och försvårar. Finns många fler saker som kan krångla med amning, men just för mig så var det låg mjölkproduktion och jag upplever att det blev ifrågasatt av de runt mig som hävdade att alla kvinnor kan få igång mjölken trots att det itne är så.
Ja jag utgick från min erfarenhet för vad annars? Det gör man väl här i kommentarerna? Det är inte en avhandling som ska innehålla 50 olika källor som jag skriver här…
Det handlar väl om att många ger upp för att det gör ont eller känns opraktiskt. Att ge upp för att det helt enkelt INTE GÅR är ju en helt annan sak, det är ju inte ens att ge upp. Då mår ju inte barnet bra. Jag har läst om så många som är chockade över blödande bröstvårtor, smärta etc. Själv var man redo med salvor, kylda kompresser, amningsnapp med mera – allt för att öka chansen att det skulle gå så bra som möjligt. Kan inte låta bli att sucka när jag läser om personer som tror att amning som är så självklart ska vara helt smärtfritt.
Smärta är individuellt. Det kan göra mycket mer ont på vissa och det kan uppstå infektioner i blödande bröstvårtor, mjölkstockning kan leda till sjukhusvård o.s.v. Om du vill känna dig överlägsen för att du lyckades amma, okej, ingen stoppar dig, men var beredd på att andra inte håller med. Året är 2024, inte 1956.
Du gör såklart som du vill med den saken. Men ibland är ett vidare perspektiv bra om vi verkligen ska förstå och visa öppenhet inför varandra.
Väl kämpat! Det måste ha varit tufft att inte bli förstådd eller sedd. Man kan ju inte förändra ens kropps fysiska förutsättningar hur gärna man än vill. Så är det ju bara!
Ja just amning är ett så laddat ämne för många. Jag fick D-mer och satt på riktigt med hopplöshetkänslor och ville typ hoppa från balkongen varken gång hon tog bröstet flera timmar i sträck. Efter bara 1,5 vecka bröt jag ihop på BVC och ”gav upp”. Det tog många månader innan jag kände mig någorlunda ok igen efter den upplevelsen och är så glad att jag hade en lyhörd sköterska på BVC som uppmanade mig att sluta när min sambo pushat mig att fortsätta.
Hört talas om detta! Så tufft för dig. 🙁 Jag hade också en otroligt bra bvc-sköterska som stöttade mitt beslut att lägga ner amningen. Hade mycket ångest kopplat till den jag med, men inte samma sort som du, mer att jag kände mig så oduglig…
+1 på detta!
Jag hade också D-MER med båda min barn och det kändes verkligen som man slukade av ett svart jävla hål av total dödsångest såfort bebis sög tag.
Allt det ”fysiska” hade man fått höra om/fått upplysningar om på BB osv men iiiiingenting om det psykiska och D-MER. Däremot var det ju rätt enkelt att googla sig till det..
Jag hade också D-mer med alla mina 3 men jag ammade ändå. Säger det inte för att verka överlägsen men ville verkligen inte sluta amma trots det. BVC visste inget om det, de hade typ aldrig hört talas om det.
Hade också amningsångest. Min läkare sa att jag inte reagerar bra på hormonerna som utsöndras vid amning helt enkelt. Ingen pushade mig att fortsätta, snarare tvärtom. Jag fortsatte ändå men vet inte om det va värt det helt ärligt.
Kan också ha varit kort tungband på bäbisen som gjorde att du inte kunde amma, något som många inom vården har noll kunskap om. Och ja det kan vara ärftligt.
Hört talas om det. Möjligt? Det var ingen som tog upp det direkt, men min bebis hade svårt att få ett bra grepp, dock var det bara ett av problemen.
Tror du har helt rätt i att vissa kvinnor inte kan amma. Däremot kanske inte så många som tror att de inte kan. Hade det funnits mer hjälp och kunskap så hade kanske fler som vill amma lyckats? Hade det varit mer accepterat att inte vilja amma så hade kanske de som inte ville vågat säga det rent ut istället för att, som ett par av mina bekanta, sagt att de inte kunnat amma fast de egentligen inte ville. Det sprider ju också en bild av att det är vanligt att inte kunna amma.
Jag upplever att jag fick enormt mycket hjälp. Jag var enbart inlagd extra dagar för att få hjälp just med amningen, i övrigt mådde vi båda toppen…
Ja att det finns ett stigma att säga ”jag vill inte amma så körde med ersättning direkt” kan eventuellt göra att vissa påstår sig inte kunna amma. Synd men det visar ju också att det finns en stark amningshets när man inte vågar vara ärlig…
TACK tack tack för din kommentar! Fick mitt första barn för knappt ett år sedan och upplevde samma sak. Var helt inställd på att amma men trots otaliga försök, konstant hud-mot-hud och massa pumpande kom det ingen mjölk. Min mamma hade likadant. Jag mådde så dåligt över detta och kände mig totalt värdelös som mamma, mycket eftersom mammamaffian får det att låta som en ”viljesak” och att man inte kämpat tillräckligt. Usch. Blir sjukt provocerad över kvinnor som ska mästra andra kvinnor gällande amning.
Jag är snart 40 år och barnlös och har förstått sedan LÄNGE att amning är skitjobbigt, att det inte alltid funkar, att folk har diverse känslor kring ammandets vara och icke vara. Hur missar folk allt snack? ”Vi måste prata mer om” säger ju alla om allt, när vi redan pratar om allt?
De vill bara få engagemang på sina konton med såna inlägg, samma gäller här.
Amning är verkligen helt individuellt, från person till person vad som funkar.
Alla har olika kroppar, olika hormoner som de reagerar olika på. Så det finns inget ”så här är det och ska vara”.
För mig har amningen funkat jättebra direkt och jag har mått så bra av alla amningshormoner som kommer!
Men har kompisar som har mått så dåligt när de ammat, antingen att det gör ont eller att hormonerna inte funkar för dem och gör att de mår dåligt.
Det är precis som med tex p-piller, vissa mår bra av de hormonerna och får lyckokänslor och slipper pms, medans andra mår dåligt av hormonerna.
Detta med att det gör ont är också individuellt, antingen så har man bröst och bröstvårtor som är ”lätta att tag i” för barnet, medans andra bröst ser annorlunda ut.
Viktigt att man vet att bara för att andra kan amma och mår bra av det så är det inget konstigt om det inte fungerar för en själv, har med hur man tar emot vissa hormoner, hur barnet suger och hur bröstet ser ut.
Precis som att vissa mår bra av vissa hormoner mår andra sämre, som jag nämnde med tex p-piller, alla är olika.
Fint att du förstår andra sidan också. 🙂 Har en nära vän som glömdes bort på BB då det var enorm personalbrist. Hon fick liksom själv testa att få bebisen att amma och så, allt gick superbra med minimalt stöd från personal. Medan jag ”misslyckades” trots massor av stöd i flera dagar. Men min vän säger precis likadant, att hon hade tur som bara kunde lägga sin dotter vid bröstet och så poff funkade det perfekt från start. Inte ala har den turen.
Har läst dina kommentarer och vill bara säga att du nog ska försöka tänka om; du misslyckades inte, utan det fungerade helt enkelt inte. Jag menar alltså att det inte är ditt fel.
Ja det är därför jag skriver det ordet i citationstecken. Det har känts som att andra anser att jag misslyckats och jag kände så i början, men nu i efterhand har jag tänkt om. Men jag tycker också att alla ska få välja själva. Oavsett anledning så är ersättning ett bra alternativ till att amma och det är för många som lägger sig i och har åsikter tyvärr.
Fin kommentar och fint förklarat.
Jag skulle så gärna vilja amma men behöver behandling för en av mina sjukdomar (som dessutom kan bli sämre av amning). Men ärligt känner jag absolut noll press över amning, förutom att jag själv gärna skulle vilja göra det och ge mitt barn all den näring som finns i mjölken. Det är något häftigt över att kunna producera mat till sin bebis. Dock går ju ersättning fint det med och då kan man ju hjälpas åt om man är två!
Tycker det är intressant att vi som är en ”överlägsen ras” har så mycket problem kring att föda barn och barnens första år.
Just föda barn är väl pga våra bebisar har så stort huvud jämfört med hur bäckenet på mammorna ser ut. Därför våra bebisar är så underutvecklade, inte kan gå än etc som många andra däggdjurs ungar kan, för att typ nio månaders graviditet är absolut max vad mänsklig kropp klarar av att föda ut.
Eller, är det nåt jag bara fått för mig jag hört nångång som inte stämmer? Orkar inte googla..
Du har rätt! Vi har under utvecklingen fått stora hjärnor/huvuden vilket gör att barnen måste födas
Eller så är det så att vi problematiserar helt naturliga fenomen.
En fråga om att få ont i handleden. Ser att Josephine håller Leo på samma sida som hon ammar honom, typ under armen/armhålan. Är det vanligt? Kan det vara en anledning till smärtan?
De flesta jag har sett som ammar liksom ”korsar” barnet över kroppens framsida, inklusive mig själv men som pumpade och flaskmatade.
Just på bilden i detta inlägg håller hon Leo som jag menar är vanligast men i andra av hennes inlägg håller hon annorlunda.
Det är vanligt vid graviditeten och även efter med något som heter Karpaltunnelsyndrom. Det gör att om man är svullen, vilket är vanligt före och efter graviditet, så hamnar en nerv i kläm, då är det väldigt skönt med såna saker på handlederna
Tycker verkligen inte det pratas för lite om sånt här. Det pratar väldigt mycket och öppet om svårigheter med allt kring bebisar och barn överallt. Denna generationen tycker ju allt är jobbigt och svårt: att jobba, att skaffa barn, att ha förhållande, att vara gifta, att äga ett hus.
Jag har inte barn och jag vet om svårigheterna med amning och att bli gravid pga pratas om överallt.
Folk ger upp direkt nuförtiden tyvärr! Jag fick barn nyligen och är med i en bebis-grupp. Sååå många väljer flaska av ren bekvämlighet! De skriver att de väljer flaska för att det ska vara jämnställt mellan föräldrarna, att de känner sig kvävda, att de inte vill visa brösten offentligt. Skit i att barnet mår bäst av att amma, du ska inte behöva känna minsta lilla obehag… ? Jag pratar såklart inte om de som inte kan! ❤️
Vilken otroligt nedlåtande kommentar. Man får göra som man vill så länge bebisen får i sig tillräckligt med mat. Nu är jag en av de som du godkänner ger flaska till sin bebis (min produktion var för låg och min bebis gick ner i vikt) men det vet ju inte du när jag tar fram flaskan istället för bröstet för att mata mitt barn. Det är personer som dig som fått mig att skämmas för att jag inte kunde amma min bebis. Som fick mig att känna mig som en dålig mamma.
❤️
Jag pratar om personer som skriver ut anledningarna till det. Jag utgår från att de flesta som ger flaska inte kan amma. Varför tar du åt dig när jag inte ens pratar om dig?
För att du skambelägger mammor som väljer att ge sitt barn ersättning. Det spelar ingen roll vilken anledning som ligger till grund för hur man väljer att mata sitt barn (amning/ersättning). Alla anledningar är okej!
Det jag inte förstår är varför du känner ett behov av att lägga värdering i vilken anledning som ligger till grund för att man inte ammar. Du kan väl börja utgå från att bebisarna mår bra, de får mat och föräldrarna har valt att ge sitt barn mat på ett sätt som passar dem.
Jag skambelägger de som sätter sig själva framför sitt barn, ja. Det har du rätt i.
Nej alla anledningar är inte okej. Att kunna amma men aktivt välja bort för att det inte passar en är hur egoistiskt och idiotiskt som helst. Vad är det för fel på dessa snöflingor som inte kan avstå att sätta sig själva i första rummet nån enda gång?
Jo, alla anledningar är okej och sluta påstå annat. Ersättning är ett fullgott sätt att ge sin bebis mat.
Jag hoppas ni inte har barn för jag tycker er syn på andra är mer skadligt för ett barn än att man väljer att ge flaska.
Hur kan man bli så provocerad av att något barn får mat från flaska i stället för bröstet? Du verkar helt galen.
Min mamma har från barnsben sagt att de första månaderna som mamma är ens enda uppgift att amma barnet. Inget annat. Så jag var inställd på att amma var det enda man gjorde. Precis som nån skrev ovan, tänker man att man ska göra massa andra saker och amma lite när det passar en själv är det säkert superstressande med en unge som vill amma varje timma, i en halvtimma.
Fast det där är ju en rätt så tråkig attityd också. Som att anledningen till att det är jobbigt att amma (eller inte ens går att amma) är för att man vill göra annat än att amma.
Förstår att de som har svårt att amma blir ytterligare stressade när det är den synen på en.
Många skulle må bra av lite ödmjukhet.
Det skrev hon ju inte.
Men det är ju inte bara mängden amning som kan vara jobbig och svår.
”Vill man amma så är det inget problem” ungefär.
Tyvärr försöker många dämpa sitt eget dåliga mående genom att trycka ner andra. Helt rätt att lite ödmjukhet hade behövts…!
Klok mamma!
Hur ofta man behöver amma är ju bara en av de grejerna som kan upplevas som besvärligt/krångligt, finns så himla mycket mer. Så, även om du har någon där hemma som kan serva med mat och dricka och blöjbyte 24/7 och gärna folk som kommer hem och besöker en så man får lite kontakt med omvärlden så är det ju inte säkert att det funkar för det.
Min mamma var precis tvärtom. Hon tyckte jag skulle lära min dotter att amma högst var fjärde timme, annars skulle jag ”bli låst”. Om hon gnällde efter bröstet skulle jag låta henne gnälla. Det stressade mig otroligt för jag ville amma när min dotter ville, och det gjorde jag också. Men hon var bvc-sköterska och tyckte väl att jag skulle sätta exempel för dåtidens teori, och kontrollfrågade mig varje gång hon ringde. Mig tror jag hon ammade väldigt kort. Hon hade också teorier om hur jag skulle natta min dotter, typ lämna henne och låta henne skrika sig till sömns a la Anna Wahlgren. Vi försökte till slut, det var det värsta jag någonsin varit med om och tog många nätter. När hon till slut lärde sig blev hon sjuk och då lät vi henne somna med oss igen, och sedan fortsatte vi så.
Finns det något mer ointressant än mammamaffian som mästrar om amning?
Lika intressant som ersättningsmaffian
Japp, båda dessa maffior är idiotiska! Kommer aldrig förstå eller respektera de mammor som måste hävda sig i sina egna val och mästra och klaga på dem som gör på ett annat sätt. Oavsett om det gäller amning, längd på föräldraledighet, egentid/inte egentid, när man skolar in på förskola etc. Gör precis som ni vill och knip käften om hur bäst ni är eller om hur dåliga ni anser att andra är.
Enda vettiga kommentaren.
Fattar inte hur man orkar sitta och härja om hur någon annan matar sitt barn. Herre jesus alltså.
Jag blir provocerad av sådana som väljer bort amning för sin egen skull t.ex. av orsaker såsom att de vill ha sin kropp för sig själv, kunna hetsbanta efter förlossningen, att brösten inte ska förändras, att de vill kunna få egentid och lämna bort bebisen när andan faller på eller gå på café utan att visa brösten offentligt.
En annan sak om man inte kan amma.
Generation snöflinga som börjar bli mammor. ”Jag vill bara göra exakt det jag tycker är roligast, inget annat som är jobbigt eller tråkigt. Jag blir utbränd om jag tvingas anstränga mig för någon annans skull”.
Varför bryr du dig?
Såklart att det är viktigast att barnet får mat men kan ändå fundera över vilka värderingar man har om man inte kan göra uppoffringar den korta tid det faktiskt är frågan om.
Så det är att mamman måste anstränga sig som är problemet? Jag lovar, de flesta kommer att anstränga sig nog genom livet med sina barn så du behöver inte oroa dig
Tycker en pappa har lika dåliga värderingar om han t.ex. tycker att mamman inte ska amma för att hennes kropp ska återgå till det den var förut och kunna behaga honom eller för att mamman inte ska vara så upptagen med bebisen. Sen finns det många andra frågor där pappor kan göra uppoffringar eller anstränga sig.
Fast om man direkt ungen är ute väljer bort amning för att det inte passar en själv, vad har man då för approach till föräldraskapet? När och i vilken fråga sätter man sig själv först nästa gång? Eller menar du att det är något annat än en grundsyn, en tillfällighet, för att det kommer fler chanser att engagera sig?
Varför spelar det någon roll? Blir flaskmatning bättre om de har en, enligt dig, giltig anledning till det?
Anledningen bakom spelar noll roll eftersom resultatet blir detsamma, ungen får mat.
Barnet behöver ju mat. Så om inte amning är möjligt så är ju flaskmatning ett måste och absolut något bra.
Barn behöver närhet också. Det är sorgligt att se bebisar som ligger i sin vagn och dricker ur en flaska medan föräldern går runt och shoppar i affärer. Jag har sett detta många gånger.
Men när man flaskmatar små bebisar är man lika nära som när man ammar. När de kan hålla flaskan själv är de i en ålder då de inte har samma närhetsbehov. Sedan finns det alltid undantag åt alla håll.
jag har sett riktigt små bebisar i liggvagn – eller bilstol för bebisar – flaskmatas. Ett syskon eller förälder hjälper till och håller flaskan. Jag tror tyvärr inte att de som flaskmatar lägger bebisen hud mot hud särsklit ofta.
Ja, för jaget går först nuförtiden. Man är inte villig att offra ett skit.
Förstår inte varför du blir provocerad? En sak om någon gjorde något som var skadligt för barnet, det är provocerande. Men om en annan mamma väljer att amma eller ge flaska, varför provocerar hennes val dig? Så himla fånigt att sitta och störa sig på vad andra gör, speciellt när det som sagt inte är skadligt.
Och ja jag ammade min första och hoppas kunna amma min andra, men vad jag väljer är mitt val. Om jag ger flaska istället så har ingen annan med det att göra.
Ja varför blir man provocerad. Finns väl ganska mycket man kan störa sig på fastän man vet att ens åsikt är ens egen och inget någon annan ska behöva rätta sig efter. Det ställdes en fråga vad man tänker om amning, jag svarade, betyder inte att jag på fritiden går runt och skammar mammor som flaskmatar. Om man blir kränkt av åsikter i denna fråga som skiljer sig från ens egna, kanske man inte ska läsa i kommentarsfältet.
Nej du går inte runt och skammar mammor som flaskmatar. Du sitter online och gör det i stället.
Det frågades om åsikter, troligen för att det skulle bli en diskussion.
Tycker det finns värre saker när det kommer till hur folk behandlar sina barn att bli provocerad av än detta. Och nej jag var inte kränkt, men precis som att du fått yttra din åsikt så får jag yttra min.
Man är int erkänner bara för att man inte håller med dig. Klarar du inte av att någon har en annan åsikt så är det nog du som inte ska kommentera.
Man är inte kränkt*
Bli i stället provocerad över alla stackars barn som inte får något mat och kärlek alls.
Jag ammande enbart för att få hjälp med viktnedgång. Hatade att amma och var inte bekväm att göra det offentligt så jag blev väldigt låst. Minns första tiden med barn som rätt värdelös faktiskt.
Hoppas dock att amningen med nr 2 nu kommer att fungera, enbart för mig egen skull även denna gång.
OT: Camilla jag har mejlat dig angående ”förskolepedagogen” som tydligen coachar blivande förskollärare utan att själv ha en lärarutbildning.
Detta har diskuterats här förut ganska mycket.
Har inte sett inlägg om att han erkänns som coach till universitetsstuderande.
I kommentarsfältet lite här och var ja, men det kan gärna få ett eget inlägg tycker jag!
Låt honom vara. Han är en naturbegåvning.
Det kanske han är men är man så begåvad eller skaffat sig kunskaper på annat håll än förskollärarurbildning så spelar det väl ingen roll?
Lika kul varje gång detta blir debatt och ramaskri
Alla gör väl vad som är bäst för en själv och sitt barn. Punkt.
Trodde faktiskt inte att amning och ersättning rörde upp så mycket känslor längre. Men tji fick jag.
Jag pumpade var tredje timme med första, dygnet runt i 2 mån. Prematur. Ammade fram tills han va 14, gjorde så jävla ont varje gång.
Nr 2, försökte jag amma, men det gjorde för ont och barn nummer 1 vaknade på natten av att jag grät. Inte hållbart så det fick bli flaska. Har tydligen nån sjukdom som gör att blodtillförseln stryps när barnet ammar. Känns ungefär som att skära med kniv varje gång bevisen vill ha mat.
Om jag en dag skaffar barn kommer jag inte att amma. Känner mig helt enkelt inte bekväm med det och det är en anledning nog tycker jag. Min mamma ammade inte mig och det blev människa av mig också ??♀️
Valt ersättning direkt till båda, då jag redan som gravid visste att jag absolut inte vill amma. Triggar ångest av tanken, tanken på allt som kommer med amning att göra faktiskt.
Jag har fått två friska barn, utan allergier, de har aldrig ens varit sjuka på föris, alltid mätta och nöjda, sovit hela nätter sedan start mm.
Ser bara fördelar med flaska. De har haft lika starkt band till mig som pappan redan i början, jag fick möjlighet att jobba, sova, träna, kunna åka hemifrån utan att ha tidspress, fick efter 9 mån graviditet min kropp för mig själv, kunde åka iväg med barnen direkt på resor/utflykter/bilen och enkelt mata utan planering, sitta still/i fred i en halvtimme osv.
Kommer ge barn nr 3 ersättning från start utan att tveka. När jag läser om hur alla verkar kämpa och ogilla det så förstår jag inte varför de ens gör det.
Skulle säga att största fördelarna är 1) alltid mätta och nöjda barn, man vet att de får i sig det som de behöver. 2) man delar allt med pappan 3) jag slapp ångest. Hade absolut haft svårt att knyta an till barnen om jag tvingats ligga med dem vid bröstet dag och natt.
Jag är också ersättningsbarn, från 80talet. Ingen allergi, aldrig sjuk, inga problem med anknytningar eller vad folk mer nu hittar på man får av att flaskmatas.
tillägg: (sjukt att jag känner att jag måste göra det)
Jag älskar att vara mamma, är hemma med dem hela tiden (jobbar mest hemifrån. Sån lyx) de är mitt allt, och varje dag med dem är det finaste jag vet. Varje dag har varit enkel för oss, och helt ärligt mycket tack vare möjligheten att få en fin start (med hjälp av flaskmatning).
Jag känner att vara mamma är absolut mitt kall i livet, att välja flaska har ingenting med att vara en bra eller dålig mamma att göra.
Kärlek, trygghet, tid och uppmärksamhet tror jag är viktigare.
Så bra att få detta perspektivet också! När man läser kommentarerna här tror man ju att året är 1955 och inte 2024… Även om jag ville amma och det inte gick så har jag i efterhand känt samma som du: att det verkligen varit positivt att flaskmata! Särskilt då pappan kan bli mer involverad.
Tack för fina ord! Värmer! ? Ytterligare ett plus är att storasyskonet var delaktig. Jag var utvilad, närvarande och behövde aldirg säga ”vänta mamma måste sitta still och amma”. Han var delaktig i hämta flaska, trycka på knappen (baby breeza) och jag upplevde aldrig att jag satt fast med en flaskmatning. Det gjorde att jag hade minimalt med dåligt samvete som jag förstått att många annars har.
Jobbar som barnmorska. Information om amning ges på barnmorskemottagningen när man är gravid. Men många gravida är så upptagna av andra tankar att de inte tar in infon. Det är graviditeten och framförallt förlossningen som de tänker på och fokuserar på. Man kan prata sig blå om amning men ingen lyssnar, man tar liksom inte in det som gravid. Det är på BB sen som fokuset behöver ligga på amning. Får man rätt stöttning o hjälp från början är det lättare. Amma är svårt! Man behöver hjälp. Bröstmjölk kan man inte ersätta men det finns bra alternativ i form av ersättning och barn som får det far absolut inte illa. Men för din bebis är det värt att kämpa lite för. Men går det inte så går det inte. Och då finns bra alternativ.
Håller med dig. Min mamma arbetar med amning och har föreläst mycket för just personalen och BB. Därför hade jag ju det lite förspänt men jag är också en nörd som hyperfocuderar. När jag var gravid och ledig läste jag allt som gick om förlossning/bebis. Det gjorde att jag inte blev förvånad när slemproppen gick eller att bebisens första bajs var svart (vilket jag läst att flera flunsor blir förskräckta över). Vi kan inte förvänta oss att få allt serverat utan får jobba lite själva med. Finns så mycket information överallt, var bara lite källkritisk så hittar du all information
Det Amningsstaten Sverige inte berättar, är att i amningsmjölken finns hundratalet miljögifter. Ju äldre mamma desto mer inlagrade miljögifter